Jag och Claes begav oss tidigt imorse ner mot Skåne, besök på Höganäs Saluhall väntade. Har sedan länge hört mycket gott om både maten och själva saluhallen. I samråd med lillasyster Sara bestämde vi därför att fira av mamma tillsammans med familj och respektive med ett besök och söndagsbrunch. Det var fantastiskt trevligt, inte bara för sällskapet men för maten och omgivningen. De små butikerna i saluhallen gjorde oss heller inte besvikna. Väl värt ett besök för den som ännu inte varit där. Vi kommer definitivt åka tillbaka.

Efter besöket i saluhallen begav vi oss ytterligare en bit söderut, närmare bestämt till Klagshamn. I denna mindre ort ligger en av Sveriges bättre vingårdar, driven och ägd av Murre. Han visade oss runt i sina vingård som är fantastiskt skött och man kunde inte annat än häpna över mängden druvor. Han har redan nu varit tvungen att slänga 4 ton för att kunna säkerställa kvalitén på de hängande druvorna. Sötman påminner om druvor från södra Tyskland. Ni som inte tror att man kan odla vindruvor och producera vin i Sverige, tänk om.

Efter vingårdsvandringen satt vi tillsammans med hans sambo oss ner för kaffe, te och kakor. Killarnas entusiasm gick inte att ta miste på. När två riktiga vinnördar möts blir det som att man kan ta på stämningen i rummet, det lyser i ögonen på dom av förväntan inför årets skörd. Det ska bli superspännande att se vad som blir av denna årgången.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Elin gick hem för inte så länge sedan. Har suttit länge med fikat i högsta hugg och ventilerat. Är så himla tacksam att jag har henne, inte bara för att hon är fantastisk men för att hon och hennes Hannes ska ha barn 6 veckor efter oss. Att ha en vän att ventilera alla graviditetens frågetecken, osäkerheter, känslor och inte minst glädje med, är ovärderligt. Även om jag är omringad av fina vänner, en stöttande familj och sambo så är det svårt för dem att greppa den osäkerhet som det faktiskt innebär att vara en förstagångsföderska.

Alla borde ha en Elin.

Likes

Comments

​Dags att förbereda garderoben för hösten. Dock innebär graviditeten vissa utmaningar på klädfronten, speciellt om man har fått en riktig gravidkula tidigt som jag. Jackan från Esprit är inhandlad sedan några veckor tillbaka, bandet runt den icke-befitliga midjan passar mig alldeles utmärkt. Resterande står fortfarande på önskelistan. Prio har sedan tidigare varit att inhandla allt till bebis först, nu när det i princip är avklarat har lägenheten fått stå i tillfälligt fokus. Men snart, snart kommer min garderob även få sig ett upplyft, mössan från samsoe är given, likaså skorna. Kjolen och toppen tvekar jag på, mest pga. min kroppsform. Risken att det inte blir klädsamt är överhängande. 

Likes

Comments

Morgonens taktik.
Som vanligt vaknar jag välmående, men ju längre morgonen går känner jag mig svagare och svagare. Kallsvetten dryper av mig. Jag måste till jobbet, har massa rapportering jag måste lösa på plats och dessutom har jag samlat på mig massor av frågetecken jag måste gå igenom med grabbarna. Stanna hemma är inte ett alternativ. Så jag försöker intala mig själv att jag mår bra, jag inbillar mig bara. Denna morgonen ställde jag bilen precis bredvid tågstationen istället för långtidsparkeringen en bit bort. Allt för att underlätta. Mår apa hela vägen till Halmstad, försöker koppla bort kallsvettningarna och illamåendet. Enda lösningen- profylax-andas. Folk tror förmodligen att jag är tokig. Hur kommer det sig att alla tågs ac lägger av på sommarhalvåret, dålig tajming eller ett argument för att dölja medveten besparing?!

Väl framme i Halmstad hämtar chefen mig. Försöker dölja mitt allmänna mående. Antar att mitt likbleka ansikte avslöjar mig. Kommer på mig själv med att räkna ner, en dag till på kontoret sen återstår hemmajobb resten av veckan. Tack gode Gud.

Likes

Comments

Började som en vanlig morgon, åt frukost, duschade, klädde på mig. Plötsligt var allt bara svart och så låg jag på sovrumsgolvet i en pöl av svett. Precis som sist så var jag länge svag efteråt och kräktes kraftigt. Ringde Claes för att meddela att det eventuellt kunde bli läge att åka till sjukhuset igen, hade legat någon timme på golvet utan bättring och trots att jag insisterade på att vi bara kunde hålla kontakten så begav han sig hemåt. Han är världens finaste, har jag sagt det innan?
Vill inte åka till sjukhuset i onödan, vid lågt blodtryck kan de inte göra så mycket mer än att bevaka, ge dropp och följa hjärtrytmen. Mitt låga blodtryck består av för dåligt undertryck varpå när jag tuppar av så transporteras inget blod tillbaka till hjärtat som det ska. Är inte så otrolig för min egen skull, men tänker om jag inte får tillräckligt med blod- får min bebis det?

Likes

Comments

Jag var ganska värdelös faktiskt, som tur var har Claes ett öga för sånt där och visade mig lite ställen. Dessutom var han tvungen att övervaka så inget giftigt följde med. En första gång för allt.

Likes

Comments

Det sägs att förstagångsföräldrar är den starkaste konsumentgruppen- lättpåverkade, måna om att deras bebis ska ha det bästa av det bästa och dessutom ganska ovetande om vad som faktiskt behövs inhandlas varpå man lätt överköper sig. 

Jag är absolut en av konsumentgruppens svagaste kort, inte nog med att jag älskar att shoppa sedan tidigare. Jag är en av dom- dom svaga och lättpåverkade för det konstanta mediabruset och intrycken. Jag har dock vissa riktlinjer, jag har sedan tidigare skapat listor på vad som behöver inhandlas, i färg och vilken storlek, etc. Just för att hindra att jag överköper mig. Dessutom är jag väldigt mån om att kvalitén ska vara bra och gärna ekologiskt om så erbjuds. 

Just här ovan ser ni ett urval från H&M´s baby exclusive collection, där allt är inhandlat utom just byxorna som fortfarande är under utvärdering. Senapsgult och rostbrunt har blivit en hang-up den senaste tiden, DET och tjocka, gärna stickade tröjor.

Likes

Comments

Namndiskussionen är i full gång och vi är väldigt oense, jag vill ha korta, lite ovanligare namn och Claes vill ha klassiska namn a la Carl och Erik- stil. Vi har gått igenom alla namnlistor man möjligtvis kan hitta, inte bara svenska men franska, amerikanska, engelska. U name it. En riktigt desperat dag gick jag till och med och köpte en namnbok som jag sträckläste samma dag, nada. För mig är namnet allt, jag förstår givetvis att jag överdriver det hela men jag tror någonstans att ens namn ändå banar viss väg för en i livet. Jag tror inte att en pojke som heter Arnulf blir mottagen på samma sätt som en Charlie eller William. Därmed inte sagt att jag är rätt på det, det är bara min egen uppfattning som egentligen inte grundar sig i så mycket fakta mer än känsla. Inte nog med att förnamnet är en diskussion där vi inte når ett slut, iallafall inte utan att ha halvt ha ihjäl varandra innan. Diskussionen om efternamn är också ett problem, vi bägge kommer från ganska små släkter med mycket historia. I Sverige idag får man inte ha två efternamn annars hade diskussionen varit över. Istället blir ett av våra efternamn mellannamn. Kompromissa är enda lösningen, problemet är att ingen av oss är riktigt villig att mötas på halva vägen.

Hela min uppväxt har jag varit fast besluten om att vid det läget jag får barn och det blir en pojke ska han heta Adrian, vid flicka skulle hon heta Ebba. Inget av dom finns längre på kartan. Är det graviditetshormonerna som spelar mig ett spratt?

Vem vet, kanske kommer det bli Arnulf till slut ändå.

Likes

Comments

Jag har inte köpt mycket gosedjur till vårt lilla hjärta då det funnits mycket annat före i prioriteringslistan, men när jag såg den här stickade apan i Kaj Bojesen-stil kunde jag inte låta bli.

Gå in på Linns konto på instagram vid namn Litenvilja. Var och en får välja egna färger och kombinationer, och trots att apan är en solklar favorit har hon massa annat fint att erbjuda. Absolut värt en titt!

Likes

Comments

Svimningarna och bilen har förbytts mot åksjuka och tåg. Långa promenaderna mynnar ut i sammandragningar, värkande bäcken och ömmande, svullna fötter. God natts sömn är historia och består numera av hysteriskt chippande efter andan varvat med Anna-profylax träning.

Jag sa till min chef i början av graviditeten att jag minsann inte är den gnälliga typen som klagar på krämpor och ber om att få gå hem tidigt. Jag var ju trots allt en gång tjejen som vägrat gipsa min brutna fot för att jag skulle tävla dressyr dagen efter. Får nog backa på det där, hon verkar vara en historia blott.

Även om pendlingen växer på mig så kommer jag nog tacka ja till de där två dagarna i veckan hemmajobb. Jag har onekligen överskattat min egen förmåga.

Likes

Comments