View tracker

Då var det åter igen dags för en uppdatering från Luleå. Livet rullar på som det gör mest och första läsperioden är nu över. Så nu på tisdag är det dags för nästa läsperiod att ta sin början. Och imorgon är det ca 3 veckor tills jag kommer hem till mina föräldrar i Skåne en sväng. Andledningen är att jag ska jobba som studentambassadör för universitetet under en mässa i Malmö den 26 november. Och passar då på att träffa mina nära och kära också!

Det känns att det närmar sig och jag längtar så. Efter mina småsyskon och föräldrar. För det är underligt att inte träffa dem längre. Jag börjar vänja mig men det ska bli härligt att träffa dem igen. Jag har redan planerat helgen med familjen, ska bli skönt med lite kvalitetstid. Sen ska jag försöka träffa lite vänner och njuta av att vara hemma. Ska få äta mammas hemlagade mat. Och riktig kebab. För det är då en sak de inte kan göra här uppe! Ska blir det första jag äter när jag kommer hem.

Ska bli mysigt att åka pågatågen igen. Att få dra med lillebror som fyller 18 nu i november på krogen. Kanske ta en tura över till Danmark och gå i butikerna, allt som man inte kan göra när man är här. Kommer kännas som en minisemester nere i Skåne.

Har egentligen inte mycket mer vettigt att berätta, men var skönt att få skriva av sig lite.

Bjuder på lite instagrambilder nedan.

Mot oändligheten och vidare.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Såg precis att min senaste inlägg var i mars, precis efter att jag varit på besök i Luleå, på LTU. Det är så underligt, för det är ju där jag är nu. Jag bor i Luleå och pluggar på LTU. Jag är här varje dag. Och kommer vara det fram till den 22 december då jag åker tillbaka till min hemstad.

Jag älskar Luleå och människorna här uppe. Eftersom de flesta flyttar långt för att plugga här är alla här på samma villkor. Det är skönt men samtidigt så längtar man hem. Det känns konstigt och i någon mån onaturligt att bo 150 min från alla som förut varit en del av ens liv. Man saknar närheten till familjen och vännerna. Eller ja, jag gör det åtminstone. Trodde nog inte jag skulle tycka detta var så fantastiskt men även så fruktansvärt jobbigt som det faktiskt är.

Igår hade jag väldigt mycket hemlängtan. Så jag ringde min mamma igårkväll, gråtandes, och lämnade ett meddelande om hur mycket jag saknar dem mellan snyftningarna. Jag hade nog någon form av föreställning om att om jag skulle blogga igen skulle allt handla om hur fantastiskt detta är, hur bra jag trivs och om att jag äntligen hittat något som känns som hemma. Allt detta stämmer, men jag glömde i mina fantasier bort att verkligheten inte är enkel eller lätt på något vis alls. För jag saknar min familj, jag saknar mina vänner, fan jag saknar försenade pågatåg. Saknar att kunna se Danmark på väg till skolan. Att bo mindre än 1h från världen. För det är en helt enorm kontrast att flytta upp hit bara sådär. Det är långt från det mesta, visst har jag nära till stan, och ibland undrar jag om inte utbudet av butiker är större här än hemma. Men det är en speciell känsla att bo så pass isolerat som detta är. När min mamma ringde upp mig idag så sa hon något om hur det är helt okej att jag längtar hem, men att hon hade känslan av att jag trivs bra här uppe. Och det stämmer.

Men samtidigt har jag aldrig mått så bra som jag gör här. Jag har alltid varit en rotlös människa. Och det har inget med min familj eller uppväxt att göra. Men jag är en rastlös själ. Jag har svårt att finna ro. Att känna mig tillfreds och bara finnas har aldrig varit min grej. Jag är nog många gånger öppen och ärlig. I många avseenden lätt att ha att göra med. (Ja, mamma, jag vet att du kommer skaka på huvudet just nu och undra varför jag ljuger, men det gör jag inte.) Jag kan vara spontan och galen, men jag har fruktansvärt mycket funderingar kring livet. Varför människor agerar som de gör, och över hur livet kommer att bli. Men här uppe har jag hittat lite ro. Jag känner friheten av att bo själv. Visst, jag är den slarvigaste jag känner, och jag har nog fortfarande inte fått in rytmen av att bo själv. Att ha egen lägenhet och sköta allt själv. Men det är en enorm frihet. Jag kan gå på en nattpromenad när min hjärna håller mig vaken om nätterna. Och har jag tur får jag se lite norrsken. Att komma ut och rensa skallen gör så mycket för mig. Att plugga in hörlurarna och ta en promenad är fruktansvärt befriande. Sen har jag hittat människor här uppe som jag tycker väldigt mycket om och som jag inte vet om jag skulle klara mig utan. Som är där när det är jobbigt och agerar lite som en familj. För vi har varandras rygg. Alltid.

Med denna text vill jag väl mest klargöra för alla att detta inte är enkelt. Att jag klarar det, men att jag ibland undrar vad i helvete jag håller på med. Varför jag utsätter mig själv för detta. Men det är även helt fantastiskt och underbart. Man faller ihop, men man byggs ständigt högre och högre upp. Jag har en skylt jag fick av en nära vän till mig, som jag känt i snart 6 år, på min 18års dag. "Hem är där de du älskar bor..." Jag har funderat på vad den betyder för mig så ofantligt många gånger, och jag tror jag hittat svaret nu. För så länge jag älskar mig, är hemma vart än jag befinner mig. Och de runt kring mig som jag älskar utgör säkra punkter. Platser som också är hemma, fast på ett annat sätt.

Denna texten är till alla. Alla jag älskar och håller av. Till min familj och mina vänner i Skåne. Till mina vänner här uppe och till alla som någonsin lärt känna mig eller kommer lära känna mig. Och den är precis som mig, lite svår att förstå, och ibland helt osammanhängande.

Likes

Comments

View tracker

Påbörjade detta inlägg när jag satt jag på tåget hem från Luleå och universitetsbesök. Tänkte försöka sammanfatta och samla alla mina intryck på något vis nu. Kan bli kaos, kan bli bra men vi ger det en chans.

Först när jag kom upp var det lite klump i magen. Men när jag kom till universitetet kändes det bra på en sekund. Hela universitetet utstrålar glädje, värme och gemenskap. Strålande sol var det också, tror bestämt Luleå försökte visa sig från sin bästa sida!

Jag gick två "minikurser" nu när jag var uppe. En var dag, så tänkte sammanfatta det i dagar.

Dag 1: Anlände till Universitetet och träffade ambassadörer och så, hade lite tid att döda, så vi vek pappersflygplan, snackade lite, gick på rundvandring (av någon anledning gick vi bara in på gymmet och sen tillbaka till våra pappersflygplan...). Sen Blev det lunch innan vi samlades och gick till våra respektive minikurser. Jag gick en kurs som hette Branding you, vilket är en kurs som finns på universitetet. Kursen ges på engelska av en sjukt härlig föreläsare, Tim Foster. På denna förläsning började min känsla av att detta kunde vara något för mig smyga sig på.

Vi hade sittning på kvällen, vilket bjöd på god mat, trevlig underhållning och gott sällskap. Jag fick även se lite norrsken(?!) vilket tydligen inte är helt vanligt inne i stan, med alla ljus och så. Men lycklig blev jag. Och tror det var just då jag kände att jag hittat hem.

Dag 2: Vaknade på vandrarhemmet vi sov på, som förövrigt var jäkligt fräscht, gjorde mig ordning, packade och begav mig med buss tillbaka till LTU. Där bjöds det på frukost och sen sista minikursen. Jag skulle gått på en som hette sociala dilemman och det kollektiva handlandets problem, men föreläsaren var sjuk så fick gå på en som hette kan man förhandla om betygen istället. Där hade vi en föreläsare som kallades för Janne. Föreläsningen var intressant och givande men handlade inget om betygen konstigt nog. Men kände mig lite klokare på förhandling när jag gick där ifrån. Efter kursen blev det lunch och sen lite gott häng innan jag begav mig till tåget och hem mot det skånska plattlandet igen.

Skulle kunna berätta så mycket mer. Men har som svårt att skriva ner mina känslor på ett sätt som utomstående kan förstå. Men vad har resultatet blivit av besöket?
Jag har sökt till LTU. Jag sökte till en kandidat i rättsvetenskap och hoppas börja plugga till hösten. Är förvånansvärt peppad men samtidigt jävligt nervös. Ska bli kul att börja ett nytt kapitel i livet!

Likes

Comments

Lyssnar på Håkan och skrotar runt i FB trådar och dylikt... Brist på underhållning antar jag. Men allt annat än pligg är jävligt attraktivt just nu. Men funderar på att seriöst ta tag i mitt liv imorgon. Men har faktiskt varit lite produktiv idag. 

1. Gjorde samt åt frukost, framsteg.

2. Köpte och åt lunch.

3. Ringde Tele2 och kirrade nytt abonnemang. Lätt värt med hundra spänn mindre i månaden samt 20 gb surf. Klagar inte.

4. Bokat säng på vandrarhem 17-18 mars.

5. Tagit tag i sista grejerna som behövde ordnas upp innan Luleå.

Jag har nog inte talat om det. Fick i ett svagt ögonblick för mig att Luleås Tekniska Universitet verkar som stället för mig. Så jag anmälde mig till sk. "minikurs" den 17-18 mars. Idag insåg jag att jag ska åka tåg ensam upp. Det är typ 21 h. Kommer dö av tristess. Sen kommer jag ensam få navigera i en stad där jag inte känner en jävel samt hitta till universitetet. Sen ska jag hänga med 300 okända personer i 2 dagar. Vad fan tänkte jag här?! Men vafan. Allt ordnar upp sig. Åkte ju trots allt ensam till Norge samt tog mig till flygplats och dylikt utan större problem. Så lär ju inte vara något större problem när man är i hemlandet fortfarande iaf. Men nervöst som fan ändå. Men är grymt sugen på att plugga där, så lika bra att spana in stället. Blir isf HT 16 för min del. Tänkte säsonga nu till vintern så får lite studiepaus. 

Hoppas det blir bra. Lite smått panikig just nu.

Mot oändligheten och vidare!


Likes

Comments

Här ligger jag en söndags kväll och lyssnar på en somewhat liberal podcast och väntar in sista åket för herrarna i slalom, alpina VM då. Såg första åket när jag kom hem från jobb och nu är det sista. Svensk medaljchans!

Ser enormt mycket skidor på Tv just nu, vilket har lett till grov abstinens och jag vill inget hellre än att kasta mig ut hejdlös för en brant snöig pist med två specialgjorda plankor fästa vid fötterna. Helst flera gånger varje dag. Typ mins 50. Ungefär. Försökte därför hitta någon som ville göra detta till verklighet på twitter, responsen: obefintlig. Därför får jag titta på folk som gör det. Som har det som yrke. Ja, jag är bitter. Detta leder också till sjuk längtan efter livet efter studenten. Vill bara att det ska vara över nu.

Om andan faller på hittar man mig på twitter uder mitt ständiga alias: Hsmoller

Mot oändligheten och vidare!

Likes

Comments

Men hej!

Jävligt länge sen jag tittade in här. Alltid lika spännande att kolla in gamla inlägg och tänka tillbaka på vem man var då. Men samtidigt är det en jävla lättnad att man inte är samma person nu.

Vad händer i mitt liv just nu då?
Inget spännande. Var på semester i Les Menuires med familjen en vecka, det var trevligt! Jag har shoppat kläder på Junkyard, så nu är garderoben för i år uppfräschad lite. Köpte balklänning förra veckan,den är klar nu & jag ska hämta den imorgon. E-X-C-I-T-I-N-G!

Och tydligen kom studentmössorna idag, något som jag totalt missat, men ska hämta den imorgon, så det är ju inte någon katastrof direkt. Som vanligt så skjuter jag upp allt vad skolarbete heter, men det ska göras. Typ. Någon dag.
Jag jobbar kvar på GameStop fortfarande & jobbar mina helger på rullande schema. Jag har valt att engagera mig i LUF & därför tillbringas mer eller mindre varje onsdagkväll i Folkpartiets lokaler inne i Helsingborg. Men det är jäkligt trevligt folk, intressanta samtalsämnen och go stämning så där är jag med nöje!

Tänkte ta upp det här med att blogga lite sporadiskt sådär. Bara för det kan vara kul & lite skönt att bara skriva lite om sitt liv. Inte för att någon bryr sig men ändå. Temat framöver är fortfarande lite oklart. Blir väl vad som faller mig in helt enkelt.

Mot oändligheten och vidare!




Likes

Comments

När allting är över,
och du fällt din sista tår,
kommer du vara starkare,
än du någonsin kan förstå. 

Mycket som händer just nu. Allt är liksom lite upp och ner. Liten släng av höstdepression skulle jag tro. För att sammanfatta kommer här en del bilder.

























Likes

Comments

Intressant dag alltså. Vaknar av ett sms från Maria som talar om att jag glömde min plånbok i hennes bil igår. Konstaterar efter en stunds panik att jag inte kunde ta mig till skolan. Utan jojokort, bankkort, körkort och matkort var jag helt enkelt låst. Detta löste sig dock och jag fick tillbaka min plånbok. Men blev ingen skola så har mest skrotat runt och småpluggat idag.

Imorgon blir det Kph med klassen så har gjort klar det vi ska redovisa där nu ikväll. Rätt kul att se hur mycket 4 personer kan få ihop på ca en halvtimme. 

Ville väl mest visa att jag lever. Är allmänt rätt så desorienterad just nu. Glömmer allt. Glömmer alla. Hjärnan måste börja samla sig om vi ska klara detta året. 

Här får ni en bild på något fint. 
 


Likes

Comments

"Hur kan han va det största som hänt?"
Älskade Maskinen. Vad skulle jag göra utan dem.

Vill tillägna detta inlägg till mina fantastiska underbara vänner. Det finns stunder i ens liv när man behöver sina vänner. Och då testas allt på riktigt. Och mina vänner är så förbannat fina och är där hela tiden. Tack. Alltså verkligen. Utan er är jag inget. Men med er är vi allt. Ni är så jävla bra och jag har sån tur som får ha er i mitt liv.

Detta gäller de närmsta. De som vet allt. Men även folk jag träffat på sistone, som kanske inte känner mig lika väl. Men va fan. Vad spelar det för roll? Ni är bra. Ni vet vilka ni är. Glöm inte hur bäst ni är. 

  


Likes

Comments

Sitter och panikpluggar lite. Har en kommunikationsuppgift till imorgon som är dömd att misslyckas. Känns inte allt för bra att ha den känslan redan nu, men vad ska man göra. Bara att fortsätta analysera Sossarnas valmanifest. Tur man är säker på sin egna politiska läggning redan. Men som tur är ska jag göra en till uppgift på samma kunskapskrav, och då ska jag verkligen lägga ner ordentligt med tid på det. Lyssnar på Oskar Linnros i vanlig ordning. Blivit mycket sånt på sistone. Älska min svenska musik!

Idag var en rätt så grym dag. Gick i skolan från 13.30, sen fick vi chansen att åka hem tidigare, så jag tog den chansen! Tog med mig Elin hem och kl. 16 när jag normalt slutar så satt vi i min bil på väg hem till henne. Väl där så bakade vi kladdkaka med lakritspulver, SÅ JÄKLA GOTT! Blev massa snack, skratt och lite kikande på eventuell miniresa under höstlovet. Så tacksam över att jag har en så fin vän när det behövs som mest! Man behöver inte ens prata om sakerna som tynger en för att det ska kännas bättre efter att man träffat henne. En riktig pärla är hon!

Har sååååå mycket att se fram emot de kommande helgerna/veckorna!
Imorgon så ska jag med Elin till Malmö för att se ett genomrep av The Addams family på Slagthuset i Malmö.
På fredag har jag jobb, och sen så ska jag till Hanna och fira henne.
På lördag jobbar jag fram till 14.00 sen ska jag till Göteborg och hänga med min andra Elin som jag inte träffat på ett bra tag!
Nästa vecka ska jag till Köpenhamn med skolan. Gå på museeum. Tycker sånt är skitskoj, så det ser jag fram emot!
Sen nästa vecka på lördag ska jag till Millan för att fira henne.
Och veckan efter det ska jag på BASLIBERAL I STOCKHOLM MED AWESOME PEEPS! Ska bli amazeballs!

På tal om Basliberalen så hämtade jag ut våra tågbiljetter idag. Som visade sig vara lite fel. Så det uppstod ett mindre kaos pga. av detta. Det löste sig dock! Men blev lite stressad innan det. Tur man är blond så eventuella gråa hår inte syns! ;)

Nu måste jag maxa pluggandet en sista halvtimme innan det är Paradise Hotel. Förnedrings TV när det är som bäst!


Likes

Comments