Header

När man är så förtegen och väldigt säker på att man vill ha en förändring i livet.
När man vill att något ska förändras till det bättre. Men man inte vet HUR man tar sig dit.

Det var länge sen jag var in här och skrev. O det beror på att det har hänt en hel del sen årsskiftet. Tyvärr inga roliga saker, men det är ju så livet ser ut, vi åker på en berg- och dalbana hela tiden. Jag hoppas dock att min åktur börjar plana ut, att jag börjar hitta min plats och min trygghet, igen. Just nu försöker jag orka med vardagen, det är tufft. Jag hoppas att det inom kort kommer kännas bra igen, för första gången på väldigt länge. Tills dess, ta hand om er. Ta hand om varandra. Ge extra kärlek och omtanke till dom som betyder väldigt mycket, bjud på middag, skäm bort någon med fika, ring det där samtalet på kvällen och kramas. Så hörs vi snart igen. Förhoppningsvis med goda nyheter.

Tyvärr miste jag en vän till mig dagarna innan vi firade in det nya året. Jag saknar dig så mycket så att det gör ont. Själar säger aldrig farväl. Vi ses på en annan plats och i en annan tid, nästa gång. Tills dess hoppas jag att du följer min resa genom livet, genom det liv där du och jag vandrade tillsammans. Jag tänker på dig varje dag Amanda <3.

Likes

Comments

Torsdag, 15 december 2016

Hjärtat skriker efter något som inte finns. Vill vara på en annan plats. Något annat än detta, för det är inte hemma. Känner mig vilsen. Huvudet går i hundratio kilometer i timmen. Överarbetar. Synbortfall. Huvudvärk. Tårarna pressar sig mot ögats vägg. Får inte rinna ner för kinden. Inte igen. Inte nu. Jag trodde jag hade hittat tillbaka. Tillbaka till den där sprudlande glädjen. Där jag tillåts att vara glad. Att vara lycklig och mår bra, igen. Tror att om man under en längre tid varit nere på botten, att man börjar inbilla sig att det är bra, det är bra nu. Men som med allt annat, är tiden knapp och den kommer alltid i fatt en. Det gör den alltid, oavsett vad. Förr eller senare. Nu kom den förr. Den kom nu. Den kom som en jävla käftsmäll. Den kom igen. Och den här gången är det jag mot den. Det är en kamp jag inte kommer backa ifrån, för den här gången ska jag vinna. Jag ska gå besegrad ur den här fighten. "In i boxen" som vi hade sagt innan en innebandymatch. Först måste jag veta vad det är jag kämpar mot. Vad som är min fight och mitt motstånd. Men tills dess, måste jag tillåta mig själv att bearbeta detta.

Denna kamp har fått mig att inse saker. Uppskatta dom små viktiga sakerna i vardagen. I livet.

Jobba inte ihjäl dig. Stressa inte för något som inte är viktigt nog att hinna till. Tillbringa några extra minuter tillsammans med någon du tycker om. I morgon kan det vara försent. Trivs du inte ihop med en vän, avsluta den relationen. Du är värd så mycket mer. Är det en ständig kamp att ta sig till det där jobbet, för att den bara tar energi från dig, säg upp dig. Möjligheterna är enorma därute. Hitta din grej. Din passion i livet. Det du brinner för. Bygg upp din egen väg.

Jag vet inte vad jag står inför. Vad jag skall komma och behöva ta för beslut. Denna gång har jag lovat mig själv en sak. Jag har lovat att dessa beslut måste gynna mig. Inte någon annan. Det ska få mig att må bra. Få mig se ljuset i tunneln igen. Ibland önskar jag att få sig mig själv, utifrån ert perspektiv. Från era ögon. Kanske jag kan förstå era ord, dom fina orden jag ofta från höra från er. Att jag räcker till så som jag är och för den jag är. För er skulle jag göra allt.

Likes

Comments

Tjugohundrasexton, endast 3 dagar kvar av detta år. Jag kan känna en lättnad, en lättnad över att det sämsta året någonsin äntligen går mot sitt slut. Summan av kardemumman är att det har varit minst sagt ett konstigt år. Det har varit ett riktigt helvetes år för det mesta. Många stunder som jag inte begriper mig på och heller inte kan sätta fingret på. Att förlora dig J, ord kan inte beskriva hur ont det fortfarande gör. Jag hälsar på dig så ofta jag kan<3! Att ta farväl av sin bästa vän, sin livskamrat och sin stora kärlek efter 4 år tillsammans. Det gör också ont. Att säga hejdå till staden jag älskar, där jag trivs som fisken i vattnet och sedan behöva bekanta mig och anpassa mig med en ny stad istället. Det har varit så TUFFT. Jag ljuger om jag säger att jag inte gråtit minst en gång om dagen. Att sedan behöva kämpa och hitta sig själv, det är något jag fortfarande jobbar med. Det är en dragkamp. Jag kommer ju såklart vinna denna kamp (ni som vet, ni vet) JAG FÖRLORAR ALDRIG.

Såklart har det innehållit en hel del fina stunder också, där glädjen spelat en stor roll och där nya minnen har skapats. Dom kommer jag bära med mig och titta tillbaka på. Det kallar jag lycka :) Är evigt tacksam för alla er som ställt upp för mig. Alla som funnits där när jag mått som dåligast. Och alla som funnits där när jag mått som bäst. Som skrattat och gråtit tillsammans med mig. Det är de som är det fina med vänskap. Det finns så mycket att dela på. Så jag vill ge er den största TACKEN någonsin. Om ni bara visste hur jäkla bra ni är.

Tack till ALLA er nya och fina vänner som kommit in i mitt liv och för de vänner som fortfarande minglar kvar. Ni är fantastiska. Jag älskar er allihopa. Jag hoppas kunna öppna upp tjugohundrasjutton med öppna armar, för det här ska bli MITT år. Tillsammans med er såklart.

NU KÖR VI!

Likes

Comments

o lyser frid på jorden.

Så skönt att vara hemma hos mamma. Här kommer julkänslorna som skickat på ett plåster, så så mysigt. Jag njuter till fullo. Firade in fjärde advent i morse med en god frukost. Njuter av en kopp kaffe för tillfället framför Nyhetsmorgon och ska snart ta mig iväg på en promenad. Solen skiner och snön ligger som ett täcke över marken.

Måste hinna få i mig lite lunch innan det är dags att bege sig tillbaka till Västerås för match sen.

Glad advent på er allesammans :)

Likes

Comments

Gårdagens frukost - smoothie bowl toppat med frysta hallon och hemmagjord müsli.
En skål fylld med kärlek.

Idag är det LÖRDAG och det är dags att ladda upp för match(!!!) dubbelmöte hemma i borgen. Idag börjar matchen klockan 14 & i morgon kl 16. Så kom förbi och kolla om ni inget annat har för er :)

Sov hos mamma i natt, så mysigt och skönt att få komma hem i några timmar. Hann med att träffa Sanne också<3! Vi var ner på IP och kikade på bandy. Iskallt var det dock, trots underställ och dunjacka. Hade väl inte optimala skor på mig, trodde jag hade förlorat tårna när jag kom hem. Nåväl, hoppas ni laddar upp ordentligt med energi i helgen så att ni orkar med sista jobbveckan innan jul och allt som hör till :) Jag skulle ju ljuga om jag sa att jag inte hade lite ångest just idag, då jag några år tillbaka har befunnit mig på Arlanda detta datum redo för att njuta av sol och värme på andra sidan jorden. Men det känns faktiskt skönt också, att jag i år får fira födelsedag, jul och nyår hemma i Sverige tillsammans med familjen.

Detta är ett tidsinställt inlägg, så förmodligen sitter jag i bilen påväg till Västerås och samling inför match. Ha en fin lördag. Kramis

Likes

Comments

Har länge tänkt baka lussebullar men tiden har inte riktigt räckt till (gör den någonsin det egentligen?). Men igår tog jag äntligen tummen ur röven. Receptet hittade jag här. Borde skaffa mig en bakmaskin som gör allt jobb åt en. Så jobbigt, tråkigt och kladdigt att stå och knåda in all vetemjöl. Men sagt och gjort fick jag ihop något, och cirka 60 minuter senare hade degen jäst.

Som ni vet så har jag alltid sån otur gällande de mesta. Jag har väl aldrig lyckats göra något utan att det ska dyka upp något problem, självklart dök det upp något under baket också.

När jag väl ska börja kavla ut degen, så får jag lite smått panik. Jag äger ingen kavel. Var tvungen att improvisera, tog det som liknande en kavel mest, la folie runt. Tyvärr gick det väl sådär, haha. Blev lite hål här och där i degen. Lyckades i alla fall få ihop dom till lussebullar.

Visst ser dom fina ut? Som ni ser har jag pärlsocker på mina lussebullar. Det är för att jag inte tycker om russin och så blir dom ju finare med pärlsocker på dessutom ; )

Såklart var jag tvungen att provsmaka en nygräddad lussekatt med ett iskallt glas mjölk (ja jag drack rödvin vid sidan om, samtidigt som jag bakade och lagade tacos) och det är ju ganska oslagbart. Varm "bulle" med iskall mjölk. Lussebullen var helt klart godkänd.

Mmmmmmums(!)

Blev en hel del lussebullar, sparade dock bara en påse till mig själv, det räcker för mig. Resten gav jag bort :) Jag bakar gärna men hoppar oftast att äta själv och väljer istället att ge bort till nära och kära. Det tycker jag dessutom är mycket roligare, för jag vet hur mycket dom uppskattar det. (MOA jag vet att du läser det här och JA jag tar med mig fika till träningen)

Likes

Comments

Åh en massa kramar delades ut när jag kom till Uppsala i helgen (!!!)<3 Mötte upp tjejerna på Gränby Centrum, handlade julklappar åt varandra och sen åkte vi hem till Felicia vid lunchtid. Vi lunchade på hemmagjord tomtegröt och såklart en varsin skinkmacka med senap på också.

Visst är det något speciellt att äta det såhär i juletid? Är vanligtvis inte så förtjust i tomtegröt men just såhär så är det faktiskt gott. Haha knäpp man är!

Vi hade gjort upp en plan på vad vi skulle baka under dagen. (ALDRIG mer bakar vi något som vi inte har koll på hur man gör eller vad det smakar.) Vi skulle göra centerfudge, hemkola, rocky roads och saffranskladdkaka.

De två första KASTADE vi.
Centerfudgen blev alldeles för mastig och vi hade gjorde tredubblat recept, hemkolan kom aldrig upp i rätt temperatur på plattan vilket gjorde att den aldrig stelnade. Vi kastade alltså flera kilo godis.

Rocky roadsen och saffranskladdkakan var det enda vi inte misslyckades med och alla fick med sig en varsin burk hem, haha.

Tog en paus i soffan efter att vi hade bakat klart, samtidigt som vi mumsade på saffranskladdkakan, framför en klassisk julfilm. Så mysigt även om jag somnade, ovanligt.. :) Tog en promenad till ICA för att komplettera inköpen till kvällens middag. Så mycket snö som hade fallit ner igen, perfekt nu när den dagliga försäljningen av julgranar utanför butikerna dragit igång. Själv kör jag på plastgran. Den här stämningen och gemenskapen som skapas under December-månad, är ganska fantastisk.

Mot kvällen mådde vi alla illa på ett eller annat sätt. För många smakprovningar av fudgen, kanske nån bit för mycket av rocky roadsen & mer än 1 bit var av kladdkakan, så hamnade vi återigen i soffan men denna gång på grund av matkoma. Men det dröjde inte länge innan hungern slog till igen och vi fixade kvällens middag.

Två olika fryspizzor, handskalade räkor, aioli, baguette och vitlöksost. Jävlar vad illa vi luktade efter denna måltid. Men gott var det! Somnade framför tv'n igen och vi bestämde oss för att krypa ner i sängen istället. Sov som en stock och vaknade av att Becca (utan någon förvarning) hade ställt klockan. Skönt att komma upp i tid dock. Låg kvar och drog en stund medan tjejerna dukade fram frukosten. Vi fick tillsammans fira 3e söndagen i advent, jättemysigt<3

TACK TACK TACK
för denna underbara helg.
Tack för fina julklappar.
Fick jättefina örhängen från Lily&Rose och ett grymt nagellack från H&M, så nöjd!

Likes

Comments

Sitter på bussen, med gråten i halsen, påväg tillbaka till Västerås. Varför gör det så ont varje gång? Har haft en kanonhelg i Uppsala, tillsammans med mina favoriter. Känns som att jag tvingas lämna dom jag älskar mest, staden där jag trivs som fisken i vattnet och där jag vågar bli lycklig igen. Känns som att jag går i tusen miljoner biter. Har tänkt mycket. Alldeles för mycket, precis som jag jämnt gör. Grubblar alldeles för mycket på saker. Kanske har jag nått ett beslut. Eller så är jag fortfarande kvar i bubblan, som bara väntar på att få gå sönder. Och att jag i den sekunden också kommer få beskedet om vad jag SKA göra.

Likes

Comments

Den här texten har en bekant till mig skrivit. Jag tycker den är så fin och sätter ord på mina och förhoppningsvis dina känslor och tankar. Läs den gärna och få din egna uppfattning!

"Har ni någonsin funderat på hur många människor som kommit och gått under ens liv? Vissa har kommit in i ens liv bara för en kortare stund, andra längre och vissa är fortfarande kvar sen barnsben. Det här med relationer fascinerar mig på något sätt. Hur kommer det sig att vissa stannat längre än andra? Hur kommer det sig att människor man verkade passa så bra ihop med inte längre finns kvar? Hur kommer det sig att någon man aldrig mer trodde skulle ta plats i ens liv helt plötsligt gör det igen?

Relationer är ofta ganska flyktiga när man tänker efter och det på grund av många anledningar. Vi är människor som ständigt utvecklas och förändras. Jag tror (utan att låta för vidskeplig) att vissa personer kommer in i våra liv för att lära oss något, utan att personerna eller vi själva är medvetna om det så klart. Jag tror att ju mer vi lär oss om oss själva desto lättare kommer våra relationer att bli och jag tror att vissa personer försvinner av en anledning. Det hjälper i alla fall mig att tänka så ibland när man behöver bryta med någon man kanske egentligen inte vill bryta med. Att tänka att det finns någon slags mening med det trots allt.

Men om det är något jag lärt mig så är det att oavsett vad, så är ingen relation värdig att ha kvar om den inte medför något positivt. Det finns inget mer energikrävande än att ha en dålig relation med någon. Relationer är till för att få oss att må bra, att växa, att utvecklas och framför allt till för att få oss att känna trygghet, samhörighet och för att få oss att skratta, högt och ärligt. Relationer ska vara fyllda av kärlek, omtanke och respekt. Finns det inte så behöver nog relationen omvärderas. Kanske var den värdefull en gång i tiden men tiderna ändras och så gör även vi. Ibland går saker sönder, så gör även relationer.

Jag försöker att tänka på dem som ett glas. Det är skört och kan gå sönder otroligt lätt och när det väl gått sönder finns det sprickor som aldrig kommer försvinna hur mycket man än försöker laga det. Jag tror att vissa personer är tillfälliga och aldrig var menade att få stanna för ibland växer man helt enkelt ifrån varandra och det är okej. En förlorad är en annan vunnen. Jag är inte rädd för det längre, att avsluta relationer. Jag är inte heller rädd för att ställa krav på mina vänner precis som jag förväntar mig att dem ställer krav på mig. Jag respekterar dem och jag vill att dem respekterar mig lika mycket.

Minns förut när man var ung, man hade vänner för att bara ha vänner men hur mycket brydde man sig egentligen om varandra? Det är annorlunda nu när man vuxit upp. Jag må ha färre vänner men de vänner jag har är sådana jag värderar otroligt högt. Blir verkligen glad bara av att tänka på hur fantastiska människor jag har i mitt liv. Människor jag har valt, som även har valt mig. Det är fint det där. Ta vara på det."

Likes

Comments

INSTAGRAM@sofiselkainaho