Antal hästar omhändertagna: 2.

Antal investerade timmar: 4.

Trötthet: 0.

Hunger: 10.

En ledig dag. Jag laddade upp för att redan påbörja nästa veckas uppgifter men då solen bländade mig så att jag inte kunde läsa, lade jag snabbt de planerna på hyllan och passade i samma veva på att ta ner stallkläderna . Ombytt och klar åkte jag iväg till stallet och gav lunch. Jack fick följa med in för lite SPA-behandling innan vi påbörjade vår lilla promenad på isen. Efter ett tag satt jag upp och vi skrittade barbacka upp till torpet.

När ponny nummer ett var färdig och klar, gick jag ut och lekte lite med Miramis. Han tyckte att jag var tråkig när jag bara satt i hans hage, så han tog tag i min hästsvans och drog upp mig. (Ja, nu har jag bara halva mitt hår kvar.) Vi lattjade runt lite och pussades i mängder. Sedan fick han ta på sig ett tunnare täcke istället. När jag tittade över till de andra hästarna, fastnade jag på Sacha som såg svartsjuk ut.

Jag skickade iväg ett meddelande till Anna och frågade om Sacha kanske ville gå på en promenad. Vi gick i skogen, plumsade i djupsnö och travade lite på isen. Jag tog två grimskaft för att prova eftergift från hennes sida (och min, såklart!). Gick superbra! Även när vi sprang runt på en stor volt. Hon är så lugn och fin. Det enda hon kan tycka är obehagligt är om hon har någonting som låter bakom sig, som hon inte kan se, då hon börjar att trava snabbare vilket gör att jag måste övergå från jogg till sprint. Det skedde som tur bara en gång, och bara under ett par meter. Men nog fan han Soffan bli svettig nog!

Efter det fixade jag stallen och gav sedan middag. Lagom till klockan fyra och solnedgång.

Likes

Comments

Allt tycks ske dag för dag ända till man kommer på sig själv att titta tillbaka på det hela och minnas allt i ett jäkla svep. Det är som att allt man gjort bara har samlats i en enda skopa. Perioder av positivitet och perioder av gråskala. Boh. Idag vaknade jag och ringde snabbt in till jobbet för att höra om det var en hel eller halvdag som väntade mig. Det visade sig vara en halvdag, så jag lastade på mig alla italienskaböcker för att sedan sätta mig på nedervåningen och plugga lite. Ganska snart hörde Amanda av sig, så vi bokade in en promenad i det fina vädret.

Det var mycket härligt. Det var som så lugnt och stilla. Det var skönt att få skratta också. Jag har fler än få gånger kommit på mig själv att le utan att vara glad, skratta utan att känna någonting. Det var skönt att få göra det, liksom, skönt att få ett kvitto att man fortfarande lever när man umgås med människor och inte bara med djur. ;p Här går vi över Brooklyn bridge, aka Bergsviks bridge.

Lite smått frusna kokade vi upp lite tevatten, drack saft och fikade lite innan jag kilade iväg på ett par timmars jobb.

Likes

Comments

Gårdagen började med ett par timmars jobb från morgon till eftermiddag, sedan åkte jag till Julia för att mötas av ett par tjejkompisar där, som alla redan var i fullt sjå med att preparera vår kommande brunch. Jag ställde mig snabbt vid diskhon för att få undan det värsta, medan den andra Julia skar upp frukt och grönsaker. Jag tog efter ett tag över Saras stekpinne och lät henne sätta sig en stund. Först när pancakesen var klara fick hon tillbaka den, för att förbereda lite scrambled eggs. Vi hade kaffe, smoothie, bröd, pålätt, scrambled eggs, pancakes, sirap, mango, hallon och frukt. En alldeles perfekt brunch efter förmiddagens jobb.

Jag åkte hem vid fyra, halv fem och satte mig med lite plugg. Sedan kokade jag nudlar som jag kastade i mig innan jag vid klockan 19 åkte till Emma för att hämta upp henne. Efter att ha plockat upp även Lina och Ella, körde vi förbi Ica och köpte lite filmmyssnacks och åkte till Tova. Med sällskap av Brage kanin och Kila hund startade vi den mest självridande filmen typ...ever? Efter att ha sett DiCaprio spela mot Winslet kunde vi ju inte inte googla runt vines på Leo. Och sedan Chuck Bass, och Johnny Depp, och alla andra söta skådespelare.

Nu är jag vaken för idag och ska eventuellt plugga lite eller se om Amanda vill dricka te innan jag ska iväg på ett till litet jobbpass.

Likes

Comments

Vi går med långa tyglar upp mot 70-vägen som vi måste gå en bit efter för att ta oss till slingan runt berget. Jag kortar upp tyglarna när jag vaksamt vänder huvudet åt vänster, sedan åt höger och tillbaka till vänster igen för att försäkra mig om att det inte kommer någon bil. Mobilen plingar till, jag tar tyglarna i vänster hand, medan jag fifflar fram mobilen med den högra. "C'è il sole", det är sol, står det på displayen. Jag föser ner den i jackfickan igen. Jag får svara senare, tänker jag och tittar upp. Solen ligger bakom moln idag, det var en gammal bild jag hade skickat. Trots det är det vårvärme ute. Jag rider i endast ridbyxor idag, för första gången sedan november då jag befann mig på en främmande häst i Italien. Det är ändå en speciell känsla. Att rida i ridbyxor istället för täckisar alltså. Ett dovt mullrande kommer mot oss. Jag ser en röd stor skopa ungefärliga 200 meter framför oss. Suck. Ponnyn och jag vänder snabbt om och travar fort som attan undan till första bästa avfart. Det är en spänd ponny jag sitter på medan vi väntar på att plogtraktorn ska bullra förbi.

Det går bra. Miramis spänner sig alltid och blåser ljudligt ut, men mer än så är det inte och jag driver upp honom på vägen igen. Jag får iväg honom i rätt riktning efter att han har testat mig genom att försöka backa in på grannens infart och ner i diket. Så fort han går framåt börjar jag sätta honom i arbete för att förleda hans tankar till annat än att försöka vända hemåt. Genom sidvärtsförflyttning undan båda skänklarna, lyckas vi att komma fram till skogsstiden som snart leder oss in på slingan.

Vi börjar med skritt- och travövergångar, där stor vikt läggs vid att han ska göra övergångarna på bakdelen istället för framdelen. Efter ett halv varv fattar vi galopp. Sofia låt mig springa lite först, ber han, och vi länger ut steget lite extra i backen. Väl uppe, återtar jag tyglarna för att återgå till arbete på horisontellt plan istället för på lutande, men han biter fast bettet och övergår till någon tre-taktig galopp. Låt mig komma igång först, säger han, och menar att hans bak inte riktigt är på plats ännu. Vi galopperar friskt framåt, jag lite pedantiskt petig med att allt ska ske med kraft bakifrån, till dess att det enda jag behöver göra för att korrigera baken är att sitta till. Som ett brev kommer på posten ger han nu automatiskt efter och är lätt som en fjäder i handen utan att bara knäppa av. Andra varvet arbetsgalopperar vi i ett friskt tempo, för att sedan försöka oss på lite samlingsarbete.

Jag driver samtidigt som jag sitter tyngre för att samla upp honom. Han svarar med att galoppera långsammare. Jag försöker aktivera genom att göra lite klickljud, men det är fortfarande en långsam galopp på snudden till tretaktig. Han sitter fortfarande inte. Jag gör en övergång till skritt. Går två steg, sedan galopp igen. Tre galoppsprång senare är vi nere i skritt igen. Jag måste ändra på någonting. Jag tänker på hur jag sitter och hur jag inverkar på honom, för det är mer än sällan han. Jag tar ett djupt andetag och sjunker ned i sadeln samtidigt som jag håller knän och lår öppna för att ge honom plats att arbeta under mig. Vi gör en övergång till. Där sitter det. Vi fortsätter i samlad vänster galopp och där är det möjligt att göra halt, där är det möjligt att skjuta iväg i ökad galopp och där är det möjligt att vända in i en piruett.

Det tredje varvet gör vi övergångar i galopp. Vi länger genom hela kroppen och vi samlar från det på ett steg. Han är verkligen som ett gummiband. Jag är mer än nöjd med galopparbetet, han har en fantastisk energi, så vi travar av och jag lägger ner honom. Innan jag saktar av till skritt kontrollerar jag så att han är kvar på plats genom att korta upp och samla honom under två, tre steg. När han lyhört lyssnar, länger jag ut tyglarna och kramar om hans hals. Vi svänger av mot 70- vägen igen och går sedan tillbaka till stallet. Denna gång utan att möta någon röd, spännande plogtrakor.

Likes

Comments

Januari blåser ute. Igår var det -14° idag är det +3°. Alla färger är ändå likadana ute. Blir lite enformigt med bilderna, men låt gå! Jag ska gå och fota ett par böcker nu. Lär vara mer intressant. Idag vaknade jag i alla fall 05:32 av en gnällande vovve, men lyckades efter lite hundövertalning att somna om till 06:30. Orsaken till uppvaknandet? Samma hundgny. Kvart över sju gick jag upp, bara för att en timme senare befinna mig hos veterinären för bokad tid. Klockan elva var det upphämtning och sedan dess har jag varit pass-upp åt henne, sitter och konstant kliar hennes mage medan jag försöker åstadkomma någonting produktivt. Amanda kom förbi ett tag. Hon är bra. Men magkliandet var tvungen att fortgå... Slutar jag att klia (som nu när jag skriver detta) börjar hon gnälla. Stackarn. Nu ska jag återgå till min lifechanging bok och mag-kliande.

I går red jag i alla fall Miramis på isen ett tag, sen vi gick till torpet, runt travbanan och på kvarteret. Gick även ut på en promenad med vackra fina Sacha som jag för övrigt smälter av att titta på. Sprang sedan mellan hästhagarna i en halvtimme bara för att jag inte kunde sluta pussa på dem. Miramis var så glad. Pussades som en galning. Jack var inte lika på, han var nöjd med sin och Mr.Blås försök att ta av varandras grimmor. Det var piano i alla fall.

Likes

Comments

Finns liksom inget annat att önska, förutom när de kalla vindarna kommer och hala vägarna. Bortsett från att ha kört i diket en gång, fått hjälp under arbetstid och sett på Sherlock med pappa, har jag varit i stallet i vanlig ordning. Eller. Lite mer sällan än tidigare, men det blir väl så när Miramis har Ella och Jack har Lina. Aja. Är glad de dagar jag är där i alla fall.

Resan till Gambia då, vad fan hände där? Deras president, som vägrade att avgå, orsakade ju hot om militärinsats vilket ledde till att Ving fick kalla fötter och ställde in för oss. Typiskt. Aja livet är inte alltid guld och gröna skogar. Får carpa en extra vecka i norr med förhoppningsvis mycket jobb!

Vi kan väl ändå vara nöjda. Tycker jag. Puss puss.

Likes

Comments

Lagom desperat över att få ut den svarta (!!!)) färgen ur håret provade jag en naturlig avfärgning, annars känd som "c-vitamin metoden." Steg 1: ta bild på ingredienserna.

Steg 2: Pulverisera 6-7 C-vitamintabletter och ta förebilder.

Steg 3: Fukta håret och blanda ingredienserna. 3 msk balsam, 1 msk honung, och ett par droppar citron. Gegga ut det i håret och täck för med aluminium.
Steg 4: Lek Alien.

Steg 5: Täck håret med plastfolie och vänta tre timmar.
Steg 6: När det inte blir något resultat, play it cool. Håret är mjukt som efter en inpackning. Win i alla fall.

Likes

Comments

Spänningarna i Gambia tätnar och vi får snart veta huruvida president Yahya avgår eller ej...alltså huruvida planet lyfter eller ej... äsch. Allt händer av en anledning, men min gut-feeling säger mig att han kommer att avgå. Aja, annat än det har min dag bestått av jobb och myshäng hos Olw. Imorgon springer jag in för en kort arbetsdag och sedan ska jag prova att avfärga håret. Mmh! Kul!

I övrigt har Italienska II-kursen startat idag. Så efter tre dagars ledigt sätter det igång igen! Nu kör vi!!!!

Likes

Comments

Mina fingrar är som uttorkade vindruvor (aka russin) efter mitt försök att ta en snabbdusch. Så bra gick det. De senaste veckorna har jag funderat liksom hundratusentals gånger tidigare varför jag bloggar. Det är kul när folk läser, det är kul med respons. Men mest bloggar jag väl ändå för mig själv. Med det sagt kickar vi igång 2017, öppnar dagboken och gör den tillgänglig för den som vill ta del av den.

För att dra ett kommande halvår kort, ligger ett antal kilometrar framför mig.

  • På en vecka åker jag till Gambia med Cecilia. Om någon behöver en anledning till varför jag åker (det är faktiskt mest jag som behöver det) så kan vi väl säga att jag firar 30 avklarade hp-poäng.-


  • Följande februarimånad kommer jag mestadels tillbringa i stallet, en halvtimme på vårdcentralen för vaccin, och förhoppningsvis mycket jobb. I början av mars vinkar jag hejdå till Sverige igen för Italien. Där väntar karneval, roadtrip och förhoppningsvis en månad på Sicilien.


  • I mitten av april- även känt som påsk- åker jag nog till Portugal en vecka med Giannandrea, varpå jag tar en buss till Spanien för födelsedagsfirande där.

Maj månad tillbringar jag antingen i Svearike eller Italien. Vem vet. Jag visste inte ens vad jag skulle göra nästa vecka för tre dagar sedan. Med det sagt så hoppas jag att hela mitt liv blir så. Jag har en magkänsla av att man lever som allra lyckligast om man bara följer sitt hjärta och skippar alla krav och yttre påtryckningar. Det är så jag i alla fall lär mig uppskatta det som sker här och nu.

Likes

Comments