Jag håller på att skriva ett inlägg om vad som hände igår. Det tar lång tid att skriva eftersom jag inte kunnat sitta vid datan utan använt både mobil och surfplatta.

Men jag vill göra den här lilla uppdateringen även fast det inte är postat än och skriva att för några dagar sedan, 2 eller 3, frågade jag A ifall han kunde hämta C från skolan på tisdag och han sa att han kan det. Nu i morse skickade jag ett sms och frågade om han minns att han ska hämta och om han i så fall kan bekräfta det. Han har inte svarat. Jag skickade smset snart efter att jag gått i morse och han var då vaken men förmodligen struntat i att svara mig. Därför är jag tvungen att ställa in mitt möte med kvinnojouren. Jag smsade honom och sa att eftersom jag inte vet att han kommer att hämta C kan jag inte gå på mitt möte och att jag hämtar C från skolan.

Han beter sig medvetet som en idiot på alla vis.

Extra notering. I morse innan jag gick hemifrån då jag frågade han om han sett mina nycklar och sa hejdå, använde han sin nya röst. Han var alltså inne i sin nya personlighet.

SOL SOLECITO - caliéntame un poquito.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Han sa till mig att det behöver inte vara helt städat alltid eftersom vi hade en konversation där jag sa att han stökar ner mycket men jag blir inte som han och blir sur, istället säger jag faktiskt inget nu för tiden. Brukade påpeka, men det hjälper ju inte så jag slutade. Han menar iaf att han är så förstående över att jag inte alltid kan städa allt, han menade på att han brukar ju säga att jag kan ta disken i morgon. Precis, de gånger han säger det är okej så är det okej, skulle jag själv känna att jag inte hinner med eller att orken verkligen är slut just nu - då finns ingen förståelse. Det är på HANS villkor.

Andra gånger, då det varit så att jag inte hunnit eller att min ork verkligen är slut, har han till och med kommit hem från jobbet mitt i natten och ser disk ställt sig och diskat med en gång och varit irriterad och skramlat med kastruller och skåpsluckor så att både jag och C vaknat, för att visa att det inte var okej att inte ta disken, såklart.

Jag har förklarat att jag är inte sån som struntar i saker. Är det inte gjort så är det för en god anledning. Men spelar det roll vad jag säger? Nej.

Stress, stress, stress.

Om ni visste all den stress han orsakade mig under min graviditet. Ja, jag har ju skrivit att jag fick både graviditetsdepression och förlossningsdepression på grund utav honom. Men, hör och häpna, han tror inte påa tt det är pga honom! Han tror inte ens jag hade det, han tror jag var helt galen, för jag har ju haft (vanlig) depression och har PTSS!

SOL SOLECITO - caliéntame un poquito.

Likes

Comments

Då jag tog upp "manipulering" i föregående inlägg kom jag att tänkta på att jag ännu inte skrivit ner detta. Det här är ytterligare ett exempel på hur han missuppfattar någonting och anklagar mig falskt.

C har flera gånger sen vi flyttade tillbaka "hem" saknat sin pappa så mycket att han gråtit efter han. A har inte varit hemma på flera dagar många gånger. C har ofta inte träffat sin pappa mer än 1 hel dag i veckan samt allt ifrån 1 till 5 timmar under ett par andra dagar. C har då velat prata med sin pappa och velat skicka SMS till honom, eller så har jag frågat honom om han vill skriva till pappa när han varit ledsen och ibland vill C att jag ska skriva det han vill säga. A tror på fullaste allvar att det är JAG som skriver, ibland skriver jag ju men för att C vill det och jag skriver det han säger att jag ska skriva men A tror att det är jag som manipulerar och låtsas vara C och sitter där och skriver "kom hem pappa", "jag saknar dig, kom nuuu", med mera.

A har till och med frågat C om det är han eller mamma som skriver till honom. Det var typ chockerande att höra.

Det här är en till anklagelse i raden och havet utav anklagelser. TRO inte att hans misstankar grundar sig i att jag brukar vara falsk eller manipulera för det ÄR INTE så. När det kommer till oss har han lyckats få en helt förvrängd syn på mig helt själv.

När konflikter har uppstått mellan oss så vill han aldrig reda ut dem, aldrig, bara gå vidare. Hans egna uppfattningar har ju fått växa fritt. Det förstår ju vem som helst att det inte är hållbart. Tro att ajg försöker kommunicera, det tar han ju som att jag bråkar. Yes, jobbig situation.

SOL SOLECITO - caliéntame un poquito.

Likes

Comments

Han gav igår två nya anledningar till varför han alltid trott att jag vill ta barnen ifrån honom.

Han säger att jag påpekade saker, ville bestämma (Jag är sån som INTE tycker om att bestämma, det känns ju varken bra eller okej. Däremot kan jag absolut föreslå en massa saker och prata om drömmar och säga hur "du mååååste prova den här grejen" men det är ju ej att bestämma (jag förväntar mig ett lika skojfriskt "nej det inte min grej" lr liknande om du har andra tankar) fast möjligt en del uppfattar det så.) - men att jag vill bestämma är hans uppfattning och så var det ej att påpeka. Nu var det så att vi bodde med hans föräldrar den första tiden som nyblivna föräldrar och därmed var nästan INGET på mitt vis. Att vara en nybliven mamma är känsligt och man vill göra på sitt sätt vilket om man bor med en hel familj som inte är ens egna speciellt - är så gott som omöjligt. Hans familj var väldigt engagerad i vårat barn och jag har absolut inget emot det, jag tycker det är mycket bra (jag älskar hans familj), men i den här situationen var det för mycket. Aldeless för mycket. Jag kände att inget var som jag hade drömt om och önskade, från det till vad han åt och hur rutiner var. Att jag inte kunde få trösta mitt barn i lugn och ro (själv) utan att någon annan också "hjälpte till", med mycket mera. Helt naturligt att jag försöker få in hur jag också vill ha det. Det här har jag förklarat för honom, vid kanske fyra olika tillfällen - ingen förståelse. En NORMAL person skulle ha förståelse och prata med sin familj och hur sin partner känner och kanske hjälpa till och stötta. Men inte han. Det här är ännu en sak som skapar stor upprivenhet inom mig, att ha gått igenom det här.

Sen att jag inte håller med honom i hans syn på barnuppfostran tycker han tydligen betyder att jag vill ta barnen ifrån han. Försöka förklara att han håller ju inte med mig heller men jag har aldrig tänkt den tanken - går inte.

Han har ej förmågan att se saker ifrån min synvinkel, eller så bryr han sig bara inte. Jag kan inte veta vilket det är.

I en normal relation så lyssnar man på varandra, stöttar, hjälper. Men det gör inte denna man och han skyller så som han behandlat mig på mig. Men om ni inte märkt det så grundar sig hans syn utav mig på missförstånd, falska övertygelser och oförmåga att kommunicera och höra mig. Jag är inte en hemsk människa, jag är faktiskt en rätt bra människa (att skriva detta gör mig tårögd eftersom han tycker att jag är så hemsk). Jag gör aldrig någon något illa med mening, jag manipulerar inte som han anklagar mig för, jag försöker inte bestämma som han anklagar mig för. Men jag har ju märkt att han PROJICERAR något extremt. Jag vet att Han manipulerar, anklagar mig falskt samt vill bestämma. Det är projicering.

Den anledning jag vetat sedan tidigare är att då jag säger "mina barn" uppfattar han det som att jag tycker det är bara mina barn och vill ta dom ifrån honom. Han säger ju även han "mina barn" och jag säger även "hans/dina barn" och "våra barn".

Det finns många detaljer, som denna, i varför jag blivit förstörd utav den här mannen. Man kan nämna att han är empatilös och falskt anklagande samt har oförmåga att kommunicera men det är svårt att minnas detaljer/stunder/situationer som kan förklara det. Den här bloggen ska hjälpa mig förklara.

Han brukar säga "du är inte så oskyldig du" och han låter så hemsk när han säger så, så elak att man känner rysning. Han har ett så stort förakt inom sig, för mig. Det är inte så att han skriker, det gör han aldrig. Men hans elakhet/kallhet/inre förakt/ilska är solklar.

Han säger ofta "Du vet att jag inte hatar dig, va?" vilket är så underligt att säga. Vem säger så? Varför gör man så? Jag svarar okej eller går vidare där och berättar att jag vet att han inte hatar mig men har känner avsky, ogillande, med mera för mig. Han brukar inte svara... hemskt egentligen att leva med en person som ser på en såhär :'-(

SOL SOLECITO - caliéntame un poquito.

Likes

Comments

  1. På onsdag ska C åka och fiska med klassen. Jag har skrivit mejl till hans fröken med frågan om föräldrar är välkomna att följa med. Jag hoppas att jag och lillebror ska få vara med på utflykten.
  2. Nu när höstterminen börjat öppnar även de öppna förskolorna. I morgon, äntligen, ska jag gå med AL till öppna förskolan.

SOL SOLECITO - caliéntame un poquito.

Likes

Comments

Idag sa han att jag är instabil, med mera och syftade på då jag skrek i bilen och hotade med polis. Försöka förklara att det är på grund utav hur han behandlar mig, går ej. Försöka förklara att man blir så i brist på förståelse, empati, när han 100% misstror mig, beskyller mig falskt med mera - spelar ingen roll. Han ser ej att han gör mig fel. Han säger han hotar inte mig, slår inte mig (han har vid två tillfällen hotat att slå mig, ena gånger provocerade jag honom för att jag blir fan helt jävla förstörd utav hans känslomässiga och mentala misshandel, andra gången inte), våldtar inte eller annat extremt (Detta tycker jag är extremt iaf: Håller fast mig med en kudde över ansiktet upprepade gånger varpå jag får panik och han sen skrattar och säger han bara skämtar - vilket aldrig har hänt säger han. Han har gjort detta framför vår äldsta son!). - så han gör inget. Försöka förklara att bara för att inte gör det, betyder inte att det han gör är okej. Men han säger ju, att han gör inget. Han manipulerar, ljuger, håller på med känslomässig och mental misshandel men det nekar han. Gör narr av sånt jag tycker om och saker jag gör. Dagligen påpekar negativa saker i mitt utseende (akne, rynkor, vita hårstrån, smala höfter, magfett, etc, etc, etc, etc). Visar sin avsky för depression och medicinering (varje gång han tar upp ämnet låter han mer och mer insisterande och övertygande om hur depression inte är verkligt och hur dåligt medicindering är) och därigenom fick mig att sluta ta min medicin. Han nekade till och med att han bara en dag tidigare sa att det säger allt om mig för att jag gått hos psykolog. Han ändrade historien till något mildare. Han försökte få det till att han inte menat det nedvärdernade men han var så tydlig att det inte går att neka till.

Han sa även förnedrande "du får bli någon annans problem, någon annan får ta över dig".

Det är sånt här han säger, är nedvärderande.

Jag försökte förklara att han inte får vara arg framför AL, att det inte är bra för hans hjärna. Han sa inget, bara tittade argt. AL blev nämligen rädd och började gråta.

Jag ville prata om att jag behöver försöka flytta, eftersom att det är så svårt att bo tillsammans med han. Jag sa att det blir jobbigt att vi inte ska kunna träffa barnen när vi vill men jag orkar inte med situationen. Han blev genast sur, sa att jag "börjar hålla på", försöka få han att få dåligt samvete, med mera. Okej? AL blev rädd när han blev sur, han började gråta. Vem är det som börjar egentligen? Vet inte vad det är för fel på han. Han tycker alltid att jag börjar bråka när jag inte gör det. Försökte förklara det för han men inget jag säger godtar han ju. Och så förstår han inte att det är jobbigt för ens känslor. Det är så att INGET jag säger tror han på. Tro ej att detta är nytt, så har han alltid varit. Jag tror att det är så att han förstår mycket väl hur hans sätt och allt han gjort påverkat mig, han vill bara inte ta ansvar för det och ser alla fördelar i att beskylla mig. Då kan han ju även få mig att må mer dåligt. Enligt han ska jag stå ut och bo tillsammans, som han gör.

Jag blir ledsen och tårar kommer, han säger jag ska inte gråta. Där, nedtryckt. Han säger jag tror jag ska få som jag vill med tårar, för att det är ju inte äkta tårar pga hans känslokall eller oförstående osv?

Så fort jag försöker reda ut något, eller någonting annat händer som han missförstår och jag påpekar, lr andra saker, så säger han jag håller på, börjar igen, han blir arg. Säger jag tror det och det och det (inget stämmer). När jag är ledsen för hur han blir så säger han jag ska inte gråta och säger jag tror jag ska få som jag vill med tårar. Sen säger han att jag är någonstans problem nu. Med mera.. det är mkt mer som jag inte kan minnas tillräckligt. Men här kan jag förklara tillräckligt för att visa hur jag blir nedtryckt.

När JAG kommunicerar, gör jag det för att lyssna och lösa problem. Han kan ej kommunicera, han vill tysta allt med en gång, går ej det så börjar han kasta skit, ta inget ansvar, med mera.

Det du gjort kommer aldrig försvinna. Hur mycket skit, skuld och skam du än kastar på mig. Samtidigt kastar du skit som bara ytterligare visar vilken person du är.

Han har sagt att jag ju märkt hur han är, jag behövde inte stanna. Tyvärr fungerar det inte så, det fungerar inte så enkelt, när man befinner sig i situationen. Men att han säger så tyder ju på att han beskyller mig för hur han behandlat mig. Det är säkert ofta så sådanahär män gör. Tar inget ansvar, offret får skulden.

Jag borde ha varit rädd för honom för längesedan men det han gör normaliseras och man ser inte allvaret. Speciellt nu, efter att ha varit separerad ifrån honom och kommit tillbaka är min syn på honom och allting mindre acceptablet och allvaret är mer uppenbart.

Jag behöver inte anti depressiva medel, jag behöver ett annat liv. Jag behöver bort ifrån honom, jag behöver ett eget hem/stabilitet. Jag behöver få börja ett liv utan honom.

Du bekyller mig med min depression samt PTSD. Trots dessa hade jag inte sådana här problem innan dig och det är på grund utav hur du behandlat mig som jag har dem. Jag hade varken magont på grund utav stress eller kände småpanik som blir smått hyperventilerande innan dig och det du gjort. Jag hade aldrig självmordstankar innan dig, hade det då jag hade förlossningsdepression som jag fick pga dig. Jag dog nästa pga dig! Tog nästan mitt mitt liv pga dig. Jag har aldrig gråtit såhär mycket förut, nästan varje dag, och det pga dig. Mitt självförstoende är på botten och jag har aldrig tidigare mått såhär dåligt. Med mera. Det är så lätt för dig att lägga skuld på mig. Att leva med din oförståelse, känslokallhet/brist på empati och nervärderingar/mobbning med mera är anledning till jag mår som jag gör idag. Jag har aldrig tidiare beskyllt mig själv för det som hänt mig med på grund utav dig fick du mig att tro att allting är mitt fel. För att du vänder på allt, beskyller mig för hur du behandlar mig, hittar på att jag menat dåligt med saker jag gjort och sagt, säger att du inte ens gjort de saker du gjort eller sagt de saker du sagt. Med mera. Du behandlar mig som att jag är galen när jag är upprörd/ledsen/frustread/till och med skriker i förtvivlan viliket jag gjort vid två tillfällen på grund utav hur du behandlar mig.

Du nekar mig mina känslor genom att visa dem noll förståelse, du nekar att du är anledning till dom, du nekar allt - och kallar mig galen.

Det här är en man som själv har skrivit på sin FB att han är "Father of deceit and lies". Det togs bort i samband med min polisanmälan emot honom. Han städade upp sin FB ganska bra i samband med det.

Han försöker rentvå sig själv genom att lägga all skuld på mig.

Men seriöst så måste jag lära mig att vara mer försiktig, jag känner att jag har inte råd att bli mer osams med den här mannen. Jag måste ta det lungt.

SOL SOLECITO - caliéntame un poquito.

Likes

Comments

Något som jag tycker är så underligt är hur A verkar vara en annan person idag jämfört med innan vi försvann. När jag säger annan person menar jag inte att han på något vis blivit en bättre människa utan att han ser ut att växla mellan två personligheter.

Den här nya personligheten har ett helt annorlunda kroppsspråk, använder ny mimik, nya tonlägen. Kroppshållningen, stilen han går/springer/för sig på, hur han sätter ner fötterna, rör armar och händer, huvudhållningen, skratt, han använder sig utav många nya ord. Ögonen.. mycket annorlunda.

Jag påpekade faktiskt detta och blev anklagad för att iaktta honom. Försökte förklara att man behöver ju bara titta på honom när man har en vanlig konversation för att lägga märke till det. Inte helt okej att påpeka säkert... kanske inte var så snällt. Jag sa det eftersom det var jobbigt att han inte var sig själv, så skumt, så stört och förvirrande, upprivande på något sätt, hemskt.

När jag tänker på det känns det hemskt. Att den här situauonen påverkat han så hårt att han antar en ny personlighet. Den är förmodligen ett sätt att skydda sig själv, förmodligen gömma sig ifrån allt han är skyldig till men att han också gömmer sig för mig på grund utav hur min förlossningsdepression påverkade honom. Det är vad jag undrar över om det kan vara, kan ju inte veta, är inte utbildad psykolog på något vis.

Jag tänker att han bär ju på så mycket skuld, har mycket att gömma. Jag tror att, han var skadad innan vi försvann och efter allt är han seriöst skadad.

Han skapade min förlossningsdepression så han får skylla sig själv. Han bär också skulden för att jag nästan inte överlevde den.

Jag är faktiskt rädd för honom. Dels på grund utav hur han är emot mig, han verkar helt störd.. om jag kunde beskriva hans ansiktsuttryck och hans attityd och röst då han bråkar med mig - han verkar så kall och ond, sen detta med den nya personligheten tycker jag är mycket jobbigt och skrämmande.

Då och då släpper han personligheten lite grann.. få ggr rätt mycket, för att sen gå in i den igen.

Mycket av det som hänt förtjänar han, med förtjänar menar jag att hand agerande har skapat reaktioner. Sen hade jag förlossningsdepression och på grund av den var överdrivet rädd för honom. Jag är rädd för honom utan den men jag tror inte för mitt liv, vilket det handlade om då jag hade förlossningsdepression. Han är skrämmande för mig, han har ju gjort mycket, men då jag inte har förlossningsdepression tror jag inte att han skulle vara en fara för mitt liv. Åtminstone inte förut... nu när han verkar så skadad så undrar jag över det. Den undran, en liten rädsla för det, finns.

Jag behöver i ett framtida inlägg reda ut vilket utav allt som är resultatet utav förlossningsdepressionen.

SOL SOLECITO - caliéntame un poquito.

Likes

Comments

Jag hade bokat in ett utvecklingssamtal för C så idag 13:30 satte vi oss ner med hans fröken. De hade förberett sig inför utvecklingssamtalet så bra med en lista över punkter där C berättar inledande om hur han tycker det är att gå i skolan generellt för att sen gå in i detaljer och han fick förklara sina svar. Hans fröken är mycket duktig med barn och jag är glad över att hon ser hans styrkor och svagheter och har så bra tekniker med hur man ska arbeta med dem.

Hon berättade att han är mycket duktig i Engelska och det vet jag. Jag har alltid inkluderat Engelska i vardagen på alla sätt, det har varit naturligt att göra det.

Jag måste inkludera här att jag märker själv att jag uttrycker mig på en lägre nivå, igen, hjärnan tar stryk utav att ha med A att göra. Jag måste ändå fortsätta så det får vara som det är. Jag skäms för den dåliga hjärnfunktionen, att jag verkar ha så lågt IQ, kan inte ens förklara så ingående som jag vill, vill inkludera så mycket men det är stopp i huvudet. Det har att göra med all stress och jag måste ha förståelse för mig själv dvs inte vara för hård på mig själv. A påpekade flera gånger att jag inte är så smart, att nivån är låg, att jag inget fattar med mera - och det är stressen han själv skapat i mig. Jag fortsätter.

Hans fröken berättar även att han är duktig i mattematik och jag berättar att både jag och hans pappa övar med honom hemma. Idag har vi övat ett utav exemplen hans fröken föreslog. Han behöver lära sig att räkna i huvudet och inte använda fingrarna och då behöver han öva visuellt. Att ha exempelvis 10 ST utav någonting och dela upp i två högar på olika vis. Exempel 10 ST av någonting, 9 + 1 = 8 +2 = 3 + 7 osv att dela upp det i två högar så att han kan få en visuell uppfattning utav adderingen/mattematik så att han lät sig att kunna räkna i huvudet  och ej behöva fingrar till hjälp. Det var jätte kul!


Han är även duktig på att läsa. Det vet jag också, läsning är ju också en sån sak som jag alltid inkluderat. Att prata om vad det står överallt och att läsa böcker, det har också varit en del utav läggdagsrutinen i många år. Han läser mycket fort. Han har gjort ett test där man bör ligga vid 30 och hans resultat är nära 80. Vi ska dock öva på läsförståelse hemma. Det har vi börjat med idag. Han har lånat en bok som han tycker är jätte spännande och han har fått berätta vad den handlar om och när han läst ett par sidor fått berätta för mig vad han läst.

Jag ska fortsätta det här inlägget så snart jag har möjlighet.

SOL SOLECITO - caliéntame un poquito.

Likes

Comments

Jag var i onsdags på föräldramöte. Jag kunde inte stanna hela mötet eftersom A sa att han skulle komma efter 30 min att köra hem oss, trots att jag sagt att mötet pågår 1 och en halv timme. Det var ingen idé att säga något om det och bara gå med på det. Blir bara mer stress att gå emot något han säger... förklarar här hur jag menar.

Det var mycket bråk den dagen. Jag försökte få honom inse hur han är och berättade för honom att han har ett så stort dominans behov att han tror att jag försöker bestämma när det inte ens handlar om att bestämma, försöker få han att förstå att det handlar om att han själv vill bestämma. Normala människor lyssnar på varandra, hör vad den andre behöver och önskar och visar förståelse och stöd - helt utan problem. Men minsta lilla från min sida ser han som att jag försöker bestämma och jag får inte minsta förståelse eller något behov mött. Jag känner mig så nedtryckt utav den här mannen.

Exemplet att mötet skulle vara 1 och en halv timme men han säger att han kommer efter 30 min. Skulle jag säga något om det då anser han jag försöker bestämma.

Jag kan förklara ett annat exempel. Äldsta sonen ville åka till äventyrsbad. Jag pratade med A om det och vi bestämde en dag, vi bestämde även att jag skulle laga mat att ta med istället för att köpa där. Allting var färdigt, vi hade sist ett par timmar tidigare pratat om utflykten, och ca 30 minuter innan vi skulle åka kom han in och sa att han tar sonen till museum. Jag blir stum utav hans sätt. Jag får fram en undran över varför vi inte ska åka till äventyrsbadet. Han säger att inte känner för det, att han tycker det är tråkigt, med mer. Jag försöker förklara varför han inte gör okej nu men det går inte in. Jag säger att man inte gör så, han svarar han gör så.

Jag känner mig frustrerad utav sånt här beteende. Han förstår inte grundläggande sociala regler, hur man beter sig, hur man är gentemot andra. Såhär har han alltid varit, tyckt att vi ska anpassa oss efter hans svängar.

Och så säger han till mig att jag försöker bestämma. Han tycker verkligen att jag försöker bestämma, han ser det verkligen så.

Vad jag än säger till honom så vänder han på allt och han förstår inte att han själv gör allt det han anklagar mig falskt för. Jag har så många gånger försökt förklara att jag vill inte bestämma, jag vill kommunicera och prata och komma överens som vanliga människor gör. Jag blir så stressad.

En sak som kom upp var det här med att säga till om man tycker att den andre bör städa efter sig eller ta sitt ansvar i hemmet bättre, vare sig det är hans eller mitt. Exemplet är det jag tog upp i ett föregående inlägg, kläder i en kartong. Han var otrevlig och kunde ej kommunicera trevligt som vanliga människor gör. Han sa, och han har sagt det här förut också, att han tycker att säga till trevligt är samma sak som att be snälla och underkasta sig. Han förstår verkligen inte skillnad på att vara trevlig och kommunicera och låta den andre bestämma.

Det är såhär, jag kan inte föreställa mig att han är såhär exempelvis på jobbet eller ens med andra vänner. Han skulle väl inte ha kvar varken jobb eller vänner då? Han sa till mig att han har inte såna här problem med andra och sa till mig att det är på grund utav mig, jag har ju gått hos psykolog hela livet. Att det är pga sexuella övergrepp i barndomen har han ingen hänsyn till, han spelar alltid på att jag är störd pga kontakt med psykolog.

Han sa, exakt citat: "Du har ju gått hos psykolog hela livet. Bara det säger ju allt om dig."

Jag känner mig så nedtryckt utav den här mannen att jag höll för min sons öron och skrek förtvivlat på A (Det har bara hänt en gång tidigare)) och han tycker inte alls om när jag höjer rösten då jag var rädd för hans relation och jag ville att han skulle släppa mig av bilen med en gång. Han vägrade, sa att han ska köra mig hem. Jag sa han ska släppa av mig, jag tog i med extrem och sa att han kidnappar mig och jag ska ringa polisen. Jag tog fram mobilen och han sa han kan köra mig till polisen. Så nervörderande är han. Jag sa de kommer ju göra narr av mig och det är det han vet.

Mer han sa var att han är hård, det är så han är, alla vet det, all accepterar det. Mmhm, jag vet inte vad jag ska tycka om det. Tänker att mig Kan han trycka ner och han gillar det.. tror det mer handlar om något sånt.

Han hotade med att återuppta vårdnadstvist, det har han gjort ett par - tre gånger tidigare också. 

Han visar mig noll förståelse, noll empati, noll stöd, noll allt och kräver full kontroll och säger kan jag inte acceptera det så kan jag dra. Ja... om det vore så enkelt. Hela tiden säger, du kan dra, du behöver inte vara här, jag säger inte du ska ta nånting, jag håller inte kvar dig, det är bara att gå, med mera. Jag önskar att jag kunde...

Han beter sig så omoget vilket jag påpekat. Han svarar, ja han beter sig omoget, so what.

Vem behandlar någon såhär, lixom? Jag är ingen elak kvinna, jag kämpar och kämpar för att allt ska vara bra, jag är omtänksam, tar bra hand om allt jag ska ta bra hand om, jag har ett fint hjärta, jag skadar ingen. Jag förtjänar inte att bli behandlad såhär. Jag skulle aldrig kunna skada någon så som han skadat mig.

Jag önskar jag hade någonstans att ta vägen. Jag ska träffa kvinnojouren på Tisdag, jag hoppas att de kan hjälpa mig.


SOL SOLECITO - caliéntame un poquito.

Likes

Comments

Informationen i detta inlägg kommer ifrån: http://www.evah.org/html/projisering.htm

"Mobbare projiserar sina egna brister, fel, beteenden osv. på andra människor för att på så sätt slippa ta itu med och göra något åt sina egna problem (att inse saker om sig själv kan vara smärtsamt) samt för att distrahera och avleda uppmärksamhet från sig själv och sina egna brister. Mobbaren projiserar genom att skuldbelägga, kritisera och anklaga, och när du väl insett detta, så förstår du att all kritik och alla anklagelser som riktas mot dig, i själva verket handlar om mobbaren själv, dvs. mobbaren berättar om sig själv. Denna kunskap kan du dra nytta av för att uppdaga mobbarens egna förseelser, t.ex. vad gäller finansiella eller sexuella sådana, dvs., det som du anklagas för är något som mobbaren själv bär ansvaret för. När mobbaren anklagar dig för någon misshandel eller missförhållanden (sådana har en tendens att vara vaga, man kan inte riktigt sätta fingret på dem) så är det sannolikt att mobbaren bär ansvaret för det som du anklagas för. Om mobbaren anklagar dig för att vara “feg” eller att du har en “negativ inställning” så är det mobbaren som är feg och har en negativ inställning.


Under sådana här omständigheter, så måste mobbaren också förstå att det är inte bara är du som skall granskas utan mobbaren skall också granskas.


När de psykiatriska skadorna blir allt för uppenbara inför andra , så kommer mobbaren att anklaga “offret” för att vara mentalt sjuk , mentalt ostabil eller att ha andra mentala problem. Genom dessa anklagelser så projiserar mobbaren sina egna mentala problem på “offret”. Om du hamnat i denna “fälla”, så i ditt försvar, lär andra om projisering.


Ett sätt att identifiera en person med en personlighetsstörning eller psykopatisk personlighet, är att, när de ställs till svars, så kommer de att anklaga personen som uppdagat dem, för att ha en personlighetsstörning, något som mobbaren i själva verket själv lider av"

För att bättre förstå, så tänk dig att våldsverkaren (man som kvinna) tittar på sig själv i en spegel. Våldsverkaren ser då allt som han/hon hatar och avskyr om sig själv. Våldsverkaren tycker inte om vad han/hon ser och snurrar därför spegeln ett halvt varv. Spegeln är nu är vänd mot dig, ”offret” och ”PUFF”, så förvandlas du, ”offret” sakta men säkert till allt det som våldsverkaren hatar och avskyr om sig själv. Genom det som våldsverkaren insinuerar och de lögnerna som han/hon sprider om dig, så förvandlas du, ”offret” således till den inkompetenta, odugliga, elaka och perversa personen som våldsverkaren såg då han/hon tittade på sig själv i spegeln.

För att åstadkomma detta ”identitetsbyte” så börjar våldsverkaren i all tysthet och bakom din, ”offrets” rygg, göra en massa antydningar. Oftast använder sig våldsverkaren av ”ett korn” sanning som han/hon sedan vänder till sin fördel. Det saker som våldsverkaren nu sprider ut om dig, ”offret” är givetvis en ”bild” av honom/henne själv.. Antydningarna övergår sedan till rena rama lögner. Våldsverkaren har nu också inbillat sig själv, att de lögner som han/hon sprider om dig, ”offret” är sanna och detta gör att våldsverkaren blir en väldigt övertygand lögnare. Eftersom våldsverkaren tror på sina egna lögner så tror han/hon inte heller att han/hon ljuger. Genom att tro på sina egna lögner så rättfärdigar våldsverkaren också lögnerna inför sig själv. Våldsverkaren kan därför, om någon skulle fråga säga, ”nej, jag ljuger inte”. För en normalt begåvad individ så verkar den här logiken helt galen, vilket den givetvis också är.

"Every evil the psychopath does,
he manages to pin on the victim instead."

Det slutliga målet är att psyka dig, "offret" till den milda grad att du till sist mår så dåligt att du överväger att begå självmord. Låter vansinnigt elakt men våldsverkaren vill helst se dig död så att han/hon slipper att bli påmind om sig själv (du, "offret" har ju nu förvandlats till våldsverkaren genom hans/hennes lögner). När våldsverkaren sedan väl har fått dig, sitt "offer" bort från arbetsplatsen, du har sjukskrivit dig eller sagt upp dig, så tar våldsverkaren oftast över din, "offrets" identitet. Detta eftersom det är dig, "offret" som våldsverkaren har sett upp till och vill efterlikna. Det är inte helt ovanligt för våldsverkaren, efter det att du har försvunnit, börja skryta om hur duktig han/hon var i att få bort en sådan oduglig, elak och omoralisk person som dig, "offret". Den här typen av våldsverkare kommer också att fortsätta sina övergrepp så länge han/hon har en "publik".

Allt du säger och gör vänder våldsverkaren till sin egen fördel.

Våldsverkan får dig att tro att du är psykopat, allt för att dölja sig själv.

Man kan även förklara projicering på följande sätt;

Ett "barn" (den anti-sociale/psykopaten/narcissisten) kommer till sandlådan med smutsiga kläder. "Barnet" vill inte vara den med de smutsigaste kläderna och börjar därför kasta sand och lera på de andra barnen. Genom att smutsa ner andra i sandlådan så döljer "barnet" sina egna smutsiga kläder. Givetvis ser "barnet" till att kleta ner de med de renaste kläderna först. Men efter ett tag så har "barnet" sett till att kleta ner de flesta i sandlådan. Man kan därför säga att så gott som alla som kommer i kontakt med "barnet" blir "nedsmutsade", somliga mer än andra.

Våldsverkaren måste sätta sina negativa och "mörka sidor" på andra för att överleva vardagen. Han/hon genomför detta på en rad olika sätt och ett är att provocera/reta upp sitt "offer" för att få honom/henne att reagera. Detta så att våldsverkaren sedan kan säga, titta så arg han/hon är.

SOL SOLECITO - caliéntame un poquito.

Likes

Comments