View tracker

Anteckningar angående mitt karaktärsarbete

​Henrik föreslog att jag skulle tänka att Ratched var ett rovdjur och prova mig fram under repetitionerna om det kunde hjälpa mig. Jag testade lite olika rovdjur såsom panter, varg, orm, björn och siameskatt. Orm var det som kändes bäst i kroppen och jag började naturligt röra mig med ganska små rörelser men var hela tiden väldigt uppmärksam. Detta passar bra med hur jag tolkat min karaktär då jag ser ögonen som kroppsdelen som styr. Ögonen ska spegla det inre livet och vara väldigt avsökande. Det känns som om Ratched alltid har tydliga riktningar och ett väldigt bundet flöde.

När hon tappar kontrollen över sitt energiflöde brister mycket av hennes fasad och hon blir snarare varg än orm. Hon försöker hela tiden hitta tillbaka till ormen och hennes största rädsla är att tappa kontrollen över sig själv. Jag har gestaltat henne med en väldigt barsk ton i rösten länge men hon blir allt mer mjukare i rösten. Hon vill inte framstå som aggressiv utan som välmenande och därför känns det mer trovärdigt att hon ofta har en lenare röst men kan ibland få en väldigt hård underton. Detta tror jag går hand i hand med hennes kontrollbehov och rösten påverkas också mycket av hennes energiflöde.

Jag har fokuserat på att lägga mycket känsla i min gestaltning och därigenom utforskat en väldigt mörk sida av människan. Ratched anser inte att hon gör något fel, hon är fullständigt säker på att hon gör rätt och igenom att prägla in det tankesättet har mycket empati försvunnit. Så länge reglerna följs är allting bra, vare sig vad som händer. Hon ser uppoffringar som något nödvändigt ont, en naturlig del av ''den rätta vägen''. När Molly tar livet av sig står Ratched inför ett val, hon får känslan av att det är hennes fel och börjar tvivla på sig själv. Valet hon står för är att bejaka känslorna hon får, erkänna för sig själv och förlora maktkampen eller ​lägga över skulden på McMurphy, fortsätta enligt hennes inpräntade tankesätt och vinna maktspelet. Hon väljer att avsluta det hon påbörjat och trycker snabbt undan skuldkänslorna som kom upp till ytan. 


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Skådespelaren och det skapande ögonblicket och En skådespelares arbete med sig själv 


En kortfattat sammanfattning utav Stanislavskijs bok En skådespelares arbete med sig själv från Gunnel Bergströms bok Skådespelaren och det skapande ögonblicket.

Det inre livet
Rollens inre liv består av motiven och känslorna bakom orden och dess fysiska uttryck. (Undertexterna)

Dramatikern han angivit vad rollen säger igenom manuset men det inre livet finns inte nerskrivet. Det som inte kommer fram i manuset är varför eller hur rollen säger sina repliker och inte heller(oftast inte och i så fall väldigt lite) vad hen gör fysiskt.

Min uppgift som skådespelare är att skapa rollens inre liv. Jag ska ta reda på varför, hur och vad rollen gör. Det gäller att ständigt veta vad rollen har för vilja.

Emotionella minnet
Det emotionella minnet innehåller ens erfarenheter och allt känslomässigt vi varit med om finns lagrat. Människor upplever och känner något konstant så vissa minnen och känslor blir svårare att få tag på eftersom det är väldigt mycket som lagras. De lättillgängliga brukar kallas för medvetna minnen, de som är svårare att minnas som förmedvetna och de gömda som omedvetna eller undermedvetna. Som skådespelare är det viktigt att lära känna sig själv och våga möta även de ’’dåliga’’ sidorna med oss själva som vi gärna glömmer. Dessa sidor är nödvändiga att upptäcka för att kunna agera trovärdigt i en roll. Stanislavskij menar att man komma i kontakt med sina glömda minnen igenom association. Detta går skådespelaren när hen frågar sig ’’Om jag är i rollen situation och mitt mål är detta, vad gör jag då?’’ På detta sätt kan man hitta tillbaka sina gömda minnen men det kräver att man är ärlig mot sig själv och inte försköna det som kommer upp. ’’Förrådet’’ av emotionella minnen kan utökas med hjälp av film, teater eller böcker. Material ifrån verkligheten väger tyngst och skådespelaren behöver därför studera sin omvärld.

Undertext
Undertexter kommer ifrån det inre livet skådespelaren skapar åt en karaktär. Det är alla tysta tankar och reaktioner karaktären upplever som inte uttrycks i repliker. Undertexter är vad karaktären egentligen menar och det är inte nödvändigtvis det hen säger i sina repliker.

Likes

Comments

View tracker

Sammanfattning utav​ Kroppens Poesi ​av Sören Larsson, Gunnar bäck och Christina Lönnblom

Sören Larsson är utbildad hos Grotowski så boken innehåller mycket av hans metoder och teorier.

Skådespelarens uttryck
Den plastiska träningen, Kapitel ett

Kroppen - skådespelarens instrument

Hälsning

Uppmjukning

Plastiken - Arbeta med EN kroppsdel för sig.
Huvudet
axlar
bröstkorg
(mellanspel) Lås fast fötterna och rör dig med resten av kroppen, växla mellan lugnt och stilla.
bäckenet
benen
fötterna
armarna
händerna
fingrarna

Lek med kroppen och utforska hur mycket du kan göra.
Fötterna ska vara som fem meter långa rötter ner i marken. Hämta kraft från golvet.


(här och nu) Grunden för teater. Inte viktigt VAD som sägs utan HUR det sägs.
Närvaro.
Släppa den intellektuella censuren av våra rörelser, se vad som uppstår spontant.
Spontana uttryck - lyhördhet för vad som finns i rummet.
Nå en öppenhet som ska vara grund till allt arbete inom teater.
Utan öppenhet - bleka kopior av verkligt liv
Med öppenhet - mer levande än livet självt. (Som Henrik säger: Liv i koncentrat)

Det rekommenderas att träna barfota. Låta fötterna slippa sitt fodral och undersöka underlaget. Vi kan frigöra minnen som finns i fötterna igenom att låta dem känna sig fram. Fötterna är någonting vi kan använda i träningen, de är en källa till kunskap.

Det finns en kontroll man kan uppnå över sin kropp men det krävs att man först har släppt den lös.
Skådespelaren ska vara öppen för impulser - men behöver kunna ge form åt impulserna och göra dem till ett språk. Ju bättre kontroll du har över dina rörelser desto mer kan du rikta din uppmärksamhet utåt.

Igenom plastiska övningar utökar skådespelaren sina möjligheter till rörelse.

Den plastiska träningen, Kapitel två

Uppmjukning
Töjer ut kroppens muskler och gör kroppen smidigare, rörligare och bättre förberedd för fysisk träning och plastiska övningar.
Även andningsövningar för att förbereda rösten.

(En del av uppmjukningen) Massage, två och två
Axlar och armar
Benen
Vila på den andres rygg
Sitt på den andres axlar 


Använder den plastiska träningen som grunden till en improvisation, en ’’plastisk improvisation’’.
Olika sätt att gå och olika sätt att tappa balansen

Låt kropp och sinne vara så tomma som möjligt.
Töm koppen på tankar och avsikter, låt den röra och berätta av sig själv.
Tänk inte på vad rörelserna betyder, fokuset är på att väcka kroppen och låta den röra sig spontant.
Det viktiga är att rörelserna känns ÄKTA.

Hellre mindre men bättre
Inte nödvändigt med stora gester.
Strävan är att göra uttryck små men att ha samma kraft och intensitet som i stora uttryck såsom att hoppa, skrika och sjunga.
Använda pausen, lyssna efter ekot från dina rörelser/uttryck

Poängen med övningarna är att känna hur kroppen gör motstånd. Hitta sitt fysiska motstånd. En skådespelare behöver finna spärrar och motstånd både fysiskt och psykiskt, behövs för uttrycksfulla handlingar. Hur kroppen ser ut är oväsentligt.

Korsryggen, kapitel 3


I korsryggen finns ett nervcentrum, det är därifrån alla impulser kommer ifrån till kroppen. Stimulera korsryggen - lättare att hitta till ett fritt flöde i kroppen

Uppvärmning är viktigt - kroppen måste bli varm innan den kan börja fungera spontant och man får möjlighet till ett fritt flöde.

Rörelser kommer ifrån korsryggen, och kraften dit kommer ifrån golvet. Utan kraften blir rörelserna inte äkta. Vi behöver en förankring mellan korsryggen och golvet.
Målet är att kunna hamna i ett tillstånd där vi är skapande! Det krävs mycket för att komma dit, man behöver få kroppen varm, få impulserna ifrån korsryggen och dessutom ett flöde. Detta gör att vi kan börja fungera spontant. Vi ska inte betrakta oss själva utifrån (ett problem jag haft, jag har haft mycket uppmärksamhet utanför mig själv och värderat det jag gjort). När vi är skapande är vi istället fullkomligt DÄR.

Lita på vår kropp, våra impulser. Kroppen reagerar spontant i vardagslivet utan att vi tänker på det. Den äktheten ska finans på scen.

Kapitel 4, Ta Rummet

Gå runt i rummet med olik riktningar och tempon. Ta hela rummet!
I den här övningen gäller det ’’hellre för mycket än för litet’’ till skillnad ifrån slutresultatet det ska bli. Bekämpa blygheten, en bra övning för att lära sig att bli stor och ta plats i rummet. Även de små rörelserna i en föreställning ska vara ’’stora, viktiga. Experimentera med de små rörelserna, gör de så ’’stora’’ du kan.
Rikta handlingarna UTÅT i rummet.

Träningen med kroppen handlar om att hitta uttryck för känslor. Vad en skådespelare känner i en föreställning är ointressant om det inte finns ett uttryck till tanken/känslan!

Kapitel 5, plastisk improvisation

Kommunicera med kroppen efter uppvärmning.
Gestalta till exempel ett slagsmål.

Att lära sig minnas det kroppen gjort i improvisationer.

Kapitel 6, Rösten

Kombinera rörelser och rösten.

Den fysiska närvaron - elden i föreställningen.

Kapitel 7, Attityden

Utveckla rörelserna igenom tempon och liknande, attityden bakom.

Kapitel 8, Impulser
 
Mötet mellan skådespelare. Kasta en käpp mellan er. Porslinsfat. Skicka impulser mellan varandra med kroppen och tydliga riktningar.
Uppmärksam på allt som händer i rummet.

Kapitel 9, uppmjukning på djupet

Massage, uppmjukning och andning för att göra kroppen mer levande.

Kapitel 10, Sammanfattning och avslutning

En allvarlig lek. En skådespelare måste våga leka, kasta sig ut i det okända utan att planera allting i förväg. Man behöver behandla leken allvarligt.

Kapitel 11 och 12, fortsättning

Övningarna i boken är något man alltid kan återvända till.

Likes

Comments

​Jag har verkligen börjat prova olika saker med karaktären på golvet nu. I mitt fysiska arbete har jag haft teorin i bakhuvudet och kunnat plocka ingångspunkter ifrån olika metoder jag läst om.

Jag har jobbat mycket med Labans teorier och har tänkt Ratcheds grundhållning som ''Nålen''. Hon vill hålla ihop sig själv och ha full kontroll över alla hennes rörelser. Karaktären är därför väldigt spänd och när jag ska upp på golvet sätter jag upp mitt hår i en stram och hög bulle på huvudet. Detta hjälper mig att hålla ihop kroppen ännu mer och min hals och käke blir spända och gör så att Ratched blir väldigt stel. Det här stela kombinerat med den kontrollerande personligheten gör alla rörelser väldigt små men samtidigt väldigt bestämda och har en stor kraft. Ratched kämpar med att ha hennes enrgiflöde så bundet som möjligt och inga uttryck är fria och avspända utan tvärtom. Hennes inre tempo är högt och det är lättpåverkat men hon anstränger sig för att det absolut inte ska märkas på utsidan.  Hon vill utåt ha ett ''normalt tempo'' men med mycket kraft bakom.

När hon känner sig stressad eller osäker blir det svårare att hantera det inre tempot. Det blir svårare att hålla grundhållningen ''nålen'' och rörelserna blir mer okontrollerade. Rösten påverkas också mycket och även där ökar tempot. Energiflödet går mot att bli fritt och detta gör Ratched spänd på ett väldigt obekvämt sätt eftersom hon får anstränga sig mycket mycket mer att hålla det ''neutrala'' kvar utåt. 

Jag har även börjat värma upp kroppen med hjälp av plastiska övningar och även börjat fokusera på korsryggen innan jag ska upp på golvet. Detta har jag gjort efter att läst boken ''Kroppens Poesi'' där Grotowskis metoder beskrivs. Efter uppvärmning har jag blivit väldigt medveten om min kropp och efter jag har gjort stora rörelser blir det lättare att behålla intensiteten i de små rörelserna som Ratched använder sig av.

Stanislavskji Som om - undertexter

Jag som skådespelare har kontroll hela tiden men agerar som om det var på riktigt. Ögonkontakt är jätteviktigt och igenom ögonkontakt får jag impulser och de impulserna blir äkta.(Grotowski pratar även om att skådespelaren ska få fram spontana och äkta rörelser) Intellektuellt har jag mina viljor i synnerhet gällande varje medspelare på golvet. Till exempel att jag under gruppterapin vill få Molly att skämmas och känna skuld för att förstå att hon är sjuk. Vill vara nonchalant mot McMurphy. Karkatären har inga problem att vara det mot resten av patienterna eftersom hon inte ser dem som något hot, hon har hålhakar på var och en och vet deras svaga punkter. Hon ser McMurphy som ett hot eftersom hon inte hittar hennes svaga punkter och kan inte kontrollera henne på samma sätt. Efter Mollys självmord hittar Ratched en hålhake på McMurphy. Hon får henne till slut att skämmas, hålhaken blir att Ratched lägger all skuld på McMurphy för Mollys död och då tar empatin i McMurphy över. Men Ratched klarar inte av att binda sitt energiflöde, det blir till slut för mycket och flödet blir fritt. Ilskan och det inre livet får utlopp under slagsmålet. 




Likes

Comments

 ​Idag med Henrik skulle vi fundera ut ett första minne och ett minne där karaktären förstod att hen var annorlunda. Jag och Josefine intervjuade varandra för att komma fram till något. Meningen var att vi inte skulle lägga in några känslor i minnet utan endast beskriva hur det ser ut kopplat till sina sinne exempelvis hur det såg ut, hur det luktade och vad man hörde.

Detta är vad jag kom fram till!

Första Minnet:
Jag har en äldre bror som var väldigt populär i församlingen jag och min familj var med i. Han skulle läsa högt ur bibeln på en gudstjänst och jag och mina föräldrar skulle vara där. Jag hade fått på mig min finaste klänning och mina finskor. Klänningen var vit med spetsdetaljer och skorna var svarta, de glänste nästan. Jag hade fått en barbiedocka för några dagar sedan som jag lekte jättemycket med och jag visste att gudstjänsterna var väldigt långa så jag tog med mig dockan. Jag gömde den under klänningen medan jag och mina föräldrar åkte till kyrkan. Det var en varm sommardag, det luktade nyklippt gräs.
Gudstjänsten var väldigt lång och på första raden där jag och mina föräldrar satt var det inga andra barn i min ålder. Efter en lång stund tog jag fram min docka och började kamma hennes långa blonda hår med mina fingrar. Jag började leka att hon skulle gifta sig och skrattade till. När min mamma såg det här sa hon lågt att jag skulle vara tyst och tog tag i dockan och la ner den i hennes väska. När vi väl kom hem var mina föräldrar väldigt stela och på vägen hem pratade de väldigt lite. Mamma slängde upp dockan på bordet och höjde rösten för första gången mot mig. Hon skällde ut mig för att tagit med dockan och sa att det var pinsamt. Pappa stod bredvid och såg ner i marken. Jag gick upp till mitt rum och la alla mina leksaker i en låda och sköt in under sängen.

Minnet när jag förstod att jag var annorlunda:
I tonåren träffade jag en kille som körde moped. Han luktade ofta ganska mycket bensin och hade skinnjacka. Jag var väldigt mycket i kyrkan och en regnig dag när vi satt i det gråa församlingshemmet som luktade stearin skulle vi läsa upp olika delar ur bibeln vi hade fått i läxa men jag kunde inte min vers. De andra barnen skrattade åt mig. Jag hade en nära vän i ungdomsgruppen och den här dagen berättade jag om killen jag hade börjat umgås med och att vi skulle på bio senare på kvällen. Hon började flacka med blicken och vrida på sig medan jag berättade. När jag var klar sa hon att vi fick prata mer en annan gång och att hon hade bråttom hem. Hon ignorerade mig i flera veckor och efter ett tag frågade jag varför och hon berättade att hennes föräldrar hade sagt till henne att hon inte fick umgås mer med mig.  


Andra tankar/ vidareutveckling:

I tonåren tyckte jag inte att jag passade in i ungdomsgruppen på kyrkan. Jag hade inga gemensamma intressen med ungdomarna där och tyckte det var väldigt tråkigt. Jag var inte intresserad utav att fortsätta inom kyrkan. Mina föräldrar jämförde mig mycket med min bror som hade påbörjat din utbildning till att bli präst och blev väldigt stränga mot mig. De fick till slut höra ifrån andra föräldrar att deras dotter skapade problem och hade dåligt inflytande. Föräldrarna skämdes över mig och tvingade mig att gå i terapi. Jag ville inte göra dem besvikna med samtidigt var jag inte intresserad utav kyrkan. Min terapeut var en nära vän till mina föräldrar och hade samma konservativa värderingar. Hon fick mig diagnotiserad med borderline på grund utav mitt beteende och jag fick förklarat för mig att jag var sjuk. Anledningen till att jag inte passade in i gruppen enligt dem var för att jag var sjuk och behövde hjälp.

Det känns som att jag kan skapa Ratcheds inre tempo på grund utav detta, alltså att jag förstår hur hon var när hon var ung. Hon har två sidor som brottas med varandra, den ena som hon har utvecklat sen hon blev diagnostiserad har varit stabil väldigt länge. Hon har kunnat tysta ner den andra sidan som hör till hennes känslor av att inte passa in och att hon egentligen är någon annan. När McMurphy kommer till avdelningen vaknar den här sidan och en anledning till att Ratched är så hård mot McMurphy är för att kunna fortsätta förtycka den sidan.

 

Likes

Comments

Fördjupning utav Ratched

Bakrund:

Var väldigt viljestark när hon var ung och det krockade med hennes föräldrars världsbild eftersom de var väldigt konservativa. Hennes föräldrar tyckte att deras dotter var alldeles för ’’vild’’ och tyckte att hon betedde sig sjukligt och fel. De såg till att hon blev diagnosticerad med borderline och fick henne att tro att hon verkligen var känslomässigt labil. Ratched blev manipulerad av både hennes föräldrar och flera psykiatrier. Fick lära sig att disciplin och ordning var det enda rätta och sunda. Detta resulterade i tvångstankar, OCD, för att hantera det och hålla sig i ramarna.

Ratched var dock aldrig sjuk egentligen utan det var vanligt tonårsbeteende som hennes föräldrar vägrade acceptera.

Hennes största rädsla är hennes egna tankar eftersom hon är rädd att bli ’’sjuk’’’ igen.
Rädslan resulterar i stränghet för att hålla den under kontroll.

Hon har kommit tillbaka till en sjukhusmiljö eftersom det är där hon känner sig trygg och där vet hon hur hon ska hantera både sig själv och alla runt omkring. Där kan hon ha full kontroll i sin tillvaro, riskerar inte att falla in i gamla mönster och bli ’’sjuk’’.

Det konservativa tänket är en del av Ratcheds vardag och hon har länge varit med i en gammalmodig kristen församling. Jag ska kolla på frikyrkor från USA som är väldigt strikta vilket jag tror hade passat. 


Nu behöver jag jobba med karaktären på golvet för att få ut allting i kroppen och inte fastna med det intellektuella!!


Vilja:.

Viljor (allmänna): Vill få respekt, vill hjälpa till, vill ha ordning.


Vilja mot Billy:
Vill hjälpa Billy eftersom jag är nära vän med hennes mamma. Får själv modersinstinkter när jag ser henne. Vill få henne att förstå vad som är rätt, vill att hon ska lyssna på mig. Jag känner igen mig i henne pågrund av min bakgrund.  

Vilja mot McMurphy:
Jag vill inte visa att McMurpy påverkar mig. Medel - Vara likgiltig gentemot henne.
Jag blir rädd av henne och känner att jag måste kontrollera henne för att rädda både mig själv och patienterna. 

Likes

Comments

​Kort sammanfattning angående Rudolf Labans teorier. (ska utvecklas) 


DET KROPPSLIGA UTTRYCKET - en undersökande metod för det fysiska karaktärsarbetet.


Rudolf von Laban: (1880-1960) var koreograf, dansteoretiker och pedagog.
Han intresserade sig för kroppens möjligheter och rummet omkring.
Rörelserna skulle komma inifrån och ge uttryck för känslorna. Laban utvecklade metoder för rörelseanalys och ett dansnotationssystem.       

Kroppens 4 grundhållningar

Nålen - håller ihop kroppen, försöker vara lång och smal, vill inte ta så stor plats.
Dörren - bred och öppen i kroppen, använder stora rörelser, gillar att ta plats.
Skruven - osäker, vänder och vrider sig med kroppen.
Bollen - kurar ihop sig för omvärlden, kutar med ryggen och drar ihop axlarna, innesluten i sig själv, tar avstånd från omvärlden, kan också vara en gammal människa som sjunkit ihop och inte orkar vara öppen och observant hela tiden.

Kroppens rörelse och uttryck undersöks med hjälp av 4 faktorer:

Tidsfaktorn: Det tempo som karaktären oftast rör sig i; snabbt eller långsamt eller däremellan. Det kan finnas ett yttre tempo (det som syns) och ett inre tempo (det som sker i tanken)


 Kraftfaktorn:  Den kraft som karaktären använder sig av för att utföra sina rörelser/fysiska handlingar och scenerier. Använder hen sig av en stor eller liten kraft? Är hen tung eller lätt i sina uttryck?


Rumsfaktorn: Det sätt som karaktären använder sig av rummet. Använder hen direkt, raka och tydliga riktningar eller ett mer diffust, rörligt och kurvigt sätt att förflytta sig på i rummet?


Energiflödet: Energiflödet kan vara budet eller fritt. Det fria flödet innebär att kroppen får fullfölja sin rörelse, följa dess bana, som är naturlig utifrån kroppstyngd och energitillskott, rörelsen blir mer avspänd. Det bundna flödet är kontrollerat och är därför blir kroppen mer anspänd, karaktären bestämmer när rörelsen ska börja och sluta. 


Alla dessa faktorer påverkas naturligtvis av den situation som karaktären befinner sig i, dess psykiska tillstånd som bland annat innefattar temperament, emotionellt tillstånd och den avsikt som karaktären har med sitt agerande. Vilket gör att faktorerna kan varierar under spelets gång.

Varje rörelse uttrycker på en gång viljan och den bakomliggande känslan, anser Laban. När man tolkar rollen så studerar man:
*Hur rörelsen ser ut och utförs.
*Vilken viljeakt som kan ligga bakom.
*Den personlighet där detta uttryck dominerar.

Likes

Comments

Nu har vi kommit igång ordentligt med ''Gökboet'' woho!!!  😊

Jag ska spela sjuksyster Ratched som är antagonisten i pjäsen. Jag känner mig taggad och har börjat att analysera karaktären och läsa lite på internet om henne. 

Melina ska spela McMurphy och eftersom vårt maktspel kommer att vara i fokus började vi att diskutera våran relation till varandra. Vi började fundera över varför våra karaktärer kände ett så stort hat för varandra och kom fram till väldigt intressant saker. Detta kommer jag använda som en en grund i mitt karaktärsarbete till Ratched.

Detta är vad vi diskuterade:

Ratched - symboliserar normer

Pjäsens fokus - normer och frihet. Patienterna är fängslad i normer.

Patienterna är otroligt påverkade av normer och Ratched är som en kroppslig personifiering av normer. McMurphy kommer till sjukhuset och speglar frihet och uppror. Vissa blir inspirerade av henne. De är där frivilligt men fortfarande fängslade i just normer.

Relationen till McMurphy:
McMurphy - kaos, frihet
Ratched - ordning och en sorts diktator över avdelningen

Jag anser att McMurphy är sjuk pågrund utav hennes ideal och sexuella och sociala frihet. Jag vill hjälpa henne att passa in i normen och bli ’’frisk’’. Jag märker senare att det blir svårt och hon skapar otrolig oordning, jag blir som besatt att inte låta henne få en sån stor maktposition. Hon håller på att förstöra all ordning och disciplin jag har byggt upp och jag blir rädd och det övergår sedan i ett hat.

McMurphy vill bevisa för alla att mina metoder inte hjälper någon av patienterna, vill öppna upp allas ögon och få patienterna att ifrågasätta. Detta resulterar i att jag känner att hon håller på att förstöra allting jag byggt upp, jag ger inte vika för henne utan kämpar stenhårt för att bevara ordningen och frustration hos McMurphy övergår till hat gentemot mig.

McMurphy provocerar mig till bristningsgränsen, när hon gör mig osäker frodas hatet.

McMurphy får mot inga odds gå ut som vinnare ur det här. Ett maktspel som skiftar snabbt och väldigt tydligt. M och R har båda överhanden och så skiftar det hela tiden, båda försöker hela tiden att vara längst upp. Jag framställer M dåligt för patienterna för att de inte ska gå på hennes lögner eller bejaka hennes livsstil. Vi använder sig av tillfällen när den andra inte har någon makt.

Det demokratiska samhället är egentligen en diktatur där jag är diktatorn, jag får endast patienterna att tro att det ät demokratiskt men i själv verket bestämmer jag allting, jag tror att jag vet vad som är bäst för dem.
När jag började på avdelningen var det med välmening och det har det alltid varit men det har under tiden eskalerat till ett maktbegär. Jag har inget vidare privatliv utanför arbetet utan avdelningen är mitt liv.

M och R är helt inne i sig själva, och våra egna sanningar är den ultimata sanningen.
I slutet anser M att det är R:s fel att Billy tagit livet av sig medan R anser att det är M:s fel. De anklagar varandra utan några som helst gråzoner.

SLUTET
McMurphy har blivit lobotomerade.
I manuset står det ordagrant: (RATCHED) Hon går fram och rättar till McMurphys lakan – stryker henne försiktigt över kinden med baksidan av handen.

Här är jag nöjd över att jag äntligen lyckats göra henne ’’frisk’’, i min mening. Visar på en ömhet och att jag har brytt mig om att göra henne frisk. Nu passar hon in i min världsbild. 


Analys ifrån Karlstads Universitet:

Jag läste en analys av en elev ifrån Karlstads universitet som jämförde hur Ratched porträtteras i novellen gentemot pjäsen.

Analysen heter: The Monster Behind the Smile: An Analysis of Nurse Ratched’s Character in Kesey’s One flew Over the Cuckoo’s Nest and Wasserman’s One Flew over the Cuckoo’s Nest: A Play in Two Acts.

​Det var väldigt intressant läsning och jag förstår att det är mycket upp till hur jag som skådespelare tolkar Ratched som kommer avgöra hur ond hon faktiskt kommer att framstå i pjäsen. I novellen jämför Bromden henne med djävulen och hon beskrivs som ett monster. I pjäsen däremot så sägs det inte rakt ut att Ratched är ond men starka antydningar finns där eftersom hon använder samma metoder som i novellen mot patienterna. Nu är det upp till mig som skådespelare hur jag väljer att tolka henne. 

länk till analysen: http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:797701/FULLTEXT01.pdf


Likes

Comments

​Jag har valt att göra en avgränsning i mitt arbete och inte fördjupa mig inom Yat-teknik. Det är ingen teknik jag är bekant med sen innan och efter intervjun med Elin kändes det som ett bra beslut att inte lägga fokus på det. Yat-tekniken är en vidareutveckling av Rudolf Labans teorier och eftersom jag tidigare har läst mycket om Laban och redan har bra material angående honom så väljer jag att inte gå in djupgående på Yaten.

Det finns väldigt många metoder och teorier och därför väljer jag att fördjupa mig inom just det som jag i nuläget känner att jag kommer få ut mest utav. Om jag hade känt att jag haft tiden hade jag gärna fördjupat mig inom mycket mer som då till exempel Yat-tekniken men väljer nu att avgränsa mitt arbete för att kunna få en hög kvalitet i slutänden.


Likes

Comments

 ​Jag och Josefine intervjuade skådespelaren Elin Bornell som är fastanställd på Borås stadsteater. Vi hade förberett ett antal frågor som vi skulle ha som grund men intervjun blev väldigt fri och vi samtalade om mycket inom teater men framförallt om just karaktärsarbete.  😌

                                                            Detta är frågorna vi hade förberett:

Hur Jobbade du med karaktärsfördjupning på scenskolan? (Högskolan för scen och musik i Göteborg)

Använder du något av det idag?

Hur gör du idag och vilka metoder använder du?

Lägger du mycket vikt vid ditt karaktärsarbete?


Många av frågorna gick in i varandra och därför har jag inte specifika svar till varje enskild fråga utan istället en sammanfattning över hela våran intervju. 

Sammanfattning:
Elin talade mycket om vikten av lust i ens skådespelararbete. För att hitta lust i arbetet bör man bejaka det som känns bra och det man går igång på, detta kan till exempel vara vilken metod man ska använda sig av i en karaktärsfördjupning. Elin var noga med att säga att det inte finns några rätt eller fel inom karaktärsarbete utan man får själv experimentera med olika tekniker för att hitta något som funkar för just en själv! Elin säger att det bästa är att testa sig fram, att  verkligen låta det vara fritt och tillåta sig att göra fel.
Ibland kan det som känns rätt i början inte kännas bra efter ett tag och då är det viktigt att hitta en ny utgångspunkt för att även hitta tillbaka till lusten. 

Lust skulle man kunna beskriva som inspiration. (Stanislavskij lägger mycket tyngd vid just vikten av inspiration. Intressant att kunna dra kopplingar här.)
Inspiration är något man kan hämta både utifrån och inifrån av sig själv. Det kan till exempel vara yttre attribut eller texten i sig. Inspiration kom också komma av inre tankar och teoretiska metoder och analyser.

Elin kom med ett jättebra tips om man letar efter inspiration till en roll så kan man samla olika ticks,  kroppsspråk, energier etc ifrån folk i sin omgivning. Kompisar är väldigt bra att hämta ifrån eftersom man oftast har ganska bra koll på dem och deras sätt att föra sig.

På scenskolan i Göteborg berättade Elin att de inte arbetade så mycket med att gå på sin första impuls. Detta är ingenting som just Elin föredrar utan hon uppmanar till att alltid börja med sin första impuls. För att inte fastna i det intellektuella är det bra att gå på sin första impuls för att även få med kroppen. Hon lärde sig dock väldigt mycket olika tekniker och fysisk träning på scenskolan och känner att hon fick en väldigt bra teknisk grund till sitt arbete som skådespelare. På scenskolan arbetade de hel del med Yat-teknik. Elin tyckte det var komplicerat och det mesta är väldigt teoretiskt. Mycket av informationen är även på engelska. Just Yaten var ingenting för Elin och hon använder det inte i sitt arbete på teatern.

Elin berättade att det är lätt att känna att man behöver veta väldigt mycket om sin karaktär innan själva repetitionerna. Detta är inte alltid en bra känsla utan Elin får ut mer av att gå på hennes lust och prova sig fram på repen igenom impulser och bejaka det hon går igång på.
Att verkligen jobba där och då - det föder impulser. Att arbeta mycket med bakrund och liknande till  sin karaktär tycker Elin framförallt är en väldigt bra övning för att det sedan ska kunna komma automatiskt. Det är mycket teknik i skådespelararbetet och det krävs mycket av en skådespelare att kunna göra en roll trovärdig, ibland känns det som magi när allting plötsligt känns rätt. I själva arbetet är det inte så mycket magi egentligen utan magin uppstår i mötet med publiken.

Som sagt, det är inte endast en teknik som är rätt, olika teatrar och olika skådespelare jobbar med olika metoder och tekniker.
På Malmö scenskola arbetar de till exempel istället mycket med Brechts teaterteknik.


Ett sista tips ifrån Elin är att våga vara ärlig när det tar stopp och man känner att man kört fast. Ta plats och berätta för regissören/läraren om det inte känns bra.


Stort tack till Elin för en otroligt givande intervju​​!

Likes

Comments