View tracker

Jag känner igen mig i allting nästan hela tiden. En låttext, en bok, en film, ni förstår. Jag kan kolla på en hund som ser ledsen ut och få ont enda in i hjärtat. Att känna igen sig i någon annans olycka eller smärta är något som är vardag för mig. Men även lycka. Blir lycklig av andras lycka. Om någon gifter sig på ett tv program kommer det ofta glädjetårar. Hör antagligen ihop med att jag är väldigt känslig. Jag gråter inte ofta över mina egna problem eller känslor, utan andras. Och ibland vill jag kunna stänga av. Det blir jobbigt.
Läste för några veckor sen en blogg där en tjej berättad hur hennes pojkvän varit otrogen. Hur krossad hon var. Hur hon dog för killen och han struntade totalt i hennes känslor. Jag vet inte ens vem tjejen var, men jag kunde inte sluta gråta. Och tänker på det fortfarande, om hon kanske kommit över honom lite? Eller om han fick henne att stanna, och om det kommer hända igen.

Är jag sjuk? Undrar verkligen om någon annan människa reflekterar så mycket över såna saker. Och känner så mycket angående det.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker
View tracker

Hela mitt liv är upp och ner just nu. Vet inte vad som är bra eller dåligt för mig. Har valt att lägga bloggen åt sidan då jag är mitt uppe i att hitta svar på saker. De senaste veckorna har jag varit ute en hel del, druckit för mycket och tänkt för lite på vad som egentligen är rätt och fel.

Finns det någon mer där som styrs lika mycket av sina känslor som jag gör? Som bara per automatik säger eller gör saker utan att tänka, bara på ren känsla. Det är så otroligt jobbigt ibland, att inte kunna styra det man säger eller gör. Det bara kommer. Som att gå runt med ett konstant illamående, spyr man så spyr man, finns inget en kan göra åt det.

Hoppas att få in rutiner med bloggen igen. Det är skönt att kunna skriva sina tankar. Och vet ju också att ni som läser gör det av en anledning.

Likes

Comments

Det här inlägget är inget rop efter uppmärksamhet. Lite mer en förklaring. En förklaring till varför det blivit såhär. Jag har alltid tyckt om mitt liv, uppskattat mina vänner och alla andra som funnits i mitt liv. Vänner har kommit och gått men jag har alltid varit stabil. Jag har alltid velat fortsätta.

I dagsläget har jag ingen ork kvar. Jag har gjort saker som jag aldrig skulle göra annars, undermedvetet har jag vetat vad det har för konsekvenser men har endå blindt tänkt "aja händer det så händer det." Det är så långt ifrån mitt normaltänk en kan komma. Jag vill att någon ska komma ridandes på en vit häst och rädda mig. För jag kan inte lyfta upp mig själv längre. Kan inte gå runt med den här känslan längre. Jag vill inte längre. Det finns ingenting kvar för mig att hämta.

Likes

Comments

Jag har aldrig varit nöjd, egentligen över någonting angående mig själv. Alltid någonting som är fel, mina ben är för korta, min rumpa är för liten osvosv. Hur blir man då egentligen nöjd? Jag vet inte, och vet inte heller vem som har svaret på det. Hur gör man för att vakna på morgonen och tänka "fan vad bra jag är". Eller se sig själv i spegeln och säga till sig själv att du är den vackraste på jorden.

På senaste tiden har jag märkt av alla komplimanger, alla blickar och övrig uppmärksamhet. Vet ni vad det beror på? Jo, att jag har blivit smalare. Jag har mått dåligt av olika anledningar och helt enkelt missat att äta ganska ofta. Jag har tränat mycket. Och ja, jag har blivit smalare. Men varför skulle det göra mig vackrare?
Jag fattar att ni som påpekar min kropp eller min hälsa och hur "duktig" jag har blivit inte har någon form av baktanke över huvudtaget. För ni vet ju inte. Ni ser bara mina nyttiga matlådor och gymbilder. Självklart ser det bra ut. Men jag gissar på att minst hälften av alla människor men en grym fasad utåt inte mår hälften så bra som det verkar.

Så nu den slutliga frågan, måste man vara smal för att anses som vacker, snygg och attraktiv? Samhällets bild av hur en kropp ska vara äcklar mig. Det äcklar mig att när jag är med mina kompisar ska någon ta sig tiden att lägga märke till mig, till min kropp, och sedan ta beslutet att säga till mig "vad snygg du är". Orden ekar fortfarande, snygg, vadå snygg?

Vem är egentligen snygg och vem bestämmer det? Jag vill leva i en värld där alla får vara snygga. Inte bara smala.

Likes

Comments

Asså jag är så extremt blek, ogillas. Vill bli brun, känner så ofräsch. Hoppas det blir värme i en längre period så en kan pressa lite.
Har varit hemma idag, har någon form av nackspärr känns det som. Verkligen okul. Jag som ville boxas idag. Nämnde i förra inlägget att jag skulle spontan klippa mig hos Natalia, och jag blev verkligen nöjd! Kort hår är så himla jag. Inte för att det var långt förut men den här längden är verkligen den som passar mig bäst. Alltid innan jag klipper mig så har jag lite dubbla sidor angående kort hår, men såfort det blir klart blir jag asnöjd!

Igår hade jag nationella prov hela dagen, i matte. Vet inte riktigt hur det gick. Efter två prov så blir en ju bara trött och orkar inte sitta och skriva. Men kämpade iallafall mig igenom alla tre. Idag är jag iallafall glad på livet, allt känns jättebra.

Imorgon är det iallafall fredag. Oklart vad som händer men någonting kul blir det väl! Vad ska ni göra imorgon?

Likes

Comments

Har inte skrivit nu på några dagar, förlåt! Har varit mitt uppe i livet.  Har umgåtts med mina fina vänner, varit i skolan och planerat det kommande året. Har tänkt mycket angående mitt eget mående och hur jag ska lösa vissa problem som jag går konstant går och bär på. Om röster i mitt huvud som säger åt mig hur jag ska vara och inte vara, försöker klura ut hur jag ska handskas med allting som händer just nu. Men allting löser sig, det gör det alltid. 

Idag känner jag att det är en relativt positiv dag iallafall. Solen skiner, har fått saker gjorda och har en snyggdag. Vissa dagar kan man ju ba känna att "nej, ser jag verkligen ut såhär? hur kan någon någonsin velat ens velat umgås med mig?" och sen vissa dagar känner man såhär som jag gör nu, att det inte finns någon vackrare människa på planeten. (obs överdriver inte ens, när jag väl har bra dagar så är det betoning på BRA). Sitter iallafall nu och väntar på att min sista lektion ska börja, efter det ska jag sitta kvar i skolan och plugga lite, kämpar med att komma ikapp i alla ämnen nu sista rycket, typiskt mig. Sen klockan fem ska jag vara på Natalias jobb för kanske lite klippning av toppar och en tvättning av håret. 

Apropå någonting annat så känns det bra att ni är relativt många som faktiskt sitter och läser mina inlägg? Men endå lite sjukt. Vilka är ni? 

Likes

Comments