Hej på er, och hoppas veckan har börjat bra för er del också!
Idag hade jag min första riktiga arbetsdag då skolan körde igång igen efter sommarlovet, så kul att vara på plats och umgås med kolleger, träffa eleverna och såklart undervisa, vilket jag tycker är så himla roligt. Så glad att det känns att jag har valt rätt yrke!

Idag då jag kom hem kokade jag en kopp kaffe och satte igång med att planera för morgondagens och torsdagens lektioner. Blev precis klar, och nu har jag någonting att utgå från för resten av veckans.

Vill också passa på att dela med mig av en, åtminstone för mig, inspirerande bild. Vi kan alla behöva lite pepp i vardagen för att hållas motiverade och fokuserade och jag tror stenhårt på att vi får vad vi förtjänar och jobbar för här i livet, men jag tror också att vi behöver lite ord på vägen ibland för att fortsätta tro på oss själva och lita på att vi grejar det.
När jag tvivlar på mig själv under hösten och är osäker på mig själv i min roll som lärare, då skall jag titta tillbaka på den här bilden. Jag fick det här arbetserbjudandet eftersom jag är redo för det här jobbet, och jag fixar det galant!

Ha en fin kväll!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Vardag, Foto

Min fantastiska man är yrkesfiskare i fjärde generationen.
Hans far, hans farfar och hans farfarsfar före honom har allihopa utövat detta slitsamma yrke, som de facto är ett av världens äldsta. De två sistnämnda levde och arbetade större delen av sitt yrkesverksamma liv på den ödsliga, men smärtsamt vackra holme dit vi idag åker för att njuta och ta igen oss, på det gamla fiskehemmanet.

Långö (som jag, lyckligt nog, tack vare A får ta del av) ligger så långt ut i den bebodda skärgården man kan komma. Öns framsida är lummig med träd och skog, och vi har lyxen att ha vår alldeles egna natursandstrand. Baksidan däremot är karg och ilsken, med vassa klippor, höga berg och steniga stränder där det är omöjligt att ta sig i land. Härifrån är det bara vatten så långt ögat når, eftersom baksidan av ön gränsar till det öppna havet.

Där ute i skärgården är livet enkelt. Man gör inte mer än man måste, utan njuter av dagen som den kommer. Det finns ingen el (svärfar har dock löst den biten med solpaneler, så vi i alla fall kan tända lampor i rummen, ladda våra telefoner och lyssna på radio) och inget rinnande vatten. Vi lagar maten på vedspis, eldar i kaminen, badar vedeldad bastu och njuter av den totala avskärmningen från det stressiga samhället.

Långö är sannerligen en bit av paradiset, och nedan bjuder jag på en riktig bildbomb med detaljbilder från vår charmiga, men enkla, stuga och dess omgivning.

Söndag.
Vi har precis kommit hem igen efter en helg på ovannämnda ö, och skall nu packa upp, tvätta lite och sedan förbereda inför morgondagens arbetsdag innan vi landar i soffan och kör igång söndagsmyset.
Hoppas ni har haft en fantastisk helg!

Likes

Comments

Contains affiliate links Vardag, Mat och dryck

Imorse vaknade jag med ett ryck då väckarklockan ringde. Solen sken i ögonen på mig, hunden låg tätt vid min sida och sov fortfarande som en stock och jag var pirrig i magen av förväntan inför planeringsmötet på min nya arbetsplats. Jag gick upp, satte igång Ted Gärdestad på högsta volym och gjorde mig redo för att åka iväg.

Mötet var intressant och inspirerande, och då jag kom hem var jag full av energi. Jag hann med en hel del övrigt då jag kom hem och hade egentligen sett fram emot en lugn kväll hemma, men var inte sen att tacka ja då mannen föreslog att vi skulle åka iväg till Hangö för middag. Vi hamnade på charmiga och stilrena restaurang Origo, där vi inledde med varsin limoncello spritzer och åt världsgod pepparbiff till huvudrätt.

Nu skall jag sova, imorgon väntar några timmar jobb och sedan åker vi iväg till skärgården för att, förhoppningsvis, njuta av den utlovade stormen och ladda batterierna inför kommande arbetsvecka. Jag skall sätta igång och förbereda material för veckans lektioner, och han skall jobba med någonting utomhus, som vanligt.

God natt!

Bilder från vår fantastiska middag, älskar Hobstar glasen från Libbey
(adlink med tips om var du kan köpa likadana glas hittar du i bilden)

Likes

Comments

Contains affiliate links Vardag, Garderob

Torsdag, och den allra sista dagen på min ledighet innan jobbet börjar. Dock har jag redan mjukstartat och jobbat lite hemifrån idag och förberett mig inför morgondagens planeringsmöte, spännande!

Som bäst sitter jag och dricker en kopp kaffe, men tänkte passa på och titta in med ett tips.
Förra veckan kammade jag, i brist på bättre sysselsättning, igenom kedjornas sommarreor på nätet, och hittade lite smått och gott, däribland en, för mig, lite annorlunda kofta.
Koftan är öppen och oversized, stickad i ett mjukt och skönt material och med ett mönster som jag tycker känns snyggt och up-to date. Mönstret och modellen gör att den sticker ut lite ur min garderob, där det mesta är klassiskt skuret och antingen enfärgat eller randigt.
I höst klär jag mig dock gärna i lite bylsiga koftor och tröjor i modell oversize vilket känns otroligt mysigt, och jag ser fram emot att få klä mig i den här koftan, över ett linne eller en långärmad t-skjorta då vädret blir lite svalare.


Koftan hittar ni HÄR

Likes

Comments

Tankar, Tankar

I dagens stressiga värld där vi ständigt matas med intryck, trender, nyheter, förväntningar, förhoppningar, normer, former av sociala medier och där vi ständigt är under press och tryck att hela tiden vara bättre versioner av oss själva och överträffa den vi var igår, tror jag vi alla mår bra av att ha någonting som bara är vårt, som för oss är sammanlänkat med avkoppling, meditation och där vi kan vara oss själva utan att störas av omvärldens förväntningar.
För mig är det här min trädgård.

Jag längtar ständigt ut till livet på landet, men eftersom vi ännu tills vidare bor i höghus inne i stan, får jag göra vad jag kan med vad vi har ute på stugan i skären.
Här har jag, visserligen med mannens hjälp, anlagt ett trädgårdsland. En oas av lummig grönska, där gurkplantor och märgärter trängs med dill och persilja, rödbetor, potatis, bönor och lök i långa rader. Innanför hönsnätet vi varit tvungna att sätta upp för att hindra hjortarnas framfart råder en, för mig, lugnande och nästan terapeutisk stämning. Det är varmt, det doftar jord och det grönskar vart man än ser. Här vattnar jag, rensar ogräs, stöttar plantor och - nu äntligen - skördar grönsaker.

Att få plocka och, för all del, odla sina egna grönsaker är höjden av lycka och lyx för mig. Det är lyxigt att få rå om och ta hand om någonting, från frö till färdig grönsak. Det är lyxigt att få följa med och se när det växer och frodas. Det är lyxigt att skörda obesprutade, ekologiskt odlade grönsaker direkt ur eget land.

I dagens samhälle där allting snurrar snabbare och snabbare hela tiden, har vi skapat en hel industri av, så kallad, snabbmat. Fuskmat, som gått snabbt att tillverka, som går snabbt att tillreda, som går snabbt att äta och som sedan kroppen inte heller klarar sig särskilt länge på.
Det är ingen, eller nå, få, som längre i dagens läge har tid att odla sin egen mat. För det är ju just det, att odla sin egen mat har tid, och det passar inte in i våra fullspäckade scheman. Allting ska gå fort, och tack vare det har vi gått miste om lyckan att skörda vår egen mat.

Vi behöver alla vår egen form av terapi, och för mig är det att odla och skörda i min trädgård.

Ikväll gick jag ut och skördade drygt två liter söta, saftiga märgärter.
Gulligt durkslag i emalj från Ib Laursen

och charmig örtsax från Zico´s

Likes

Comments

Vardag

Jag äter väldigt sällan kött, och är väldigt kräsen med vad jag äter för kött. Varför vet jag egentligen inte, men det känns som om jag sällan något behov av just kött, och i perioder gör det mig nästan illamående.
Hade det inte varit för mannen i huset, hade jag nog gärna ätit helt vegetariskt.

Ikväll hade jag en vän över på middag då mannen jobbade sent och då passade jag självklart på och gjorde en vegetarisk rätt som är en av mina favoriter.
Ni måste verkligen prova, det är så himla snabbt, enkelt och gott - massvis med smaker, och även om man gillar kött så saknar man det inte över huvud taget i den här rätten (vill man kan man dock addera räkor, de passar fint in).

 

250 g färska champinjoner

1 stor gullök

1 purjolök

1 paprika

1 burk passerade tomater

3 dl lätt matlagningsgrädde

1 msk mjöl

1 burk crème fraiche

1 knippe dill

curry, salt och peppar

 

Finhacka gullöken och paprikan, strimla purjolöken fint och skär champinjonerna i skivor. Låt allting gå i i en gryta tillsammans med lite smält smör, och fräs allting sakta så att löken och paprikan mjuknar. 
Häll efter det på grädden och låt puttra ungefär 10 minuter. Strö sedan över mjölet, och töm i de passerade tomaterna, dillen, citronsaften och kryddorna. Låt koka ihop och dra smak ett tag, och vänd sist ner creme fraichen (och räkorna, ifall du nu vill ha i sådana. Låt dem inte koka, eftersom de då blir sega). Låt inte koka efter detta, eftersom creme fraichen då blir vattnig.
Servera med tagliatelle, eller bara något gott bröd att doppa i grytan.

 

Ät!

Likes

Comments

Vardag

Just ikväll är jag så där himla tillfreds med saker och ting som man bara är ibland, utan att egentligen veta varför. Tillfreds med min tillvaro. Tillfreds med den här dagen. Tillfreds med mig själv. Tillfreds med livet, helt enkelt.

Idag har varit en fantastisk sommardag. En sådan där man sparar längst in i hjärtat, ni vet, och plockar fram i februari när vintervindarna viner som hårdast och kryper innanför skinnet på en, då inga lager med kläder är nog eftersom man ändå fryser. Då är det just sådana här dagar man plockar fram som ur en liten ask, och som sprider en aning värme inifrån.
Idag har vi varit ute med båten. Vi har njutit av värmen och salta vågstänk, ätit lunch i solen och målat de vita knutarna ännu vitare på vårt lilla lusthus ute i skären. Lusthuset som står där som ett litet landmärke längst ute på udden, och lyser upp en aning med sina röda väggar och nu lite vitare knutar. 

Och så har vi plockat hallon, hunden och jag.
När solen sjönk och gav vika för det fantastiska, svala, mjölkiga och lugna skymningsljuset tassade jag iväg, barfota, med hunden vid min sida, för att plocka solmogna skogshallon. Det var förvisso inte många hallon som hade mognat än, men de som hade gjort det var desto rödare och sötare. Just där och då, barfota med solvarm kropp och ett fjäderlätt sinne och med syrsornas vackra men melankoliska sång i öronen, visste jag att jag skapade ett minne som jag kommer att spara för att låta mig värmas av i vinter.

Och när jag minns, då skall jag komma ihåg precis hur tillfreds jag var med min tillvaro just nu. 

sofifan @ instagram

 

Likes

Comments

Vardag

Så har nästan två månader förflutit sedan jag sist skrev någonting på den här bloggen.
Sommaren kom, och med den försvann lusten att sitta vid datorn och skriva. Den sista tiden har det varit fullt fokus på sol, båtutflykter, jobb, salta bad och sena kvällar med goda vänner.
Livet kom emellan, helt enkelt, men jag litar på att inspirationen återvänder ungefär när de första kalla höstvindarna gör det.
Med årstidsväxling följer inspiration, och jag låter livet ha sin gilla gång och bloggen ligga i dvala så länge som det känns rätt.

Vi ses snart igen. 

Likes

Comments

Vardag

Humlan

 

Humlan kan inte flyga

för vingarna är för små

Den struntar i allt vad man säger 

och flyger ändå

 

Säg mig du lilla humla

hur går den där flykten till

Men humlan den brumlar och mumlar:

Man kan allt man vill

 

- Lennart Hellsing

 

 

Det sägs att humlan inte vet att den egentligen inte kan flyga, eftersom ingen har berättat det för den.
Humlan är lyckligt ovetande om dess obefintliga förmåga att göra det den gör mest, att flyga, detta eftersom den inte lyssnar på någon annan än sig själv.

Vi människor har mycket att lära av den fantastiska, klumpiga, fumliga men ändå lätta och graciösa humlan som brummar runt i vår trädgård från växt till växt om somrarna.
Allt för ofta låter vi oss själva tyngas ner av det va andra tycker och tänker om oss, vad som sägs om och till oss. Allt för ofta begränsar och hejdar vi oss, kanske för att passa in, kanske för att någon säger att vi inte kan. 

I dylika stunder borde vi istället göra som humlan och stå upp för oss själva. Lita på oss själva, och på vår förmåga. 
Man kan allt man vill.
Man kan allt man vill.

 

 

 

 

Likes

Comments

Vardag

Idag öser regnet verkligen ner.
Det är grått, fuktigt och ganska kyligt. Finsk sommar i ett litet nötskal efter några dagar med sommarvärme och strålande solsken.
Jag är ledig, men misströstar inte trots det.
Nej, jag tänder ljus, lyssnar på skön musik och sparar lite sommar på flaska här inomhus istället.

Idag har jag alltså kokat rabarbersaft, gjord på den egna, ekologiska rabarbern från landet utanför stugdörren ute i skären.
Alldeles, rosa, läskande och ren sådan, med underbar somrig smak av rabarber och helt utan tillsatsämnen.

Receptet hittade jag hos underbaraste Julia, som har en helt fantastiska blogg med massor av inspiration. Lätt var det också!

Rabarbersaft, ca 2 liter

1 kg rabarber
1,5 l vatten
4 dl socker
Saften från en citron

Skär rabarbern i små bitar, och koka upp den tillsammans med vattnet, 15-20 min. Rör inte om under tiden, för då blir saften grumlig.
Sila av saften, och koka upp den på nytt tillsammans med sockret och citronsaften. Låt svalna, och häll den koncentrerade på flaska.
Frys för längre hållbarhet.

Likes

Comments