View tracker

​God morgon alla fina!

Igår vart det pizza i vår familj. Jag har både längtat och bävat inför detta. Längtat för att man i minnet har en bild att det är så gott, och bävat för att få ont och må dåligt.

Så vad hände? Inte så mycket faktiskt - den första tuggan var god, men sen hände inte så mycket mer i munnen.. 
Åt liiiite av en Calzone (inbakad) och gröpte mest ut fyllningen för att äta så lite bröd som möjligt.
Vart proppmätt efter några tuggor och ville inte ha mer, och väntade sedan på att antingen magen skulle smärta eller att jag skulle få springa på toa (som jag hört av andra att det kan bli).

Men jag fick inga problem förrutom en väldigt mättnadskänsla som satt i hela kvällen. Inte ont men obehagligt. Tror inte att jag kommer att "äta" pizza mer inom den närmsta framtiden.
Det finns mycket annat gott som jag mår mycket bättre av <3

Idag är det lördag och jag myser med tända ljus och en äggsmörgås till mitt morgonkaffe. Det ser ut att bli en mysig lördag..

Ta hand om er! Kram

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

​Nu under helgen har trycket som jag haft när jag ätit släppt. Jätteskönt!!

Det resulterar i att jag äter för fort, och får lite känningar i magen istället så det gäller att ta det lugnt och äta sakta. Sen har jag även märkt att det mesta går att äta igen. Mjuk tacos (en halv) i fredags och kebabgryta igår. Sålänge jag tuuuuggar så går allt :)

Idag kom dock ett bakslag som jag inte vet vad det beror på. Jag fick en håll-liknande känsla på vänster sida. Det hugger till och smärtar när jag står eller bockar på mig. Det är lite bättre när jag sitter eller ligger ner.
Vet inte vad det beror på men hoppas verkligen att det släpper snart. 
Jag har ju inte haft nå ont i operationssåren eller magen under hela tiden så jag vill inte att detta ska bli bestående. Jag vill må lika bra som jag gjort tidigare.

På återseende! Kram 

Likes

Comments

View tracker

​Nu har det snart (på måndag) gått 3 veckor sedan operation.

3 veckor som inneburit allt från helvete till himmel... eller nja kanske inte himmel ännu..
Jag minns tillbaka till sjukhuset den dära dagen när det var dax, hur nervös och spänd jag var och bara längtade tills allt var över.
Det är ungefär som när man väntar sitt första barn, man är så trött på graviditeten och vill bara få ut bebisen så att blir normalt igen fast det blir det ju inte igen. Det är ju då det stora jobbet väntar.
​Precis så är det nu. 
Bara för att operation är klar så är man ju inte normalviktig utan kampen mot kilona börjar omgående.
​Direkt efter operation så måste man först leva med smärtan i magen, smärtan att inte kunna dricka och värken av gasen de har för att blåsa upp magen under operation.

Som tur är så släpper den mesta smärtan dag 2 och ju mer man är uppe å rör sig ju fortare går det, men som sagt de första dagarna så känner man sig verkligen ynklig.
Efter en vecka så känns det som att livet är på väg tillbaka men krafterna finns inte rikigt där, kan ju bero på att man har svårt att få sig näring då det mesta gör ont i lilla minimagen. Eller kanske inte direkt i magen utan mer på vägen ner, det tar liksom stopp i bröstet när man äter.
Trots att jag tar det luuuugnt och äter låååångsam och tuggggar ordentligt :/

Men nu nör jag är inne på vecka 3 så känns livet mer harmonisk. Knäckemacka går i, drickkvarg funkar bra och potatismos är supergott :)
Men fortfarande så är det problem med att få i mig så mycket närning som jag behöver, just protein är en svår källa att få i sig ifrån. Iallafall för mig.
Men det ska nog stabilisera sig det oxå, jag är inte orolig för det :)

Ja, men hur har det gått med vikten då? Jodå, jag började i dec-15 på startvikten 85 kg, vid operation var det 82,6 och idag 77,6 så det går iallafall nedåt :)
Kanske inte i den snabbaste fart, men som en klok människa sa "det har tagit tid för dig att bygga på dessa kilon, du kan inte räkna med att det ska gå fort att få bort dem".
Jag tar varje minusvikt med glädje och hoppas att det ska fortsätta så, fast jag vet att det kommer tider då jag hamnar i platå, men det gäller att inte stirra sig blind på vågen utan att se helheten.

Kram och tack för mig!









Likes

Comments

​Idag var det dax att testa att åka och jobba en sväng. 

Frukosten bestod av kaffe och en hård smörgås med leverpastej på. Det tog ca 20 minuter att få i sig.
Det är tur att jag är morgonpigg och har den tiden till att sitta vid köksbordet och frukostmysa ;)

Lite jobb och en halv smoothie vart det på fm och sen hem för att äta igen...
Pure på potatis, fläskkotlett och svampsås.. mumma!

Lite tvsoffa och blåbärssoppa på em och nu har jag nyss ätit mos och korv.
Fast usch vad äckligt det var med Falukorv :/ synd eftersom jag måste få i mig lite proteiner nu.
Men moset gick i :)

Halva smoothiesen från i morse finns ju kvar så det får bli kvällsmålet. Jag har ju laddat den med blåbär, laktosfri yougert, banan och proteinpulver :)

Snacka om att det känns som man äter JÄMT och MASSOR men det är ju typ en halv potatis varje gång, och en halv kotlett och en korvskiva tex.
Alltså inga mängder att tala om ;)

Likes

Comments

​Nu känns det äntligen som att allt vänder. Av operationen känns inte mycket, det gör inte ont någonstans. Agrafferna är borta och allt såg jättebra ut :)

Maten går det fortfarande sådär med, det tar stopp i bröstet när jag äter. Antar att jag, trots att jag försöker motsatsen, äter för fort!

Igår var det tacos på meny, som jag längtat, och efter en matsked så gick det inte att få ner en smula till. Sen var jag nöjd hela kvällen. 

Mannen tuggade choklad och pojken chips, men jag var inte ens sugen. Det skulle nog aldrig hänt innan operationen ;)


Likes

Comments

Har tänkt tanken många gånger men aldrig vågat, vi får se om detta ens publiceras :)


​Men om jag håller bloggen skapligt anonym så kanske jag vågar.. :)


Likes

Comments