Postad i: Tankar

Julen var det absolut bästa jag visste som liten. Jag var det där barnet som älskade julbordet, gillade att få folk att skratta med min otroligt tråkiga och barnsliga humor, men alla älskade det, för jag var bara alltid så himla glad. jag klädde upp mig trots det bara var familjen och jag gjorde bara det som fick mig att bli glad. Samtidigt har jag alltid velat ha störst och flest julklappar, och i efterhand nu som äldre är det inget jag bryr mig om men som liten kändes det skönt att få det. Jag har egentligen alltid som äldre funderat på varför, för jag hade ju allt. Jag hade en familj, mat, ett tak att vara under och jag hade möjlighet att fira julen alla mina år som liten och nu. Men jag var yngst och jag förstod inte hur bekräftelse fungerade, jag förstod inte att det var kärleken i julen som var det viktiga som sju år. Jag förstod inte att jag räknades lika mycket som alla andra, som sju år.

Alla jular från tonåren har varit mer eller mindre jobbiga, inte alltid det att jag visar det, för julen handlar om glädje och vad bidrar jag med om jag inte skulle vara glad. Men det skär en del, att behöva skratta ner det gör som ondast, behöva smaka på all mat när jag egentligen bara ville ha prinskorv och potatis.

För mig som alltid har längtat till julen, alltid älskat julen, maten, sällskapet. Julen kom för mig att handlade om dagar i förberedelser för hur många priskorvar jag kan ta, för hur många potatisar jag kan ta för att kunna smaka på allt men också glatt säga "ja" till en chokladpralin från en Paradise ask.

I år, 2017, sitter jag med min släkt och firar jul, äter god mat och diskuterar om världsproblemen i världen till hur underbart lyckligt lottade vi är som har möjlighet att sitta vid de långa bordet med tallrikar fulla av prinskorv, sill, lax, Jansons frestelse eller hemmagjord rödbetssallad. Jag önskar jag kunde vara som dem. Jag önskar att jag kunde njuta av maten, njuta av den goda drickan och njuta utan att behöva tänka mig för innan jag tar en annan vända av julbordet. Men jag behöver inte tänka på det, för en andra vända kommer för mig inte inträffa. Jag har nöjt mig med mina tre små kokta potatisar, mina tre prinskorvar och min rödbetssallad som bara fick vara en matsked stor.

Julen för mig är en väntan på den ångest som jag vet att jag kommer få om jag äter upp mer än jag bestämt. Väntan på den ångest av att behöva säga "ja" till en hallon lakrits pralin. Väntan på den ångest jag kommer ha tills julen är över.

Under juletider uppmärksammar vi i samhället hur alkoholism förstör julen och hur vi ska undvika för att förstöra julen för barnen och de ungdomar som idag kanske lever i en familj där det finns alkoholism. Jag älskar det, iden och att det uppmärksammas av alla i samhället.

Men under de år som ätstörd, då och nu, saknar jag att vi uppmärksammar hur psykisk ohälsa hos barn och tonåringar gör julen till något mer ångestladdat än något mer glatt. De vi vet att vi blundar för vanligtvis väljer vi att dölja lite mer. Vart är propagandan om hur psykisk ohälsa påverkar barnens jul. Vart är inlägget om att det är okej att inte älska julen? Vem har sagt att du måste älska julen, vem har sagt att du är en egoistisk narcissist som väljer att avstå julfirandet, julbordet, släktträffen för ditt psyke? Ingen, någonsin.

Julen är en högtid vi bland annat valt att fira genom god mat, genom julklappar och genom att sitta bänkade framför Kalleanka 15:00. Det är en tradition, och en tradition får ändras, får utvecklas och får komma och bli på ditt sätt. Hur man än väljer att fira den eller inte, så ska julen inte spegla ångest för någon.

Jag gillar inte julen, jag älskar inte julen. Helst av allt vill jag inte fira den, men jag vill lära mig att julen kan vara mer än allt de jag nu känner.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Postad i: Vardag

Har så länge känt att jag bara behöver göra en förändring sv något slag, så igår gjorde jag det. Jag färgade håret brunt och jag är helt kär i det. Känns underbart att fått förändra något, och så bra det blev!

Likes

Comments

Postad i: Tankar

För min del har jag nästan alltid vetat vem jag är, men ibland glömmer jag det. Jag glömmer vilka åsikter jag står för, vilka värderingar jag har och också att vara jag.

Tror det är ganska normalt att känna sig förvirrad och vilsen i vem man är, vad man vill, vilka åsikter som man egentligen står för och de värderingar man har. Men jag tror också att det är väldigt viktigt att inte försvinna i en vilsenhet. Jag tror att det definitivt är viktigt att försöka hitta sig då, ge sig sin egen tid, fundera över de man egentligen står för och känner. Förstår ni hur jag menar?

Stress, oro och dålig sömn ger mitt huvud så mycket rubbningar. Jag förväntar mig själv att ta tag mer i skolarbetet, göra ett bättre jobb än vad jag gjort, trots att saker blir gjorda i tid så kan jag inte lyckas tycka mig själv vara duktig. Sen, jag har ända alltid tyckt att det jag gör är bra nog, men jag glömmer lätt mina åsikter kring det och väljer att jämföra mig själv. Jättedumt.

Mina personliga värderingar om min kropp och mig själv låter jag påverkas av andra. Jag pratar inte mycket om min ätstörning längre, det fanns en tid när jag ville nå ut till alla, vilket jag fortfarande vill. Men jag låter de påverkas av att personer i min närhet kan klaga på andra som" visar sig".

Att prata om en ätstörning offentligt är inte för all beröm man ska få, all sympati och empati eller allt stöd som man annars inte skulle få (trots att man får tillräckligt). Det handlar om att visa den existens som vi annars blundar för, det handlar om att visa olika sidor av störningen, det handlar om att hjälpa andra orka och veta att de aldrig är ensam, men det handlar också om att bevisa för en själv hur stark och modig man själv är. Recovery för mig är att offentliggöra den för mig själv genom att prata om den.

Genom att dra en slutsats, bedöma eller påpeka ens sätt att vara, en sätt att göra och leva (vilket liv man än har) så finns det ALLTID något hos någon som tynger, vad det än kan vara.

Jag blir jätteskygg bland mina vänner eller bekanta när de kommer till att prata om detta just nu. Jag känner mig dum som gömt de faktum att jag inte är så bra som jag kan säga, att jag trivs med den kontroll som jag kom ur. Jag känner mig så dum att behöva säga det igen. Jag är sjuk, jag är ätstörd.

Egentligen vill jag inte mer men det går så bra och jag är så duktig. Det är mitt.

Likes

Comments

Hej och godmorgon.

Idag somnade jag inte förens fyra så blev ungefär 2h sömn för mig inatt, men jag snoozade morgonen tills det var en kvart kvar till att åka. Har egentligen sovmorgon idag och hade kunna ta tåget men med tanke på vädret vågade jag inte lita på sj, så valde att åka med min mamma och bror vid 07.

Sitter alltså i skolans kafeteria nu och mer eller mindre väntar på att Cafét ska öppna så jag kan köpa lite frukost och kaffe (!!) till mig själv. Hela denna dagen är ganska mysig, då jag typ inte har lektion under historia eftersom våran "lärare" ska sluta så blir det lite hejdå osv, sen har jag bara Fotografiskbild 2 under eftermiddagen sedan ska jag vara hos frisören 16:00. Under dessa två timmar innan jag börjar ska jag se till att få lite matte gjort då jag har prov nästa vecka, sen ska jag läsa igenom nationalekonomi då det är prov i det om två veckor.

Hoppas ni får en bra torsdag! kramis

​Idag är jag mer än död, usch 

Likes

Comments

Postad i: Vardag

Godmorgon!

Trodde denna morgon skulle bli någorlunda stressig men faktiskt inte, vilket är ovanligt men väldigt skönt.
Idag åker jag till skolan för att ha samhällskunskap, historia och idrott, så en väldigt lätt dag.

Efter skolan, om jag orkar ska jag gå till gymmet och träna rygg, vilket rekommenderades av läkaren. Inte jättetungt eller långt pass men en stund är alltid något.

Ha en fin Tisdag, kram

Likes

Comments

Postad i: Vardag

Att det redan är sista månaden på detta år. Året har bara flugit förbi och jag är så glad över allt jag har känt och fått uppleva detta år. 2017 har stärkt mig som person, psykiskt för det mesta. Fått känna värme från underbara personer men också fått insikter i de man verkligen har runt omkring sig, men det är väl ändå de livet handlar om?

Det är ungefär 3 veckor kvar på denna termin i skolan som för mig vart mer än omtumlad på nästan alla sätt som finns, älskat den men samtidigt hatat den. Men, jag gillar skolan och mina lärare är det som gör att jag faktiskt just nu orkar gå till skolan, det är jätteskönt.

Idag har varit en av de produktivare dagar jag haft, trots att jag kanske inte gjort jättemycket så har mitt fokus ändå vart i skolan vilket jag verkligen kan vara dålig på, men så kan det ju vara vissa dagar. Jag har bland annat haft möte med rektorn lite om vad jag känner och hur en del saker behandlas eller uppförs, vet inte om det kommer ändra på något och om inte kommer jag fortsätta föra fram de jag vill då jag själv anser att det är viktigt för mig och andra i skolan.

Deltog på mattelektionen som jag så mycket hatat men att välja att ta upp matten igen är det bästa jag har gjort just nu, vet inte varför men det känns just nu hur bra som helst att jag kan göra de och göra det bra, bättre.

Kom hem vid halv sex idag och gjorde lite yoga/stretch för min rygg som gör väldigt ont, inte outhärdligt men ont gör det verkligen. Detta med att förbättra hållningen måste jag dock jobba på.. då jag i skrivande stund har krypet ihop i en varm boll (hehe), men jag fryser något enormt och kan aldrig tycka att det är tillräckligt varmt i mitt rum oavsett hur varmt jag gör det.. konstigt det där, haha.

Nu ska jag ägna kvällen åt historiaplugg.. men om det verkligen blir så vet jag inte men försöka måste jag, varesig det blir 3 meningar eller 3 sidor på word, något är alltid något, ellerhur? ;)

Hoppas no haft en bra dag ni med, kram!!

Likes

Comments

Postad i: Vardag

Hej på er!

Har inte känt ork till att blogga de senaste dagarna, har haft mycket i skolan då vi haft inspelningsdagar torsdag och fredag. Helgen var också någorlunda fartfylld på ett ovanligt sätt, började min lördag med akuten och läkaren då jag fick väldigt ont i ryggen på fredagkvällen. Som tur var, var det ingen fara, jag var bara stel och fick kramper som gjorde att det blev ännu värre..
Julia kom hit efter jag vart hos läkaren och sedan fixade vi oss och sedan åkte vi mot Västerås för tjejkväll, det var riktigt mysigt och kul att få bara vara med tjejerna. Jag åkte hem redan vid 10 då jag fick väldigt ont i ryggen mot slutet!

Idag har jag inte alls gjort mycket, åt lunch med min mamma och bror, sen tog ja ett långt bad och nu har jag städat rummet, ätit middag och ska bara ta det lugnt!

Hoppas ni har haft en bra helg! Kram

Likes

Comments

Postad i: Tankar

Just nu går jag igenom min dator och de dokument som jag tänker kan vara onödiga och jag kommer till en map "Min resa".

Under förra vintern när jag under vissa nätter inte kunde sova, valde jag att ta den vakna tiden, göra den lugn genom att skriva om mitt mående genom någon annan då jag i stunden inte ville erkänna för mig själv att det var jag som gick igenom det. Här är ett utdrag från en av de texter jag skrev, dagen efter jag fyllt 17 år.


"Det är mörkt ute, klockan är bara halv åtta en lördags-morgon, jag kan höra den starka Audin från grannens hus svinga förbi med all hast, trots att det varnas för lekande barn på gatan, fast egentligen spelar inte den skylten någon roll nu. Jag försöker somna om med det känns dumt att jag ens försöker.

Varje morgon sedan år tillbaka har nästan varit densamma; tidiga mornar, korta nätter, av och på sömn, you name it. Först kunde jag inte sätta fingret på vad det var som var fel, fast att jag kanske innerst inne kunde ana vart felet låg. Men vi kanske ska ta det från början?

Låt oss kalla mig Alex. Året var 2015 , mars för att vara exakt. Jag gick i åttan, hetsen kring slutbetygen och framförallt sommaren började sakta smyga sig in. Inte konstigt, egentligen helt normalt, fast denna gång var det en helt annan sak. Alla terminer börjar med dessa hälsosamtal och en dag var det min tur. Jag hade redan ångest inför att gå dit men jag kände tillit till skolsyster och lyckades gå till mötet. Mötet och samtalet gick bra som det alltid gör, så jag förstod inte varför jag nojade mig så mycket för just den här gången. Skolsyster påpekade min viktnedgång som jag hade gjort, och den gjorde jag av hälsoskäl och för att jag ville trivas med min kropp. Inget var konstigt förutom att jag nu var smalare och vägde mindre än mitt förra samtal.

Aldrig har jag låtit något påverka mig så enorm att jag låter mig själv tänka i fel banor, men efter mitt samtal var det de enda jag kunde göra. Mina mål för min hälsoresa spelade ingen roll längre, de var luft. Allt jag hade kämpat för var bara en liten nål i en höstack. Allt jag tänkte på var att skolsyster hade sett mig och att jag hade blivit smal. Smal, mindre, smal, tunn.. jag hade nog aldrig under denna resa fått en bekräftelse från någon utanförstående på det jag hade kämpat för, och det kändes riktigt bra, för stunden.

Utan att lägga märke till det, eller att ens vara medveten, la jag i en hårdare växel, som var så mycket mer ångestladdad. Att gå till gymmet handlade inte om de muskler jag skulle bygga, eller om styrkan jag skulle få, allt handlade om hur jag skulle uppträda och att imorgon, dagen efter skulle vågen visa –Xkg. Min ångest blev allt svårare att hantera, skoldagarna blev jobbigare, kortare och ibland frånvarande. Immunförsvaret sviktade och min skörhet på och i kroppen blev till ett faktum. Maten blev till tvingad energi i mindre mängd. Lögner om dålig mat i skolan, påtvingad matlåda för att veta mitt exakta näringsinnehåll och kaloriinnehåll för dagen. Dessa tacokvällar blev allt mer och mer jobbig att vara på, långa besök på toaletten, för mycket vatten för att stoppa mig själv från att äta.

Mat blev min fiende och träningen blev mitt tvång.

Alla de saker jag har gjort för att få mig själv till något jag inte är. Allt detta för att jag vill ha mer bekräftelse och mer beröm för hur mycket finare jag är nu..."

Idag kan jag läsa dessa texter och känna "fan vad långt jag kommit" men samtidigt måste jag påminns mig själv att det jag gått igenom inte ska ske, men jag har haft tur. Personer har kommit in i mitt liv, gjort mig till en självälskande och självläkande person. Trots att vissa gått har jag det alltid i mig nu; Jag kan om jag bara vill, för jag orka mer än jag tror.

En liten Sofia.

Likes

Comments

Postad i: Vardag

Sista lektionen vi hade idag var idrott, absolut inte min favorit men idag var det något som heter "ying yoga". Det var det absolut skönaste på flera veckor. Jag var så avslappnad, lugn och jag fick ny energi av att bara slappna av och låta tankarna gå som de vill. Min stress la sig under denna timme och det var verkligen lättande.

Mamma förslog typ för några dagar sen bara att jag skulle börja yoga men skrattat metst åt henne då jag testat förut och känt att jag blir mer rastlös än lugn, men denna gång gick det verkligen. Så, jag ska absolut testa det hemma själv på kvällarna eller mornarna, tror det skulle hjälpa väldigt mycket med all stress och hur jag mår just nu.

Efter skolan var jag på gymmet en stund och sen gick jag hem för att avsluta hela denna dag, men också för att ju mer jag gör på dagarna desto lättare blir det att sova på nätterna. Denna natt ska jag ta en extra tablett än vad jag gjorde inatt. De hjälpte väldigt bra, jag vart lugn och var verkligen inte så uppstressad och ledsen som jag kan bli på kvällarna, men jag vaknade vid 05 och med hjärtklappning (brukar få så utan tabletterna fast omgående på natten) så sista timmen tills larmet ringde låg jag bara vaken.

Nu ska jag återigen sätta mig med plugg och sen ska jag nog ta en bad efter middagen, mysigt!

Har eran tisdag vart bra? Kramis

Så tråkigt med inte roligare bilder än såhär men tar oftast inte så mycket bilder under dagarna och just nu har jag lite andra saker som jag måste prioritera mer än att ta snygga bilder.. ops ;)

Likes

Comments