Hej. 

som rubriker säger så ska detta handla om min första tanke. Eller egentligen inte bara min första tanke utan... Jag ska förklara. 

Jag har bott tuomlands sedan 2012, har älskat det men samtidigt har jag känt sån lust till att göra något annat. Att min magkänsla skriker till mig att göra något annat. Det har tagit mig flera år att inse att jag är värd mer än detta, att jag borde göra saker för mig själv och inte för andra. Att man bara har ett liv och man ska göra det MAN SJÄLV VILL. 


och det tänkte jag att ni ska få följa med på, min resa alltså. Jag har mått oerhört dåligt under några månaders tid och haft mycket tid till att fundera. Försökt googla fram folk som suttit i samma situation, men aldrig funnit någonstans jag kan vända mig. Iofs hade jag kunnat prata med en psykolog och rätta ut alla små problem jag har. Men jag ville lösa om verkliga problem, andra personer som sitter i samma sits osv. Någonstans dit ALLA som känner sig ensamma, rädda för förändring, människor som sitta fast osv, kunde vända sig och bara prata av sig. 


Jag har varit i ett förhållande i 3 års tid ungefär, har älskat min partner varje dag av den här tiden. Men har alltid vetat att vi är oerhört olika, att vi inte delar samma syn på livet. Att vi vill leva det helt olika. Vi har hela tiden vetat om det här, men ändå valt att kämpa på. Men nu har jag insett att jag inte har levt mitt liv, utan jag har börjat leva som han lever. På hans sätt och inte på mitt. Jag har inte märkt det förrens nu, mina vänner och familj har märkt det men inte jag. och jag känner en stor förlust. Jag har gått miste om så mycket för att jag inte reflekterat över vad som hänt. Och där står vi nu, i ett vägskäl. Jag älskar min partner men jag vill och kan inte leva i ett liv där jag inte lever mitt riktiga liv. Jag är en väldigt social person som älskar att se nya platser, upptäcka och möta nya människor. I mitt förhållande har jag blivit en helt annan person. Vilket kan ske, men jag har gott åt det negativa hållet. Jag har inte strävat mig emot "min 100%tiga jag" om ni förstår? Han har inte velat flytta, vi bor på landet och jag vill på i stan. Jag vill studera i sverige, mitt hemland och han vägrar flytta med. Såna problem som man möts av, ni vet. 

Så därför har jag valt att lämna min partner, som jag älskar, för att stå på egna fötter. Och jag är livrädd. Både för ensamheten, att lämna tryggheten men också för vad som ska ske med mig. Det pirrar i min mage för att jag har så mycket olika val jag kan ta och så mycket möjligheter. Men samtidigt får jag en klump i magen för att jag lämnar min trygghet och kastar mig ut. 

Men jag vet att det är rätt. Och jag vet att INGEN människa ska bestämma över hur DU eller JAG ska leva våra liv. Någon person sa en gång "we make our own luck" och HELL YEAH! Det är så sant. 

Men det här vill jag bara berätta bakgrundsstoryn och se om någon är i samma sits? Jag kommer skriva av mig, få mina problem nedskrivna och kunna titta tillbaka på det här när jag funnit min lycka och vara så jävla glad över att jag tog det här steget. 


och så hoppas jag ju att någon annan finns där ute, som känt likadant och kan berätta sin story tillsammans med mig. 


love. / S. 

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments