Header

Det bästa med regn och ruskväder är att jag inte behöver må dåligt över att bädda ner mig i soffan isället för att gå på någon uteservering eller åka och ta ett kvällsdopp. Så, här sitter jag. Hästarna har blivit avmaskade, så det kändes likes att bara åka hem direkt efter jobbet idag. Hinner jag klart både ryska och italienska i afton sätter jag nog på en film eller intar läsmode.

Saknar redan hästarna, efter två dagar av ren lathet från min sida. Nej, har haft mycket tankar om framtiden i omlop om framtiden som tar plats och energi och när man jobbar på det och har filmmys med mamma och behövt girl-talk med Amanda så är det okej med vilodagar ibland. Även för poahästarna som har varit så fina i veckan. <3 Även när vi fått besök av bambis.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

LÖRDAG och Sofia vaknar klockan 12:00 av solen som precis nått hennes fönster. Helvete, tänker hon. Shit shit shit. När man väl är ledig på soliga dagar är det liksom ett understryket måste att ta tillvara på timmarna, men det har ju redan nu gått åt skogen. :) :) Hon öppnar messenger liksom gruppchatten senast uppdaterad. Det visar sig att hon inte är den enda som sjusovit sig och missat förmiddagens sol, så inom halvtimmen befinner de sig alla i pontiacen från -69 som hon i dagens solljus kör cabbat.
De passerar stadens gator och parkerar vid tågrälsen som avgränsar liv från dröm. Grönt vatten och sandtag väntar dem på andra sidan.

Aja, redan klockan fyra måste hon vända tillbaka till verkligheten, har man tre hästar att fixa och en tid klockan nitton att passa leker livet inte alltid. He. He. Väl i stallet får hon pratsällskap av Emil som även hjälper henne med att fylla på vatten i hagarna (GULD). Sedan är det två hästisar som ska motioneras så när hon skrittar av hästis nummer två visar klockan redan sju och hon skyndar sig långsamt med att pussa hästarna adjö. (Man stressar inte iväg från hästarna, liksom man inte gör bort dem.) Två sekunder senare är hon hemma och tacka GUDARNA för att mamman hennes har preppat en pastasallad. Tre sekunder senare står hon och sminkar sig och i nästa minut är hon hos Julia O och firar hennes födelsedag med fina tjejer.

Då livet inte har några timmar (bättre så, tror jag) tog jag endast lite av Freddan Eklunds High Kick rosé och bubbel. Kvällen slutade dock i migränhuvudvärk, och i den stunden passerade dagen i revy för hennes inre och hon insåg att hon max druckit 3 dl vatten under dagen. Eh.

Likes

Comments

I dag på jobbet pratades det om vackra platser varvid Norge och Lofoten nämndes. Weho, tänkte jag och såg till att klippa ihop en liten minutsfilm från när jag var där med Tristan förra sommaren. Han är by the way en kanadensisk vän som jag träffade i Italien för snart två år sedan, och han kom och hälsade på i Sverige under en 6 veckors period.

Må tilläggas att jag ej satte mig in i färg och ljusredigering samt att jag bara använde mig av GoPros Quik-funktion, då jag håller på att rensa datorn litet. :-)

Likes

Comments

FYRA DAGAR VACAY! Tjoho! Hur har dagarna tillbringats om inte under solen med en bok i hand och medpackad picknick bestående av vattenmelon och en fräsch sommarsallad? Ack, så fina dagar. Cirka tjugo minuter från Giannas lägenhet ligger en av de vackraste sjöar jag sett. Bergen, som fulla av skog och växtlighet omger sjön gör att det redan klara turkosafärgade vattnet reflekterar ett sagolikt skimmer i grönt.

Fredag kväll åkte vi till Cento där bröllop på lördagen vankades. Söndagen, efter enbart 3 timmars sömn satt vi redan i bilen på väg till Marina di Ravenna. Tanken var att vi skulle sola och bada och bara ta det lugnt, men väl på plats ser vi att Le Frecce tricolori väntar oss under eftermiddagen!

Krasst sagt började det som en flygvapengrupp (i provinsen Udine, där för övrigt ovanstående bilder är tagna), som idag är mest kända för sin konstflygning. Inte bara för att de råkar vara den största konstflygningsgruooen i världen, men då det är riktigt skickliga också! Här pratar vi tio plan som under en halvtimme utför cirka tjugo akrobattrick, däribland möter varandra i en typ vacker symfoni. It was pretty dope.

Längre än så tänkte vi inte så när vi satt i bilen på väg hem slog det oss att Ravenna nog inte är gjort för så mycket folk. Vi satt i en bilkö i en timme innan vi tog oss ut från parkeringen. FÖRSTÅR Du vad jobbigt slut. Men dagen var bäst i alla fall!

Likes

Comments

I onsdags satt jag på planet till Italien igen. Tacka gudarna att jag slapp bytet i Köpenhamn och därigenom sparade minst 2 timmar, för väl landad i Bologna hade jag ett tåg att passa (eller två).

Fyra timmar senare blev jag upphämtad av Gianna i Udine (i norra norra norra delen av Italien). Trots att klockan redan slagit midnatt plus en var det en härlig värme ute som snabbt fick mig att glömma det kassa 8 plus-vädret jag 12 timmar tidigare lämnat bakom mig, och djupt ångra att jag valt jeans.

Min first day skjutsade jag Gianna på jobbet och tog själv bilen till Lago di Cavazzo. Där började jag om på en bok jag tidigare givit en halv chans, doppade fötterna i sjön och bara låg och tog det lugnt. Till min egen förvåning har jag smort in mig något djuriskt (tja nästan som lera täcker uv-strålning i alla fall), så när brunetten ändå står still mår jag inte dåligt över att chilla i skuggan.

Svettades som en gris så en dusch efter det satt inte fel. Sen var klockan nästan halv sju så jag hämtade Gianna och vi gick runt i staden.

Woopwoop klockan rusade iväg och plötsligt stod vi stressade och envisa vid spisen i lägenheten och väntade på att ärtorna skulle tina samtidigt som riset precis börjat koka. Vi hade 45 minuter att steka krydda blanda och göra klart middagen, packa den i matsäck och gå upp för en liten kulle. Tio minuter to go och vi var på väg.

Very nice. Vi "råkade" träffa in solnedgången, men jag tänker att det är väl saker som händer varje dag.

Likes

Comments

allt från Hanzens men bara en följde med hem och det var ingen av dessa

Likes

Comments

Ma quanto amo i cavalli?! Venerdì scorso- anche conosciuto come "Midsommar" in Svezia- la prima cosa che ho fatto quando mi ero svegliata era bere un caffè e portar una mela con me per consumare mentre andavo verso la scuderia. Appena arrivata mi sono ricordata che avevo non solo Jack e Sasha, ma anche il mio piccolo principe Miramis. Hmm. Forse la colazione non è stata la migliore. Ma dai, scuotando la testa alla mia pianificazione ho accetato che questa sarebbe stata un problema da risolvere dopo, non avevo tempo nemmeno per pensarne adesso. Se so una cosa nella vita, è che i cavalli richiedono tempo.

Sono andata fuori con Miramis più di un'ora. Nei boschi, passando ostacoli e in un canter così veloce che le lacrime erano solo un fatto... Bravissimo lui, è il mio cuore quel cavallo lì...

Finita con lui, ho portato Sasha dentro per prepararla. Siccome lei ha gli zoccoli senza scarpe (lol si dice "scarpe" in svedese- intendo ovviamente i ferri!), è molto importante non montare sul suolo troppo duro e con i sassi... Non le fa proprio male, però è meglio cercare di evitar problemi. Con lei ho provato a fare un allenamento mirato alla parte "canter." I primi due chilometri lei ce l'ha fatta fare 30 metri di canter senza interuzzione. "Bene" ho pensato con una piccola paura dentro di me dicendomi cose come: "ma se non ce la fa mai fare più di 30-50 metri?"... Poi mi ho risposto, quasi a voce alta: "Non quelli pensieri lì, non vanno", e ho cominciato a proprio rincuorarle.

"MA BRAAAVA SASHAA, che brava che SEEEEIIII, sì sì CERTO che CE LA FAIII. GUARDA CHE BRAAAVA. WEEEHO, Braviiiisssiiiimaaaa!"

...e VOiLÀ! Dopo due chilometri di più con gli intervalli, lei ce l'ha fatta piu di 200-300 metri!! Braaava donnina!

Allora, facciamo un viaggio nel tempo. Quattro settimane fa, faceva uno dei primi canter "sotto cavaliere". Personalmente io dovrei sempre avere questo in mente. La mattina del midsommar, lei ha fatto due chilometri in CANTER! Evidentemente in intervalli, ma non cambia il fatto che è migliorata tantissimo! Sono così fiera di lei. È una bravissima cavalla che ha bisogno solo di costruire i muscoli ed aver l'allenamento giusto.

Devo dire che mi sono un pochino innamorata di lei. Oh!

Nella foto qui sotto si può scorgere una sottosella fatto dalla pelle di una renna. Qualcuno forse esclama: "Ma non li ami gli animali scusa?" oppure "Perché metti un animale morto sul tuo cavallo?", ma a quelli voglio solo dire che sì, evidentemente li amo gli animali.

Allora, il discorso è questo... a) la pelle della renna è una delle cose più buone si può mettere come sottosella, b) le renne seguono il suo gruppo di "samer" (le persone che vivono nella Laponia, non direi Eskimo, ma capisci cosa ti voglio dire) per qualche periodo del anno, nel resto vivono nei boschi, può essere sotto il sole o nella neva, ma sempre nella libertà, e c) Una sella normale è fatta di cuio. Scusami, cosa dicevi prima?

Dovrei dire che si deve aver in mente che tutti i cavalli non gli piace. Questa donna Sasha qui era- con tutto il dovuto rispetto- abbastanza scettica all'inizio. Dopo aver sentito l'odore e aver capito che non era un'animale vivente, tutto è andato benissimo.

Mamma miiia, non voglio lasciarla maaiii!!!!

Allora, dopo due cavalli bravissimi, ho dato un'occhiata a Jack. mmma che bel cavallo. Non sono riuscita a laciarlo senza dar anche a lui una piccola passeggiata... e un po' di trick training! ;-D Guarda che non si dimentica mai una cosa imparata (una cosa imparata bene eh,)!

Credo che sia un anno da quando lo abbiamo fatto fino ad allora qui. Ricorda tutte le piccole cose che gli ho insegnato una volta nella vita... C'era un'estate quando avevo 12 anni che gliel'ho insegnato a distendere in un modo "naturale"; a fargli i complimenti quando abbassava la testa verso il suolo, e poi quando aggiungeva il graffio per trovar un posto dove potesse distendersi, così pian piano lui aveva imparato a distendere a comando... haha. sembra così facile. Non lo è. Ci vuole pazienza. (Ma tanto.) La giornata di Midsommar ho provato a dargli il comando che usavo così 9 anni fa... Non pensavo che lui avrebbe capito, ma insomma!...Guarda che bravo che è...

Oggi (sì tempo reale- finalmente weho!) ho lavorato fino alle 21:30, non sono nemmeno passata per casa prima di andare alla scuderia. Lì, mi sono incontrata con mamma, e insieme con Sasha ed i cani, abbiamo fatto una piccola passeggiata.

Ho solo preso la capezza e la corda oggi. Se non per rendere la vita più facile, almeno perché è quasi lo stesso montare con briglia e capezza... nel bene e nel male direi... adesso ricordo una volta quando avevo 11 anni e ho montato il mio piccolo Rekyl con solo una corda attorno al collo attraversando un ponte passando sopra un'autovia. Stupida ragazzina.

ma quanto li amo!

Likes

Comments

"Sofia" säger han och tittar med ren avsmak på mig. Jag är på väg att svara med hans namn och typ hälsa då han, full som satan, tar ett steg tillbaka och frågar med en översittarton och samma blick som innan "Eeh, vad gör du ens här?" Jag backar tillbaka, lutar mig mot väggen och fäster blicken in mot rummet, på någon som dansar till musiken som förövrigt suger. I ögonvrån ser jag att han fnysande skakar på huvudet, och går iväg. Han har rätt. Vad fan gör jag här? tänker jag innan jag beslutar mig för att sluta spilla tid på döda ting (also known as saker man gött lever utan). Jag säger ett snabbt hejdå till de vänner på plats jag har och går sedan hem.

På vägen klargör jag ett antal saker.

1. Att slösa tid på masker är fett ovärt. (den som vet den vet)

2. Att jag ska göra falafeltortillas när jag kommer hem,

och

3. Att alkohol är ett gift som jag enbart skall förtära vid enstaka tillfällen runt människor jag gillar (disclaimer: när jag befinner mig runt middagsbord i Italien).

Nä, tacka vet jag real deals. Ni vet där speglar inte har ett stopp. För spegeln är trots allt en av de mest real deals there is out there.

Likes

Comments

Trots att den största delen av mina lediga timmar har tillbringats med hästarna, har jag faktiskt varit duktig och hunnit med en studentskiva, promenad med vän, tårtbakning och filmkväll. Aja, idag ska jag förbi Saras lägenhet *finally* och sedan åker jag till... stallet. Ska försöka matcha in middag och intag, men vi får se hur det går med det.

I veckan har jag... skrittat ut barbacka med Jack och Ella med Blå, ridit Miramis, kollat på en Sasha som galopperar som en hjort i storhagen. Även skrittat ut i grimma och grimskaft på sessan och gått i vattendraget vid ridklubben.

Ett par hästpromenader med fina vyer har vi också hunnit med.

Sen var Sashan lite tjejig.

Likes

Comments

De är många. De hälsar på en. Ofta oinbjudet. De tenderar erbjuda en bekväm skjuts från punkt A till punkt B, eller så lämnar de en ensam framför en stenig och utmanande väg framför fötterna. Ja, alltså verkligen lämnar en där. Oftast ensam.

Om man som person då besitter en benägenhet att välja den steniga vägen just eftersom den tillåter en löjlig möjlighet att studsa från sten till sten med ett litet leende på läpparna mellan ögonblicken då man håller på att tappa balansen, kan man bara se till att göra det med lättsamhet. Och helst av allt en vän.

Vad är jag?

Lol valet.

Blåmärken .som hör sommaren till.

Dagssolens sista strålar som idogt tävlar med det leendet på läpparna som sprider ut sig i ett sken när håret i en reflektion glänser till.

Näe seriöst nu. Igår eller i förrgår, efter bästa Amandas studentskiva, mötte jag upp Julia och vi parkerade oss vid Tages. Bara tog det lugnt innan den jobblördag jag tillbringat innan innan jag nu befinner mig framför duschen redo för en uppfräschning. Jag har hört att John Blund är svårflörtad numera.

Likes

Comments