Så, idag var första gympasset på länge. En lång o envis förkylning följt av alldeles för mycket stress har hållit mig borta från gymmet i lite över en månad. Känns hemskt, haha vem är jag ens längre? Träningen har på sista tiden varit en så stor del av mitt liv: mitt lyckopiller, min avlastning från vardagen, min fristad. En stor anledning till att jag blev så förkyld var dock pga just träningen. Jag tyckte att det var lite för kul o spenderade därför lite för många timmar åt att lyfta vikter, som togs från viktiga timmar av återhämtning, avslappning o sömn. Återhämtningen är minst lika viktig som själva träningen - ju mer du tränar, desto mer behöver du återhämta. Men ja, det är lite svårt att hålla tillbaka när det känns så bra, när man dessutom behöver den "flykten".

Senaste månaderna har inte varit en dans på rosor. De har varit ganska tuffa. Men jag kommer tillbaka. Bryt ner, bygg upp. I den ordningen. Sen blir man starkare. Man kommer igen.


Trots den långa tiden ifrån o den stora längtan tillbaka till gymmet, så var dagens pass hemskt. Det gick väl inte direkt dåligt, inte under förväntan med tanke på det långa uppehållet - det bara sög. Nästintill inget var kul, inte ens att träna axlar. Det var en genomgående känsla av kan det inte bara vara över nu? O det säger jag som ÄLSKAR att träna. Det är inte alltid kul. Den här fina illusionen av att "de som tränar mycket" alltid tycker att det är kul, att det är enkelt. Fuck off. Många pass måste man tvinga sig genom, även om man älskar att träna o vara aktiv. Det är jobbigt, det suger, man vill bara inte. Men ibland är det bara att bita ihop o få skit gjort. För man vet att det i slutänden stämmer överens med en mål o välmående. Man vet att nästa gång kommer glädjen med hög sannolikhet vara tillbaka o man kommer istället att njuta av varje sekund. Idag var bara inte en sån dag. Inte ens nästan. Men, det är OKEJ.

Det gäller bara att inte ge upp. Att inte lägga sig o bli "offer" för känslan av att något är "omöjligt". Inget är omöjligt. Det kräver bara vilja o engagemang.

... o tid.

Tid löser det mesta. Det är bara svårt att ge saker sin tid alla gånger. Även det jobbiga, det som idag bryter ner dig, kommer gå över, du kommer läka. Bara ge det tid.

Likes

Comments