Är så stressad av att det redan är lördagkväll. Borde ha pluggat, städat rummet och massor annat. Men istället blev det en dag i sängen..
Men nu ska vi inte vara negativa eller hur Sofia?
Kollade faktiskt på brorsans fotbollsmatch tidigare idag, tyvärr så förlorade dom med 2-0. Jag har nyss börjat spela fotboll igen efter 2 års uppehåll vilket känns så kul. Så imorgon är det faktiskt träning och det känns som ett bra avslut på helgen. Hoppas att jag även kan få klart några uppgifter till veckan som kommer.
Är faktiskt ledig både torsdag och fredag nästa vecka så det blir en kort vecka.
Har inte så mycket mer att säga så hoppas att ni har och har haft en bra lördag!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

När man känner att orden finns där men man har inte kraften till att säga det. Man skjuter bort det som man behöver mest och känner sig mer hjälplös. Man känner att det inte ingen som egentligen bryr sig. Att man är helt själv med sina problem. Vad spelar det för roll att jag förklarar mina känslor när det inte är någon som förstår. Jag känner mig som ett öppet sår som aldrig läker. Varför ska just mitt sår aldrig läka?
Att alltid sträva efter lite mer, att aldrig vara helt nöjd. Usch vad jag hatar det, jag kan aldrig stanna upp och säga att de är bra. För jag tillåter mig inte att ha det bra för vem vet vad som händer nästa dag, timme eller minut. Tillåter mig inte att känna glädje, inte den glädjen som jag vet att jag har haft. Jag döljer mina känslor för att inte bli sårad. Men den väggen som jag har byggt under en sån lång tid, jag vill inte riva ner den. Utan den skulle jag inte klara något. Men skulle jag inte kanske behöva att riva lite på den, vågar jag det? Bara lite lite lite? Eller kommer allt att rasa då? Kommer alla byggstenar och allt lim som håller ihop väggen att sakta gå sönder eller kommer det bara bli en smäll? Just det att inte veta gör mig rädd, för jag har egentligen ingen aning om vad jag ska göra. Men jag vet att jag inte kan fortsätta såhär. För då kommer jag sakta köra in i väggen ännu en gång. Vem ska man lyssna på vad man vill eller vad som är bäst för en själv? Ska man lyssna på förväntningarna eller vad JAG vill? Ska jag prioritera mina känslor först för en gångs skull? Vågar jag att visa att jag inte är så stark som kanske tros vara? Vågar jag visa mig svag? Men är det egentligen inte jag som är stark, jag som kan bryta det mönstret. Jag som vågar att tänka högt och inte bara kör på?
Eller vad vet jag?

Alla tankar som flödar genom mitt huvud skulle jag aldrig kunna skriva på en lista. För den listan skulle aldrig ta slut. Jag tänker på allt och det slutar aldrig. Inte ens när jag sover. Vart, när och hur kan man slappna av? Finns det någon knapp som man kan trycka på? Jag orkar inte med alla tankar längre. Det är fullt, det rinner över och jag kan inte stoppa det. Dom finns där. Hur ska jag kunna fokusera på något annat när min hjärna redan är full? Full av sånt som kanske måste ut? Men jag vågar inte så det är väll bara att köra på? Kan jag fly? Kan jag bara pausa tankarna? Kan jag ta en sista minuten? Kan jag dra till någon annan bara för natten? Kan jag stanna hemma en dag från skolan? Visst låter det skönt just i stunden och för det du vill är ju bara att komma bort ett tag. Men nu ska jag säga en sak som du redan vet men du måste bli påmind om... Sakerna försvinner inte bara för att du pausar tankar en stund. Dom finns där. Det är inte förens du tar tag i en tanke i taget eller säger den högt till dig själv som du kommer förstå den. Du måste förstå det för att kunna förstå varför. För egentligen under man väll bara varför? Varför ska jag bara det där öppna såret? Varför ska det vara jag som biter ihop varje dag? Vem biter jag ihop för om det inte är för mig själv?

Nu ligger jag här i min säng och är nyvaken. Ångesten tog över så då var det min bästa idé för stunden. Men nu har jag ännu mer ångest och klagar på mig själv för att jag sov. Jag är arg på mig själv för att jag inte är stark..
Jag är arg för att jag sov och jag är arg för jag tror att bara för att jag sov så är mitt liv förstört. Mina rutiner som jag har nu haft är nu helt borta. Usch vad dåligt av dig Sofia, du skulle aldrig ha somnat. Men jag var ju trött och alla tankar rann över... Jag orkade inte prata om det för jag skulle nog bryta ihop då. Gråta tills det inte kommer mer, skrika i kudden tills jag börjar hosta och krama om mammas hand så hårt jag kunde så jag fick ut det som jag känner varje dag. Varje dag och har gjort snart ett år. Det är inte lätt ska ni veta. Jag har inte önskat detta. Jag har inte själv bestämt att just det skulle bli såhär. Att jag inte skulle klara av skolan på samma sätt. Att jag inte skulle vara den där glada tjejen som jag alltid varit längre. Blir istället den tjejen som stirrar in i väggen för det bara det jag orkar med. Mina krafter är inte som dom var förr. Jag är inte svag men jag har bara öppnat mitt sår.


Vet inte varför jag skriver detta och det var säkert ingen som förstod hur jag menade men men...
Jag fick ut det som jag tänkte på och vad spelar det för roll att ni också vet? Det är ju inte konstigt att må dåligt.
Jaja hoppas eran måndag har varit bra.

Likes

Comments

Nu är det måndag och jag sitter just nu på bussen påväg till skolan. Är lite sen men det gör nog inte så mycket. Usch vad jag har ångest för dagen. Inget speciellt egentligen men allmänt bara. Känner att skolan är onödig och vill bara packa väskor, åka så långt upp i landet som möjligt och bo i en liten stuga där ingen känner igen mig. Vill bara ha höstkylan så man slipper svettas och frysa på samma gång. Vill inte vara förkyld. Vill kunna känna mig positiv och nöjd, vill känna att alltid löser sig. Vill bara pausa och göra det som jag aldrig hinner. Ta det lugnt och andas.
Som ni ser så är det mycket tankar och jag skulle ljuga om jag inte sa att det är såhär varje morgon. Att alltid sträva efter lite mer och det man inte har. Stressen som alltid strömmar genom min kropp och gör så jag aldrig kan slappna av.
Jaja nu är jag framme och måste gå in på lektionen. Vi kan höras efter skolan? Bra då säger vi så!

Likes

Comments

Efter Peterskyrkan, spanska trappan och massor av fina gator var vi ganska trötta. Vi bestämde oss att gå till hotellet och vila lite innan vi skulle gå ut och äta. Vårat hotell hade en terrass på taket där man kunde sitta i soffor eller dricka något. Vi kollade in den innan vi gick ut och letade efter en bra restaurang.Utsikten där ifrån var helt okej..

Vi mot samma håll som fontana di trevi ligger och någonstans där hittade vi en restaurang. Mitt i gatan vilket är supermysigt och jag älskade att kolla på folk som gick förbi oss. Jag beställde pasta såklart.. Efter maten så gick till fontänen för att se den i dagsljus. Det var minst lika mycket folk där men det var väldigt fint.

Jag fullkomligt älskar allt med rom. Vi köpte glass och gick runt ett tag bland smågator.

När glassen var slut och vi hade gått en promenad så gick vi till hotellet. Vi var inte så trötta så vi gick upp till taket och satt där i några timmar.

Det här var dag ett, vi får se när resten kommer.

Likes

Comments

Vi vakande på hotellrummet efter bra första natt. Vi gick inte upp så tidigt men så vi hade äta frukosten i lugn och ro. Frukosten var helt okej och det bästa med hotellet är att det bara finns 12 rum!! 12!! Så skönt, typ inga folk alls. Sen gjorde vi det vanliga efter frukosten (borsta tänderna, smörja sig osv). När vi gick ut ur hotellporten så möttes vi av en vägg av värme, herregud så varmt det var! Vi bestämde på morgonen att skulle till Peterskyrkan och kolla runt i det området. Vi gick dit och det var absolut inte alls långt! En väldigt fin bild på mig och min faster med lite snapchat effekter...

Det jag märkte ganska snabbt var att jag kommer få stora svettfläckar och kommer behöva dricka mycket vatten! Men gud så fint det var att bara gå runt på gatorna och kolla på alla smågator som fanns överallt. När vi kom fram till Peterskyrkan så hade vi beställt så vi fick gå före den långa kön, där var vi smarta för kön var lånnngg och den var mitt i solen. Man kunde stå i kön i flera timmar, det hade jag aldrig orkat. Så vi hittade våran guide som vi fick hörlurar av och papper, sen vart vi insläppta. Jag kan inte förklara hur mäktigt det var, man måste varit där för att förstå hur underbart det är. Vi var inne där nästan någon timme minst.

När vi var klara där inne var vi trötta och behövde lite energi. Vi gick till en restaurang utanför och satte oss och åt. Efter det så kände vi att vi kunde gå till tunnelbanan och ta den till spanska trappan. Tunnelbanan gick snabbt och det var så skönt för det svalt där. När vi kom till spanska trappan var det ganska mycket folk där med. Tyvärr så var spanska trappan under renovering när vi var där. Där var det många som kom med buketter rosor som dom ville ge till varje person. Men ta INTE emot någon, dom kan säga "free" men den är inte det.

​Jag tänkte att jag tar resten av denna dag i ett annat inlägg

Likes

Comments

1. Vad fick dig att börja blogga?
Det var nog när mina närmaste kompisar började blogga. Jag kände att det verkade kul och jag älskar att fota så tänkte "varför inte?". Så då startade jag typ en fotoblogg med i lägg som bestod av en bild och en rubrik.. Haha!

2. Föredrar du att vara framför eller bakom kameran?
Helt klart bakom. Om ni har följt min blogg länge så kan ni se att jag ofta inte syns på bild och tar ofta på natur och andra grejer. Så bakom kameran för min del.

3. Vilken kroppsdel på dig själv gillar du mest?
Jag skulle nog säga mina ögon om det är en kroppsdel.. Men annars typ min ben haha!

4. Tror du på kärlek i första ögonkastet?
Tyvärr inte men jag tror att man kan få en speciell känsla för någon vid första ögonkastet men inte kärlek.

5. Nämn 2 konstiga saker du har på din bucketlist!
• ha ett matkrig
• Måla en tavla

6. Vad gör du när ingen ser?
Jag öppnar Spotify och sätter några härliga låtar i kö, sen dansar och sjunger jag tills jag tröttnar. Jag pratar ganska mycket för mig själv och kan diskutera saker högt för mig själv. Jag kan även laga lite mat/baka lite nya saker som oftast blir misslyckade..

7. Drömyrke?
Psykolog, fotograf eller SO-lärare.

8. Nämn en låt som relaterar till ditt liv JUST NU?
Secrets-OneRepublic

9. 5 saker vi kanske inte visste om dig?
Tycker inte om pepparkakor
Har svårt att se om filmer
Är tyvärr en kaffeälskare
Har tre katter
Har haft tandställning

10. 2 bloggar du läser varje dag?
Emelie Larsson - min bästa kompis
Elin Hedelind - min bästa kompis

11. Hur mår du idag?
Helt ärligt så mår jag inte helt hundra. Det är inte det att jag är sjuk men jag är i en liten deppig period.

Likes

Comments

I somras var jag och min faster i Rom och det var helt fanatiskt! Mindre än tre timmar flygtid och enkelt att ta sig från flygplatsen. Vi tog taxi när vi kom dit och när vi skulle åka hem åkte vi buss, den gick från stationen-flygplatsen. Jag kan verkligen rekommendera det hotellet vi bodde på. Det låg bara 2 min från fontana di trevi och bara en gata upp vara tunnelbanan. Det är verkligen bra gå avstånd till det mesta och det går snabbt att ta sig mellan sevärdheterna. Vi var där på en weekend och det var perfekt, det var ungefär +30 varje dag vilket gjorde oss väldigt tröttna och törstiga. Mitt tips är att inte resa dit mitt i sommaren för att slippa den där varmaste solen. Jag kommer nog åka dit någon gång igen om inte det så Italien i alla fall.

Vi flög från Skavsta och det tog bara 2 timmar och 45 minuter med flyget. Lagom avstånd enligt mig.

När vi kom fram var det sen kväll men verkligen så varmt. Först väntade vi på en buss som skulle komma var tjugonde minut men vi orkade inte vänta så vi tog taxin. Det första gången jag åkte taxi i hela mitt liv hihi, men det var verkligen så smidigt och skönt efter en lång dag. När vi körde från flygplatsen till hotellet så fick man se så mycket fint och jag fick nästan en chock av hur mycket det finns att se i Rom. När vi kom fram till hotellet så checkade vi in oss och bytte om för för lite mat innan vi gick och la oss. Det fick bli burger king för det låg bara någon minut från hotellet.

Gatorna var fyllda med folk och ljud. Det här är bilder från gatan utanför vårat hotell.

När vi hade ätit klart så drog vi oss till den första sevärdheten som låg närmast oss, nämligen fontana di trevi. Även fast det var sen på kvällen så var det proppfullt med folk som försökte ta en fin bild med fontänen.

Verkligen helt sjukt hur fint och mäktigt det var. Som ni ser på bilderna så var det ganska mycket folk. Vi gick runt lite och sen hem till hotellet igen. Båda var helt slut och taggade på hotellfrukosten. Det här var första delen av min lilla guide​ish ​haha, får se när den andra delen kommer. 

Likes

Comments

Att känna att alla tårar bara vill komma ut och man kan inte bita ihop som förr. Allt rasar. Man känner att det är skönt men tillåter sig inte att känna att det. Jag skäms när egentligen borde hoppa av glädje. Jag skäms för att jag kan känna, känna en känsla som behövs. Det ska inte vara så.

Jag går gråtandes ut ur bilen och jag kan inte stoppa det. Jag går mot busshållplatsen och gråter, jag vill bara sjunka ner på marken och gråta till det är pöl av tårar. Men istället så intalar jag mig själv att då är dålig och du kan inte gråta, du måste vara stark. Idag gick det inte att intala sig själv det så jag grät, jag grät!
Men jag slutade när någon bekant kom och ville prata. Bara att torka bort dom och fortsätta kämpa. Fortsätta med allt som inte stämmer. Fake IT!
Känner verkligen som att masken är framme igen. Jag vill gråta nu, på bussen, i skolan och vart som helst. Få ut det som ligger innanför mina ögonlock, det som skulle göra allt för att komma ut men jag hindrar det gång på gång för jag ska vara stark? För vem ska jag vara stark för? Vem ska jag köra in i väggen för? Vem ska säga till mig att du måste skata ner utan att förstöra min dröm.

Likes

Comments

Instagram@sofiavorde