View tracker

"Då var du klar. Det ser fint ut." Klockvisare har snurrat i en kvart. Jag ligger på en röd brits och har precis genomfört en normal undersökning av mina tänder. De vänliga ögonen under munskyddet inger mig trygghet i denna utelämnande miljö. Lite sakta åker stolen upp och jag blir sittandes medan en sköterska tar bort haklappen som sitter fast med en metallklämma på sidan. Är så glad att det är över. Finner det ångestladdat och nervöst innan besöket och nu - nu är det över. Hjärtat saktar in och kroppen försöker få igång musklerna som är stela som glasspinnar. När fötterna landar på golvet är det definitivt, med all säkerhet att besöket är avklart.

Vänliga handskakningar och jag vrider mina fötter mot receptionen​. Leende meddelar jag mitt namn och plockar fram min plånbok och letar rätt på mitt visa-kort. Sätter det i maskinen och hör i lugn ton en vänligt röst som meddelar att det blir drygt 900 kronor denna gång. Nu kom ångesten igen. Jag har överfört 500-600 kronor till mitt kort. Var helt säker på att en undersökning kostar runt 500 kronor. Tittar på henne som hon plötsligt bytt gestalt och tror mig tappa hakan. 

Obekvämt meddelar jag att en faktura blir bra denna gång.

Borde inte tandläkarbesök vara en del av den vanliga sjukvården, med högkostnadsskydd? Det tycker jag och mitt konto som snart ska få 900 kronor mindre! 

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag är kvinna, lika del erotisk älskarinna, som jordnära mamma. Rollen som mor, är en gåva inte alla av oss har förmånen att få, sådär enkelt som det är för omgivningen. Vi försökte och åren gick. Min man var så tidig med att planera för en adoption. Min tankeverkstad tog längre tid. Han var min trygghet och en fantastisk man genom hela denna episod av mitt liv.

Hur en man kan älska en kvinna som jag, funderade jag över, och mitt svar jag sökte var enkelt! Det kommer uppstå hinder, gropar i vår relation genom livet, men kärleken är så många gånger större än allt annat om man tillsammans väljer det. Han gjorde det valet så tidigt - jag strax därefter. Efter några hinder kommer kärleken öka eller dö, för oss blev det - ja, vad finns det för ord? 

Vi påbörjade vår adoptionsresa januari 2005, för 10 år sedan. Vi for runt jorden i våra tankar. Efter nästan 9 månader fann vi Thailand, som skulle bli vårt andra hem. Då var inte Thailand riktigt det turistmål, som det har blivit idag - 10 år senare! På annandagen 2006 fick min man ett magiskt samtal! Vi hade äntligen blivit föräldrar!

Det fanns en liten pojke i södra Thailand som växt i vårt hjärta under många månader. Den 1 februari 2007 fick vi vår son i vår famn! Känslan jag vill beskriva är endast något en ängel kan rättfärdiga i ord! Lycka är inte tillräckligt kraftfullt!

Nu fyller min Alexander 10 år i juni. Tänker aldrig på hur han kom in i min värld, han är ju min i alla avseenden! Först om någon på vårdcentral eller annan plats frågar saker kring DNA eller sjukdomar i familjen, får min hjärna anstränga sig för att hänga med, ibland glömmer jag även då! Var barnet än växer, i hjärtat eller magen, så är det en gåva, som vi fått att vårda.

Han har en lillebror, som av en märklig händelse, blev till och har växt i magen. Känslan är till 100% exact detsamma! Finns många som tror annorlunda, men det är inte sant. 

Nu är det en pigg och alert Alexander på 9 år och en energirik Maximus 5 år, som jag har varit på bio med, tillsammans med deras kompisar. Vi har sett Sune i fjällen. Jag tycker det är mysigt! Inatt sov en kompis över och det är också stunder jag kommer bevara i mitt hjärta, till min ålderdom.....

Likes

Comments

View tracker

Tisdag

Vid lunch träffade jag min systers fd. man, hemma hos mina föräldrar. I en del familjer fungerar det inte så, det är jag medveten om. År 2015 är det många pusselbitar som bonusfamiljer, särbofamiljer och alla ska klara av. Ibland är det bittra ord som faller, när stommen av en familj blir annourlunda. Men inte här.

Idag är det förresten inte annourlunda - det är snarare ovanligt att bara vara en familj, på det sätt jag lever.

Jag tycker så mycket om min storasyster och hela hennes familj. När jag föddes och låg på BB, så var min storasyster där tillsammans med sin kille. De höll mig och har sedan dess funnits i mitt liv, fast det klart att pojkvännen blev äkta man och senare far åt två barn.

Mina sommarminnen består till stor del av sena kvällar med chicago, 10 öres poker och bad från bryggan med hela familjen. Jag är en del av dem och de är en stor del av mig. Det blir så genom livet. Fotboll 1994 - sena nätter, men vad kul! Kopiera filmer på VHS. Värdpar på mitt bröllop. Livet vävs ihop och minnen är en stark del av oss människor idag. Den kvinna jag är.

Nu har de varit skilda i ett par år, men känslorna för alla i familjen är såklart intakta från mitt håll. Därför är det roligt att banden finns och att vi fortfarande kan skratta tillsammans på alla sätt tänkbara. Hoppas vi alltid kommer kunna skratta och minnas tillsammans.

Likes

Comments

Måndag 12 Januari 2015

Mår bra av värme och älskar D-vitamin. Vi här i kalla och solfattiga Sverige, borde uppmannas att sola - inte hur mycket som helst, men otäckt svenskt - lagom. Alla har vi olika förutsättningar. Jag är helt medveten om att det varierar hur länge en människa både bör och kan sola.

Med mig händer något när jag upplever ljuset runt min kropp och jag lyssnar på musik och känner en svag fläkt svepa på min kropp. Jag mår bra och blir piggare, inte för hur länge som helst, men under ett par dagar. Det gör att jag kan uthärda mörka morgnar, mörka kvällar och de mulna dagarna.

Har under lång tid solat på Bronze solstudio i Huskvarna! Älskar det stället, luktar frächt, alltid rent och snyggt och det har aldrig krånglat. Så av dessa anledningar borde jag absolut fortsätta vara lojal. Nu har priset höjt och det kostar 50 kronor för 15 minuters soltid. Tycker att det är lite dyrt. Andra solarier ligger på cirka 35 kronor för 15 minuter, så nu ska jag se vad de kan erbjuda.

Tänkte kolla Nordic Wellnes först. Det ligger ju himla bra, centralt i Huskvarna, men jag vet inte om jag måste boka tid, eller måste passa deras öppettider för att sola. Så jag ska åka dit vid 9 nu på morgonen, innan jag ska träna. Om det fungerar bra med solningen kan jag tänka mig en transferering dit med träningen också. Känns ju prisvärt 249 kr/månad och ingen bindningstid. Ska bli kul. Därefter ska det bli träning hos sjukgymnast. Känner mig laddad! Kroppen känner sig inte lika laddad, men jag kan nog övertala den till stordåd!

Väl på nordic, så stämde inte priserna eller villkoren på deras hemsida - lite snoppet. Sola 15 minuter 60 kr, och träning endast gym 349 kr/ månad. Så nu få jag överväga andra alternativ!

När jag kommer hem vid 18 så har Jonas gjort middag. Idag torsk i ugn med rårivna morötter - var godkänt! Känns okej att sitta i soffan, helt slut och klockan har bara passerat 19. Som den mamma, fru och tjej jag är så är det helt rimligt!

Nu sjutton börjar det blåsa igen. nu får väl det snart vara slut med det!? Piggelin behöver lite käk och vatten sen blir det nattvila!

Likes

Comments

20150111 Söndag

Vaknar och känner magen knyter sig när jag kikar ut genom gardinen. Vilken bedrövelse har mannen från igår lämnat? På vilket sätt har han misshandlat huset och trädgården, får att sedan dragit vidare för att hitta nya offer? Stormen Egon, lätt inte så farlig, men jag var rädd stundtals vettförskrämd över vad han skulle ådstakomma.

Jag tittar ut. Lite har ju hänt. Alla byggnader, med undantag av altanen verkar vara intakta, likaså ser bilarna hela ut. Träd har vält - ett par stycken. Alla barnens leksaker har letat sig upp på berget och blåst iväg. Några saker från altanen verkar spårlöst borta. Något träd verkar enligt Jonas ha precis vält bakom altanen, kan ha slagit i taket, vi får se. Hammocken har rymt. Ligger mycket grenar hyfsat stora som piskat huset under natten.

Jag hade nästan förväntat mig mer, trots att det är en del att ta hand om.

Först frukost och lite morgonnyheter på tv 4, sedan får vi ta oss ut. Just nu börjar det snöa! Så det får bli vinterkitet som får åka på. Kan vara annat vi inte ser. På nyheterna just nu säger de att det blåst mycket, orkanbyar på sina platser. Här var det inte så staka byar tror jag. Men väl storm!

Likes

Comments

Lördag 10 Januari

En liten 5-årig knuff, kommer huffande och puffande i ett mörkt sovrum. Klockan är inte morgontimme, men han är pigg och när mitt ögonlock halvöppnas sätter han sig upp och säger godmorgon! Hunden börjar sträcka på sig och har sina morgonbestryr för sig, med fnysningar och rusta av sig sitt sömnskimmer genom att torka av det på mitt vita lakan. Katten hoppar upp och ner i sängen och dyker upp på kudden och pussar lite på pannan, hon låter mer blandning av spinnande katt och exalterad häst.

Bara att gå upp. Maximus vill titta på en smurffilm, så nu sitter vi i soffan båda två, men jag på ett oförskämt sätt har med mig min dator, som jag sitter och håller på med. Frukostplan innefattar ägg, men kanske vaknar övriga flocken snart, klockan har i alla fall nästan passerat skälig tid, för att gå upp.....

Jaha. Summering Maximus vill ha mannagrynsgröt, Alexander en baconmacka och jag ägg. Frukostrutinen tar nästan 45 minuter innan alla sitter ner. Men gott ja - det var det!

Sedan tar städfrenesin över. Lakan ska bytas, golv ska moppas, pappersinsamlingen ska samlas ihop i garaget, speglar ska upp och mycket mer... Julgrupperna planterades om och förlorade sina juliga juveler som amaryllis, hyacint och julstjärnor, men allt grönt får leva vidare.

Min Alexander är 9 år och fyller 10 år till sommaren. Han ska styla sitt hår och kolla "looken" och någonstans är minsta motsåndets lag att ha får en egen spegel med tillhörande hylla, med alla sina stylingprodukter, på sitt egna rum. Nu har han kammat sig, någonstans runt 15 gånger sedan spegel och hylla kom på plats. Jag finner detta mycket roande....Ler!

När allt har hittat sin plats och det mesta är iordning, då känner jag att det är helg på riktigt. Min personliga önskan är att kunna skriva lite här och fortsätta med min fotobok. Jag gör en varje år och det vore skönt att ha kommit lite längre, för det tar lite tid att ladda upp alla foton. Så nu ska jag försöka hitta min ro, tillsammans med Fujidirekt!

Frågar familjen, vad vill ni ha för gott till nu lördagseftermiddagen? Enhetligt - misslyckad sockerkaka! Bara sätta igång - pressen är inte särskilt stor och mina baktalanger är nästan redan dokumenterade. Alltså inte enastående! Nu ska kakan ut - hoppas på misslyckad!

Helt lyckad - alltså misslyckad!

Nu har Stormen Egon gjort entré i vårt liv. Glasruta till vår uterum blåste in är början på en mardröm eftersom klockan är knappt 20, och stormen verkar bara ha börjat brösta upp sig.

Kl 00. Det blåser på ordentligt och en av mina filtar från vår utealtan (helt inglasad) virvlar upp. Undra om det typ är tomt och mina fina turkosa kuddar och filtar är borta imorgon? Träd knäcks runt om, undra vad vi vaknar till om ett par timmar....

Likes

Comments

I eftermiddag kom ett plastigt paket i brevlådan. Jag blev så glad. Jag har beställt ett par tröjor inför avslutningen säsong 6, sons of anarchy, och den totalt sista säsongen nummer 7. Lite halvtöntigt, men så himla coolt på samma gång. Till sinnet alltid 15 år.....

Skulle försöka ta en passande bild till min tröja, men ingenting stämmer riktigt till reaper crew, förutom resultatet - en spritflaska i handen. Jag dricker inte ur flaskan, men har nu hällt upp en liten drink, som ska få säkra fredagskänslan i kroppen :).......Passar ju till SOA!

Likes

Comments

Idag började dagen segt. Ledig och Maximus är hemma. Vi släppar oss upp, jag sorterar lite i min "walk-in-closet" och Maximus provar smycken. Vi äter mannagrynsgröt till frukost. Vi tar saker och ting i vår takt. Pratade med min mamma igår och sa att vi skulle komma förbi på förmiddagen och strax innan 11, är vi redo och står i dörren, då ringer telefonen. Mamma som säger att kaffet är färdigt och Susanna, min syster med sina flickor väntar på oss. Upps!

Nästa gång för vi nog förtydliga detta med förmiddag :)!

Pappa är hemma på dagpermission från sjukhuset så vi fikar och sedan lagar moffa lutfisk med sås. Åh va gott!

Min pappa är kock, men pensionär sedan flera år. Han fyller 79 år 1 februari 2015. För ett år sedan gjorde vi tillsammans en resa till Fueruventura och han blev sjuk där. Hjärtat vill inte riktigt och efter det har undersökningar och operationer avlöst varandra. Förra året tillbringade han över 200 dagar på sjukhuset efter klaffbyte, pacemaker och diverse komplikationer. I början av december såg saker och ting ut att ordna sig. Vi firade jul och hade trevlig. Pappa var trött såklart och behövde vila ett tag.

I mellandagarna insjuknade han och var tvungen till ambulanstransport. Den sköterskan som satte PVK, (infart) glömde sprita handen och missade ådran ett par gånger, vilket resulterade i en blodförgiftning och nyår tillbringades vid pappas sida på intensivvårdsavdelning, han var inte helt medveten, tack och lov om allt som hände runt omkring honom. Vi fick information att läget var så kritiskt att läkaren diskuterade återupplivningsförsök med mamma och pappa. Tufft! Nu har han dagpermission, men läget är fortfarande kritiskt och flera inre organ, däribland njuren (han har en som fungerar), tar mycket stryk, ihop med hjärtat. Men hans livsvilja är större än hos oss flesta. Idag lagar han mat åt mig, Maximus, Susanna och hennes döttrar, Isabelle, Linnea och Alice (nja inte Alice direkt - hon är 5 månader) och mamma. Och han funderar nu på om de ska byta bil, för deras är ju så gammal - 3 år eller något, så i min värld - slitterny! Olika synsätt bara! Men att kunna se framåt, vilja saker och ha en stor glimt i ögat räcker väldigt långt!

Likes

Comments

Kan se framför mig, de gladlynta vänliga ögonen hos de fransmän jag mött genom åren. I går genomfördes ett terrordåd, där någon/några gick in på en tidningsredaktion och avrättade journalisterna. De var på förhand utsedda av dessa mördare.

Jag reflekterar!

För ett tag sedan ett fik i Australien, nu en redaktion i Paris. Är det denna värld vi vill vakna upp i? Vad uppnår IS med detta? Är det för att skapa hat, få uppmärksamhet, frammana ett globalt krig eller hålla övriga världen som gisslan?

Det är svårt att inte känna rädsla, hat, meningslöshet och ha absurda tankari sinnet. Men detta är inte det vi ska fokusera på. Låt oss göra andra saker viktiga. Älska mer, njut mer, fortsätt såklart med vår pressfrihet. Se bortom och sätt våra makthavare vid "bordet". Detta är deras uppgift - vår är att pressa dem att sköta sitt jobb. Låt oss inte vakna så här igen!

Dagen är mörk, dagljuset är svagt. Dagen känns som en torktumlare, med besök här, jobb där och saker som borde varit gjorda sipprar fram mellan stunderna. När jag rusande kommer innanför dörren, är hund och katt lagom roade av min långa frånvaro. Ut och kissa står inte högst på agendan utan båda springer till matförrådet och ställer sig och pratar -mjauar, och gnäller, hela tiden jag tar av mig, ända tills matskålarna fylls på med mat, då tystnaden blir total! Därefter tar mitt begär av mat över, och det faktiska ideal av måltider jag föreställt mig på morgonen - tokspricker och synden inträffar! Åtminstone jämfört med min plan!

En smörad rostad macka med 2 stekta ägg, är inledningen på ett frosseri som därefter avslutas med en mandelring med vit chockladceme. Helt enligt min mening VÄRLDKLASS! Värt hela illamåendet efteråt! Skynda vidare, hit och dit!

Mat, som min pojkvän gör är väldigt god - idag korv stoganoff! 5 stjärnor! Jag har tränat cirka 1 timme styrketräning idag, plus cirka 1 timme promenad, så kanske kan 1/8 av min mandelring, vara förlåtlig! Nu ska kvällen snart avrundas med "sons of anarchy" säsong 6, har bara några avsnitt kvar, sedan är säsong 7, klar att se på boxen. Råkade tjuvkika lite.....

Men som den kvinna jag är....är det helt normalt.....Ler

Likes

Comments

20150107 Första skoldagen i år

Radion jämte sängen sätter igång och spela en snabbtaktad populärlåt, klockans sken visar att det är dax att gå upp. Klockan är 07.00! Det är kolsvart utanför. Maximus ligger på en madrass jämte min sida av sängen. Igår började han gå i sömnen och jag tyckte det bästa var att hålla en litet öga på honom. Jag klappar på hans rufsiga kalufs och han ställer sig direkt upp - och vinglar tills han ramlar omkull på madrassen. Han klättrar upp i min säng och med sina djupblå ögon kisande mot mig frågar "är det natt eller dag"? "ska vi åka någonstans eller"? När svaret kommer att det är dax för dagis, ler han upp och säger bara "ja,ha,ja var det inatt?"

Vi tar på oss kläder i våra rum. Jag har lyxen att ha en "walk-in-closet", som är helt fantastik! Utsikten är fenomenal, med Vättern i bakgrunden. Idag är det svart och snövirvlar som syns utanför fönstret. Vardagen med jeans och t-shirt är helt okej idag.

Maximus och jag går in i Alexanders rum och väcker honom försiktigt och tänder hans taklampa. Han drar täcket över huvudet och suckar - "är det verkligen dax för skola nu, det är ju mörkt?!" Med mina glada tillrop, suckar han ännu mer, men drar sig sakta upp.

Vi går ner för trappan till köket och badrummet, där morgonbestyren står på rad. Allt från tandborstning och genomgång av extrakläder avklaras på knappt 25 minuter, vilket ger oss några extra minuter för att ta bort lite snö från bilen och skrapa rutorna. Skolmorgon är inte så rolig, när helgen kommer med lång frukost, med tända ljus, lite tecknat och jag sover tills dagsljuset har infunnit sig är bättre på alla sätt. Men vardagsrutinen är så himla skön och i den ingår ju morgonen - tyvärr!

Vid ytterdörren står Snuff, vår norfolkterrier och svansen pekar rak ner i en ledsam missnöjdhet, Han förstår att han kommer bli lämnad i ett par timmar, innan någon återvänder till hemmet. Hans bruna ögon söker ögonkontakt, får att se om det finns någon möjlighet att till att hans känsla är felaktig. Idag konstaterar han att känslan var berättigad. Leia, vår katt smyger upp på bänken jämte Snuff och tittar förunderligt på oss, som tar på overoller, mössor, vantar och dubbla lager jackor. Hon ser mer nöjd ut och lägger sig ner.

När ytterdörren handtag dras ner, är vi redo att möta vår vardag. Kläder till trots - idag är det kallt av den eländiga sorten. +1 grad, blåser en aning och snöar, riktigt fuktigt! Kylan, som en dag som denna, är frostbitande in i hela kroppen och huttrande sätter vi oss i vår ford S-max, startar motorn, sätter på full värme och radion. Sedan får jag gå ut till de attackerande snöflingorna som lägger sig som ett vitt täcke över bilen och försöker mota bort det från alla rutorna. Det går fort.

Bilen får rulla ut från huset och jag tar fart för att ta mig upp för vår branta backe. Med 12 vintrar i ryggen, är det inga svårigheter längre. Bilturen till skolan tar några minuter, innan vi är framme vid Landsjöskolan. Alexander hoppar ut och vill ha sin kram och puss, direkt vid parkeringen, för närmare, gud förbjude, skulle ju någon kunna se. 9 år....!

Maximus tar min hand, i sin andra håller han hårt om en plymobil riddare, som idag ska på äventyr på Sörgården. Klockan har hunnit på 7.45, när vi går igenom entren på dagis. Munnen är trumpen, när det är tyst innanför dörren. Tröttheten syns i hans ögon. Väl inne tas kläderna av i rasande tempo och då tittar en hand fram och en av Maximus kompisar ser honom. Där försvann tröttheten direkt! Jag får några kramar och ett riktigt gott ljud, med ljus och riktigt glatt tonfall "hej då mamma - vi syns snart, glöm inte att vinka". Nästa som hörs är "klara.....färdiga......" En rutin vi haft sedan han var liten - en tävling till vinkfönstret. Han vinner 99 av 100 gånger, undra hur det går till. Vi ser varandra i våra glada ögon och sedan springer vi. När jag rundat hörnet, står han redo att vinka. Idag är det snö på rutan, så jag gör ett hjärta i snön istället. Vi vinkar och ger varandra en slängkyss, innan jag stegar tillbaka till bilen under offensiv snöattack, som letar sig in innanför halskragen.

Nu är skoldagen påbörjad - årets första och det är hög tid för att sätta på radion på hög volym och kicka igång den här dagen med Avvici/Robin W - The days.......

Likes

Comments