​Hej fina.

Idag är det söndagen den 19 mars och jag sitter i skrivande stund ute på balkongen i solen. Det är så mysigt och skönt att vara ute i friska luften, de senaste veckorna har jag flera gånger gått ut och satt mig på balkongen bara för att få frisk luft och att få koppla bort andra intryck från hjärnan.

Det som jag tycker är allra obehagligast med att vara utmattad är påverkan på hjärnan. Jag tror jag har nämnt den obehagliga huvudvärken, som att det gör ont inifrån. Det är såklart skadan som hjärnan har tagit av all stress som jag känner av. För det är ju faktiskt så att vid utmattning så är hjärnan skadad, och det tar flera år innan den helt har läkt. Det har varit så frustrerande att inte hitta ord, igår kunde jag inte komma på vad min morbror heter (?? som jag liksom träffar flera gånger i månaden, senast förra helgen) och att svara på en fråga kan vara en pina. Typ när Kristofer frågar om jag vill ha mer kaffe, och jag bara får fram "eeh..... vet inte?". MEN jag känner tydligt av att huvudet mår så mycket bättre efter de senaste veckornas vila. Framför allt denna vecka har det hänt mycket. Jag har sett till att huvudet bara får koncentrera sig på en sak i taget, t.ex. kolla på tv fast utan ljud, lyssna på en pod och blunda samtidigt osv. Sedan har jag gått en kort, lugn promenad varje dag i två veckor ca. Luften och naturen är underbar. Det allra bästa, och det som jag märkt har blivit bättre nu, är att jag inte är lika trött i huvudet. Igår sa jag till Kristofer "jag är så glad! Jag är så trött idag, fast i kroppen! Inte i huvudet" - att få känna normal trötthet är underbart. Igårnatt hände dessutom något helt fantastiskt - jag sov en hel natt utan att vakna en enda gång!!! Det är första gången på ett år som det hänt. Sen att jag vaknade tre gånger inatt igen är en annan femma haha.. Hursomhaver, jag har tagit hand om mig och det är skönt. Sen hur lång tid jag har kvar till att bli återställd har jag verkligen ingen aning om. Mitt vanliga misstag är ju att tänka "men gu vad bra, nu kan jag köra på igen!" så jag kommer vara rätt försiktig denna gång. Nu är det typ 1,5 vecka kvar på min sjukskrivning och jag har ingen aning om vad som händer efter det. Min utmaning nu är att INTE fundera på det..

Pussar!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Hej vänner.

Nu är det nästan ett år sedan jag startade denna blogg och jag gjorde det som en nystart. Det har minsann hänt en heldel saker på detta år och allt till det bättre. Jag har aldrig varit så lycklig som jag är idag. Aldrig så nöjd, trygg, lugn. Och aldrig så utmattad, heh. Det är helt klart en konsekvens av hur mitt liv såg ut tidigare, av alla påfrestningar. Att jag inte har sett och förstått att mitt huvud behöver vila. Återhämtning. Kroppen och hjärnan har dock signalerat det hejvilt i ett halvår (minst) och nu (äntligen?) är jag sjukskriven. Jag förstår inte hur jag tänkte i december när jag krashat och inte orkade plugga, o så skaffade jag mitt ett heltidsjobb och trodde jag skulle orka det? Jag har ju en vilja av stål, och det är den som drivit mig vidare. Nu gäller det att rikta om viljan till att bli bra igen så jag kan fortsätta framåt.

Angående rubriken. Min vardag är rent av en pina. Ständig huvudvärk, en sjuk jäkla rastlöshet och en extrem inre stress. Kan knappt gå promenader utan stressa och skynda på. Jag har länge levt efter inställningen att jag ska göra saker så fort som möjligt. Nu försöker jag lära mig att göra saker så långsamt som möjligt och att bara göra EN sak i taget. Det är näst intill omöjligt. Denna vecka har varit ett helvete men idag, äntligen, så fanns lite mer energi. Hade fått ett paket till Ica med smink från Cocopanda (eeh internetshoppingen har gått varm denna vecka haha). Jag satt i lugn och ro i säkert två timmar och öppnade nya produkter, sminkade mig, lockade håret. Jag kände mig fin hela tiden. Hel hösten och vintern har jag känt mig SVINFUL och det har varit så tråkigt. Jag vet egentligen (fast man inte får säga så) att jag är vacker. Jag är fin och jag vet vad jag har för stil. Men det har funnits noll ork, i bästa fall har min sminkning bestått av CC-cream och fult påsmetad mascara. Drog på mig en sjukt fancy outfit också för jag blev så glad, trots att jag inte ens ska någonstans idag haha.

Snart kommer Kristofer hem från jobbet, det gör mig alltid glad. Puss!

Likes

Comments

Igår firade vi. Kan ni se vad? 💜

Likes

Comments

Hej från en blek och finnig Sofia hihi :)

Tänkte visa upp två nya favoriter i garderoben. En ljusrosa klänning från Bikbok som jag även skulle lägga upp en helkroppsbild på men kvallen blev så dålig så det får vänta. Klänningen är tight och har en slits vid vaden, mhm. Den kommer bli en favorit i sommar. Den andra favoriten är halsbandet, alltså!! Jag är såå dålig på att lägga pengar på accessoarer så är nöjd med detta köp. Dock verkar det vara väldigt dålig kvalitet då två små delar redan har lossnat.. från Pieces!

Likes

Comments

​<3

​På alla hjärtans dag kom Ida förbi på mitt jobb med denna bukett. Kristofer hade skrivit till henne på morgonen och bett henne köpa blommor och skriva ett kort till mig. Jag hade inte haft en tanke på att han skulle fixa något, han är ju trots allt på andra sidan jorden, så det var jättemysigt. Så tacksam.

Likes

Comments

Fyra favoriter från 2016

HEJ! Nu känner jag verkligen att jag vill liva upp lite här på bloggen igen, det har ju varit rätt tomt på inspiration här ett tag nu. Som jag har skrivit om så jobbar jag på en skola i Oskarshamn med elever i 7-9 och det är otroligt kul att få jobba med ungdomar i den åldern. Jag har bl.a. en nia i engelska och de ger såå mycket energi, blir glad bara jag tänker på det. Dels att få planera, undervisa och utvärdera är SÅ kul, det är ju vad jag lärt mig under studierna och nu får jag äntligen göra det i praktiken. Sen är eleverna helt underbara! De är (nästan) alltid på bra humör, pratglada och livliga. Det kan bli rätt intensivt och att vara lärare känns kaos ibland (haha) men det är så positiva vibbar alltså :)

Det har dock inte bara varit frid och fröjd den senaste tiden. Jag brottas med stress och utmattingssymptom och igår bestämde vi att jag ska gå ner till 80% och vara ledig en dag i veckan. Det är ju inte vad jag egentligen vill MEN det är det enda alternativet för att kunna fortsätta jobba. Jag är dock säker på att jag inom något år kommer vara tillräckligt återhämtad för att jobba heltid, det gäller bara att ta hand om sig själv nu.

Om TRE dagar kommer Kristofer hem från Thailand! Både han och jag längtar så haha, tiden har faktiskt gått väldigt fort. För en vecka sedan var det alla hjärtans dag och då blev jag överraskad med en vacker bukett, skriver mer om det senare :). Vi har dessutom en liten överraskning som jag ska berätta om snart.. åh vad mycket det finns att se fram emot i livet.

Pussar!

Likes

Comments

Heej vänner!!

Nu var det minsann länge sedan sist. Livet har rullat på i en väldig fart (vilket jag gillar) och jag har fullt upp med att vara närvarande i mitt eget liv, hehe. Sedan sist har jag ju börjat jobba, städat ur min lägenhet i Växjö, slutat jobba som amanuens, umgåtts med vänner & familj och förstås planerat framtiden med min Kristofer. Nu tänker jag vara lite smått cheesy men det är så att Kristofer är i asien och reser med sina vänner under tre veckor, och jag SAKNAR honom så sjukt mycket. Herregu vad jag uppskattar att jag har honom. Jag har faktiskt inte brutit ihop (än) o det är jag stolt över haha, men jag är ju van vid att vara en fighter. Vi har så mycket spännande saker planerade tills han kommer hem så det är väl inte hela världen att jag får suga på karamellen lite tills han kommer hem. Ovan ser ni även en bild på denna fantastiskt snygga man.

Annars - upplevt en grov ångestbubbla nyligen som golvade mig totalt. Det var bara att ta sig upp på bena igen och boka tid hos läkaren för en bättre framtid. Trots så många bra insikter och utveckling det senaste året så är det rätt tråkigt att jag insett att oavsett om jag har världens bästa förutsättningar så har jag, de facto, en stor ångestproblematik. Som ha ett genetiskt belägg för hjärtsvikt fast istället är det själen som drabbas, en förutsättning man blir tilldelad. Jag är övertygad om att det blir bättre och bättre med tiden, bara de senaste åren har livet blivit trippelt så mycket bättre än innan.

Puss och kram på er ångest eller icke ångest-drabbade finisar där ute!

Likes

Comments

Heej vänner!!

IDAG är det torsdag och bara TVÅ dagar kvar till julafton! Helt sjukt, jag längtar massor då det ska bli så mysigt. Min första jul med Kristofer också, kan inte bli bättre <3. I söndags fyllde jag ju år förresten, 22 hela år är jag nu wiho! Älskar faktiskt att fylla år i december, fast än att jag alltid fått höra att det verkar jobbigt ;) men tänk vad härligt det är att fylla år under årets mysigaste tid när det är julpynt överallt och granen är uppe. Min födelsedag var den bästa på många, många år. Kristofer serverade mig pannkakor på sängen på morgonen och paket. Sen sprang jag runt och städade, Kristofer frågade om jag verkligen ville göra det på min födelsedag? Men jag älskar när det är nystädat så det ville jag gärna haha. Vi bakade sedan lussebullar och efter det åkte vi till mamma och pappa dit familjen + farmor och farfar kom för att fira mig. Fick en jäättefin kofta från Odd Molly som jag önskat mig, en dammsugare (farmor fixar allt som behövs till hushållet ;)) och smink o ett halsband av lillasyrran o brorsan. Jag köper ju allt jag vill ha till mig själv så kände mig väldigt bortskämd och SÅ tacksam över presenterna. Bästa familjen. Dagen avslutades med kinamat på Bambugården med Kristofer, Ewe och Ami. Bästa, bästa finisar.

IGÅR var jag och hälsade på på mitt nya jobb!! JA, ni läste rätt. Har varit väldigt osäkert hela december vad jag vill göra, när jag orkar jobba och när jag kommer må bra. Men något har vänt denna vecka och efter arbetsintervjun i måndags kände jag mig LEVANDES igen :) satt och pratade med rektorn på Rödsleskolan i 1,5 timme, berättade precis allt om mig, bra såväl som dåliga. Vi pratade om elevernas psykiska ohälsa och deras jobb med detta på skolan. Igår blev det klart att jag börjar jobba hos dem 9 januari, kommer ansvara för en slags resursgrupp för elever som mår dåligt och behöver stöd för att orka. Dessutom kommer jag vara lärarresurs på lektioner i svenska och engelska + att jag har en klass i engelska!! Wihi. En liten buffé kan man säga men det känns bra för mig. Att dessutom ha garanterat jobb och lön i minst ett halvår känns hallelujah!! Tack livet.

NU ska jag duscha, göra mig iordning och sedan åka till Vimmerby med Ewsan <33 tacksam som bara den att jag får ha så underbara människor i mitt liv.

Pussar!

Likes

Comments

Har ni sett något finare?

I helgen var vi i Malmö, bodde på hotell, var på julgala, åt julmat, umgicks med härligt sällskap, såg Miriam Bryant, Plura, Petter osv osv. OCH åt supergod hotellfrukost, vilken helg alltså.

Mannen här över är helt overkligt bra alltså. Jag kämpar på i vardagen just nu, har fått lite jobberbjudanden och anstränger mig som bara den för att få lite bättre, skapa mig en stabilitet i vardagen igen. Han håller min hand genom hela processen och varje kväll innan vi somnar säger han "väck mig om det är något", för han vet att jag drömmer mycket mardrömmar och sover oroligt om nätterna.

Min älskling.

Likes

Comments

Hej vänner!!

Nu var det länge sedan jag skrev här. Som jag tidigare skrivit om så har det varit en tuff höst, jag förstår knappt hur jag har tagit mig igenom den. Det har inte känts bra i kroppen de senaste månaderna, jag har kämpat så _jävla_ mycket med att bara ta mig upp och genomgå vardagen. Tillslut rann bägaren över, i mitten på november hände något. Det blev äntligen tydligt för mig att jag inte kan fortsätta såhär.

Mitt liv kan bestå av mer. Jag vill vara mer levande, göra saker för min skull och för att jag vill. Plötsligt blev jag så djävulskt trött på att prestera, leva upp till förväntningar, hitta med, vara till lags, leva efter en 'perfekt' vardag. Fy fan. Nej, usch. Hela kroppen skrek NEJ och när jag försökte ta mig till föreläsningarna tog det tvärstopp. La ner allt och åkte till Kristofer. Bröt ihop, ifrågasatte allt, gömde mig.

Jag har en otroligt stark intuition. Min magkänsla tar mig alltid åt rätt håll. Det var den som tog mig till utbildningen, till min nya lgh, bort från dåliga relationer, till Kristofer. Plötsligt visste jag exakt vad jag skulle göra, men i o med att jag har en tendens att vara impulsiv (heehe) så bestämde jag att vänta i två veckor innan jag "gjorde slag i saken". Förberedelser, planering osv fixade jag med under tiden. Och så äntligen, denna vecka, skickade jag in ansökan om studieuppehåll. NO MORE STUDIES!. Jag var också hos chefen och sa upp mig från amanuensjobbet, plus att jag faktiskt sa upp lägenheter i Växjö.

Jag visste precis vad jag behövde, och när jag funderat så pass länge att jag insåg att jag inte kommer ångra mig så bara körde jag på. HEJDÅ VÄXJÖ! Känner jag just nu hehe... Vad mycket fint och lärorikt du gett mig (som jag tidigare skrivit tycker jag om Växjö) men någonstans insåg jag att man kan inte bo någonstans bara för studier, jobb och för att lägenheten är fin. Vad är det för liv?

Studier och jobb har varit en perfekt täckmantel de senaste åren när livet egentligen varit åt HELVETE. Det är vad som fått mig att fortsätta framåt, det har varit kul men också gett en slags bekräftelse. Tills jag insåg att vem fan är jag utan den bekräftelsen då? Om jag inte får bra betyg eller jobbar som amanuens? Vad tycker jag om mig själv? När jag träffade Kristofer började en ny del av mitt liv. För första gången i mitt liv kan jag känna mig värdefull och lugn precis som jag är, precis som det är. Jag behöver inte jaga något, jag får vara som jag är. Någonstans trumfade den fantastiska känslan och kärleken studier och jobb. Plus att jag är helt slutkörd. Det är den största anledningen till att det blev ett "magplask" såhär mitt i terminen. Jag orkar fan inte mer. Jag VILL inte mer. Jag skulle vilja kalla det världens bästa magplask.

Jag vill fortfarande bli lärare, jag kommer bli en så bra lärare. Den är den jag är. Men livet och jaget måste vara i fas, man kan inte bara köra på även om man har en målbild. Framgång är inte spikrak. Jag är inte intresserad av framgång öht just nu, inte jobbmässigt åtminstone. Nu ska jag leva, älska, andas.

Puss!

Likes

Comments