Header

I fredags blev jag hemsläppt från sjukhuset efter en 4-dagarsvistelse. Hallelujah säger jag bara!!
Var inlagd för att göra en volymmätning samt elektrolytanalyser som nu är skickade till Sahlgrenska i Stockholm.

Påbörjade även en transit-undersökning som innebär att jag sväljer en kapsel varje morgon som innehåller tio röntgenmarkörer. På onsdag är det dags att röntga lilla magen och då ser man alltså hur hela tarmpaketet fungerar på mig.

Bild på hur en kapsel ser ut, inte dom små precis!! Lite häng i sängen på sjukhuset och en av de fina ”toabesökslistorna” jag hade under min tid där..

Behöver jag säga hur underbart det är att få sova i sin egen säng, äta sin egen mat men framförallt - få umgås med min pälskling igen!!

Har en tid till min kirurg för slutsnack den 7e december och då får jag även svar på elektrolytanalysen och vad den här transit-undersökningen gav.
Hoppas på att ligga på op-bordet strax efter årsskiftet för jag är såååå färdig med att se ut som babianerna på zoo..

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Jag har fortfarande inte fattat det. Jag har ta mig fan inte fattat att jag vunnit kampen, att jag segrat.
Att jag fått en operation beviljad!
Jag ska få min efterlängtade & redan älskade stomi!

Jag gjorde high-five med pappa i korridoren när vi lämnade kirurgmottagningen och väl hemma fingrade jag länge på hälsodeklarationen innan jag fyllde i den. Dagen efter slängde jag den på brevlådan.

Jag är i hamn.

Jag kommer läggas in i Malmö för en undersökning i en vecka, därefter kommer vi att ha ett ”slutsnack”, som kirurgen uttryckte sig, och då bestämma vilken stomi det blir. Jag har fått två alternativ - även om kirurgen lutade lite mer åt ena hållet, men han bad mig fundera. Därefter är det bara en tid för op, som kommer ske i Ystad & kirurgen kommer personligen åka ner dit för att operera mig.
Det bör kanske tilläggas dessutom att ”mina” två kirurger jag har fått är dom bästa, mest empatiska och jordnära gubbar jag nånsin träffat!

Jag är så jävla exalterad, som jag har kämpat, som jag har krigat mot min egna kropp.
Det sägs att segern har sin egen sötma men den här segern har så mycket mer. Den är fan det bästa som hänt mig, för oavsett, så kan det inte bli värre än det är idag.

Fick en leverans med posten idag också. Brevbäraren måste bokstavligen ha knölat in den i postboxen för jag fick knappt ut den, haha. Denna lilla lådan låg nämligen i ett stoooort vadderat kuvert.

Klickade nämligen hem ett ”träna hemma”-kit, som var alldeles gratis från Mcare. Verkligen kanonbra. Jag har förvisso bytt flertalet stomipåsar på jobb, men det är ju alltid en annan femma när det är en själv man ska göra det på. Än har jag inte satt på nån påse men jag tänkte göra det i nästa vecka, så jag får känna hur det känns med olika kläder, hur det är att sova med den och såklart det ”viktigaste” - hur det känns när den är full.

Det här kommer ju liksom va min vardag hädanefter. Och dessutom så planerar jag redan nu att åka hem illa kvickt efter op’n. Och vad är inte bättre då än att kunna bemästra sin påse med elegans? 😉

Likes

Comments

Jag har väntat, och väntat, och väntat. Med spänning, oro, längtan och förskräckelse.
Idag ringde telefonen. Det var kirurgen.
Han skulle bara informera om att jag kommer diskuteras på en konferens med diverse läkare på fredag. Och ni kan väl bara gissa hur hårt jag håller tummar & tår nu.

Han berättade också, att eftersom han inte får operera längre pga en skada, så hade han pratat med en kollega. Denne man var vad jag tolkade det som, positivt inställd till en operation.
Denna man & tillika kirurg ska jag träffa nästa vecka då DEN SOM SKA OPERERA givetvis måste träffa mig och få pratat med mig. Jag nyper mig i armen. Är det här sant?! Det kändes nästan som att bag fick det bekräftat, fast lite inlindat, lite luddigt..

Behöver jag säga att tårarna rann när jag la på luren? Nej, än är det inte spiken satt i kistan, än är jag inte över ån. Men det väckte hopp. Även om jag är inställd på bakslag nr 256790, så måste jag våga hoppas, fortsätta önska och tro att jag får igenom det här.
Som jag har kämpat, bönat & bett (ja, på riktigt!).. nu känns det åtminstone som att det har satts igång i rullning. Varför skulle jag annars få en sån snabb tid som redan i nästa vecka, för att träffa kirurg 1 & 2? Det känns fan som om jag har halva inne, och jag hoppas inte att jag har fel.

Oron är såklart att gänget på konferensen på fredag är surbåbbar, tycker det är vanskligt, oetiskt & allt man tyckas kan i negativ mening.. och att det ska påverka beslutet. Jag hoppas verkligen kirurg 1 ringer på fredag efteråt och meddelar vad som sagts. Så jag kan ha lite mer kött på benen när jag ska träffa honom och kirurg 2.

Jag analyserar sönder allt till molekylnivå just nu. Tålamod är inte en egenskap hos någon som är född i Skyttens tecken. Jag hatar att vänta.
Jag kommer i alla fall fortsätta hålla tummar & tår, och be...
Får jag min efterlängtade stomioperation ska jag bjuda kirurgen på tårta!!

Likes

Comments

Inväntar fint sällskap om en timme & i väntan tjuvstartade jag på skumpan.

Jag har en ”good feeling”, och om jag eventuellt får fira i veckan efter kirurgen har ringt, så har jag firat två gånger om man räknar med idag.

Min tarm är skit rent ut sagt, men idag orkar jag inte bry mig. Idag är jag glad, och ska njuta av mitt mousserande vin. Punkt slut

Likes

Comments

Ja, det var alltså dags i tisdags.. Jag fixade laxeringen ganska bra kvällen innan, morgonen dock när besöket skulle ske gick lite sämre. Hade förbannat ont i höften av att ha legat på badrumsgolvet kvällen innan, och nu skulle jag alltså ligga här igen!
Blödde en del efter första flaskan, men på andra och sista var det lugnt och nån timme senare plockade mamma upp mig för att styra kosan mot Malmö.

Fick träffa en helt fantastisk kirurg, empatisk, ödmjuk.. Han lyssnade verkligen när jag pratade med honom och förstod verkligen min uppgivna & handikappande situation.
Jag satt bara och väntade på de tråkiga beskeden, jag var ju så förberedd..!
Han berättade att tekniskt sett, så var det en baggis att lägga upp en stomi på mig. Frågan är hur bra det blir för mig, och jag påpekade att jag var väl medveten om det. Flera andra läkare har predikat och påtalat att det kanske blir samma besvär - fast i en påse.
För min del är det oavsett en förändring i tillvaron,
en möjlighet att få tillbaka mitt liv & inte minst mitt jobb. Slippa vara bunden till en toalett.

Rektoskopin gick som vanligt inte helt smärtfritt, men jag överlevde! Inga polyper eller tumörer men han inflikade lite snällt; ”Det syns åtminstone att du springer på toa mycket.. Tarmen är väldigt röd och svullen..”
Ja tänkte jag, äntligen är där någon form av kvitto på mina besvär. Försäkringskassan har nämligen bestämt att jag inte alls är sjuk eller begränsad & får därmed ingen ersättning. Att jag dessutom har en bitchig & otrevlig snorunge till handläggare där gör inte saken bättre...

Eftersom jag fortfarande har en väldigt luddig diagnos (egentligen ingen diagnos alls längre), trots utredning i snart 5(!!) år så ville han diskutera med ett par kollegor först, samt nån gastroenterolog.
Han frågade om det var okej, och ja, givetvis.. Jag var mest paff och snopen över att han inte sa blankt nej och började vifta med pekfingret & slänga ut tirader om att så gör man minsann inte.

Han lovade att ringa mig i nästa vecka
, så för min del fortsätter det här tum-hållandet. Sa på skämt till mamma att det hade varit jäkligt gott med champagne nästa vecka, haha. Har nämligen en flaska i kylen som jag har sparat ända sedan i somras... Ni vet, ”om ifall att..” där är två solar på himlen, grisar börjar
flyga och helvetet fryser till is.

Så alla ni fina, underbara som följt/följer min resa
, se till att krama en tumme och gärna en stortå också under nästa vecka. Jag har nog aldrig i mitt liv velat något så mycket som jag vill genomgå den här operationen.

Likes

Comments

Det har ekat otroligt tomt här på bloggen men jag har inte haft någon ork att skriva.

I fredags fick jag för första gången på länge njuta av en helt fantastisk kväll, dessutom med ett kärt återseende av en person. Två flaskor champagne klämde vi & jag måste medge att jag hade svårt att urskilja om jag var bakfull eller fortfarande onykter när jag vaknade på lördagsmorgonen, haha.

Invigde dessutom en ny klänning jag inte ens plockat av prislappen ifrån... sådär ETT år senare..

Lördagen blev lugn på sofflocket, och på kvällen kom lillebror hit för att laga käk ihop. För min del blev det risotto med champinjoner och bacon medan brorsan körde på vegansk schnitzel med pommes & aioli.
Supergott och supermysigt!

Igår blev det tv-spel för hela slanten och en rejäl sovmorgon fram till klockan 11. Antar att kroppen behövde det efter helgens bravader & alkoholintag.

Nu har jag i all fall varit uppe och studsat i ett par timmar och druckit kaffe framför morgon-tv'n. Tänkte ta ett varv med dammsugaren sen och plocka lite här hemma.

Ikväll är det dax för laxering, tjooohoo! Ser verkligen INTE fram emot det men men, det är bara att bita ihop. 2 Klyx står på menyn innan läggdags & sen två till imorgonbitti innan jag har besök hos kirurgen.
Får stiga upp i ottan om jag ska hinna få i mig en liten slatt kaffe, sätta på ansiktet och hinna med laveringen innan mamma plockar upp mig & vi rullar mot Malmö.

Tänk att det bara är en dag kvar! Nu jävlar håller jag tummarna!!

Likes

Comments

Älskade, fina & bästa lillebror cyklade hit för en stund sen med en kasse mat. Jag har verkligen haft några skitdagar nu i dubbel bemärkelse, och idag är jag fan inte mycket av en krigare..

Han stannade på en kopp kaffe & snackade lite skit innan han cyklade hemåt igen och jag fick sagt igång med kvällsmaten! Så himla tacksam att jag har en sån enorm hjälp från min familj när det är bajs, rent ut sagt. Att något så litet kan betyda så oerhört mycket..
Fy fabian för detta handikapp!

Har fått dille på varma mackor och idag slängde jag in dom i ugnen istället för i mackjärnet.
Förstekte lite skivade champinjoner som jag toppade dom med, lite ost, ketchup & pizzakrydda. 10 minuter i 200°c i ugnen sen vart det klart.

Såååå jäkla gott. Och enkelt. Kanske inte mycket av middag, jag vet, men med både en strejkande tarm & ett strejkande migränhuvud så orkar inte mina sparlågor mycket mer..

Nu ska jag återvända till mina mackor innan de kallnar.

Likes

Comments

Klockan 04:30 stapplade jag mig in i badrummet och petade i mig en Sumatriptan. Tillbaka till sängen, men tror ni jag kunde somna om?! JAG BLIR GALEN!

Eftersom min ljuvliga migrän alltid kör ett 3-dagars-race ska jag fan skriva en Alzheimers-lapp om att ta med tabletterna in i sovrummet ikväll. Att jag aldrig lär mig.. Nåja, sålänge jag slipper vakna av att vara kräkfärdig och behöva ta sprutor istället så är jag fan tacksam!

Däremot så blir det samma visa varje gång med lilla hjärtat. Jag har noterat det förut men inte tänkt så mycket på det. Det är inget jag påverkas av mer än att jag har ett litet svagt tryck i bröstet & att det känns tjockt i halsen.. ja och givetvis då att jag känner att jag har en otroooligt låg puls.

Som ni ser är jag - på fackspråk- ganska så bradykard. Ja, självklart dubbelkollade jag med tidtagarur & det stämde. Nu vet jag såklart inte hur vidare jag borde skita i den där migränmedicinen eller inte, jag behöver ju ta den så himla sällan. Men det känns ju inte helt okej att bli sådär låg i pulsen varje gång jag väl måste heller..
Det är jag & Ingemar Stenmark, haha...

Likes

Comments

Jag måste faktiskt ge mig själv en klapp på axeln idag. Vaknade runt sju med migränkänningar, släpade mig ur sängen & stoppade i mig en Sumatriptan, tillbaka till sängen för att sedan vakna runt 10 av att tarmen gjorde sig påmind.

Blev lite lördagsmys framför tv'n med en kopp kaffe innan jag startade mitt "röjande".
Fick rengjort köksfläkten, renbäddade och körde två maskiner tvätt som nu hänger på tork.. har lakan kvar i torktumlaren men jag orkar fan inte ta det nu. Det får helt enkelt ligga kvar tills imorgon.

Nu ligger jag återigen på sofflocket med ett choklad & det lilla som finns kvar av godiset, haha. Sveriges största gottegris kan jag med all säkerhet titulera mig som.

Blir en fortsatt slö kväll framför tv'n. Alla mina krafter har gått åt till marktjänstgöringen här hemma, och de sista reservkrafterna gick nyligen åt efter nästan en timme fast på toaletten. Tjoho. Känns som kroppen sprungit ett marathon. Det positiva är förvisso att när tarmen är såhär extreeeeemt kokobello så sover jag jäkligt gott på natten. Inte så konstigt, men det är skönt att slippa vakna flera ggr av att varenda benknota gör ont & att jag måste vända på mig.

Well well cykelställ, nu ska jag återvända till Postkodmiljonären och käka BRIO tills lagningarna lossnar!

Likes

Comments

Just nu är jag sådär lööööjligt lycklig över min lilla godisskål här bredvid mig i soffan. Har varit sugen nästan hela dagen, vilket i sig är ganska konstigt då det har varit en såndär "helvetesdag" med tarmen och dessutom mått fruktansvärt illa i omgångar..

Efter många om och men skyndade jag mig dock bort till affären och fick med mig godis, ett choklad & en liten läsk. Jag VET att socker inte är det bästa för tarmen, åtminstone inte när den är crazy bananas men jag tänker liksom "what so ever.."

En till som ligger och väntar på godis, haha. Det är ju faktiskt fredag så självklart ska hon också få lite gott. "Frågade" henne innan men fick inget svar - vilket jag alltid annars får, då hon var fullt upptagen med att bädda och trampa på filten här haha.

Min lilla tokstolla! Bästa fredags-mysaren!

Tänkte strax tvätta av sminket och hoppa i mjukiskläderna, så är det bara tandborstningen kvar innan man kan förpassa sig vidare in till sängen. Jag som alltid varit anti tv i sovrummet säger numera thank goooood. Älskar att krypa ner och se tv (snarare somna till den.....) i sängen när man är sådär små-mosig i huvudet. Perfekt.

Nej, nu ska sminket av banne mig. Hoppas att ni har en mysig fredag i stugorna. 💕

Likes

Comments