Trött dag idag!
Har flyttat till ny lägenhet nu hela veckan vilket drar mycket av energin.

Blev bjuden på middag till min farmor idag. Blev en riktigt god gryta med massa gott i. Finns ingen godare mat än hos farmor. ❤️

Blev en riktigt mysig middag då mina tre syskon, pappa och hans tjej var där. Mina två kusiner med föräldrar var också med och åt. Alltid mysigt att ha en släkt man kan ha mysiga middagar med! 

Efter middagen ställde jag upp på min äldsta lillasyster Ida som ville ha med mig till gymmet. Egentligen hatar jag gym, men vad gör man inte när syster vill ha med en? 😘
Jag vill ju så gärna komma igång med träningen igen eftersom jag gick upp så mycket i vikt av medicinerna för min sjukdom. Men gymmet är ju så tråkigt. Hoppas på att Ida kan tvinga med mig ändå så jag kommer in i det och börja må riktigt bra igen!! 💪

Ha en härlig dag alla fina! 

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Jag kommer aldrig att glömma året 2009. Det året hade jag ingen aning om att ett vaccin snart skulle förändra mitt liv. På bilderna över denna texten kan du se en ung tjej som har ett leende på läpparna. En tjej som älskade djur och natur, hästar och bondgårdar. Bilderna är tagna innan jag tog vaccinet i november 2009. Jag var en mycket pigg och sprallig tjej och hade lätt för att falla i skratt. Jag umgicks ofta med mina vänner och vi hittade på mycket kul ihop.

Ridningen var min starkaste sida. Att få åka till stallet, ryckta hästen och sedan på sätta sig på hästryggen - ja ni som vet, veeet verkligen vad jag menar. Älskade kontakten med de stora kraftfulla djuren. Ja, jag kan faktiskt säga att jag var en tjej som var nöjd med mitt liv. Men på bara ett ögonblick förändrades allt till något jag inte ens önskar min värsta fiende.


Svininfluensan hade kommit till Sverige. För att vi inte skulle bli sjuka var vi tvungna att skydda oss, vilket innebär vaccinering. Jag ville inte ta svininfluensavaccinet eftersom jag tycker det är otrevligt med sprutor. Jag stred emot ett tag men förr eller senare blev jag tvungen att acceptera det. Jag hade en lillebror som bara var ca 3 månader och en gammelmormor som var runt 80 års åldern. Båda var i riskzonen till att kunna smittas och få svininfluensan och riskerar döden. För att skydda min familj hängde jag med pappa till vårdcentralen för att vänta på sprutan. Än idag kommer jag ihåg hur ont det gjorde i min arm när de stack mig. Två veckor efter vaccinationen föll jag hjälplöst till marken direkt för första gången. Efter det anfallet hade min sjukdom satt igång. Ett år senare hade jag fått diagnosen narkolepsi som visade sig vara en mycket ovanlig sjukdom. Jag har inte fått känna mig ordentligt utvilad eller pigg sen jag fick narkolepsi.

Jag har svårt för att acceptera mitt handikapp. Svårt att acceptera att jag inte kan få ett normalt liv igen. Svårt att acceptera att staten satte hinder på min livsväg. Mitt extrema hat till alla inblandade till detta vaccinet går inte att förklara. De tog inte bara mitt liv, utan även alla mina drömmar.


Min ilska och sorg över hur mitt liv och mina problem blev har sakta förvandlats till en ilska med bara styrka och jädra annamma till att jag ska lyckas med det jag vill nå här i livet. Jag tänker inte tillåta sjukdomen ta över allt jag vill göra. Jag ska aldrig behöva vara rädd för att leva mitt liv, ingen ska styra det. Mina hopp och tankar om en bättre framtid är starka. Så länge jag har viljan till något kan inget slå mig!!



Likes

Comments

De senaste dagarna har det varit fint väder och det känns som att våren kryper sig fram.
Vattnet i Lilla Lee glittrar och blir allt mer blått efter varje fin dag som går.
Både humöret och känslan i kroppen blir bättre av att vakna upp till solskenet som värmer redan på morgonen när man ska ut och rasta Thor.

Längtar till ännu varmare tider nu. Längtar till den tiden då mamma kan ringa mig och fråga om jag vill med ut i det fina vädret för att tex. dra ut och grilla med familjen och hundarna, eller ut och fiska. Det är något jag alltid kommer att tycka är mysigt när man får hänga med ut på något spännande 💟

Likes

Comments

Jag är glad över att denna valpen blev min. Det var en ren slump att jag ens hittade honom på annonsen eftersom jag av någon anledning valde fel län. När jag såg hans bild fastnade jag direkt, ringde numret som stod under bilden. 30 minuter senare hade jag swishat handpenningen till uppfödaren.

Två dagar efter att jag tingade valpen fick jag reda på av uppfödaren att min utvalda valp hade kraftigt underbett och navelbråck. Självklart var det väldigt tråkigt att höra att den söta valpen fötts med två fel.
När hon sedan frågade om jag fortfarande ville ha han, tyckte jag så synd om honom.

Den oskyldiga lilla valpen föddes med två fel som för mig bara gör honom mer unik och mer fantastisk. man ska inte dömma NÅGON efter ett problem. Valpen skulle bli min och han ska växa upp hemma med mig. Det var så jag ville ha det. Jag kommer göra allt för att han ska få ett så bra liv som möjligt!

Den glada miniatyren har mycket glädje och liv i sig. Han bemöter djur med respekt och försiktighet tills han märker att han är accepterad av mötet. Han möter människor med massa pussar och ger alla ett leende på läpparna!

❤️ Min unika miniatyr valp fick namnet Thor som ska symbolisera hans styrka och krafter till ett lyckligt liv ❤️

Likes

Comments