I somras gjorde jag något jag länge velat göra, en tatuering som symboliserar vår resa, kamp och längtan efter ett barn.
Kampen om att lyckas med vår största dröm kommer vi aldrig ge upp! Någon gång ska drömmen bli verklighet, vad vi nu än måste fortsätta gå igenom så kommer vi göra det. Denna tatuering ska bara färdigställas! En dag ska jag tatuera in klockslaget i drömfångaren när vårt framtida barn föds.. och längtan till att få göra färdigt den är stor.

Så nu är det bara att vänta, vänta på att få bli gravida..

Never give up on your dreams, in time they will come true!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Nu har det gått en tid sen jag skrev något inlägg här på bloggen och det har berott på att jag inte mått så bra psykiskt. Det tog mer på mig att offentliggöra vår resa än vad jag trodde det skulle göra, det blir så verkligt att sitta och skriva och alla känslor liksom bubblar upp på ytan igen.
Men nu är jag tillbaka, något starkare.

Vår resa började nog egentligen som alla andras barnverkstad.
Men jag ska försöka göra en lång resa kort.
Jag blev gravid på naturlig väg mars 2014, lyckan varade dock inte mer än några veckor då det tyvärr sluta med missfall. Barnverkstan fortsatte månad efter månad utan resultat. Jag hade en känsla tidigt att något inte stämde, att något var fel. 2015 ringde jag en privat klinik i Linköping för att jag ville utesluta att något var fel. Utredning påbörjades och det visade att min magkänsla jag haft hela tiden stämde. Jag hade stopp i ena äggledaren samt ett amh-värde (äggreserv) visade sig vara för lågt jämfört med min ålder. Läkaren berättade att vi kan få barn naturligt men det kan ta tid, och med tanke på att mitt amh-värde inte var så högt som det borde så förklarade läkaren att vi inte all tid i världen, för man vet inte hur snabbt ett amh-värde sjunker.
Samma dag som vi fick denna dom skickade läkaren iväg en remiss till RMC (reproduktionsmedicinskt centrum) för IVF.
Att få ett sånt besked är som att få ett slag i ansiktet, även att vi hela tiden sagt till varandra att oavsett vem de är det är fel på så spelar inte de någon roll, det viktiga och viktigaste av allt är att vi får hjälp och förhoppningsvis blir en komplett familj i framtiden. Men ändå så tar man på sig skuld och känner sig som världens sämsta misslyckade människa..

Vi fick vänta ca två månader på första besöket pga ombyggnation på US.
Jag har nog aldrig varit så påläst till något som jag var till detta, jag hade både googlat, kollat videos på youtube läst andras berättelse och läkares erfarenheter kring IVF. Jag visste näst intill exakt vad det var som väntade oss när vi kom dit.

Första behandlingen fick vi påbörja ganska direkt. Då gjorde vi de korta protokollet. (Som jag förklarat i ett tidigare inlägg hur en IVF behandling går till steg för steg.) Där fick vi enbart ut 4ägg. Ett embryo tillbaka till mig som inte tog sig och inget utav det tre andra kunde frysas.
Andra behandlingen bytte vi behandlingsmetod eller protokoll så då gjorde vi det långa protokollet men fick avbryta behandlingen då äggblåsorna växte i otakt. Detta försök räknades inte då det enbart räknar äggplock som ett försök.
Vi påbörjade därför en till behandling som vi fick ut relativt många ägg på, ett tillbaka till mig som inte tog sig men denna gång fick vi ett embryo till frysen.
Så innan man gör ett nytt försök så tar man det man har i frysen först, så vi tinade upp embryot från frysen som sedan sattes in i min livmoder. Denna gång tog sig embryot och vi plussa på vår testdag.
Ringde in till kliniken och grät av lycka att vi äntligen hade lyckats, men även denna gång var lyckan kortvarig. Missfall igen..
Inför tredje och sista försöket fick vi vänta några månader då kroppen skulle få en chans att återhämta sig. Så under den tiden försökte vi samla energi och ha ett positivt tänkande, tredje gången gillt och nu skulle det bara gå vägen.. Men denna gång räckte inte hoppet heller..

Så nu står vi här i en uppförsbacke där vi måste söka oss till privata kliniker utanför Linköping och bekosta detta själva. Det är en djungel utav kliniker runt om i Sverige men även utanför.
Vi kommer vänta tills nästa år innan vi påbörjar denna resa igen, för vi måste samla kraft, energi och få tillbaka lite utav hoppet vi tappat på vägen.

Ibland undrar jag om vår resa någonsin kommer ha ett slut eller om vi kommer fortsätta få brottas med den månad efter månad, år efter år.
Det enda jag vet är att jag/vi kommer aldrig sluta fajtas!


Likes

Comments

Denna hund, världens bästa hund, vårt älskade pälsbarn Chico, utan honom hade jag ibland inte stått på benen.
Det är som att han känner sorgen vi känner, han förstår oss på något sätt. Han förmedlar ett lugn, kraft och en enorm kärlek.
Hans hjärta är så stort, oändligt känns det som.
Han har sedan dag ett alltid stått vid vår sida, slickat bort varenda tår som runnit ner för kinderna, suttit tätt intill när sorgen tar över.
Lyssnat när man behövt prata. Han är alltid vid vår sida, oavsett form.
Denna kärlek till denna hund är oändligt! <3

Likes

Comments

Att genomgå en IVF-behandling är både psykiskt och fysiskt påfrestande.
Det är en sjukt surrealistisk upplevelse och ibland önskar jag att alla borde få gå igenom det, men när den värsta hormon bergochdalbanan kommer känner jag tvärtom.

Att vara ofrivilligt barnlös är att befinna sig i en livskris. Man kan inte bearbeta krisen som en vanlig kris utan man pendlar ständigt mellan hopp och förtvivlan.
Barnlösheten är som en grå regnig dag, med isande vindar och utan tillstymmelse till solsken.
En svart sten i hjärtat av sorg. Sorg över det som inte blivit, sorg över alla misslyckande, sorg över att inte veta, att befinna sig i ett känslomässigt kaos.

Att få barn är en av det mest grundläggande sakerna i livet, och att inte kunna få barn när man vill eller kanske inte alls gör att man känner sig misslyckad och mindre värd.
Att då bara hålla huvudet över vattenytan och alltid behöva vara stark och leva på hoppet är jobbigt, för även hoppet sviker en ibland och hoppet är det sista som överger en.

Jag tror inte människor runt omkring mig förstår hur dåligt jag mår av detta, hur otroligt påfrestande det är att vara ofrivilligt barnlös.
För jag är oftast en glad person som alltid skrattar och ler, men det är en fasad, en fasad för att inte behöva visa hur jag egentligen känner och mår. Jag har försökt att lägga locket på för alla känslor, men just nu är det svårt att göra det, locket har öppnats och det har börjat rinna över..
Jag befinner mig just nu i ett känslomässigt kaos, och jag har insett att jag måste ta en dag i taget, få känna det jag känner när det allra mörkaste dagarna faller på.

Likes

Comments

Jag ska berätta hur en IVF-behandling går till steg för steg. Kom ihåg att jag inte är en specialist utan jag kan bara utgå från mina egna erfarenheter.

Vid en IVF-behandling befruktar spermien kvinnans ägg utanför kroppen. IVF är en förkortning av Vito Fertilisering och betyder befruktning i glas eller befruktning utanför kroppen. Andra uttryck förekommer också såsom provrörsbefruktning eller assisterad befruktning.

Det är viktigt att veta att oavsett orsak till infertilitet så genomgår man en IVF-behandling oavsett om det är mannen eller kvinnan som är orsaken.
Syftet med en IVF-behandling är att stimulera kvinnan med hormoner för att flera ägg ska mogna.
Det finns två olika protokoll eller behandlings metoder. Ett kort protokoll och ett långt.
Jag har erfarit båda behandlingarna.
Här i Linköping så börjar, för det mesta kliniken med det korta protokollet, självklart kan det även bero på orsak. Men i vårt fall så fick vi börja med det korta protokollet.
Det som skiljer sig mellan protokollen är att vid det långa protokollet så nedregleras kvinnans hormoner för att förhindra ägglossning.
Jag fick vid det båda tillfällena, jag gjort det långa protokollet använda nässpray. Nässprayen tas oftast i två veckor innan injektionsbehandlingen och det är viktigt att man tar det samma tid varje dag, tre gånger om dagen.
Under den tiden hade jag svettningar, huvudvärk och humörsvängningar. Det nässprayet gjorde var att försätta mig i klimakteriet. Jag växlade väldigt mycket i min personlighet, ena stunden kunde jag vara lycklig som snabbt ändrade sig och jag blev ledsen och nere.
Det är en helt naturlig effekt av läkemedlet. Vid det korta protokollet börjar man med injektionerna på mensdag två eller tre och efter några dagar lägger man till ytterligare en injektion.
Den första injektionen stimulerar kvinnan med hormoner så att äggen ska mogna.
Den andra injektionen behövs för att hindra äggen att släppa innan det är dags för äggplock.

Man stimuleras i allt från 7-20 dagar beroende på hur äggblåsorna växer. Man önskar att varje äggblåsa ska vara runt 20mm.
Under tiden som man stimuleras med hormoner får man ett flertal gånger träffa läkaren för att bedöma tillväxt av äggblåsorna samt planera dag för äggplock.
När det är dags för sista sprutan (Ovitrelle) som hjälper äggen att släppa från väggen i äggblåsan.
Från att man tar den sista sprutan tar det 38timmar tills ägglossning inträffar.

När äggblåsorna mognat plockas de ut från äggstockarna. Detta sker via ett ingrepp från slidan med hjälp av vaginalt ultraljud. Man får smärtlindning och lugnande via en kanyl i armen. Man lokalbedövar slidväggarna och man tar sig in via slidväggarna och punkterar äggblåsorna och vätskan sugs ut med hjälp av en tunn nål.
Embryologen i labbet tar tillvara på varje enskilt ägg.
Ingreppet tar ca 15-30minuter.

Efter äggplocket kan man känna sig öm, trött och ha molande värk i magen. Man kan även få lite blödningar efter som kan sitta i några dagar, men allt detta är helt naturligt.

Samma dag som man kommer till kliniken för äggplock så får mannen lämna ett sperma prov.
Mannen ska inte haft utlösning på 2-4dagar.

Befruktningen sker i labbet hos embryologen bara någon timme efter äggplock. Befruktningen kan ske olika, detta beroende på spermiens kvalité. Om spermierna är normala tillsätts spermierna tillsammans med äggen och spermierna får själva tränga in i äggen. Om spermierna har nedsatt simförmåga eller att det finns ett lågt antal görs mikroinjektion, som kallas för ICSI.

Man kan inte räkna med att alla ägg blir normalt befruktade och utvecklas till användbara embryon. Ett ägg som är normalt befruktat visar två kärnor, det ena är anlag från ägget och det andra från spermien. Senare blir dessa kärnor ett och celldelningen har påbörjats. Ett ägg som delat sig kallas för embryo. Efter två dygn har ett bra embryo fyra celler och efter tre dygn åtta celler. Om de odlas till dag fem eller sex så kallas det för blastocyst och har fler än hundra celler.
Klarar sig embryona till blastocyster och har en normal befruktning fryser dom in de dom kan.

Vanligast är att embryot förs in efter två dagars odling, jag har frågat läkare om det är någon skillnad med två eller fem dagars odling och jag har fått olika svar. Fem dagars odling har en läkare sagt att det är bättre för att man kan se att delningen fortgår, medans andra har sagt att det är bättre efter två dagar eftersom det är mest naturligt för embryot att utvecklas i den normalmiljön i livmodern.

Återföring av embryot sker mellan 2-6 dagar efter befruktning. Det går snabbt och smärtfritt, lite ömmande och obehags känsla när de öppnar upp slidan för att kunna se mynningen till livmodern. Man för in en kateter i livmoderhålan och för sedan in embryot. Det är en av det bästa upplevelserna då man ser embryot sättas på plats som en liten prick som ska fastna och växa till en liten bebis, rätt så häftigt. Efter det tas gravtest ca 2-3 veckor efter återföring.

Efter återföringen början man med vaginaltabletter (Lutinus).
Det är ett läkemedel som innehåller det naturliga, kvinnliga könshormonet progesteron.
Dessa tar man tre gånger om dagen med hjälp av en applikator (införare) upp i slidan.
Inte jätte härligt men man blir van. Dessa tar man på kvällen samma dag som äggplock fram till sin testdag. Har graviditet bekräftas så fortsätter man med dom ett tag efter.
Om man inte plussar får man planera med kliniken hur man går vidare. Har man inget embryo i frysen får man börja om processen helt. Om man har embryo i frysen räcker det att ta reda på när man har ägglossning och göra en ny återföring i den naturliga cykeln.


Det är mycket känslor under denna period när man kör igång ett protokoll, lång väntan men framförallt denna ovisshet och oro. Man måste ta den här resan ett steg i taget.




















Likes

Comments

Vi har kämpat under en längre tid med IVF behandling pga ofrivillig barnlöshet.
Många misslyckande försök bakom oss som lett till känslor av hopplöshet, orkeslöshet och ångest.
​Men det här är vår vardag och vår verklighet.

Det har tagit långt tid att ens kunna prata om detta, iallafall för allmänheten.
Min stora framtidsdröm, drömmen om en komplett familj kommer aldrig att förändras.
Längtan kommer aldrig att minskas.

Ibland känner jag mig som världens starkaste, att nästa gång vi startar processen kommer det att gå och går det inte nästa gång så går det gången efter de. Jag får det att låta så lätt för mig själv, det löser sig på något sätt, nån gång är det vår tur.
Vi blev tilldelade detta kämpande för att vi är starka nog att klara av det.
Sen vänder det lika snabbt, magen knyter sig och det tjocknar i bröstet. Det kommer aldrig funka, det kommer aldrig att bli vår tur. Sluta säga att allt kommer bli bra och att allt löser sig.
Jag vill och orkar inte känslomässigt göra fler IVF:er.
​Att totalt golvas ännu en gång efter ett misslyckande är skrämmande känslor..

Ibland undviker jag platser och situationer som påminner mig om vad jag inte har. Jag duckar för vissa bilder och inlägg på sociala medier för att det är alldeles för påtagligt. Inte på något vis för att jag missunnar andra människor denna totala lycka, utan för att det kan förstöra hela min dag.
Är jag inte stark nog den dagen så är det svårt för mig att ta in alla dessa bilder, videos, inlägg osv. Där och då blir det alldeles för påtagligt och mina känslor kan jag inte då länge hantera.

Ibland är det svårt att förklara verbalt för någon ansikte mot ansikte när någon frågar hur det går.
​Att försöka förklara och få någon att förstå allt man går igenom är svårt.
Ibland kunde jag bli ledsen över människors oförståelse men idag inser jag att det är inte mig det är fel på. ​Vår historia och resa är inte för alla. Jag skäms inte längre det minsta över vår resa eller historia, även att det tagit mig tid att känna det så är det bara den hemska sanningen.
Och jag vet att vi är långt ifrån ensamma om detta, men jag har nu valt att vara ärlig och öppen om vår historia och resa för min egen skull, jag behöver det.
Jag vill inte sätta mig bakom en sten och gömma mig och skämmas över att vi inte kan få barn.
​Jag vill heller inte tappa bort mig på vägen i allt detta, för ibland vet jag inte vem jag är, jag passar inte in i någon kategori. Jag har inga barn, jag är inte frivilligt barnlös utan jag är ofrivilligt barnlös!
​Jag vill vara den glada, positiva, energiska och galna Sofie som jag alltid varit. Men jag hoppas människor runt omkring mig förstår att mitt liv är en bergochdalbana och många gånger tappar jag bort mig själv i karusellen.
Livet är inte en spikrak väg, den är krokig för alla.
Men n​u är vi här och resan är inte slut.

*Never give up on your dreams, in time they will come true*





Likes

Comments

Title
Title