Jag är glad att jag har blogg i dessa tillfällen när jag är rädd och skäms för att prata om det men här blir det lättare. Jag tycker att det är så skönt att få och kunna skriva av sig även om jag inte vet om hur många som läser detta. Att uttrycka sig i ord och meningar är något jag kanske är bättre på än att tala om det. Detta är inget som är hemligt eller något som är skvaller.

Just nu i livet så måste jag säga att jag är i liten paus eller kanske bara prioriterar annorlunda mot vad jag har gjort tidigare. Jag säger inte att något av de är fel men i mitt fall var jag tvungen att göra något som jag aldrig i hela mitt liv trodde att jag skulle göra. Det är läskigt det måste jag erkänna att göra en sån förändring. Jag vill inte göra det större men jag vill inte heller förminska det. Innan ni irriterar er på att jag drar ut på det så länge så kanske jag ska nämna att jag mår inte så bra psykiskt och har inte gjort drygt ett år. Genom att jag har mått som jag gjort har skolan kommit i kläm kan man säga. Till början var det bara att jag inte kunde fokusera på lektionerna utan att efter 10 min sitta och stirra ut genom fönstret. Det blev senare att jag inte klarade av att vara en dag i skolan att gråta när jag kom hem, att jag inte gjorde mitt bästa på lektionerna längre och tappade motivationen till det mesta. Jag körde på för det ju det man hör, "försök att gå i skolan i alla fall" eller "kom igen du klarar det". Jag förstår att de kommentarerna ofta har en god mening men när man kämpar varje dag och känner att om jag går en dag till så kollapsar jag men fortsätter kämpa för någon som inte är en själv så är det svårt att ta in alla peppade kommentarer. När det blev jullov för nu snart ett år sen så hade jag inte varit fullt ut i skolan och hade kommit efter lite. Men jag behövde vila så de sa att försök att slappna av nu så tar vi skolan efter lovet och det är jag än idag tacksam för att min då varande skola förstod mig.

Men problemet var att jag inte kunde hitta min "slappna av knapp" och stressade mig själv varje dag för vad som jag missat och varför jag inte bara bet ihop då..men lovet var väll helt ok men jag VILLE VERKLIGEN inte tillbaka till skolan. Jag har alltid varit envis och när jag väl har bestämt mig för något så gör jag det vilket jag gjorde då, jag bestämde mig att om jag måste tillbaka till skolan och göra det jag missat även göra allt lite bättre så jag får bra betyg. Jag pressade mig själv till brytningspunkten. Jag klarade några veckor men sen började min frånvaro från skolan bli större och större. Här bytte jag även klass vilket gjorde dagarna lite enklare. Det blev sportlov och då gjorde jag inte mycket men jag bestämde mig för att gå VARJE dag tills det blev påsklov, vilket var tre veckor. Det kanske låter som en barnlek men det var det inte. Jag klarade det målet men efter påsklovet så var jag inte mig lik. Jag orkade inte ens röra skoldatorn, jag som gillar att fota såg det som en tävling mot mig själv och samma sak i träning, äta, rutiner, sociala medier och andra saker. Jag skulle alltid prestera mer än vad jag kunde för att ha lyckats, men problemet var att jag INTE gjorde något av det för min skull. Där var det som alla tankar krockade och jag blev som handlingsförlamad och kunde inte ens göra små saker som gå upp ur sägen eller äta utan att jag börjde gråta, få ångest och blev helt slut.

Jag försökte gå till skolan då och då och när jag orkade. Jag började lyssna LITE på mig själv men kunde inte slappna av, inte ens när jag sov (i fall jag ens sov något). Sen blev det sommarlov och jag hade fått med mig två betyg från 1an. Jag har alltid haft det enkelt i skolan och jag gillar att plugga och då när man får F i sitt betygs papper är det bara en tanke (egentligen flera tusen tankar men mest denna..."varför vet jag bara inte ihop och körde på som alla andra?" Jag kände mig svag och otillräckligt för allt och alla. Sommarlovet var till för en LÅNG paus från skolan och slappna av och sen ta tag i skolan. Men problemet var att det blev tvärt om. Jag tänkte på skolan varje dag, jag tänkte på att min framtid är förstörd om jag inte börjar tvåan till hösten och jag måste ta studenten med mina vänner. Det var det som höll mig kvar i skolan även i början av hösten. Jag kunde börja tvåan fast mina betyg var som dom var men att efter studenten gå ett extra år vilket redan kändes som ett misslyckade. Jag klarade första veckan i 2an utan problem, jag var taggad och glad. Sen började samma saker hända som i våras och jag kände att jag var tvungen att bita ihop för kung och fosterland...Några veckor gick men sen var jag så nära att igen gå in i väggen så något behövde förändras. Jag, mamma, pappa, kurator och några fler kom fram till att byta miljö vore en bra lösning. Jag hörde av mig till flera skolor men två sa nej och tredje sa ja och det var Alléskolan. Allt med att byta skola gick väldigt snabbt och på dagar hade jag gått fram SAM-BET 2an på grillska till EKONOMI 1an på Alléskolan. Jag var helt underbart taggad på framtiden, att byta klass och skola, att börja om och att plugga utan att känna man har ett isberg av plugg på sin axel. Jag trivdes i klassen bättre än vad jag någonsin trodde att jag skulle göra. Alla lärare är bra och skolan var också bättre än vad jag förväntade mig. Allt rullade på. Men allt som var så bra blev snabbt dåligt igen men som alltid körde jag på även om jag körde på full gas men ingen bensin. Det gick inte heller tillsut.

Då slutade jag...jag slutade eller tog en paus i skolan helt. Det är där jag är just nu, jag är inne på min tredje vecka hemma och jag mår inte påtagligt bättre men jag är lugnare och släpper mer och mer på stressen och pressen. Väldigt lång text till något som bara tar en en mening att skriva. Jag har absolut inte berättat allt och detta är bara en grej av alla som har förändrats under detta år och från början vad allt detta beror på. Men för privat vill jag inte bli i alla fall inte än. Detta var INTE ett enkelt beslut men det var det bästa jag kunde göra för mig själv och MAN SKA ALLTID LYSSNA på vad du mår bra av och inte. Du ska inte bara köra på fast du vet att det är vad som verkar bäst. Du ska göra saker för dig själv och lyssna på ditt mående. Hur DU mår är viktigast. Skolan kan komma sen eller hur?


Rörigt jag vet men jag känner om man undrar något så fråga gärna om ens någon läser detta så svarar jag på det i ett annat inlägg. KRAM OCH PUSS OCH GODNATT! orkar inte skriva mer och orkar inte ändra om ngåt blev fel. Bara skönt att få ut det.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

- Det blir mörkt snabbt och det finns ingen snö.

+ Äntligen så känns det som att mitt nya rum är nära att bli klart.

+ Det är fösta advent på söndag och det betyder att det närmar sig jul..även en månad kvar tills julafton.

- Jag hinner inte träffa så många kompisar just nu och det gör mig ledsen..saknar er<3

+ Känner att man kanske mår lite extra bra pga en person..;)

- Annars är det lite rörligt i allmänhet vilket får mig att må sådär.

- Mitt instafeed är INTE on fleek..måste göra något åt det.

- Letar efter en säng och det är svårare än vad man kan tro..antingen för dyr eller fel färg..

+ Har fastnat in en serie som heter "criminal minds" och jag fattar inte varför ingen har berättat om den förut..

Likes

Comments

Instagram@sofiavorde