Nu ser jag och säkert många med er framemot våren och sommaren. Men vi ska inte längta för mycket för när väl sommaren är här går det fort innan det är höst igen.

Då var helgen till ända och vi har knappt varit ute genom dörren, mer än att jag och den stora grabben var på gymmet i går. Så förutom gymmet så har vi tagit det lugnt och låtit Tarzan få hämta sig efter sitt virus med feber som han haft. Jag trodde det skulle gå att komma till gymmet i morse, hade tom lagt fram kläderna. Men efter en natt med för lite sömn så klarade jag inte komma i väg. Vi har Tarzan mellan oss, men får nog överväga ett annat alternativ eftersom det är inte bara när han är vaken som det är action. Han har så mycket energi så det visar sig även när han sover. Han snurrar, ligger och drar i oss, drar i kuddar, tappar täcken och i lakan. Så inatt somnade jag inte ordentligt förrän vid 03.30.

Älskade unge. Han är verkligen underbar, påhittig, ifrågasättande och nyfiken på livet.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

I dag skiner solen igen och det är helt underbart för själen. Tänk vad vi är beroende av solens strålar för att må bra. I dag mår tarzan bättre, det är så skönt att se honom leka igen. Han är en helt annan kille idag än vad han varit de senaste dagarna. Ingen feber men snörvlig, matt i ögonen och blåsorna i munnen är kvar, men ändå betydligt bättre.

Nu vill vi inte ha fler sjukor här hemma, vare sig bland stora eller små.

Likes

Comments

Det finns få saker som verkligen tar tag i mig och sveper i väg med mig. En av de är mina underbara barns närvaro och en annan sak är när någon människa som ser det som väldigt få gör. När någon åstadkommer det omöjliga och när möten sker.

Livet rullar så fort att många av oss missar vad som faktiskt spelar upp sig vid sidan av vår verklighet. Kanske är vi så vana vid en del saker att vi inte längre ser. Någon som verkligen ser är Emily Norling som valde att göra något som ingen av oss andra skulle göra. Genom några skrivna ord på hans ryggsäck så lärde hon känna en människa med ett långt livsöde och förgörande liv. En missbrukare och uteliggare blev hennes vän. Tillsammans skapar de konst och kärlek.

" Allt man äger bär man var dag" stod det på Curtis ryggsäck. Emily stannade Curtis för att fråga vad orden betydde för honom och om hon kunde få hänga på honom.

Visst är det så, att allt vi äger bär vi på. I slutet är det bara minnen, händelser som följer med oss. Visst är det så att materialistisk lycka existerar inte utan det är vad vi har i hjärtat och själen som verkligen är dyrbart."Allt man äger bär man varje dag." Jag bär på kärleken till mina barn , min familj och de som jag betyder något för. Jag äger mina tankar, minnen och erfarenhet. I jämförelse med Curtis så har jag en säng att soffa i och ett fullt kylskåp, jag har också värme och plats att förvara mina saker. Men det är ändå det viktigaste jag bär med mig vart jag än må gå.

Vi har så mycket att lära oss av dessa människor som tampas varje dag med helt andra problem än våra egna.

Jag har suttit nu på morgonen och lyssnat på berättelsen om Emily och Curtis två människor i Stockholm som kommer från helt olika bakgrund och har helt olika förutsättningar men de är bästa vänner. Bilden av Curtis och Emily är en smärtsam med vacker historia. Den är så vacker att den gör ont.

Emily har så rätt när hon berikar sitt liv med fler lärdomar. För det är genom andra du lär dig och det är genom deras ögon du förstår dig själv.

Tro inte att du vet allt eller att din ägodelar gör dig till en bättre människa.



Likes

Comments

Vet ni! Jag är så in helsikes trött på förmaningarnas samhälle, alla dessa förväntningar om man måste vara inom ramens normalitet. Att mina barn ska behöva växa upp med förmaningstal om hur de bör bete sig eller inte bete sig, att inte få formas eller växa upp till precis vad de önskar att bli.

Just nu är jag även så arg på mig själv för att tappa fattningen och falla för alla frestelserna om att bli vad andra tycker jag bör vara. Att trots min förmåga att faktiskt kunna se utanför boxen så hindrar jag mig själv i oro för vad andra anser. Därför känner jag mig just idag som en trotsig tonåring som bara vill skrika, vara obstinat och kräva en förändring.

Jag vill att alla barn ska få växa upp till den de är ämnade att bli. Ingen ska säga vad du kan eller att di inte klarar av saker du önskar göra. Vad du bör eller inte ska. Jag vill sitta på bordet och äta med fingrarna , sova med fötterna på kudden och dansa naken i snön. Göra precis allt som behagar utan att någon ska komma och tala om att det jag gör är fel. Det kanske inte stämmer överens med din verklighetsuppfattning men det innebär inte att mina val är mer fel än när du tvättar bilen på söndagarna, för att du anser att det är så gör man. Alla rätt och fel är en illusion skapad av oss människor.

Jag vill att mina barn ska få lov att utvecklas inte invecklas eller konstruera en likformig identitet. Nej, desto fler hörn och spetsar de formar desto mer kommer de få ut av sitt liv. Att leva sitt liv behöver inte vara att utforska världens alla hörn eller att du måste äga det mest exclusive huset med den modernaste inredningen och att det står en bil i särklass på din uppfart. Att leva är att se och att höra med alla sina sinnen, att känna med varje cell och att inte missa de små tingen som passerar varje dag. Att kunna älska och att få bli älskad, umgås med människor som får en att må bra och vara i tillhörigheter där din personlighet finner frid. Att våga prova den där fräcka frisyren eller att arbeta med det som ger tillfredsställelse. Jag önskar av hela mitt hjärta att mina barn har fått mod att klara av att bli vad de är ämnade att bli och inte det andra tycker de ska vara. Jag är en obstinat medelålders kvinna född i en familj som aldrig följde normalitetens gränsdragningar, det har inte alltid varit en medvindens uppväxt men jag är så jädra tacksam. Tacksam för att vägarna jag vandrat har gett mig ögon att se med inte bara att titta med, öron att lyssna med och inte bara att höra med.

Låt oss lämna avtryck efter oss, låt oss inte bli en massproducerad produkt utan skillnader. Det ska synas var vi gått och vandrat, dina spår ska vara dina och inte likna någon annans.

Likes

Comments

Vi hade en rolig eftermiddag i går och denna lilla mannen höll igång från vi kom in tills vi var tvungna att avbryta. Det är skönt med många syskon för då är där alltid någon som kan hålla i gång. Var det inte jag eller pappa så var det någon av syskonen som sprang upp och ner och åkte kana med tarzan.

Det var tur att det var i går vi firade syrran med lek, för hade det varit i dag skulle det varit inställt. För nu ligger vi med feber i sängen. Hej, tack leverpastej.

Likes

Comments

Söndagen den 22/2-2009 åkte jag och min då särbo in för att ta prover uppe på förlossningen. Jag var sjukskriven för en ev havandeskapsförgiftning och de ville hålla lite koll på mina leverprover. Min mamma skulle sitta hos de andra barnen så jag visste att de skulle ha det bra. Kl, 9.30 var vi där och 11.30 togs beslutet att sätta gång mig.


I dag fyller hon 8 år och det ska vi fira på leklandet med de andra syskonen och hennes fina kusin. Hon har planerat denna dagen i flera veckor och ser framemot ett besök på Randiz i Kristianstad

Likes

Comments

Vet ni att snart kommer den som vi väntat på ett tag. Den kommer med ljumma vindar och vin i våra glas. Några tar emot den med öppna armar medan andra känner ett välbehag.

Några gömmer sig i vassen medan andra gärna blottar sina behag.

Nu kommer den snart för att väcka oss ur våran mörker depression. Då börjar musiken ljuda och folk du inte träffat på länge dyker plötsligt upp. Människor samlas i parker och på torg.

Jisses amalia nu gäller det att sätta fart för snart gäller det att dra på sig smalbyxororna och tajta toppen.

Lite skämt och mycket allvar. För visst är det med lite panik och viss förtjusning som vi ser framemot våren och sen sommaren. Det finns så mycket snyggt och vilka färger sedan. Oh, vad jag längtar.

Likes

Comments

Nu vecka och den startar vi med att hjärtat har feber. Men det är övergående och tacksamheten är stor att inget är värre än så. Jag ser framemot en bra vecka och vi har planer för att göra den till den bästa. På onsdag fyller hon år och vi satsar på att febern är över till dess, för då ska vi leka på lekland. Sedan har jag ett möte på kommunhuset med arkivet. Det är både med skräck och nyfikenhet, då jag bett om att få läsa mina gamla skoljournaler.

Likes

Comments

Barnen har varit ute och lekt gömme i trädgården, jisses så leriga de blev. Men även om vädret inte är det bästa så behöver de komma ut en stund. Sen bakade jag och lilleman en sockerkaka med chokladtrippel. Nu sitter mannen och lilleman och lyssnar på musik, jag vid datorn och tittar på klipp, stora killen likaså och även dottern.

Det bästa med dessa dagarna är att trots man är på olika håll i huset så är vi ändå tillsammans.

Lite dubbelt med bilder på fika och samtidigt skriva om mina funderingar på det här med mitt höga blodtryck. Men i vilket fall så försöker jag läsa in mig på vad som är bra för mig rent fysiskt och vad jag kan göra för att få ner trycket. . Jag hade verkligen behövt min mammas råd just nu, då hon är proffs på sånt här.

Vilken kost och vilket levnadssätt är bäst för att jag ska må så bra som möjligt. Jag tänker mig att det första är att helt utesluta allt processat som halvfabrikat, vitt mjöl,ris och socker och farliga fetter. Jag letar på nätet efter en bra levnadscoach, någon som inte bara hjälper mig att nå målen jag vill nå utan också att sortera alla tankar jag har. Jag ska ta ett steg i taget och har ju faktiskt börjat gå framåt genom att bli medveten och att ha varit hos doktorn.

Likes

Comments

Jag var hos läkaren i går och då visade det sig att jag har bla högt blodtryck igen. Att gå till läkaren var som att bestiga ett berg, sist jag var hos läkaren hamnade jag hos bunkerläkaren. Jag upplevde den sk bunkerläkaren som egentligen heter Martin som en trevlig och sympatisk läkare och människa. Det skrämde mig väldigt att jag som är en ganska god människokännare inte insåg att han var precis motsatsen.

Men det var inte för att jag trodde att jag skulle komma till en ny läkare av samma karaktär, utan för att jag känner att det är så himla motigt att sitta där och prata om bekymmer och min egen hälsa. Mycket kanske för att jag faktiskt tycker sjukt illa om elände och sjukdomar. Jag tror jag hade hundra olika ursäkter för att avboka tiden, men jag genomförde det. Bra för mig, det var ett steg.

Mitt blodtryck gäckar mig till den milda grad och jag vill verkligen få bukt på trycket, vikten och livet som sådant. Nu ska de ta en massa prover och se om det finns något underliggande problem, men ärligt tror jag det största problemet är jag själv. Jag brukar inte känna mig ensam , då jag har min familj men i detta läget är jag helt själv. Jag måste lägga upp en strategi för hur jag ska göra förändringar i mitt sätt att ta hand om mig själv. Sen måste jag också genomföra det. Jag började så bra med träningen innan jul. men med stress så la jag den åt sidan. Jag äter bättre men inte tillräckligt bra och jag bär på mer inom mig än vad jag mår bra av.

Så nu behöver jag verkligen angripa mina ovanor på olika sätt.

Det första är att komma ut mer.

Så i morse drog vi på oss kläderna efter frukost för att ta oss en tur i skogen. Skönt med sällskap, då jag har lite skogsfobi när jag går ensam. Man vet aldrig vad som kan gömma sig bakom träden.

Nu ska vi njuta av resterande av lördagen inomhus och i kväll är det mellomys, barnen älskar melodifestivalen. Vi brukar göra det lite extra festligt för deras skull. Gärna med lite glitter och glamour. Så det blir och leta upp ballongerna och hänga upp dem senare.

Likes

Comments