Header

Det är inte konstigt att jag har kunnat hålla den här bloggen levande i ca 2 år nu! Tänk er vad som försiggick varje dag i vårt hem i 10 år! Det slutade inte ens där bara för att vi flyttade, det pågår än idag. Dock blir man inte lika påverkad som vi än gång blev. Men såklart är det ännu jobbigt! Det är inte roligt att bli uppringd och jagad av henne hela tiden. Många kan bara inte förstå hur vi orkar ha kontakt med henne efter att ha levt i det här med henne i hela vårt liv. Jag har alltid tidigare haft så svårt att se på alkohlismen som en sjukdom. Jag har haft så svårt att acceptera att man kan välja en flaska framför sina barn. Idag brukar jag tänka på hennes situation som en allvarligt sjuk människa. När man blir sjuk förväntas man finnas där för den människan, man skall ställa upp, stötta och hålla handen. Men när det finns en alkoholist med i bilden så ska man säga upp kontakten, trots att det är en sjukdom. Troligen hade kanske vi alla tre gjort det tillslut om vi inte visste att det finns en person långt där inne i henne som är så fin! Den personen som jag kan se oss alla tre i, den personen som jag ärvt allt de bra av.

Det är det som gör det så otroligt svårt, dom här olika personligheterna hon bär. Man vet aldrig vem som är framme när man svarar i telefonen när hon ringer. Något som också får- iallafall mig att ännu ha henne kvar i mitt liv är för trots allt har hon alltid hängt med, och hon har haft sina nyktra perioder nån vecka hit och dit. Hon minns varenda födelsedag, namnsdag och barnbarnens födelsedagar. Hon har alltid velat haft oss i hennes liv, något som tex pappa aldrig någonsin brytt sig om. Det är inte så lätt att bryta sig loss även om man under dom värsta perioderna skulle vilja. Sorgligt nog så kommer alkholismen med följd av alla sjukdomar tillslut att ta hennes liv, att lämna henne helt ensam även om det är jobbigt att ha henne i livet går liksom bara inte!

Så tacksam för dom där killarna!

❤️

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Hoppas allt är bra med dig!
Här inne har det varit tyst ett tag igen, vi har haft så mycket att stå i och Willem har varit sjuk i höstblåsor. Det var (för oss) bland det värre vi fått vara med om än så länge. Han hade sååå ont i sin mun och bara skrek och skrek, en natt fick vi knappt ihop 3 timmars sömn utspritt på hel natten. Men vi kunde lika bra fått 0 så varför klaga?! 😅

Som rubriken lyder, tror det knappt själv! Att jag skulle dra hem en storvinst i veckan! Jag som aldrig vinner! Det kom verkligen som en fin julklapp till oss!

-

Mamma har blivit av med sitt boendestöd så nu förväntas det att vi skall göra allt för henne igen. Det här kommer bli så tufft! Jag har tagit hand om henne hela mitt liv och när jag väl har lyckats att släppa och ta hand om min egen familj så ska vi göra allt för henne igen. Såklart tar man hand om varandra i en familj, men det här är lite annorlunda. Det som gör att hon ens behöver den här extra hjälpen vid bara 60 år är ju pga den där alkoholen. Den har styrt hela vårt och hennes liv. Vi får kolla upp lite mer om hur det funkar med hemhjälp och vad det skulle kosta för henne. För det kommer inte funka i långa loppet att vi skall springa där hela tiden. Vi har dessutom egna småbarn att ta hand om på det, från och med slutet av januari kommer jag dessutom gå upp i tid igen på jobbet. Kanske man kan beställa maten online iaf så dom kommer dit med handeln.

-

Idag har vi varit på kalas och kvällen blir lugn och skön hemma med lite bad och serie (om barnen somnar i tid).

Julen har också fått komma in mer och mer i huset! Så mysigt, och pepparkakor har vi bakat med!


Likes

Comments


Idag är en sån där dag igen som får en att bli påmind, internationella dagen mot våld mot kvinnor. En viktig dag att uppmärksamma!

Jag har själv varit utsatt för våld men den smärtan är ingenting mot när jag såg min mamma bli utsatt var och varannan dag. Att se min mamma bli slagen av min pappa, se henne bli nerknuffad för trappan eller få ett glas kastat i ansiktet. Att behöva se henne bli slagen av män jag inte känner och att vara en liten flicka som inte kunde göra något mer än att hålla för öronen och skrika ”slå inte min mamma!” eller gömma mig någonstans! Att sen låta oss barn få torka blod och plåstra om. Tänk så många det är som får beskåda detsamma varje helg eller kanske varje dag. Om någon hade reagerat på hur vi hade det hemma kanske alla hade fått slippa se på. Tänk på det om du ser eller vet om att någon är utsatt.

Vi kan bara göra skillnad tillsammans!

💕

Likes

Comments

Hoppas ni haft en bra vecka och en trevlig helg! Min vecka har varit den sämsta på länge, därav har det varit ganska tyst på mina sociala medier den här veckan!

I måndags fyllde Melwin 5 år! Vi hade ett litet mysigt kalas för honom då med bara våra grannar och några vänner. Idag hade vi ett större kalas för honom men tyvärr blev han febrig när alla gäster kom så det blev inget långvarigt kalas. Han vaccinerade sig i veckan så det är troligen det, han är en sån som nästan aldrig blir sjuk så det var så typiskt att febern kom just idag! Han hade längtat så länge! Nästa gång någon skall vaccinera sig bokar vi nog om tiden till efter alla kalas! 😅

Några fler dåliga punkter denna vecka:

• Willem klämde pungen på en av dagisvagnarna genom att trycka ner bromsen när han satt intill och den smällde ihop som en råttfälla, vi fick åka till akuten. Juvelerna är hela och han mår bra förutom svullnad och ett klämsår.

• Ingenting som jag skulle hinna med i veckan hann jag med.

• Får samtal från dagis när jag precis lämnat honom att han ramlat av en gunga och slagit av en bit av tanden och har en spräckt överläpp, blir jourtid vid tandis och jag kommer förens till jobbmöte.

• Vi får dåligt besked om mamma, som jag berättar om vid ett senare tillfälle.

Det här är dock inte ens allt men du förstår nog att veckan inte varit så rolig!
Men dessa två dagar har varit underbara att få tillbringa tid med familjen. Nu kommer snart min syster tillbaka till oss för att äta lite hämtmat och bada lite spabad, mysigt med lite systertid.

Även fast jag är ganska dålig på att uppdatera under vissa perioder så är jag så glad för att ni stannar kvar och kikar in här ändå!



Likes

Comments

Sååå många känslor som kommer över mig när man spolar tillbaka tiden 5 år och allt det kan kände då kommer tillbaka, även om det bara är för några sekunder. Fick en tår i ögat när jag klappade Melwin godnatt igår och tänkte på hur allt förändrades för 5 år sedan. Tänk att det var ett eget barn som skulle komma in i mitt liv för att jag skulle kunna få släppa mamma lite i taget. Att jag fick inse att jag inte kan vara mamma till en 55 åring längre.

17.03 kom vår Melwin till världen den 20 november -12. Då när vi blev föräldrar för första gången! Jag har aldrig känt en sån rädsla, lycka och otrolig trygghet någon gång, vilken känslostorm! Jag önskar att jag kunde vrida tillbaka tiden liten stund till för att minnas och ta in dessa första timmarna i hans liv.

Har så mycket att tacka för denna lilla/stora kille som får allt att alltid kännas bättre! Hans kramar, och klappar när han känner av att jag är nere, som ikväll.

Svårt att ta in att vi redan varit föräldrar i hela 5 år, fantastiskt!

❤️


Han är ju också världens bästa storebror!

❤️

Likes

Comments

Subscribe