Vart börjar man en sådan här berättelse? Att ens försöka få ner upplevelsen och alla känslor i ord kan bli svårt, men jag ska göra ett försök. Dessutom ska jag försöka gå tillbaka i minnet och komma ihåg dagen då Lowe kom.

Det hela började den 2 juli, dagen jag gick in i v.43 och jag hade en planerad igångsättning på Östra sjukhuset. Lowe ville verkligen inte komma, han verkade trivas inne i magen! Klockan 9.30 var vi inne på förlossningen, vi satte oss ner och fick vänta ett tag på ett ledigt rum. Det var fullt på avdelningen så vi fick vänta i uppehållsrummet fram till klockan 10-10.30 ungefär. När vi fick ett rum blev vi välkomnade av en jättetrevlig barnmorska och jag blev undersökt för att dom skulle kunna planera hur dagen skulle läggas upp.

Undersökningen visade att jag var öppen 2cm och det bestämdes att jag skulle sättas igång med hjälp av en tablett, cytotec. Den här tabletten skulle jag få litegrann utav, utspritt under dagen. Tabletten löstes upp i vatten och den första dosen fick jag någon gång runt kl 11.30, därefter kopplades jag upp via ctg för att mäta eventuella sammandragningar och för att se om tabletten hade någon verkan. Nästa dos fick jag ungefär 13.30 och kopplades upp på ctg igen. Tabletten gjorde att jag fick fler och tätare sammandragningar, men eftersom jag hade sammandragningar sedan vecka 18 så var jag rätt van och tänkte inte mer på det.

Jag och Anton gick en promenad runt sjukhuset för att fördriva tiden och för att Lowe skulle sjunka nedåt. Enligt den första undersökningen som gjordes när vi kom in var hans huvud fortfarande rörligt, han var alltså aldrig fixerad. Efter en promenad i stormen fick jag min tredje dos cytotec och enligt ctg'n fick jag första värken kl 17. Det märkte jag aldrig eftersom sammandragningarna kändes likadant hela tiden.

Jag fick tipset att guppa på en pilatesboll av en vän som födde barn några dagar tidigare. Sagt och gjort, från kl 17 till 18.30 guppade jag upp och ner, fram och tillbaka på bollen och märkte att nu händer det någonting. Jag började klocka värkarna medan vi kollade på några avsnitt av How i met your mother, och vid nästa undersökning kl 18.40 kom första riktiga värken som gjorde så ont att jag började gråta. Jag var då öppen ungefär 5cm.

Barnmorskan som då hade läst i mitt förlossningsbrev frågade om jag fortfarande ville bada och självklart ville jag det! Vid 19.30 klev jag ner i badkaret och tog värk efter värk. Det var så himla skönt att spola varmt vatten på nedre delen av magen samtidigt som jag fokuserade på andningen. Anton satt bredvid och vi pratade om allt möjligt medan han åt mat och jag tog värk efter värk. När klockan började närma sig 21 kände jag att värkarna gjorde 7 av 10 ont och jag ville då prova lustgas (jag ville även gå upp eftersom jag var extremt kissnödig).

Jag testade att använda lustgas vid några värkar innan jag klev upp och tog mig tillbaka till mitt rum för att gå på toaletten. Nu ber jag om ursäkt om det blir för mycket information, men vid den här tidpunkten började Lowe sjunka djupare ner i bäckenet och jag kände ett stort behov av att bajsa (inget falskt alarm). Efter toabesöket ställde jag mig vid gåstolen och tog några värkar, andades lustgas och fick väldigt bra stöd av Anton och vår barnmorska. Vid 21.45 kände jag återigen att jag behövde bajsa och då förstod barnmorskan att nu var Lowe påväg ut! Vid undersökningen var jag öppen 8cm.

Hon kallade in resten av barnmorskorna som precis skulle gå på sitt pass (skiftbyte vid 22) och jag blev uppkopplad på ctg igen. Den barnmorskan som hade varit med oss sedan kl 15 och som slutade kl 22 kom tillbaka och närvarade vid slutskedet av förlossningen. Ett litet sidospår; barnmorskan var mamma till Antons systers pojkvän och var ett helt underbart stöd under hela dagen/kvällen. Men åter till min förlossning, när jag tog värk efter värk stående på knä i sängen, lutad mot ryggstödet, lossnade mätaren som mätte Lowes hjärtljud. Det beslutades då att sätta en elektrod på hans huvud, och i samband med att dom satte den elektroden tog dom hål på hinnorna och vattnet gick. Därefter öppnade jag mig (tror jag) till 10cm. För att förtydliga för er så handlar det bara om minutrar emellan att jag stod på knä till att elektroden sattes på plats osv. Min tidsuppfattning var heller inte den skarpaste och minnet kanske sviker såhär i efterhand. När klockan var 22.20 fick jag första krystvärken och vad som kändes som flera timmar, men egentligen bara tog 30 minuter vad ett enormt häftigt arbete av min kropp innan Lowe kom ut.

Förlossningen var så otroligt häftig, underbar men samtidigt skrämmande. Att släppa all kontroll och bara lyssna/följa kroppens signaler för att krysta fram ett nytt liv! Till er som har en förlossning framför er, jag är så avundsjuk!

Innan igångsättningen fick jag höra att det kunde dröja upp till tre dagar innan bebis var ute och att jag skulle förbereda mig på smärta. Jag vet inte varför, men min förlossning blev snabb, inte allt för smärtsam (mer än att det gör ont att föda barn) och återhämtningen gick fort. Det kanske är så som min barnmorska sa på efterkontrollen, att jag är en sån som är gjord att föda barn. Skönt om det är så haha!

17-07-02 Lowe Börjesson <3
(jag beundrar även min syster som var så bestämd om att Lowe skulle komma den 2 juli, fastän mitt BF var 17juni!)


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Men alltså, hur kul är det inte att ni är flera stycken som kikar in här lite då och då! Jag ser allt på statistiken ;)

Sedan Lowe kom har jag inte prioriterat att uppdatera, men nu känner jag ett sug av att skriva av mig emellanåt!

Lite saker jag vill skriva om;
Förlossningen
Första tiden med bebis
Hur fantastiska kroppar vi kvinnor har

Vardagen med bebis
Och självklart andra roliga saker som händer i mitt liv.
Hoppas ni fortsätter att kika in här och tar del av det jag har att erbjuda.

  • 58 Readers

Likes

Comments

Hejhej!

Idag har det varit en lång med mysig dag. Jag och Anton åkte ut till Donsö där hans bror och fru bor. Kristin tog sjuksköterskeexamen i fredags och hade bjudit in till lite firande. Det var supermysigt och väldigt mycket folk!

Jag själv mår bra idag, väldigt trött och öm i kroppen. Jag har en sån smärta i mitt bäcken, tror att det har tillkommit utav de promenader jag har gjort idag. Till och från båten på saltholmen och från båten och huset på Donsö. Det är en bit och med en bebis i magen som trycker på neråt gör promenaderna lite smärtsamma.

Nu ligger jag i soffan och vilar, har en känsla av att jag kommer somna här idag haha. Tänker inte gå en meter till!

Jag tog heller inga bilder idag så detta inlägg blir lite halvtråkigt med bara massa text, men det får ni stå ut med !

Puss och kram<3

Likes

Comments

Hejhej!

Jisses, idag är det två veckor kvar till bf! Vart har tiden tagit vägen egentligen? Varje dag blir jag mer och mer spänd inför vad som komma skall och samtidigt lite nervös. Jag har inte varit nervös tidigare men nu när det är så nära så börjar nervositeten krypa fram. Dock är jag fortfarande väldigt taggad inför detta!

I torsdags fick jag någon superenergi och städade lägenheten, tvättade och handlade mat. På eftermiddagen kom min underbara vän Helén hit och fikade lite. På kvällen var jag helt slut i både kropp och huvud. Jag tänkte ta fredagen och bara vila innan jag skulle iväg på kvällen. Men istället åkte jag till klädkällaren i Bohus och handlade lite nödvändigt till skrutten. Hann inte vila jättemycket innan jag skulle iväg på födelsedagsmiddag i stan.

Frida och Ola firade att dom fyller 25 år iår och det blev först lite aw (speciellt för mig haha) och sedan en god trerättersmiddag på en restaurang på tredje lång. Supergod mat och jag drack en alkoholfri mojito, herregud så gott det var! Jag har verkligen saknat drinkar, men insåg igår att det är lika gott med alkoholfritt som med vanliga. Lite billigare dessutom ;).

Men eftersom jag hade hållit igång hela fredagen också var jag så mör i kroppen och magen spände. Det kanske är dags att inse att min kropp inte orkar lika mycket som hjärnan vill. Jag kanske ska passa på att vila lite mer om dagarna så att jag orkar med förlossningen när den väl sätter igång!

Imorgon går jag in i vecka 39 (38+0), nu börjar nedräkningen på allvar !

Ha det fint <3

Tog helt klart bara kort på det viktigaste.. haha (speciellt efterrätten)

Likes

Comments

Hejsan!

Först måste jag bara skriva att jag är så tacksam över mina underbara vänner och min familj. När jag som minst anade blev jag överraskad med en babyshower.
Mamma hade planerat födelsedagskalas för pappa som fyllde år den 27 maj, dom skulle dock vara i norge då och därför skulle vi ha lite kalas söndagen innan. När jag kom hem förstod jag dock att så inte var fallet, det stod väldigt många bilar utanför huset och jag tänkte "det skulle väl bara vara familjen?". När jag kom in blev jag överraskad av mina vänner och min familj, jag blev så rörd att jag började gråta och oj va fint dom hade ordnat det.

Ett bord fullt med kakor, tårta och fruktfat. Dom hade även planerat lekar som bland annat att jag skulle dra en bokstav och de andra skulle komma på så många pojknamn som möjligt på en halv minut. Jag fick gissa barnmat, "bebisbajs" haha och mäta magen. Gästerna skulle också gissa hur stor min mage var i omkrets och även vilket datum bebisen kommer. Där var det många spridda skurar haha. Hoppas innerligt att min syster har fel, hennes gissning är att han kommer den 2 juli. Det innebär att det är en månad kvar och jag är inställd på max två veckor. Det kommer väl jag få äta upp i efterhand antagligen haha!

Jag fick massa fina presenter och lever fortfarande på den dagen. Tusen tack till alla som var med och överraskade mig! Jag älskar er <3
Skrutten kommer få så fina människor i sitt liv!

Likes

Comments

HejHej!

Nu var det ett tag sedan jag uppdaterade, jag ser att folk fortsätter kika in här och det ger mig inspiration till att fortsätta uppdatera er kring graviditeten. Jag är nu i vecka 38 (37+4) och har totalt 16 dagar kvar tills skrutten är beräknad. Jag kan inte förstå hur fort dessa månader har gått, i julas (som för övrigt känns som igår) var jag liksom i v15. Undra hur fort tiden kommer gå när bebis väl är ute.. Vips säger det väl och så har han tagit studenten haha!

Jag tänkte göra en kort uppdatering kring de senaste veckornas graviditet:
Kroppen har samlat på sig enormt mycket vätska, min vigselring sitter numera runt halsen och skorna börjar bli för små. Värst är det när solen skiner och det är varmt.. Jag väger nu 71kg och har alltså gått upp 15kg totalt. Var hos barnmorskan i måndags och Sf-måttet på magen har tydligen inte ökat så mycket som hon ville, ska därför tillbaka på kontroll nästa måndag. Jag tror dock inte det är någon fara eftersom jag tror att skrutten har sjunkit ner i magen rejält. Detta tror jag eftersom det emellanåt gör så fruktansvärt ont i fiffi då skrutten troligtvis knuffar på musklerna/nerverna i bäckenbotten!

Annars mår jag bra, vill mer än allt annat träffa det lilla livet som finns i min mage. Jag har aldrig längtat såhär mycket som jag gör just nu! Blir snart galen.


Likes

Comments

HejHej!

Hoppas allt är bra med er, med mig är det faktiskt bra idag. Sitter i skrivande stund med en sammandragning som gör lite ont i nedre delen av magen. Det känns ungefär som mensvärk, med googles hjälp är det troligtvis en förvärk jag har. I söndags gick jag in i vecka 35 och nu börjar det verkligen närma sig duedate, Jag längtar ihjäl mig och tycker att tiden aldrig gått såhär långsamt som den gör just nu..

Gravidstatus just nu:
Gravidveckan som varit: Bra men jobbig när värmen var här i helgen. Fick akut åka till H&M för att köpa gravid-shorts och ett nytt linne (hehe, jag klagade dock inte). Alla mina shorts, då inklusive mjukisshorts har blivit för små och sitter åt nedanför magen. Detta gör att jag får sammandragningskänningar! Var hos barnmorskan förra veckan för en extra kontroll av SF-måttet (det mått som mäts från fiffi upp till översta delen av livmodern). Förra besöket hos barnmorskan mättes magen till 30 och jag behövde då göra en till kontroll för att se att skrutten växer som han ska. Det gjorde han och nu ligger jag bra på min kurva igen.

Cravings: Inga speciella cravings faktiskt!

Vikt: Jag passade på att väga mig vid det senaste besöket och nu vägde jag 69kg. Det är en viktuppgång på 13 kg från start. Det ska bli intressant att se vad jag slutar på när skutten väl väljer att kika ut, nu i slutspurten samlar jag ju på mig mycket vätska och fett som skrutten behöver!

Till sist: Jag längtar som sagt ihjäl mig och vill bara träffa lille prinsen i min mage. Allting är klart inför hans ankomst och jag är spänd på att få se hur han ser ut. Kommer han ha mycket hår? Är han en fyra/fem kilos klump eller väger han enligt "standarden"? Blir han lik mig eller Anton?. Många funderingar och mitt tålamod börjar försvinna :D


Vad gjorde jag i helgen? De fina soldagarna spenderades ute på Fotö med Anton, hans föräldrar och våra vänner. Anton hjälpte sina föräldrar att byta trall på hela altanen medan jag låg i en solstol och fick några nya fräknar. Lördagskvällen spenderades med några vänner ute på klipporna. Vi grillade, pratade och kollade på solnedgången! Alltså ni som inte upplevt västkusten eller Göteborgs skärgård har verkligen missat något. Det är där ute på den lilla ön längst ut i södra skärgården som jag vill bo. Tänk att vakna upp till denna vyn dagligen? Drömmigt!

Likes

Comments