Header

Hallå ja!
Var ju inte direkt igår det här inte...

Idag har varit en riktig pissdag faktiskt. Mycket känslor och dumma grejer som tagit sig till ytan, inte kul helt enkelt men jäkligt välbehövt för att komma frammåt! Tungt må det vara men det blir man ju starkare av i längden. 😊

Äntligen fredag imorgooon, ska bli skönt att komma hem och slappna av och sova ut ordentligt efter en vecka med 6-15 pass. Man blir lite seg när man ändå inte lyckas komma i säng tidigare dem dagarna 😇

Men snart så! Helg och lite roliga planer framöver att se fram emot, har massor att uppdatera här ju! Höööörs 🦁

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

​Under så himla många år har jag trott att det var mig det var fel på, men det visade ju sig faktiskt att vi alla är olika och inte behöver passa in i dessa mallar för ett normalt beteende så länge det inte skadar någon annan liksom! 

Nedan har ni en länk till ett facebookinlägg jag skrev idag om diverse saker, alla åsikter bara sprudlade inom mig så jag var tvungen att få ut dem! 😁 Läs och ta till er. 

https://www.facebook.com/sofieelinden/posts/1084249944966461 

Likes

Comments

Vilken rörig dag! Brandlarmet gick när vi åt lunch så efter att ha stått ute ca 20 min i regn och blåst så stack Evelina och jag iväg till blodtappen för hon skulle ge blod. 😥
Nu är jag påväg hem för att plugga lite och göra mig i ordning inför kvällen. ☺
Blir rätt mycket bloggande idag ändå haha!

Likes

Comments

Det har så länge varit tabu att ha mental ohälsa att när många nu kommer ut med det så tror vissa att det är en trend man hakar på för att få uppmärksamhet.
Jag skiter fullständigt i er uppmärksamhet, det är det sista jag vill ha egentligen i.o.m. min ångest, och det är inte pga uppmärksamhet jag skriver detta inlägg heller. Men det blir lite lättare när jag inte vet vilka alla läsare är, jag behöver inte konfronteras med vem som vet vad om mig.

Rubriken till inlägget tar upp något som jag känner vardagligen, att jag önskar det stod "ångest" skrivet i pannan på mig så jag slapp möta alla dessa jobbiga situationer främlingar, omedvetet, kan utsätta mig för. Igår när jag satt på bussen till träningen t.ex., hade inga lurar så kunde inte skärma av och det satt en man brevid mig och pratad med mig och busschauffören, skojade lite osådär.
Allt med att vara beredd på vad den ska säga, att ha ett svar, vad ska den göra next, hur ska jag bete mig, tänk om jag inte hör, tänk om jag missar min hållplats för jag inte vågar trycka på stopp när han hade frågat om jag skulle av vid resecentrum och jag snabbt svarat "aa" innan jag hunnit ta in vad han sagt. Där önskar jag han hade förstått utan att jag sagt något. Att man slapp det ibland.

I bilden ovanför ser ni några exempel på hur det kan kännas för dem som lever med regelbunden ångest. Jag är tyvärr en av dem, så jag kan försäkra er - det är inte bullshit.

Något jag verkligen inte tål hos andra människor är när de försökte shame'a folk som mår dåligt med dryga skämt, skuldbeläggningar, att rent av inte erkänna deras sjukdom som riktig.

Att få höra saker som "ryck upp dig", "men gud, andas...", "sluta dra ner stämningen", "jag orkar inte med dig om du ska vara såhär", "vadå är du deprimerad eller?", "åh jag får ångest/ blir deprimerad av denna lektion" när man har en panikattack eller får stressyndrom/ mår dåligt, det hjälper inte. Vi som lever med det ser det oftast bara som att ni förvärrar situationen genom att ignorera våra känslor.

Enda sättet att ta sig ur en panikattack är att genomgå den. Andas, få panik, andas, stanna kvar i situationen, förhoppningsvis bli lugn.
För att man ska få en panikattack behöver det inte ens ha hänt något allvarligt. För någon med socialfobi räcker det med tanken på att gå till matsalen och behöva hitta någon att sitta med för att få en panikattack. Och det, det är hemskt. Att det är så vardagligt.

Jag har verkligen ett kontrollbehov i.o.m. min ångest. Det är därför jag är ledamot i studentutskottet, ordförande för valberedningen, ledamot i barn och ungdomskommittén, ordförande i en skolsektion, projektledare för skolans julavslutning, medverkar på så många skolevenemang som möjligt, fixade alla tackfäzter i 1:an, var ordningsman i klassen i 1:an och nu, vill vara ledare på läger och i mina grupper för att kunna ha koll på saker. Jag vill kunna påverka och ha kontroll så ingenting går fel.

Planera, planera, planera. Hela min vardag består av planering. Min kalender är färgkoordinerad för att jag ska ha koll på allt jag gör och för att jag inte ska missa något. Nåde mig om jag skulle missa något haha! Totalt KAOS.

Något jag verkligen kämpar med är just vardagen, att gå upp och faktiskt leva under dagen. Helger är bra. Då får jag sova ut min trötthet jag har av depressionen, jag har TID att göra saker i min takt och ordning samt jag behöver inte träffa människor och vara social.
Situationer som ofta uppstår kan vara om jag ska träffa en vän och den kanske har med sig eller fortfarande är med någon annan innan vi ska ses, och jag då tvingas enligt sociala normer att hälsa på denna. Det aviker från min planering och gör det då svårt för mig att följa mitt mönster. Likadant om jag möter någon från mitt privatliv i skolan eller vice versa, det blir fel roll på fel ställe. Sånt undviker jag till varje pris.

Finns hur mycket som helst att skriva om ångest och depression men detta är vad jag kände jag behövde få ur mig just nu haha.

Ni som lever liknande som jag, glöm inte att prioritera era känslor och älska er själva. ❤

Likes

Comments

Gjorde som sagt en brunch tidigare idag, har nu städat rummet och ska nu åka och handa med pappa - tacos ikväll! 💃🎉 
Senare blir det svenska plugg istället så får träffa Andreas imorgon, det är ju hockey ikväll 😉 Ska försöka klämma in en promenad innan maten också, så man får njuta av det närmaste vi kommit till snö ännu!! 🎅

Likes

Comments

Äntligen klar på sjukhuset och har hämtat ut min medicin, återstå att se hur detta blir! Kommer säkerligen ha humörsvängningar som bara den de kommande veckorna men jag hoppas det hjälper i slutändan. 😊

Nu är det fika hos mormor med mamma och moster, sen blir det hem och äta middag med familjen! Myyys ✨

Likes

Comments

Just nu är jag påväg till sjukhuset där jag kommer spendera några timmar innan jag drar mig ner mot stan och planerar kvällen! Hörs sen! 👼

Likes

Comments

Wow, vart ska jag börja?
Kan börja med att det då fan inte är lätt att vara tonåring haha, det har nog de flesta konstaterat. Känns dock som att det var lättare med kärlek osv när man var 14 typ? Eller var det bara jag? Kanske var för att det inte var lika seriöst för de flesta då, det var liksom inte liv eller död direkt. De flest var tillsammans eller "ihop" (som nåde mig om jag sa för min gamla klasskompis Ellen, ajaj "tsm" skulle det vara), med någon i några veckor kanske sen gjorde man slut, inget mer med det och så vidare till nästa. Så fungerade det för några av mina vänner i högstadiet. För andra vänner var det aldrig direkt aktuellt med förhållande alls.

Jag vet inte vad jag känner idag, mina känslor är all over the place today verkligen. Vet varken in eller ut. Vad är smart/dumt, bra/dåigt, vad jag borde göra.

Har suttit och skrivit på det här inlägget ett tag nu, ni vet den där linjen vid slutet av texten man skrivit som "blinkar" och väntar på att man ska skriva mer? Yep, har stirrat på den ett tag nu. Den kanske vill bli min vän. Skämt åsido, har svårt att sätta ord på allt jag känner just nu, det är, som sagt, kaos.

Om det är något jag lärt mig "under mina år" så är det detta:
  1. Säg vad du känner, du kommer troligtvis ångra dig annars.
  2. Våga stå på dig och värdera dina egna känslor och ditt mående före andras.
  3. Kör inte över människor och tolka ovanstående råd 👆 som en ursäkt att vara dryg och självisk.
  4. Om du måste tänka efter, eller tvivlar, då är du inte kär. Simple as that.
  5. "Every song ends, but that's not a reason not to enjoy the music" - Peyton Sawyer
  6. Man kan ge, ge, ge och ge till någon, men får man ingenting tillbaka är det nog dags att ta sitt pick&pack och dra sin kos.
  7. Var aldrig otrogen, inga undantag.
  8. Var aldrig den som någon är otrogen med, det gör dig inte mindre skyldig för att det inte är din partner.
  9. Var impulsiv och spontan, en hel del dumma beslut kan komma utav detta men det är även så man lär sig.
  10. Sist men absolut inte minst, lyssna till ditt hjärta och följ dina värderingar!! Ändra dig inte för någon annans skull, be true to yourself.

Jag önskar någon hade förklarat det här för mig redan som barn, som 12-13 åring iallafall, även om jag kanske inte hade förstått det, vad vet jag, så hade jag iallafall tänkt på det och undrat vad det betytt. Jag kanske hade tänkt mer på vad mina beslut skulle ge för konsekvenser tidigare än vad jag faktiskt gjorde (alltså åldersmässigt). Kanske någon 12-13 åring läser detta just nu och tänker "shit vad snackar hon om?" men det är ju helt normalt, precis som någon annan kanske skulle tänka att dessa råd faktiskt är skitbra och borde övervägas. I don't know, och det är skönt att inte veta.
Skriver det mer för min egen skull än någon annans, lite som för mitt 12 åriga jag haha.


NU har jag banne mig fått ur mig en hel del haha, huvudet är mycket klarare än förut så nu ska jag ta ett långt skumbad eftersom jag har sovmorgon imorrn. Cheers babes💓

Likes

Comments

Sjukhuset ringde just och sa att min psykolog är sjuk så de ställde in mötet idag, jag gick alltså upp i onödan för jag börjar inte förns 12.40 egentligen. Men aja de blir som de blir ibland. Har även sjukt ont i foten efter träningen igår, vrickade till den som jag drog sönder ledbandet i förra året, när jag gjorde brytningar eller vad de var, jobbigt i vilket fall.
Ska försöka somna om nu och se om jag kan vakna på rätt sida trots allt. 😊

Likes

Comments