Då gick vi idag in i vecka 36, det känns ändå som det går ganska fort nu. Kanske pga att jag varit på konferens nu tre dagar i Stockholm och därmed inte riktigt hunnit reflektera över något annat än just jobb, men det känns ändå som att tiden springer iväg vilket givetvis är tacksamt. Jag vill ju såklart träffa vår lilla pojke så snart som möjligt.

Magen fortsätter växa och foglossningen gör sig påmind. Jag tycker också att det känns som att bebben sakta flyttar sig längre och längre neråt då det ibland är svårt att sitta ner bekvämt. Jag har hela graviditeten försökt hålla mig aktiv och inte sätta för mycket egna begränsningar pga mitt tillstånd. Istället har jag försökt utmana kroppen inom rimliga gränser och försökt att hålla mig fysiskt aktiv. Igår tror jag dock jag gick över gränsen, det var fest tillsammans med allt konferensfolk sent inpå småtimmarna och trots att dans inte fanns på kartan så blev det ändå visst vaggande till konserten som ägde rum och många timmar i upprätt position. Bebben sparkade vilt hela tiden, kanske pga att det var omöjligt att sova till den höga musiken, kanske pga mina konstanta sammandragningar. Men vid midnatt fick jag se mig besegrad då jag inte kunde gå upprätt eller normalt (min haltande gång avslöjade mitt onda bäcken). Jag hade en ganska orolig natt med en orolig bebis så jag får idag tackla mitt dåliga samvete och inse mig besegrad rent fysiskt.

I övrigt har jag lite problem med domnande fingrar och fötter. Pekfingret kom inte igång på två timmar när jag vaknade imorse. Jag har mycket nedsatt styrka i min högra hand och klarar inte lyfta något utan att nästan direkt tappa det jag håller i. Dessutom har jag nu fått de såkallade tigerränderna på brösten. Magen är änsålänge vid gott skick men antar att det bara är en tidsfråga. Vad jag har förstått är detta genetiskt betingat och inget man kan påverka enligt det svar jag fått från sjukvården. Trots detta försöker jag intala mig att pregnancy-oil inte kan göra situationen värre.

För övrigt mår jag bra, bebis fortsätter lägga på sig vikt men är i övrigt fullt redo för stora, vida världen. Rörelsemönstret har som tidigare nämnt förändrats ganska mycket, det är numera buffar och krumbukter istället för high-kicks. Det börjar med andra ord bli ganska trångt därinne. I helgen väntar lite boande hemma, bl.a. ett Ikea-besök då vi behöver köpa ett plastskydd till hallen där vagnen ska stå. Det ska bli supermysigt med lite bebisfokus i helgen.

Slänger med ytterligare en bild från gårdagen som visar magen.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Uppe i Stockholm och supertaggad på konferens.
Jag, Artur och Sara åkte upp igår runt lunch för att här uppe i Stockholm möta upp övriga 700 deltagare på Stockholms Mässan. Konferensen är arrangerad av vår affärssystemsleverantör och det är jubileum för deras del, det innebär storsatsning.
Mötte upp vår konsult Åsa för middag på kvällen som i sin tur hade med sig en present till bebben, massa ljuvliga krämer utan massa konstiga tillsatser. Hur fantastisk är inte hon?! Under middagen fick vi sällskap av VDn för bolaget som i sin tur fortsatte att inspirera och göra oss ännu mer taggade inför dagens fullspäckade schema.

Har sovit fantastiskt bra inatt och ligger nu sakta och mornar mig till Nyhetsmorgon och bebbens glada sparkar i magen. Snart väntar frukost tillsammans med gänget.

Likes

Comments

Söndagens bravader fick mannen att bli lite mer stressad över allt som ska fixas inför bebbens ankomst. Innan har stressen helt legat på mitt bord. Nu planerar han upp helgerna för fullt med fix, allt ska vara perfekt och väl förberett. Igår tog vi oss därför tid att packa upp alla bebbens kläder ur plastförpackningarna och sorterade upp dom efter storlek. Därefter satte vi oss ner och omsorgsfullt valde ut hans första outfits (ja flera då vi inte vet i vilken size han väljer att titta ut i). Så himla mysigt. Idag ska jag försöka köra första tvättracet.

Det fanns en till i familjen som tyckte det var utspännande att förbereda bebbens ankomst. Alfons hoppade glatt runt bland alla plastpåsar och kelade vilt med ryggsäcken från Mini rodini som vi sen ska packa alla bebisens BB-grejer i.

Likes

Comments

Igår när jag var och hälsade på hos några vänner i Halmstad hände något underligt. Jag reste mig upp ur soffan för att gå och hämta ett glas vatten när jag plötsligt blev plaskvåt ner på låren. Ville inte ställa till med någon scen eller dra uppmärksamhet till mig så gick lugnt in på toan och fixade till mig, som tur var hade jag klänning på mig och bara ben. Tänkte att det kanske var en riklig flytning men kunde inte riktigt släppa obehagskänslan av att detta var nytt och för mig okänt. På vägen hem på tåget googlade jag det som hänt mig, jag vet- man ska inte googla sina "symptom". Kom iallafall fram till att var man osäker på att man eventuellt haft en vattenavgång skulle man ringa förlossningen så fick de göra en bedömning. Sagt och gjort, ringde Varbergs förlossning som genast ville skicka mig till Halmstad då de misstänkte att det var vattnet och jag var 5 dagar ifrån att få föda i Varberg. Antar att det har med prematur- och specialistvården att göra. Jag bad snällt om att de skulle göra en undersökning och bedömning i Varberg innan så att jag isåfall inte begav mig till Halmstad i onödan. Om det var vattnet som hade gått har man ju trots allt lite tid på sig och jag hade inga värkar heller. Åkte hem och bytte om, hämtade en sliten Claes som precis kommit hem från grabbresan i Köpenhamn och åkte in.

Väl på förlossningen började barnmorskan med att göra en CTG-mätning på vår lilla pojke som glatt protesterade mot avläsningsdosorna som spändes fast på magen. Allt såg fint ut med honom. Jag bad i mitt tysta sinne att det inte skulle vara vattnet och försökte göra en överenskommelse med bebben att han minsann gärna får stanna tre veckor till, vecka 38 kändes mer lagom. Nästa steg var att göra en gynundersökning för att se om det kom fostervatten och om livermodertappen var mogen. En av mina mindre trevliga upplevelser såhär långt, det kändes som en kniv trycktes upp mellan mina ben och sakta vreds om. Kämpade mot tårarna och försökte göra som jag blivit lärd- profylaxandas. Hjälpte sådär, smärtan var brutal. Barnmorskan tröstade mig med att denna typen av smärta inte ens skulle behöva komma under en förlossning, en annan typ av smärta men inte denna skärande. Jag tror Claes där och då var ganska tacksam att han är man och aldrig behöver gå igenom detta, han grinade illa ganska många gånger. Det konstaterades iallafall att det förmodligen blivit ett litet hål på fosterhinnan som gjort att det läckt, dock var inte livmoderhalstappen mogen så det dröjer nog ett litet tag till innan vår pojke tittar ut. Där var rikligt med vatten kvar i livmodern och han verkar nöjd, med andra ord falskt alarm. Lyckliga över att inte behöva föda för tidigt begav vi oss hemåt, såg det hela som ett litet genrep och firade med pizza i sängen framför tvn.

Likes

Comments

​Då jag i princip är klar med alla inköp till bebben så börjar man ju titta efter det som kanske kan klassas som mindre prioriterade inköp. Är fullkomligt förälskad i allt ovan men försöker hålla hårt i plånboken, någonstans är ju tanken att vi ska kunna köpa hus inom kort. Jag har nästan bestämt mig för tygkorgen från Elodie Details då han behöver något att samla upp leksaker, klossar, etc. Jag är ju även väldigt sugen på att klicka hem Mamma Igelkott från Maileg men försöker som sagt hålla plånboken stängd. Får se hur det går helt enkelt. 

Likes

Comments

Startade dagen med att köra mannen och Daniel till stationen, de ska spendera en heldag i Köpenhamn. Mannens sista godkända resa "långt bort". Vill ju gärna att han ska närvara vid förlossningen varpå han därför framöver får hålla sig på iallafall någon timmes avstånd.

Har sedan jag lämnade grabbarna suttit med Inventeringsunderlag, lagerrörelser, omkostnadspålägg och projektkalkylering. Det kommer bli en heldag minst men tröstar mig med att slänga ihop mammas kasslergratäng som är en solklar favorit. Dessutom har jag världens bästa sällskap, min lilla Alfons som aldrig lämnar min sida.

Likes

Comments

Sitter på tåget hem, tröttheten har nockat mig. Jag gjorde taktiskt rätt när jag bokade tidig middag till mig och tjejerna på den relativt nya restaurangen Hummër. Fantastisk mat och ännu bättre sällskap. Trots att jag jobbar i Halmstad och vi är duktiga på att prata ofta, så gör min tågpendling att jag inte kan ta mig till tjejerna lika ofta som tidigare. Därav uppskattar man lite extra när vi faktiskt får tillfälle att sätta oss ner och skvallra av oss.

Tyvärr blev produktionschefen försenad i sitt arbete idag varpå jag som är efter honom i bearbetningen av inventeringsunderlagen, blev lidande. Helgjobb väntar men chefen meddelade att detta iallafall klassades som beordrad övertid, varpå jag iallafall får bra betalt för mödan. Claes ska ändå till Köpenhamn imorgon så om Tessan inte orkar ses så får jobbet prägla dagen. Allt som cirkulerar i huvudet är "3 veckor kvar, 3 veckor kvar". Missuppfatta mig inte, jag älskar mitt jobb men helgjobb är aldrig någon höjdare. Jag hade mycket hellre tagit sovmorgon, gått en runda på stan och köpt veckans blommor till hemmet.

Likes

Comments

Denna morgon firar vi att vecka 35 har inträtt med sovmorgon och temys framför Nyhetsmorgon. Jag väljer att bortse från att jag spenderade natten med att krama toalettstolen, det hör till vecka 34. På grund av natten ansåg vi att bebben och jag var värda en lugn start på dagen innan arbete väntar.

Så vecka 35, händer ju inte så mycket mer än att bebben lägger på sig mer vikt och det blir trängre i magen. Fosterrörelserna har förändrats massor, jag känner att han är stor och att det är trångt. Men jag älskar hans konstanta påminnelse av att han är där. Det känns som att veckorna går fort nu, har 3 korta veckor kvar på jobbet varav merparten av nästa vecka ska tillbringas i Stockholm på konferens. Ja, det går fort nu men heyh, jag klagar inte.

Likes

Comments

Känns som man är hos barnmorskan var och varannan dag nuförtiden, inte för att jag klagar- veckorna springer iväg och vi älskar att få en liten uppdatering om vår lille bebbe.

Igår var en vanlig rutinkontroll, blodtrycket var ok i förhållande till mina tidigare värden, hjärtat lät bra på vår lille även om han hatar när barnmorskan drar staven över magen. Magen hade växt mer men jag hade inte gått upp något i vikt vilket planade ut kurvan något, vi ligger fortfarande över men avståndet till det som borde varit översta kurvan ökade iallafall inte mer. Fick fylla i papper där vi fick välja barnavårdscentral, då jag inte är från Varberg utan bara bott där de senare åren hade jag ingen aning om vilken som var bäst varpå valet föll på den som var närmast. Nytt ultraljud bokades in, ett såkallat tillväxtultraljud där bebbens potentiella vikt ska uppskattas av en av sjukhusets överläkare. Detta då vi misstänker att vår lilla son är ganska stor och därmed vet vi inte hur möjligheten ser ut för mig att föda vaginalt. För mig kändes detta jättebra då jag känt mycket oro för att han ska fastna med axlarna på sin väg ut till vår stora värld. Mitt bäcken har inte breddat sig särskilt mycket, såpass att det bakifrån knappt går att utläsa att jag är gravid sen är det ju min längd som också ställer till det. Det skickades även en remiss till Aurora för att jag ska få prata med någon på förlossningen om just denna rädsla så att jag mentalt kan ladda upp på rätt sätt. Jag har en väldigt bra barnmorska, som nu åker till Indien i 4 veckor och hon gissade att vi inte kommer ses mer innan efterkontrollen. Man kan ju aldrig veta men det är en spännande tanke att vår bebbe snart kan välja att titta ut❤️

Likes

Comments