Barnen är i säng och sover för längesedan. Jag letar träning och slappekläder. Behöver lite nytt till spåret, gymmet och nu när vi ska i väg med husvagnen. Jag ser framemot att få vara i Åhus även om jag måste dela dass med hundrafemtio människor. Att få komma hem och vara nära havet får mig att stå ut med min fobi för att gå på toa när en mängd andra kan stå utanför och lyssna.

Men först lite jobbande och en tur till Götet och Liseberg för att busa och träffa Tomas släkt.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Då inleds en ny arbetsvecka i morgon , men jag måste först till sjukhuset med min 16 åring. I november var han inlagd på sjukhuset då han fått nässelutslag de lux. Ingen av läkarteamet hade sett något liknande och de kämpade för att få utslagen och klådan att gå tillbaka. Efter flera dygn med överdosering av olika preparat gav reaktionen upp.

I morgon ska de ge honom penicillin för att se om det var den utlösande faktorn. De ska helt enkelt se om han får en reaktion under observation . Både han och jag är nervösa eftersom han blev så sjuk sist.

I dag har vi varit och lyssnat på barnkören i kyrkan och jag har tränat. Jag försöker få upp konditionen för att kunna ge mig ut i spåret när det blir bättre väder.

Jag har ett problem till förutom dålig kondis och det är att jag blir uttråkad av att springa. Därför är det en utmaning av dubbel karaktär. Mitt mål är att först ta mig ut i spåret 3 ggr i veckan. Sen hur långt det blir är inte viktigt.

Hur kan man bli uttråkad och rastlös av att springa? Är man inte som andra och hatar enformig träning och behöver ständig omväxling, då är det inga svårigheter.

Jag blir rastlös av att stå på löpband och crosstrainer också.

Likes

Comments

Jag vet inte om det beror på tiden och att själen och kroppen inte längre håller samma takt. Att se sig själv i spegeln och förstå att klockan tickar och tillfällen försvinner, att mycket ligger bakom i stället som då, där framför mig.

Jag önskar att du finns vid min sida i förändringarnas tid att du inte låter mig inte försvinna men låter bli att styra med förmaningar och kritik. Jag måste få ta mig fram på egen hand men inte ensam.Tankarna snurrar, minnena kommer och bilderna finns där som ett ända virrvarr. Det är svårt att förstå själv, så hur kan då någon annan.

Släpp inte för då faller jag, gå inte framför utan vid min sida. Tala inte om för mig vad jag ska göra utan iaktta och stötta mig. Försök inte styra mina val utan låt mig skapa min egen canvas med självvalda färger.

Jag måste lyfta för min egen skull. för andras skull För att kunna fortsätta här så måste saker ske, nya bilder måste målas och jag måste finna min egen väg.

Jag ska gå på ännu fler utställningar, träna mycket mer, måla och rita. Prova saker jag aldrig gjort och vara modig som ett lejon. Skriva och skita ännu mer i andras åsikter. Jag ska inte ta så illa upp för allting, utan låta det rinna av mig. Jag ska säga fler ja där jag tidigare sagt nej och nej där jag innan sagt ja. Våga mer och stå upp för mig själv.

Det har hänt en massa under de sista åren som gjort fruktansvärt ont men lärt mig enormt mycket. Äntligen är jag redo att lägga saker bakom mig och ta mer plats i mitt eget liv. Jag kan inte styra andras val, bara mina egna och saker andra gör får stå för dem. Så därför bryr jag mig inte längre om de människor som valt bort mig eftersom de är inte värda att finnas i mitt eller mina barns liv.

Jag finns och jag älskar att leva.

Likes

Comments

Trots att sjukdom tär så är det en stor man som sitter där vid bordet. Curt Hillfon sitter vid kortsidan och äter sin rågsmörgås och dricker sitt rödvin. Han verkar inte bekommas eller bekymras utav besökarnas nyfikna blickar utan är där men ändå någon annanstans. Hans blick är grumlig men klarheten ändå där. Omgiven av vänner och sin son finns han där likt sista nattvarden till folket att beskåda. Människor har vallfärdats för att få se en glimt av den smått udda konstnär med fjäder i örat och som aldrig följt de normalitets regler som människor satt upp. Det tisslas och tasslas, blickar som är svåra att tyda men innehåller något som får mig att rysa. Finklädda människor, dyra märken och vissa är mer högdragna än andra. De vet inte vad livet utanför är men ändå nyfikna på ett annat än deras egna. De vill förstå, ta del av det som är lite förbjudet och helt annorlunda än deras egna. Det är svårt att se vilket verk de kommit för att beskåda. Det som utspelar sig vid det långsmala träbordet i skenet av de brinnande ljusen eller de målade tavlorna i mjuka rörelser. Åh, vad jag skulle vilja att de blåa nyanserna hade prytt min vägg.

Huset andas liv och kreativitet, det är en sådan plats mitt hjärta längtar till., så utan gränser och helt fri. Där taket når en tillfredsställande höjd och ger en illusion om att gränserna är utsuddade för att du ska kunna växa och bre ut dig för att bli vad du är menad att vara.

Möjligheterna finns i varje rum och rummen ger förnimmelser om att här har det samlats individualister, att det varit många människor som kommit och gått. Vänner och ovänner som samlats i fest och samtal som skett över ljusets sken i natten. Jazzens toner följer dig likt vindens former genom rummens alla rum och ljuset letar sig in genom fönsterna.

Det är lika vackert som sorgligt, att se och känna in kreativitetens ande som kämpar och vill leva trots att många av de platserna som fylldes av tavlor nu gapar tomma och skriker efter att få fylla sin plats igen.

Det är mer i ordning än vad jag minns, det är inte lika mycket saker på gården och inte lika mycket folk som under en annan epok. Då när han stod mitt i rummet barbröstad med yviga rörelser och med intensiv röst berättade historier om händelser och hans konst.

Arbetsplatsen tillrättaläggande som blandas av vad som varit och livet som skett. En apelsin, några blommor , penslar snyggt uppställda i rad. Det känns som platsen varit tom ett tag men allt tillrättalagts för ögonen i rummet. Det är för rent och för städat för att en man med konstens själ skulle ha suttit där med samma iver som förr. Med den rörelse och intensiva lust att få ge uttryck för vad hans själ bär.

När vi lämnar bränneriet med den gamla mannen vars själ finns i varje rum som liknar det brinnande fladdrande ljuset på pianot. Då kommer det nya människor, deras blick rör sig nyfiket. Rösterna är mumlade och känslan av att de faktiskt blir tillfredsställda av att se att det som en gång var annorlunda udda och utan gränser, nu är begränsad och sittande.

Men jag vet att hur livet och de där ögonen än försöker sätta punkt och fängsla det som önskar vara i frihet kommer de inte att förmå. Ty den själ som söker sig utanför gränsdragningarna hittar alltid ut för den är större än vad de flesta förstår. Jag tror att den själsliga fågel han målat i så många år inte går att stoppa. Trots att kroppen hans nu sitter fast i en stol med hjul, lyfter sig fågeln och ser ner på alla människor med blickarna som kommer och går.

Vi kör ut från gården och möter fler bilar som söker sig in, snart ser vi inte den tegelbeklädda byggnaden och jag kan inte låta bli och fråga mig vad som kommer att ske med platsen när själen inte går att stoppa.


Likes

Comments

Vi hann även med en liten tur till Forsakar. Tomas har aldrig varit där så för honom blev det en ny upplevelse. Där är otroligt vackert.-

Likes

Comments

Bland det bästa jag vet vid denna tiden är konstrundan. Jag tycker det är så himla givande att åka runt att titta på erkända, kända och mindre kända konstnärers verk. Varje gång jag varit runt så glöder huvudet av alla inspiration och jag vill göra så mycket. Det är längesedan jag målade nu och jag har sagt ett tag att det känns som om det är dags att börja igen. Jag tror att den sista tavlan jag målade var för 10 år sedan. Min stora dröm hade varit en egen atelje som jag kunde få dela med min lilla dotter. Där skulle vi skapa all världens konst.

Ni som känner mig vet hur mycket ja älskar havet och hur Åhus ligger mig varmt om hjärtat. När vi gick från torget upp mot kyrkan sa jag till Tomas att om jag över all förmodan skulle gifta mig någon gång till så vill jag det ska ske i Åhus kyrka. Ja, jag har sagt att något bröllop kommer det aldrig någonsin att bli, men om.

Vi tände ljus för våra nära och kära som lämnat oss alldeles för tidigt och för vår familj. Vi tittade på målningarna och andades in stillheten innan vi for vidare till Hilfon

Likes

Comments


Jag känner att jobbet, saker som hänt de sista åren, barnen och livet har nästan ätit upp mig och nu vill jag bara hitta mig själv. Inte mamman, kollegan, dottern eller sambon, utan hitta Sofia.

Den sista tiden, ja ända sedan i november har jag bara sjunkit längre och längre ner. Tycker inte saker är roligt som jag tyckte om innan. Jag skriver nästan aldrig, tycker inte att något utvecklar eller är intressant. Det är svårt att komma i gång med träningen och med saker jag hade planerat att utföra under våren. Jag tycker folk klagar för lite, irriterar mig på människor och alla som pratar om oväsentlighet och lägger sig i saker de egentligen inte förstår.

Jag är tyst, men känner mig instängd och osynlig. Alla andra tar sin plats men jag får inget utrymme. Mina viljor tystas ner och mina åsikter får inte plats bland andras.

Därför har jag beställt tid för att prata med någon som får betalt för att lyssna på mig. Någon som inte lägger värderingar i mina ord och inte ska tillrättavisa mig. Någon som inte kräver en massa, utan bara sitter där för att lyssna.

Livet är föränderligt och går in i olika epoker och formas om hela tiden. Mina barn växer och jag borde egentligen ha mer tid över åt mig själv på ett annat sätt. Småbarns tiden är snart över och nästa höst börjar lill-tarzan i skolan. De tre äldsta lever sina egna liv och om en kort tid är det bara 3 hemmavarande barn. Jag känner inte samma sorg denna gången när dottern ska flytta som när min näst äldsta flyttade, utan det är en del av livet både för henne och mig.

Börja fokusera på mig själv, fånga det som livet har att erbjuda. Läsa någon kurs, utvecklas och lära mig nya saker.

Men en sak i taget, nu ska jag först bena ut vad det egentligen är jag vill.

Likes

Comments

Hjärtat höll på gå i tu, men vad är lite hår. Vi har benat ur varför han så gärna ville klippa sig. Det är kring att se ut som en flicka. Vadå flicka, som om könet sitter i hårlängden. Jag blir matt. 

Att dels hans jämnåriga på förskolan säger att han ser ut som en flicka och att vuxna helt oförståndiga kan utropa . Oj, jag trodde han var en flicka. Gärna över huvudet på honom som att han var oförmögen att förstå och höra.

Säger man inte förlåt men det ser jag ju vilket fin pojke eller varför könsbestämma efter håret över huvudtaget.

Varför talar man över ett barns huvud som om det är mindre vetande.

Sådana saker kan göra mig galen.

I går kväll när han skulle somna säger han.
Det växer ut sen igen.
Jag saknar mitt hår.

Men självklart blev han så fin och valet var hans, ja inte riktigt då hans beslut var pga andras påverkan.
Han var så bestämd och har tjatat så länge om det .


Likes

Comments

Nu ser jag och säkert många med er framemot våren och sommaren. Men vi ska inte längta för mycket för när väl sommaren är här går det fort innan det är höst igen.

Då var helgen till ända och vi har knappt varit ute genom dörren, mer än att jag och den stora grabben var på gymmet i går. Så förutom gymmet så har vi tagit det lugnt och låtit Tarzan få hämta sig efter sitt virus med feber som han haft. Jag trodde det skulle gå att komma till gymmet i morse, hade tom lagt fram kläderna. Men efter en natt med för lite sömn så klarade jag inte komma i väg. Vi har Tarzan mellan oss, men får nog överväga ett annat alternativ eftersom det är inte bara när han är vaken som det är action. Han har så mycket energi så det visar sig även när han sover. Han snurrar, ligger och drar i oss, drar i kuddar, tappar täcken och i lakan. Så inatt somnade jag inte ordentligt förrän vid 03.30.

Älskade unge. Han är verkligen underbar, påhittig, ifrågasättande och nyfiken på livet.

Likes

Comments

I dag skiner solen igen och det är helt underbart för själen. Tänk vad vi är beroende av solens strålar för att må bra. I dag mår tarzan bättre, det är så skönt att se honom leka igen. Han är en helt annan kille idag än vad han varit de senaste dagarna. Ingen feber men snörvlig, matt i ögonen och blåsorna i munnen är kvar, men ändå betydligt bättre.

Nu vill vi inte ha fler sjukor här hemma, vare sig bland stora eller små.

Likes

Comments