Jag hade ett himla inlägg att publicera i November som aldrig kom ut av många anledningar, men här kommer inlägget ändå för det är hur långt som helst och November var en amazing månad. Kan kanske skrapa ihop en om de senaste månaderna också. Men inte idag för nu blir det mycket på en gång.

Okej men how about allting som faktiskt har varit FANTASTISKT i November månad? Det är faktiskt svårt att fatta allting jag lyckats få in i mitt schema (och då var jag till och med tvungen att ställa in en aktivitet på grund av brist på ork.

I slutet av Oktober tog jag med mig BabeKajsa på ett äventyr och introducerade henne till Land of the nerds, aka Comic Con. En fantastisk upplevelse, det fick inga ord till att beskriva den stämning som var där inne. (Eller hur varmt det var, 50K människor och jag som hade jacka på mig i min kostym). Jag var som ett barn i en leksaksaffär, och Kajsa var mest förvirrad men hon är ändå gulligast som faktiskt hängde med bara för att jag skulle få slippa gå själv.

Bara någon dag efter det träffar jag min andra svenska kompis här i London, Malin, på O2 Arena där vi ser Bastille. Malins första ordentliga konsert, och en mycket cool upplevelse. Vill skriva att det finns få människor med så bra röst, men jag kommer till den ultimata sångaren senare i mitt inlägg så tänker inte slösa bort en sådan kommentar redan här, hehe.

Att vara tillbaka på O2 efter över ett år var också fantastiskt, och det var kul att se ett band jag aldrig sett förut, speciellt i en arena som O2, där jag känner mig hemma sedan tidigare..

Enda jobbiga här var att jag missade sista tåget hem, och råkade komma hem vid 1 istället för 12 som planen hade varit från början. Men det är sådant som händer ibland.

Dagen efter (japp jag har på riktigt haft fullt upp), tog jag mig efter jobbet till Hackey, Ett ställe som ligger långt bort ifrån där jag bor, och dit kollektivtrafiken bestämt sig för att inte gå när jag hade bråttom. I Hackney hamnade jag på Empire, en typisk brittisk teater. Ni vet en sådan du ser framför dig när du tänker på musikaler och teater i England.

Här tog månadens kanske konstigaste aktivitet plats. Två youtubers (ni vet han långa i min gamla profilbild, inte?)jag följt länge släppte en ny bok, och hade en Q&A och allmän pratstund i en timme. Supermysigt litet event, även om jag personligen inte kände någon där, och var tvungen att ta mig hem utan varken internet eller någon aning om tågen gick.

(liten påminnelse)

Denna månad har jag också spenderat en helg hos Josefine i Oxford, jag var trött på livet hemma med konstant stress så hon erbjöd mig att komma till henne en helg. Supermysigt liten stad, och vi firade även Guy Fawkes samma helg så det var kul med fyrverkerier och brasor i November.

Sjukaste helgen i mitt liv var kanske helgen 11-13 November, då jag lyckades slå så himla många flugor i en smäll.

Fredagen den 11:e tog jag och Kajsa oss in till centrala efter en jobbdag för att möta upp Josefine på Victoria. Minns att tåget var himla fullt och att vi låste in oss på en tågtoalett för att få lite space (och fixa mina lösögonfransar som trillade av hela tiden). Därefter satte vi oss på Piccadilly line (extremt efter vad tidsplanen varit) och åkte till Wood Green och Ally Pally. En extremt kul tuberide då Kajsa och jag bestämde oss för att vi skulle ha glitter över hela ögonlocken (och på mina ögonbryn), vi hade många imponerade åskådare i våran vagn, haha.


Där såg vi på Twenty One Pilots, och deras förband Bry. Det var mina riktiga ståplats konsert på nästan 6 månader, och jag hade glömt hur tufft det kan vara med 14åringar som absolut allihop ska vara längst fram och bryr sig inte om vad de gör för att ta sig dit. Blev undanputtad ex antal gånger pga hur lång jag är. Men bandet var FANTASTISKT och har i efterhand så mycket ånger över att jag inte gick på söndagen också. Men var så himla död efter min Lördag, och det tror jag ni kommer förstå varför strax.

Därefter tog jag med mig Josefine hem till mig, och vi missade tåget hem med 2 minuter, så vi fick vänta tills klockan 1 på nästan. Vilket i sin tur innebar att vi inte kom i sängs förens klockan 2.30, någonting som inte stod med i mina beräkningar då jag skulle åka till King's Cross 8 dagen därpå.

Så på lördagen så möter jag upp Josie på King's Cross och vi tar Eurostar från London till Paris, en mycket intressant upplevelse. Tåget gick i 350 km/h, och att åka London-Dover tog strax över 25 minuter, helt sjukt,

Paris måste vara en av de mysigaste städer jag varit i, men vi hade ingen tid övers på Lördagen. Det vara bara att ta sig till hotellet, byta om och snabbt käka någonting till middag innan vi tog oss till en liten musikarena mitt i Paris. Detta är en av de sjukaste kvällarna i hela mitt liv. VI såg Panic! at The Disco och det är så svårt att ens förklara hur det kändes att faktiskt se dem? Mina föräldrar tycker att jag är galen som åkt hela vägen till Paris bara för att gå på en konsert.(de borde lärt sig efter jag åkte till Finland för 1D) Men det var verkligen värt det, och jag har inte känt mig så extatisk på en konsert på många år. Brendon Urie är en av de sjukaste människorna jag någonsin sett live, och hans scennärvaro går inte att jämföra med någon annan. Vi satt nästan högst upp i en gammal teater, och till och med där uppe så var vi helt tagna av hans charm och karisma. Sedan har han kanske världens bästa stämband, människan kan ta sjuka high notes och samtidigt låååååååååga toner

Ett plus i kanten var att det var den mest punktliga konsert jag var på, de började prick 8.30 och slutade prick 9.45

Har inga bra bilder på grund av var vi satt, men det var kul ändåååååå.

Söndagen spenderades sedan i Paris, och vi besökte några sevärdheter innan vi letade lunch och satte oss på tåget hem igen.. Jag var vid det här laget mer eller mindre utmattad, och hade sovit cirka 10 timmar på hela helgen, så att säga att jag var sliten är en underdrift.

Roligaste av allt är att jag på Tisdagen efter skulle ha gått på ännu en konsert, men efter en lång helg var jag utmattad och hade hög feber, så stannade hemma. Hade jag inte varit ensam så hade jag kanske åkt ändå, men jag hade ingen att gå med och skulle ta mig till Wembley, vilket skulle ha tagit extremt lång tid. Är ledsen att jag missade Catfish & The Bottlemen, men får förhoppningsvis en chans att se dem till sommaren på någon festival.


Där har ni mitt SJUKT händelserika November, vi åkte även till Brighton en Lördag, och jag började julhandla. Men ärligt talat så är detta inlägget så långt vid det här laget att det inte behövs vara med, men det var också helt underbart, London har verkligen lärt mig att gå utomhus om jag har chansen och inte bara spendera mina helger inomhus.

Men, November var så mysigt om än hektiskt.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Vissa dagar, som idag, så kommer jag ihåg att jag faktiskt har en blogg som jag inte har uppdaterat på hundra år. Så det kanske var lika bra att jag gör det idag. Ligger i sängen efter en fullspäckad helg och njuter av att få vara stilla en stund innan veckan börjar igen imorgon. Det skönaste är dock att jag ska jobba Måndag-Torsdag och möjligtvis en timme på morgonen på fredag, sedan är jag ledig i 18 dagar!! Så himla skönt. På den tiden ska Kajsa sova hos mig en helg så jag slipper vara ensam då mina värdfamilj ska på äventyr, vi åker till Paris helgen efter och dagen efter det har mamma köpt en biljett till mig så jag hinner åka hem till henne några dagar. Fullt uppbokad, med andra ord.

Men ska skippa vardagssnacket och gå in på det som alla troligen vill höra mer om: min nya värdfamilj. Jag flyttade i samband med julen till sydvästra London, och till en mysig liten del av London strax mellan Richmond och Kingston. Ett betydligt finare område än jag bott i tidigare, med tre stora parker en kort promenad eller bussresa bort, och ett betydligt lugnare samhälle över lag.

Jag har nu hand om två tjejer på 8 och 12år, och det är stor skillnad från förut. Nu för tiden så vaknar jag inte upp på en måndagsmorgon och känner livsångest av att ens behöva gå upp och jobba en hel vecka. Helgen kommer nog alltid att vara höjdpunkten på veckorna, men nu för tiden så gör det mig ingenting alls att jobba i veckorna då mina nya kids är så mycket trevligare att vara runt. Idag till exempel så hängde jag med lillan till Tesco för att handla blommor till deras mamma (det är mother's day i england idag), trotts att jag inte jobbar eller behöver göra något med dem idag. I min förra familj gömde jag mig mest hela helgerna och undvek att umgås med O om jag inte var tvungen.

Grejen är att jag fattade aldrig riktigt hur olycklig jag var innan jag flyttade? Jag tänkte nog mest att det ska vara tufft att vara Au Pair ibland, och det är det, men det ska inte vara på den nivån att du varje dag vaknar och önskar att du var någon annanstans. Så livet känns betydligt mindre jobbigt för tillfället, och det är svårt att tro att jag bott här i 3 månader redan? Här i huset känns det mer som att jag är en del av hushållet, medans jag tidigare mest känt mig som om jag bott någonstans där jag aldrig varit bekväm. Plus att de har katter i den här familjen, och det är svårt att inte trivas när du har en gullig katt som sover i din säng om han får.

Solen lyser och det är vår, och livet känns så mycket bättre än vad det gjort för 4 månader sedan. Nu är det dock dags att oroa sig för att komma in på uni, och hur jag ska klara av att vara vuxen på egen hand? Au Pair livet har dock varit ett himla skönt mellansteg mellan att bo hemma och flytta hemifrån, du får så mycket erfarenheter på köpet som med stor sannolikhet kommer att hjälpa när jag väl flyttar till en egen lägenhet.

Nedan kommer lite bilder från de senaste 3 månaderna, då jag faktiskt kommer ihåg att ta kort i alla fall.

Ta hand om er så ska jag försöka skriva mer inlägg senare

Puss och Kram, en mycket gladare Sofie

Likes

Comments

Jag har inte jättemycket säga om min relativt långa paus från att skriva inlägg här, det enda som spelar någon roll är att jag har haft en ganska tuff tid.

På min fritid så har jag gjort fantastiska saker som förtjänar sin egna post efter denna, men jag måste få denna skriven först. Mest för att jag lovat mig själv att inte bara skriva bara när det händer bra saker i mitt liv här borta, men också för att jag känner att jag kanske är skyldiga människor som inte pratar med mig så ofta en förklaring.

Jag har haft det tufft med mitt värdbarn, han är våldsam, lyssnar inte på ett ord av vad någon säger (spelar ingen roll vem det är han blir tilltalad av) och så fort han inte får som han vill så tar han till våld. Gör han inte sina läxor och jag tar tv-dosan för att han inte får se på tv så hoppar han på mig och försöker slå ur den ur mitt grepp. Föräldrarna försöker hjälpa men han lyssnar inte på vad de har att säga heller.

Detta gör mig extremt stressad hela tiden, och jag har konstant ont i magen av den stressen. På grund av detta har jag bestämt mig för att det inte går för mig att stanna kvar i den här familjen. Föräldrarna är gulliga, men det räcker inte när jag har ett barn att ta hand om som konstant berättar för mig allting jag gör för att förstöra hans liv. Så nu ska jag egentligen bara stå ut tills jag hittar någon annanstans att ta vägen.

Så för mig har det varit tufft, att behöva försöka hitta någon annanstans att ta vägen, ta hand om ett barn som konstant tycker att jag förstör hans liv och samtidigt försöka ha kul också har varit extremt tufft och många helger känns det som att jag blivit av med lite av min glädje när jag konstant går runt och hoppas på att det inte ska sluta vara helg. Visst, det kommer kanske aldrig att vara det roligaste, men jag vill inte vara kvar i en situation med ett barn som bara är våldsam och går emot mig hela tiden.

Jag har även bestämt mig för att jag ska stanna kvar i London, även om jag ett tag funderade på att åka hem av olika anledningar. Men jag känner att jag inte kan ge upp bara för att det inte fungerar för tillfället. Pratar med en familj för tillfället som jag träffade i helgen, som jag förhoppningsvis kan flytta till så fort det går att ta sig härifrån. Oroa er inte, det finns alltid någonstans att ta vägen i slutändan, och jag är inte orolig själv att jag inte ska hitta någonstans att ta vägen. Så allting är inte lost, och jag är faktiskt lättad att få skriva ut detta och att min värdfamilj var förstående att detta inte fungerar för mig.

Nu ska jag skriva mitt gladare inlägg, det kanske kommer upp idag, kanske imorgon. VI får se. Lämnar er med en låt och en löfte om en uppdatering snart! https://open.spotify.com/track/2kLYX08Zd0ssDKnKEZeZcs



Likes

Comments

Idag är det Måndag, och jag har för första gången satt mig ned sedan i fredags, och känner äntligen att jag har tid för att skriva ett ordentligt blogginlägg.

Har ett himla fullspäckat schema, men tycker att det är så himla skönt att inte sitta hemma hela tiden när jag är ledig, även om det absolut händer då och då. Nu i Oktober har jag enbart en helg som inte är full av planer, och ska vi se på det stora hela så har jag minst en aktivitet inbokad varje helg fram tills mitten av November. Det var riktigt längesedan jag hade så här mycket saker att göra, och det är så himla härligt?

Helgen som precis varit spenderades med att upptäcka delar av London som inte ligger runt om Oxford Street och Piccadilly. Först på Lördagsmorgonen gick vi upp tidigt, och sågs vid West Croydon redan klockan 8.45 (vi försökte i alla fall), för att ta oss till Camden lagom tills de öppnade vid klockan 10. Åh herregud vad Camden är ett härligt ställe? Det finns någonting för alla, och det är extremt svårt att inte köpa på sig onödiga saker där. Jag fick bland annat verkligen hålla mig tillbaka för att inte köpa en jacka för £78, men den var så himla fin att det gjorde lite ont i mig att inte köpa den. Kom tillslut endast hem med en t-shirt, vykort, ett par solglasögon och hårfärg. Köpte även en kappa, men det var inte i Camden så det räknas inte.

På detta så hittade vi en supermysig sushi restaurang, där vi (läs: Kajsa) fick in lite mer mat än vad vi hade räknat med. Men det var så himla gott, och kan nu säga att jag verkligen rekommenderar er att prova sushi innehållande sparris.

På Söndagen tog vi faktiskt sovmorgon, och sågs på East Croydon vid kvart i 11 istället (En av oss var i tid i alla fall, och det var faktiskt jag denna gången), innan vi tåg tåget till Sheperd's Bush och Westfield som ligger i området. Westfield är en stor galleria, och jag glömde tyvärr att fotografera som vanligt. 

Det roliga med Westfield är att det finns allt möjligt där, både vanliga affärer så som H&M, Topshop och Zara (vi hittade till och med ett Lindex), men också märkesaffärer som Burberry, Gucci, Tesla och Jimmy Choo. Himla coolt ställe, om än extremt stort. Det tog oss ett tag innan vi ens var sugna på att handla för att det var så mycket att se och gå. Sedan är höstens mode så himla meh och jag har svårt att hitta någonting som intresserar mig utöver jackor och skör för tillfället. Så kom inte hem med mer än en tröja, lite smink och ett set med yoga pants och en tjockare tröja från PINK. Men det var ett himla coolt stället, och skulle inte ha någonting emot att åka tillbaka någon gång (helst när det finns roligare kollektioner). 

Denna vecka ska jag ut och äta middag med olika människor, förhoppningsvis gå på bio och mycket troligt spendera helgen hemma i Purley. Ska dessutom spara ihop lite pengar till att köpa en ordentlig kamera, bilderna ovan är tagna med Kajsas kamera och de är så himla fina att jag måste skaffa mig en egen. 

Hoppas ni har det bra hemma i Sverige, och att det inte är allt för kallt år er. 

Likes

Comments

Bilder är det bästa jag kan erbjuda, är sjuk och därav inte kreativ nog för att skriva något. Men lite fina biler kan jag bjuda på, även om jag verkligen måste börja fotografera mer.

Likes

Comments

Som titeln indikerar så är jag hemskt dålig på att uppdatera min blogg, och ska försöka skärpa mig...

Sanningen är att mitt schema är så fullpackat att jag glömmer bort att skriva här de flesta gånger. Men tänkte att ni idag ska få en lista på positiva saker som hänt under de nästan två veckorna sedan sist jag skrivit!

1. Kajsa, som är bäst ärligt talat, är så himla glad att jag träffat henne och att hon bor så nära mig.

2. Vi har haft så himla fint väder? Runt 30 grader och soligt nästan hela tiden.

3. London, london finns och det gör mig så lycklig.

4. Shake skack, Kajsa och jag var dit förra helgen och herregud vad mätta vi var. Men det var sååå gott också!

5. Starbucks som inte kostar en million.

6. Primark, av alla uppenbara anledningar.

7. Min hostfamily har skaffat hund.

8. Alla andra gulliga Au Pairer som inte kan läsa det här för att det är på svenska, men all kärlek till dem.

9. Har börjat lära mig tuben, eller i alla fall hur jag ska ta mig hem.

10. Jennie. Som kom och förgyllde min Torsdagskväll nu i veckan.

11. Har klippt mig.

12. Köpte världens finaste vinyl.

13. Äger nu en jacka som inte är svart.

Och egentligen en miljon andra saker som har hänt den senaste tiden.

Utöver detta har jag skaffat ett bankkort, fått godis skickat till mig från Sverige. Köpt flertalet konsertbiljetter (vilket kommer innebär en helt sjuk helg i November) och bara allmänt haft en galet mysig tid?

Mest negativa just nu är att jag börjar bli förkyld, men det blir jag alltid på hösten så det går ju enkelt att hantera.

Hoppas Sverige fortfarande är lagom, och att ni har det så himla bra där hemma!

Likes

Comments

Jag visste från första början när jag bestämde mig för att åka till London att jag skulle trivas, men vet inte om jag trodde att jag skulle trivas såhär bra? Min familj är himla mysig och O och jag kommer bra överens, någonting som faktiskt känns som om det är jätteviktigt, så är nöjd att det har fungerat!

Men vad har vi då gjort egentligen? Spenderade hela förra veckan ensam med O på dagarna så vi har gjort en himla massa saker! Vi har bland annat målat keramik, varit på biblioteket, byggt legoset i 4 timmar, spelat xbox, tagit hand om min pet spider (som jag inte valt att ha själv), ätit frukt och druckit äppeljuice. Kiddot älskar äppeljuice.

I Lördags åkte jag in till Croydon för att möta upp med en annan Au Pair vid namn Kajsa, för att äta lunch och shoppa lite. Kändes så bra att få träffa henne och umgås och känna att vi kommer bra överens, då hon bor 25 minuter bort med buss, vilket i London är ett himla kort avstånd att behöva ta sig!
Det hela slutade med att vi middag ihop också, och jag tror innerligt att vi kommer ses mycket mer.

Sedan igår (söndag) så åkte jag först hem till Kajsa för att göra oss iordning, innan vi tog tramen till East Croydon för att möta upp Mindel som också är Au Pair, men holländsk. Därifrån tog vi sedan tåget in till London Victoria, för att ta oss till en Au Pair träff på Russell Square.

Det var så himla mysigt och vi lyckades hitta en grupp med tjejer som är jättetrevliga, och som vi förhoppningsvis kommer att hänga mer med. De kom från Tyskland, Danmark, Holland och Spanien.

Efter picknicken i Russell Square så var det bar time, men vi var inte där som himla länge. Men en cider hemma på bar är ju någonstans mellan 250-330 ml, här var de 568ml och kostade inte ens £3, men det handlade mer om att det var happy hour. Kajsa och jag stannade inte särskilt länge dock, och åkte hemmåt efter en timme ungefär. Vi hann gå till Piccadilly, titta lite, ta tuben tillbaka till Victoria och köpa lite käk och hann ändå med tåget hem vid 20.19.

Trotts det enorma antalet Au Pairer som kom så lyckades vi hitta enbart en svensk till, men ska jag vara ärlig så tror jag inte att vi kommer behöva umgås med svenskar heller.

Men har haft en super första vecka, och hoppas på att denna blir lika bra. På Onsdag börjar skolan så då blir det lite ändring i rutiner, men att gå upp tidigt är inte främmande för mig och inte att åka buss till skolan heller. Dessutom kommer Kajsa och hänger en stund på Onsdag när våra kids är i skolan.

Likes

Comments

När ni läser detta så är jag redan framme i London, och har letat upp wifi, men när jag skriver detta så sitter jag på flygplanet på väg!

Har haft ganska lite tid till övers de senaste dagarna, och det känns ändå relativt skönt att få lämna Sverige. Det sjukaste av allt är att detta varit min dröm så länge och nu är jag påväg? Att bo i England var 14åriga Sofies största dröm, och här sitter jag idag nästan 5 år senare på väg till England.

Blir tack och lov hämtad på Heathrow, som ni ser ovan har jag skapligt med bagage med mig ( stora väskorna väger 38 kilo ihop ), och det hade inte varit kul att släpa med sig på tåg och bussar.

Jag har slutat vara nervös över det hela, igår kunde jag knappt äta för att jag var så nervös och mådde illa, men idag är det bättre och jag ä mest av allt taggad att äntligen vara där snart.

Flygplansselfie var nödvändigt!

Nu glömde jag att publicera detta igår så kan skriva en liten bit till.

Gårdagen var inte så eventfull, fick träffa familjen, hänga med mitt kiddo, handla lite och äta mat. Jag var alldeles för trött för att vara uppe någon längre stund och har sovit i 11 timmar nu.

Dagens plan är att fixa med min telefon så att jag faktiskt går att få tag på när jag inte är hemma och har wifi och sedan kommer de folk och hälsar på. Det är dessutom bank holiday i England så jag blir inte ensam med O förens på Tisdag, men har är ett väldigt snällt barn så jag tror inte att det ska vara några problem alls!

Men allt som allt, jag har haft ett bra första dygn i England och trivs jättebra. Har fortfarande svårt att greppa att jag är här?

Ett roligt fakta är att o och hans mamma båda förstår svenska, och hon talar det och han litegrann. Vilket innebär att jag får prata en himla blandning av Svenska och Engelska, men det är bara kul!

Likes

Comments

Jo men hej,
Idag är det enbart 8(!!) dagar kvar tills jag far till England och London. Egentligen lämnar jag mitt hem om 3 dagar redan för att åka ner till min mamma och hälsa på där innan jag åker. Så jag har två dagar på mig att tvätta rent mina kläder och packa mina väskor, någonting som jag inte ens börjat med än så det ska bli spännande att göra imorgon och på söndag.

Jobbar sista dagen på McDonalds imorgon och det känns både bra och dåligt, bra för att jag äntligen ska åka iväg och inte längre blir kvar i min lilla håla. Dåligt för att jag faktiskt tyckt om jobbet, och för att jag jobbar med trevliga människor. Jag har lärt mig mycket av min korta period på McDonalds, och kommer ta med mig flertalet lärdomar därifrån.

Innan min avgång ska jag även lämna över mina krukväxter till en kompis, och få finbesök från Leksand utöver det ska jag till banken och körskolan för att lösa grejer med mina konton.Så, mycket att göra på enbart två dagar. Det är kväll nu och hinner inte göra någonting mer idag, vilket lämnar mig med enbart tre dagar att fixa sakerna som är kvar.

Men framför allt är jag SJUKT exalterad och peppad på att få starta mitt äventyr!!

Så lämnar er med en pepplåt: x

Bilden är från en spontantrip till Stockholm som Matilda och jag gjorde häromkvällen efter middagen vi haft som hejdå.

Likes

Comments

​Jag har inte haft en blogg på många år, och har aldrig egentligen sett mig själv som personen som bloggar, men i och med att jag ska iväg till London om lite mer än månad så kände jag att en blogg var passande. Dels för min skull, för att jag ska kunna dela med mig och se tillbaka på min tid i England, men också för er skull, ni alla andra som hittat er på min blogg. Tror förhoppningsvis att jag ska ha en massa roligt att dela med mig av, och ska verkligen försöka allt jag har med att inte bli ännu en person som sitter och skriver "Idag hände det här, det här och det här" i varje inlägg. Självklart så är sådana typer av inlägg omöjliga att undvika, men de kommer vara långt ifrån det enda som kommer att finnas här på denna blogg. 

Men nu då, kanske ni tänker, med en månad kvar, vad händer nu i ditt liv? 

Jo: Jag håller frenetiskt på att planera allting, se till att jag hinner köpa alla väskor i tid, jag planerar middagar med mina vänner, när jag ska åka ner till mamma en sista gång innan avfärd och så mycket annat på ett planeringsstadium. Utöver detta så vill jag även försöka hinna komma fram till något att köpa till familjen jag ska vara au pair hos, och hinna med de sista veckorna på jobbet. Det är full rulle helt enkelt, och är övertygad om att jag kommer sitta där på planet om några veckor och undra var all tid tog vägen. 

Har dessutom fått mitt schema för sista månaden på jobbet, om exakt en månad idag kommer jag jobba min sista dag på Mc Donalds. Nu vet jag att de flesta väntar sig en text om hur skönt det ska bli att slippa jobba där, men ärligt talat så har jag lärt mig så mycket av att jobba där, och det är faktiskt kul. Visst, stressen finns där, men allmänt har jag det väldigt bra och har kul på jobbet. 


Men eh med risk för att inlägget kommer bli jättelångt så tänker jag avsluta här

https://play.spotify.com/track/1lCRw5FEZ1gPDNPzy1K4zW

Likes

Comments