Aldrig hade jag kunnat förutse att jag skulle hamna där jag är idag. El Salvador kom som en överraskning in i mitt liv, en instinkt från ingenstans som jag kände mig tvungen att följa trots osäkerheten. Många ifrågasatte mig varför jag frivilligt ville åka till det som enligt statistiken anses vara ett utav de länder i världen med högst antal relativa mord. Jag ifrågasatte mig själv, ångrade mig gång på gång och var otroligt nära att inte ens fullfölja resan hit utan hoppa av i Costa Rica (vilket mina föräldrar tyckte lät som en betydligt bättre idé). Trots att jag blivit van av att resa till nya platser, skrämde det mig att åka till ett ställe jag visste så lite om och som svartmålades på nätet. Jag beslutade mig att trots allt följa min instinkt, övertala mig själv att allt man läser inte är hela sanningen, stiga på planet till El Salvador men absolut undvika huvudstaden San Salvador efter alla uppskrämmande artiklar jag läst.

Tre dagar senare skrattade jag åt min egen rädsla när jag befann mig själv i vimlet av nyfikna snälla leenden på en marknad i just San Salvador staden jag några dagar tidigare förbjudit mig själv från att besöka. Jag möts ständigt av vänliga, hjälpsamma människor och osäkerheten är som bortblåst. Självklart gäller det att används sitt sunda förnuft precis som i vilket land som helst och det går inte att förneka att landet lider av problem gällande gängvåld vilket gör delar av landet osäkra. Men våldet i sig riktar sig inte emot turister vilket media och internet utesluter.

El Salvador missförstått av så många och jag är otroligt glad att jag beslutade att fullfölja min resa hit. Att min instinkt visades sig vara rätt och ledde mig till detta vackra land fylld med mängder av vågor att surfa. Det var oförutsägbart, men väldigt välkomnande.

Likes

Comments

Ett nytt äventyr har precis börjat. En ny destination att upptäcka, under nya omständigheter och varför inte pröva på ännu något nytt med att dela med mig av vad som händer i mitt liv.

Precis som att beslutet av att åka till El Salvador gjorde mig vett skrämd, så väcks samma rädsla när jag skriver detta inlägg, trots det faktum att de enda som läser detta är personer som känner mig. Rädslan och osäkerheten över en ny situation är likadan, en situation utanför min bekvämlighetszon. Den rädslan både skrämmer och fascinerar mig, för jag vet att varje gång jag känner den är jag påväg att göra något som utvecklar mig. Jag är livrädd, men jag vägrar låta rädslan bli ett hinder eller något som stoppar mig från att ens försöka då rädslan i sig bara är en instinkt över att jag är påväg att göra något som för mig är modigt.

Jag fick tvinga mig själv på planer till El Salvador, svälja klumpen i halsen, inte tack vare att jag inte ville åka utan för att det var en ny situation jag ej hade upplev förut. Ett nytt land och en ny omständighet, att jag nu åkte själv. Idag några dagar senare ifrågasätter jag mig själv varför jag ens oroade mig från första början och tar tag i en ny rädsla med att publicera ett första inlägg här.

Likes

Comments