Header
View tracker

Livet i norr

Hejhej, här står jag och poserar iklädd pyjamasbyxor med mitt nya kameraobjektiv. Det här var typ på min födelsedag eller strax efter. Just nu ligger jag hemma, har vinkat av min kompis och fram tills idag-inneboende Jessica som fått nyckeln till sitt studentrum och  nu ska jag snart äta pommes och korv. Vill ni ha en uppdatering på livet mitt?

Min första termin är officiellt slut. I lördags åkte jag ner till Stockholm ju, sen när jag kom hem i söndags följde Jessica med hit. Hon har börjat plugga i Umeå och behövde någonstans att bo innan hon fick flytta in hos sig. Vi har mest kollat på Skam, ätit vegetarisk mat och jag har lärt henne en massa om bussar, universitetet, studentlivet samt att jodel är jättebra att ställa dumma frågor på. Nu bor jag ensam igen, men ska snart börja packa för att flytta till Haga. Jag och Amanda ska ju bli sambos!

Igår var jag ju också på kursintroduktion för gestaltningsteknik, och det verkar fett. Jag lovar er. DMP har teamat ihop med SVT Umeå för att skapa intros till deras program, inte för att sändas, men för att deras grafiska designer ska bedöma dem. Shit va. Efter den måndagspeppen tog jag bussen till Metzerverket för att smida grymma planer om min praktik. När jag och min praktik- och klasskompis gick därifrån var vi båda så fyllda av kreativitet att det bubblade enda ut i tårna. Nu får vi se vart det bär av, detta kan bli en riktigt bra vecka. På fredag har jag mitt första UMSYS-möte dessutom, jag är pepp!

Likes

Comments

EUROPA // Sverige, Livet i norr

Jag längtar efter min mamma lite mer just idag, kanske den här veckan. Jag har levt i min webbkursbubbla sedan julen och eftersom min hemsida inom ovannämnda kurs blev klar idag har jag känt mig lite tom. I julklapp fick mamma en middag i Umeå av mig och när hon frågade när hon får komma upp ville inte hjärtat lyssna på mig längre och tyckte hon skulle flyga upp redan imorgon. Flygbolagen däremot tycker inte en mor ska få hälsa på Norrland för ett rimligt sista minuten-pris, så Umeåmiddag får vänta.

"Men ska vi inte mötas halvvägs då?" tyckte hon när vi under kvällen låg i varsin säng, jag i Umeå och hon sjuttio mil söderom. "Vadå, i Sundsvall?" "Nej, i Stockholm. En timme för dig, och en timme för mig!"

Det är historien till hur jag spontanbokade flyg ner till storstan på lördag för drygt tjugofyra timmar där tillsammans med mamma. Vi ska kramas, fika, gå på museér, ta fula turistkort och kramas mer. jag vill gå ut på Djurgården och dra in Stockholmsluften i lungorna, rynka på näsan åt lukten och skrattande ljuga om den rena luften som Norrland har, tydligen även i städer. Sen ska vi dra svindåliga internskämt om ryggsäckar och när det är dags att åka till respektive hem måste hon lova att det bara är en månad, max två, tills hon hälsar på mig.

Likes

Comments

EUROPA // Sverige, Livet i norr

26 september. Här har en nervös, trött Sophie gått av nattåget i Umeå och är påväg upp mot vänthallen på Umeå Östra. Det går att se ut mot Norrlandssjukhuset därifrån och jag kommer ha så svårt att förstå att jag är i Norrland, att det är här jag ska bo?

Vi drog igång direkt med insparken, det var så otroligt kul och fartfyllt. Här är en del av team passionsfrukterna, vi har typ hittat en fyrklöver och kirrade poäng i poängjakten, som vi vann woho!

En kväll spelade vi vinbrännboll med systemvetarna, och jag tror allt det är DMP mot SVP här. Jag tror också DMP förlorade, efter fusk från SVP, det vill säga.

Nästsista kvällen på nollningen, vi hade tillbakabjudning för våra faddrar och drog ihop myskväll vid Nydalasjön. Alltså, denna kvällen kan vara en av mina favoriter från Umeå hittills. Min klass hade hittat varandra på ett så fint sätt, solen gick ner och vi käkade smoores runt elden. Allting hade löst sig, detta skulle nog bli bra ändå.

Och så sista kvällen, finsittning. Otroligt kul utekväll, jag drack goda drinkar, skrattade, dansade, vann poängjakten med min faddergrupp och tog hål i öronen på en tvåa. Det kan ha vart det typ sjukaste jag gjort, men det är så sjukt kul nu i efterhand. Inget jag kan rekomendera, hörni.

Jag började få tid att gå ut med kameran, det var grönt i skogen och rätt varmt i luften.

Drog ut i skogen, åt mysmiddag och svettades i en bastu med dessa två. En så bra detox efter tentaplugget vi precis gått igenom.

En helg kom mina föräldrar på besök! Det var fint att visa dem Umeå, men att bo tre stycken på tolv kvadratmeter var sådär. När jag bor tillsammans med mina föräldrar så är jag rätt glad att dessa två skiljde sig. Det hade jag aldrig kunnat tro att jag skulle säga, skilsmässan har bidragit med en massa ångest. Det är så skönt att se hur bra vi mår idag, och veta att det absolut inte hade vart såhär om de stannat tillsammans. Nu är de jättebra kompisar och inga barn har kommit i kläm. Heja mina föräldrar!

Detta är en soluppgång över Nydala i oktober.

Örnsköldsvik, Fjällräven Center. Jag såg kent, fem gånger under hösten, och här stod jag längst fram. Ett av mina bästa minnen från 2016. Vet inte riktigt vad jag ska säga mer, jag håller detta djupt i hjärtat.

Vi festade också. Otroligt mycket. De två första månaderna tror jag vi var ute varje helg, haha. Dessa är två bra kvällar. Den ena en spelkväll som spontant avslutades på Origo med massa härliga personer och sedan en jakt efter mina nycklar som hamnat på Nydalahöjd, den andra en 90-talsfest som eventuellt kan ha slutat med någon form av efterfest i vår skolbyggnad, men det kan också vara rykten. :)

Jag tror det här är definitionen av att en mår bra och har hittat något som betyder mycket.

Den första snön kom tidigt in på hösten, sedan snöade det konstant i en vecka. Vi fick hur mycket snö som helst och sedan försvann det igen. Så kan det gå.

Jag har haft ett konstigt år, 2016 har varit det absolut sämsta året i mitt liv, typ. Men för att komma uppåt igen så måste en nog ner till botten först. Och det har jag gjort, jag har vart där nere och vänt nu. Det har både varit svårt och lätt att komma till Umeå. Det krävs mycket av en person att starta ett nytt liv, men jag tror det krävs lite mer av en person som ständigt bråkar med ångest av olika slag. Jag har blivit lite av ett skal de senaste månaderna, men det är nog en förbättring för innan det var jag typ ingenting. Det känns som att jag vill jobba lite mer för mig själv nu, och det är väl det 2017 kommer bestå utav. Jag tycker jag sammanfattat allt rätt bra här över och det känns dumt att älta allt mer än såhär, så nu lämnar jag 2016 för gott. Det känns bra, jag tar med mig lite grann men för det mesta vill jag typ aldrig mer återvända. Tack och hej, året.

Likes

Comments

Livet i norr, Små texter

Cykelbron, Umeå // Lördag, 31.12.16

Älven ligger bara fem minuter med cykel från där jag bor, det är raka vägen ner från mitt lägenhetshus. Men cykel, tänker ni nu, det är ju december och isen ligger tjock inte bara på vattenytan utan också vägarna? Ja, det är alldeles rätt. Jag tänkte dock att jag skulle testa, att cykla går så mycket snabbare än gå och Umeå har sandat så jag tog mig till cykelbron och hem igen utan att dö.

Mitt uppdrag idag var att ta mig ut för att se soluppgången. Eftersom mitt september-jag lovat att framtida-Sofie skulle se solen stiga minst en gång under vintern så är det inte mer än absolut nödvändigt att passa på när molnen inte utgör ett tjockt järnlock över staden. Nyårs brukar vara sådär för mig annars, så jag bestämde mig i år för att göra iallafall en bra sak under den här överhypade dagen. Soluppgången var sådär och det var jättekallt, men där stod jag och njöt iförd vinterspringbyxor, sänghår, pyjamaströja, fleece och halsduk upp till ögonbrynen. Mina bilder blev sådär, det var för tidigt för en utmaning (klockan var ju halv tio) men jag cyklade hemåt med inspiration och motivering bubblandes som kolsyra i blodet. Det är ungefär allt jag begär. Jag älskar att utmana mig själv till att utvecklas, men ibland är det också väldigt skönt att bara göra det en kan och få till helt ok-resultat. Allt som sker behöver inte vara det bästa, hela tiden. Känns det bra i kroppen, så är det nog bra också. Med dessa carpe diem-ord lämnar jag 2016 bakom mig, nu är jag redo för nästa år. Woop woop.

Likes

Comments

EUROPA // Resor, EUROPA // Sverige

2016 och januari kom som en käftsmäll. Jag har inga bilder härifrån, jag mådde otroligt dåligt och varje morgon bjöd på ångesttankar som fick mig att tro att jag var påväg att dö. Jag brydde mig inte om hur jag blev behandlad av folk, brydde mig inte om hur jag behandlade mig själv. Hade precis flyttat hemifrån och levde för mitt jobb. Jag och Blueyee spelade in en podcast och Klara gästade. Februari, mars stakade sig fram i samma anda och jag trodde inte en människa kunde gå mer sönder. Jag hade fel varje gång.

I april började jag gå i terapi för att sluta slita sönder mig själv. Mådde lite bättre framåt maj, juni så jag åkte till Linköping för att träffa Ulrika. Det var jättemys och livet visade sin fina sida igen, om än bara för små stunder och jag var så tacksam. Sen tog min lillebror studenten, jag slutade på Standskolan och gick på sommarjobb. Hängde med Klara om kvällarna, vi glömde världen och rekonstruerade en scen ur the notebook och tänkte jättemycket på univeristetet.

I juli slutade jag med terapi, jag var glad och nöjd med mitt nya synsätt. Tillsammans med min mamma åkte jag till Belgien och Holland i två veckor, tågluffade lite åt goda våfflor. Njöt av att vara ledig och fick reda på att jag var sjätte reserv på Umeå Universitet. Vågade för livet inte hoppas på något bra alls.

I augusti hände det mycket. Jag åkte till London för att ta hand om en gulleplutt i tio dagar, hann med att besöka Brighton som snabbt klättrade upp på min favoritlista och en sensommarkväll tog jag nattåget upp till Umeå. Jag skulle börja skolan igen, i Norrland. Jag kommer ihåg att jag kikade i vår insparksgrupp på facebook minst tjugo gånger om dagen för att se om någon ny gått med, kika in tvåor och treor. Jag hann skapa mig många bilder av en del, som jag idag både skrattar åt och förundras över. En av de jag tänkte att jag kanske skulle komma att umgås med är idag en jag just umgås med, en annan hade jag helt fel förutfattade meningar om. Haha, kul för er att veta. En fin dag hann jag också med att umgås med pappa, det var en välbehövlig dag för oss båda och en av de bästa på hela sommaren.

Och det här får nog avsluta min första del av detta år. Jag vill ha universitetet separat, dels för att det är så långt och stort, men också för att det vart en så otroligt mycket bättre tid än dessa åtta månader jag just berättat om. Jag tänkte vara lite sentimental och cheesy, med andra ord. Hörs då!

Likes

Comments

EUROPA // Resor

Amsterdam, Holland // Juli, 2016.

Här är ett gäng bilder från Amsterdam, jag var där i somras och har klämt ur mig förvånansvärt få bilder därifrån. Eller det är inte så förvånande egentligen. Staden tog all luft ur mig, även då det är en mysig stad som många håller nära hjärtat blev jag mest stressad och irriterad av folkmassorna som svärmade de söta promenadstråken vid kanalerna. Ja, jag vet att juli är den minst passande månaden att åka dit för en nervös människa, men lite space hörni? Nästsista bilden är min första dag, en lördag utanför Anne Franks hus. Vimlet bakom är kön in. Jag ser lite pissed ut, och det var jag ju också. De andra dagarna blev dock bättre, och jag åkte ifrån Amsterdam med en "kanske det är en mysig plats en annan årstid"-känsla. Det är inte fyskam med tanke på hur jag näst intill spydde galla över Hollands huvudstad första kvällen.

Likes

Comments

EUROPA // Sverige, EUROPA // Resor

Stockholm löste en liten del min kreativa knut, men det kan lika gärna varit att jag äntligen är klar med alla julkalenderluckor. Jag bryr mig inte om vilket, egentligen. Jag flög ner från Umeå med en klump i magen i torsdags, kastade in mina väskor där jag skulle sova och promenerade bort till Söder. Gick genom ett mörkt Stockholm och bara lät hjärnan tänka fritt. Kom fram till Globenområdet en kvart innan insläpp och fick en bra plats nästan längst fram. Från den platsen såg jag för nästsista gången mitt kent.

I fredags tog jag med min kamera på jakt efter kreativiteten, den fann jag på Riddarholmen och sen dess har den hängt med, mer eller mindre. Nu är jag rädd om den, det är tråkigt att vara utan. Hursom promenerade jag bort till Hornsgatan, gick lite på utsiktsplatsen och sen till tåget. Ett dygn i Stockholm.

I lördags var jag också där, faktiskt. Men det vet jag inte hur mycket lust jag har att berätta om. Jag och mamma gick runt i Mall of Scandinavia, och sen tog jag farväl av världens bästa band. Hejdå och ses aldrig igen till de som burit mig i flera år, format mig till den jag är. Det är tur att ni lämnat så mycket fint efter er, tack som fan.

Likes

Comments

EUROPA // Sverige, Livet i norr

Jag skulle vilja säga att det är såhär mina senaste dagar sett ut, men istället har sängen fått ytterligare gropar formade av en tjugotvåårings kropp. Jag och cirka trettio stycken från min studentförening gick från vår julsittning i lördags med en matförgiftning rikare. Sedan dess har Norrland som plåster på såren, och ett hån genom mina smutsiga fönsterrutor, utstrålat den finaste vintern med solsken minusgrader kristallsnö och låtsasrök när en andas.

Jag har tappat min kreativitet någonstans på vägen. Det kanske mer är förmågan att faktiskt få ut något som flytt för kreativiteten finns egentligen kvar, i form av prestationsångest och ett suddigt moln i huvudet. Jag vet inte vad jag gör längre. Kanske är det att jag på en annan nivå än tidigare faktiskt försöker utvecklas, forma något nytt. Något bra. Så naturligtvis blir det inte bra, och ingenting utvecklas. Det blir bara en klassisk flaskhals. Ingenting nytt. Frustration och ångest, tryck i hjärtat. Jag vill ju.

Kreativitet föder kreativitet, det vet jag. Därför är det ju bra att jag varje dag får vara kreativ, vid varje ny soluppgång plingar min kalender att det finns ännu något mer att göra. Som jag måste göra. "Hej, jag är stressen och tänkte bara tränga ner lite tid här i flaskan. Nähe, det finns inte plats? Nej, ingen tid då." Kreativitet och stress föder inte kreativitet. Det genererar stress och halvdana projekt. Prestationsångest, ineffektivitet, svackor i det narcissistiska egot som jag så desperat behöver. 

Likes

Comments

EUROPA // Sverige, Livet i norr

   Jag har haft så sjukt fullt upp, och har fortfarande för den delen. Sista dagarna i november och den här veckan i december har varit kaoset själv. Min klass håller ju DMP-julkalendern för i år, och med kontrollbehovet jag har (och det faktum att ingen annan i min klass tog ansvaret) har jag agerat projektledare-ish. Det är kul! Men så mycket jobb. Herregud, trodde aldrig det skulle vara såhär mycket jobb. Vi har första veckan klar nu, och ni hittar alla luckor här om ni vill se! Jag har lagt ut mina fyra första hittills, den sjuttonde kommer den sista. Sen är det mer eller mindre slut för min del, och det är ju så konstigt?? Vart tog tiden vägen? Jag har levt och andats julkalender i en månad drygt och nu är det snart slut? Det är jul, jag åker hem till Katrineholm i tio dagar, ser Kent för sista gången någonsin och fyller snart tjugotre. Idag kryssade jag även i att jag ska fortsätta nästa termin på DMP, har jag verkligen gått klart första snart?? Svär på gud att jag precis för några veckor sedan stod som ett nervöst barn vid MIT-fontänen och undrade vem fan jag skulle hälsa på, vilka var våra faddrar och vilka skulle jag spendera tre år med? Jag undrade hur det såg ut i klassrummen vi skulle vara i, och kunde inte alls tänka mig att jag varje dag skulle få spendera timmar framför 4k-skärmar. Herregud vilken dröm. En av faddrarna visade oss in i 336 på måndagen och vi alla stod med stora ögon i maclabbet. Adobesviten på dessa, endast för vårt program?!

   Nu avslutar jag min tredje kurs snart. Eller nja, det är ju en hel månad kvar av kodning och psykbryt. Men de sista workshopsen händer på måndag och tisdag, sen ska jag och min klass flyga själva på HTML, CSS och JavaScript-vågen. Herregud, jag undrar om vi är redo för det. Senast i fredags försökte vi spela in en sketch med alldeles för mycket alkohol i blodet. Vi är inte alltid så smarta som vi verkar, men det blev fina bloopers.

   Till bilderna då. Även då jag inte haft mycket tid över så fick jag in en liten stund med Linnea och Linnea en kväll. Vi gjorde broccolisoppa, sen tittade vi på julkalendern och drack glögg. Det där är två personer jag tycker om, och jag är mycket glad att jag stötte på dem här uppe i Norrland. Härliga människor.


Likes

Comments

EUROPA // Sverige, Livet i norr

För drygt en vecka sedan for jag till Katrineholm, det var åtta timmas tåg dit och hem igen. Sexton timmar tåg på fyra dagar är mycket.

Väl hemma fick jag ääääntligen gulla med lillebror igen. Jag säger det som om han vore typ tre, men tro mig: när en varit borta från världens finaste människa i två månader får en vara lite extra storasystrig.

Sen såg jag mina fina Kent också, insåg att det inte ens var en månad kvar med dem och planterade därefter universums klimp i magen. Jag har inte orkat förbereda mig för den här tiden, men jag kan tänka mig att det är något jag måste börja göra nu. Om drygt två veckor står jag där, redo att ta emot slaget i ansiktet och gråta hejdlöst fast jag vet att det inte tjänar något till mer än att det kanske känns en millibråkdel bättre. Fast egentligen vet jag att det inte ens kommer göra det heller.

Jag åkte tillbaka hem till Umeå på söndagen, på måndagen kastades jag direkt in i Umeå Europeiska Filmfestival. Var lite volontär och fick se gratis film hela veckan. Hängde där mycket.

Såg en jättebra film som heter Mannen från Snåsa, och hängde kvar för Q&A med regissören Margreth Olin. Se den.

Klämde in en kvällsfika med Klarisen en torsdag. Hade inte sett henne på så länge att det var dags. Skulle hon se den här bilden skulle hon nog strypa mig, det sa hon själv. Gillar henne ändå.

Efter mitt pass på festivalen i fredags tog jag buss ett mot Öst på stan och min klass som hade festat till det. Tog med mig mat från Max och tjusiga toffsar i håret. Dansade lama danser med mina pojkar, filmade klipp till kommande julkalenderlucka och promenerade iväg mot Rex, trots snöslasket (och mina trasiga converse), i armkrok med en Viktor i varje arm.

Tog sällskap av mina bästaste faddrar, drack god drink och dansade järnet till Beyonce och To the window-låten. Fick nästan skavsår av mina våta skor, hade så kul med mina klasskompisar att vi satt kvar i baren tills lamporna tändes. Gick ut för att äta mat, missade sista bussen hem och styrde därför stegen mot Haga tillsammans med Viktor och Viktor. Somnade nöjt på en soffa, rätt glad över en så fin kväll.

   Igår. Fick ta tag i mitt liv, så jag åkte och handlade. Klockan var halv fyra när jag skulle hem igen, och solen hade nästan helt gått ner. Var rätt nöjd med livet då, och det var ju bra det för sen gick det bara utför. Möttes av världens diskhög när jag kom hem. Den hade jag lyckats förtränga.


Likes

Comments