Hej på er!

Igår firade jag 200 dagar här i staterna. Det känns fortfarande helt knas att USA blivit mitt andra hem och att jag faktiskt har klarat det såhär långt trots hemlängtan då och då. Och ibland när jag sitter i köket eller ligger i min säng så kan jag också bara tänka hur fort en plats kan kännas som hemma, bara du är omringad av människor du älskar. Men ärligt talat, Sverige är alltid nummer ett <3 trots vintern haha.

Hur som helst, igår var en så himla mysig och bra dag. Det var varmt och soligt och man kände verkligen att våren är här på riktigt. Egentligen har vi haft vår ganska länge nu men sen blev det plötsligt kallt en vecka, men nu verkar det som att det ska fortsätta vara fint! Igår var även första gången för i år som vi kunde åka ut med båten igen. Så lycklig! Som jag saknat att åka båt.

Efter båten åkte jag hem och bytte till klänning då det blivit alldeles för varmt för jeans, och åt lunch innan Nathalie hämtade upp mig för en picknick i parken. Även med bilen var det årets första gång vi kunde åka med nerfällt tak. Så härligt!!

Blir så glad av denna bild och av denna människa!

Vi stannade där jättelänge och bara pratade för att sen åka hem till mig och fixa oss inför fest i Richmond. En av våra au pair vänner åker hem på onsdag så det var en hejdå-fest för henne. Det kändes så konstigt att säga hejdå till henne, inte alls äkta liksom, som om vi ser varandra snart igen. Vill inte ens tänka på hur det kommer bli för mig sen..

Idag är det söndag och jag tog ordentlig sovmorgon imorse. Idag blir det antingen en lång hundpromenad eller att åka till gymmet, göra klart läxor som jag fått från min weekend class och ikväll gå på en dansföreställning på colleget.

Vi hörs snart igen, kram!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Här om dagen fick jag en fråga på bloggen om jag ville förlänga eller inte. Jag hade ändå tänkt skriva ett inlägg om detta så det passar ju bra!

För mig har ett au pair år alltid känts som precis ett år, att det liksom räcker efter det året och sen är det dags för nya äventyr. Det har alltid varit i bakhuvudet på mig. Men sen eftersom att jag trivs så bra här och är så tight med min värdfamilj har tanken ändå slagit mig att förlänga. MEN det kommer jag inte göra. Jag har fem månader kvar hos min värdfamilj och i USA och jag kommer verkligen försöka ta vara på tiden, för sen känner jag att det är dags för mig att åka hem.

Det är såklart inte ett enkelt beslut. Hur ska jag kunna lämna mina tjejer och min andra familj?. Bara tanken av att jag inte kommer bo hos familjen eller se mina tjejer varje dag, skratta med dom, se dom växa, vara både som en tredje förälder, storasyster och bästa vän på en och samma gång, gå på promenader med min värdmamma, åka ut med båten med min värdpappa.. det krossar mitt hjärta bara att tänka på det! För jag älskar allt och alla här. Hur kommer livet bli utan hundar? Mysstunder utan mina tjejer? Inte köra världens skönaste bil längre? Inte ha en båt längre? Inte bo 5 minuter ifrån Nathalie längre? Tanken skrämmer mig!!

Men sen har jag alltid haft i bakhuvudet tankar kring min personliga utveckling, alla andra mål och drömmar jag har och vad som egentligen är bäst för mig själv. Och därför vet jag att ett år som au pair räcker för mig. Jag vill resa ännu mer, se massor mer av världen, bo hemma ett tag, bestämma mig var och vad jag vill plugga osv osv. Det känns lite som att jag skulle stå och stampa på samma ställe och inte komma någonstans om jag förlängde. Och så har jag nog alltid känt.

Jag har utvecklats SÅ otroligt mycket här. Jag har hittat mig själv på ett sätt jag aldrig skulle kunnat i Sverige. Utmanat mig själv, vågat mer, gått utanför min comfort zone, blivit mer självständig. Det är en utmaning varenda dag att vara au pair. Tjejerna har bra och dåliga dagar precis som jag har bra och dåliga. Men bara det att jag flyttade till ett främmande land, inte har hemma som trygghet, är här utan familj och vänner som jag alltid varit så beroende av och egentligen fortfarande är. Men nu vet jag att jag kan. Jag kan stå på egna ben. Jag kan ta eget ansvar. Jag kan stå upp för mig själv och vad jag tror på. Jag kan så mycket nu.

Att bli au pair har definitivt varit det bästa beslutet jag någonsin tagit. Detta år kommer jag bära med mig för resten av mitt liv. Egentligen kan jag bara rekommendera alla där ute som gillar att jobba med barn och vill hitta sig själv lite bättre och komma iväg, att göra ett au pair år. Självklart är det ingen dans på rosor. Jag är extremt trött ofta, får hantera konflikter varje dag, ibland känna mig som en betjänt och jag saknar Sverige och alla hemma mer än någonsin nu. Men det är också värt det. För den kärleken som finns mellan mig och mina tjejer och även med mina värdföräldrar är bland det finaste jag har idag. Samma sak med vänskaperna jag fått genom att bli au pair. Jag har hittat en som idag är en av mina absolut bästa vänner här, nästan lite soulmate. Jag värdesätter allt härifrån så mycket och även allt hemma i Sverige mer än någonsin nu med.

Så nej, jag ska inte förlänga. Jag vill inte lämna min värdfamilj men för mig räcker ett år som au pair. Jag har växt så mycket men jag tror att det väntar en hel hög med andra upplevelser och kunskaper på mig som kommer göra mig ännu starkare än vad jag är idag. Jag saknar Sverige och alla där hemma. Är trött på tidsskillnad och att bestämma tid för FaceTime. Samtidigt som jag inte kan föreställa mig ett liv just nu som inte är i Virginia. Ah det är så konstigt alltihop egentligen.

Senast idag frågade Emilie mig om jag kunde förlänga och stanna ytterligare ett år hos dom och det krossade helt mitt hjärta. Charlotte sa då att hon också vill att jag ska stanna men förklarade såhär för Emilie, "Emilie, Sofia misses her mom and everyone else in Sweden. She has to go after a while." Så sant så sant min lilla Charlotte.

Mina tjejer är som sagt inte alltid lätta, men jag skulle aldrig kunna föreställa mig några andra värdbarn eller numera småsystrar än dessa två <3

Likes

Comments

Hej på er!

I lördags proppade jag och Nathalie in alla våra värdbarn i min bil igen och begav oss till Kids museum som ligger en timme bort. Det var ett tag sen våra värdbarn sågs så det var så kul att se hur tighta de var på direkten igen.

Kids museum är mer ett museum där barnen själva får göra saker mer än bara titta på saker. Det fanns ett rum med enorma bubblor, ett rum där man skulle vara brandman, en cirkus avdelning osv osv..

Vi var där i säkert 3 timmar innan de stängde och alla hade såå kul.

Titta vilka glädjespridare!! Amy och Charlotte ser ut som att de är precis lika gamla men Amy är 5 och Charlotte 8 haha.

Sen satte vi oss alla i bilen igen för att hämta upp pizza och ha pizza movie night. På väg hem blev jag och Nathalie så himla trötta och barnen så högljudda så tillslut var det som om både jag och Nathalie bara stängde av haha. Det är verkligen ansträngande med 5 barn på en och samma gång och även fast de är väldigt snälla och bra barn blir de ju såklart galnare i grupp. Men trots att vi var trötta hade vi en riktigt bra dag med dom.

Det var så gulligt i bilenen också när Amy sa till Charlotte att Charlotte var en av hennes bästa vänner. Och Charlotte sa "when we sit like this in the car it feels like we are family". Alltså sötnosarna!! Jag och Nathalie kunde inte vara lyckligare haha.

Annars denna helg har jag varit på au pair möte, köpt ett par nya adidas skor och sett Beauty and the Beast på bio. Alltså åh vad filmen var mysig och bra gjord, jag var helt varm inombords efteråt!!

Nu är det måndag och nya tag. Det är bara två veckor kvar till spring break och då åker vi till stugan i Tennessee. Längtar!! Kram på er!

Likes

Comments

Hej på er!

Igår var det St. Patrick's Day och precis som vid varje högtid gick mina tjejer all in. Eller åtminstone Charlotte, hon var klädd i grönt från topp till tå. Egentligen är Paddys day en kristen högtid och kommer ursprungligen från Irland men här i USA har den väl amerikaniserats till en rolig grej, men det blir ändå som en slags hyllning för Irland haha. Är man inte klädd i grönt blir man "pinched" och många barn (i alla fall mina) är övertygade om att de har en leprechaun i huset som spelar spratt för en. Det är typ som en liten rödhårig dvärg skulle man kunna beskriva den som. Så jag gick upp tidigare för att göra gröna pannkakor och skyllde på att Joelle hade gjort de gröna när jag inte såg. Vi gjorde tjejernas toaletter gröna, gömde grejer och stökade till Emilies rum. Och de var helt övertygade om att Joelle hade gjort allt haha.

Jag och värdmamma besökte tjejernas skola under dagen för ett så kallat Walk-A-Thon som i princip är som en välgörenhets grej för skolan.

När tjejerna kom hem från skolan lekte vi jättelänge ute och hade så himla kul. De gör mig så himla glada mina tjejer.

Hundarna är alltid med <3

VÄRLDENS bästa!! Min kärlek för dessa tjejer (och hundarna såklart) går inte ens att beskriva.

Så nu har jag fått uppleva ytterligare en av USAs många högtider och traditioner och det har varit så kul att se och får definitivt oss svenskar att se ut som att vi inte vet hur man firar ordentligt haha.

Likes

Comments

Igår (söndag) var sista dagen på vår weekend class i Boston. Vi hade lektioner inomhus nästan hela dagen förutom när vi gick ut i några minuter för att heja på alla som sprang i ett St Patricks run. Vi har väl alla fyra sätt bättre ut (syftar på hattarna haha).

Vi avslutade vid 5 med att åka till Faneuil Hall och såg även ett monument för förintelsen. Sen traskade jag, Nathalie och vår Boston-guide Clara iväg till Boston harbor och sen vidare till North End där vi åt middag och satt och pratade i timmar.

Dessa två är så himla himla bra <3

Det har varit så kul att få upptäcka Boston lite denna helg (trots kyla) men framför allt att få träffa Clara igen efter 9 månader!! Och vår weekend class kan jag verkligen rekommendera till andra au pairer. Learning to live the American Dream heter den och finns i Boston, Chicago, San Francisco, Tampa.. Jag har hört att Boston klassen är den klassen där man får se mest av staden utav dessa, så tips tips!

Det är så skönt att vara hemma nu dock efter alldeles för lite sömn denna natt. Vi var tvungna att gå upp så tidigt för att åka till flygplatsen. Jag har precis vaknat efter en nap och ska strax hämta tjejerna. Kram!

Likes

Comments

Idag var första riktigt långa dagen på min weekend class i Boston, från 9 på morgonen till 8 på kvällen. Så imorse började vi på skolan och satt i klassrummet tills det var dags för lunch vid 1. Vi delade in oss i de sektionerna vi valde igår och sen var det dags för min grupp att göra alla aktiviteter.

Det har varit så FRUKTANSVÄRT kallt här idag och det har varit blåsigt vilket gjort det ännu värre. Och vi valde den gruppen som var som mest utomhus eftersom vi ville se så mycket som möjligt i Boston vilket var kul men plågsamt.

Vi åkte till ett Mapparium (där man inte fick fota)..

Volontärade på Room to Grow som arbetar med att skänka bebiskläder till familjer i behov..

Och sen fick vi ett papper med olika uppdrag vi behövde göra och fick själva välja vilken sektion av Boston vi ville se. Vi valde Newbury street och delar av Downtown. Det har varit svårt att uppskatta allt man sett nu när det varit så kallt men jag gillar verkligen Boston, jättefin stad!

När vi var färdiga med alla uppgifter vid 7.30 gjorde vi en video till vår instruktör som vi skickade för att berätta allt vi gjort och sen kunde vi sluta för dagen. Vi åt på en indisk restaurang och åkte sen äntligen till hotellrummet. Imorgon är sista dagen och på måndagsmorgon åker vi hem. Nu ska jag sova, kram!

Likes

Comments

Imorse gick jag och Nathalie upp vid 3 efter 2 timmars sömn (vi hade så mycket att prata om, äntligen är hon tillbaka!!), för att åka till Richmond flygplats. Vi mötte upp Lisanne och Michael och tog sen flyget till Boston strax efter 6 för vår weekend class.

Och när vi landade så möttes vi av total snökaos haha.

Vi höll i alla fall humöret uppe trots kylan och trötthet. Alltså det känns verkligen så jobbigt att lämna vår och 20 grader hemma i Virgina samtidigt som det är superkul att vara i Boston!

Vi mötte sen också Sandra och åkte in till Harvard University. Svårt att ta fina bilder i detta väder men vi posade i alla fall med John Harvard och åt sen lunch där i närheten.

Vi hängde lite på vårt hotell efter det innan det var dags att åka till första dagen på vår weekend class och jag fick ÄNTLIGEN träffa Clarisen igen <3 Det kändes så konstigt typ haha, att vi liksom satt i ett klassrum tillsammans, men så så bra och jag är så glad att jag i alla fall får se henne ett litet tag.

Vi kom tillbaka till hotellet vid 10 på kvällen ungefär och nu är det VERKLIGEN dags att sova. HELT SLUT. Vi hörs, kram!

Likes

Comments

Hej på er!

Här rullar dagarna på som vanligt. Tjejerna går i skolan. Jag har börjat gå på flera olika pass på gymmet och älskar det. Vädret skiftar mellan att vara lite kyligt till att vara varmt, men solen är alltid där! Det var längesen jag hade på mig en jacka känns det som, för tillfället har jag nästan bara på mig en tjocktröja med väst över. Jag känner mig glad. Längtar till min weekend class i Boston i helgen (det ska dock bli minus 13 grader så det vill jag helst skrika lite över). Och just nu är jag supertrött efter en lång dag.

I söndags var jag förresten på ett science museum med tjejerna. Charlottes hår stod åt alla håll och kanter, vi såg råttor spela basket, såg en film om Afrikas djur, tjejerna fick testa massa olika saker och vi hade det jättekul.

Idag åkte jag och tog passfoto med Emilie, lekte länge ute med hunden i det fina vädret och innan de kom hem från skolan hann jag sitta ute på trappan ett tag och läsa och få lite sol i ansiktet. HUR ska jag klara mig utan detta väder när jag är hemma i Sverige igen?! Mår så så bra av solen här.

Charlotte hade feber nu ikväll så det är möjligt att hon stannar hemma från skolan imorgon.. då blir det mysdag för full rulle! Annars måste jag också packa väskan för Boston och mentalt förbereda mig för att behöva gå upp 3.30 i natten för att åka till flygplatsen. Heja heja.

Nu ska jag sova. Kram på er!

Likes

Comments

6 months in the states

På bilden här ovan befann jag mig uppe i Rockefeller center i New York sista dagen på training school. Jag var pirrig, förväntansfull och nervös över att sätta mig på flyget till Virginia och min värdfamilj dagen därpå. Jag minns verkligen allt så himla tydligt. Det var 6 månader sen. TIDEN GÅR SÅ FORT.

Jag har kommit halvvägs på mitt au pair år och jag är så himla stolt över mig själv. För några år sen trodde jag verkligen inte att jag skulle våga något sånt här men det är det absolut bästa beslutet jag någonsin tagit. Så mycket jag vuxit, lärt mig, upplevt, så många nya vänner jag funnit och framför allt att jag verkligen fått en andra familj. Jag är så tacksam för alltihop och jag kunde inte trivas bättre.

Samtidigt känns det så fruktansvärt konstigt att jag inte stått på svensk mark på ett halvår. Inte kramat mina bästa vänner på ett halvår (förutom Linda och Nathalie då). Att jag inte varje dag ser mina föräldrar på riktigt och inte bara genom FaceTime. Och jag saknar alla och allt så mycket men samtidigt så krossas ju mitt hjärta bara vid tanken av att lämna allt här när min tid som au pair är slut.

Så tacksam för mina älskade lilla tjejer, för mina värdföräldrar, alla som stöttar mig hemifrån, alla vänner här i USA och tacksam för att jag gav mig själv en kick i baken och bestämde mig för att åka. Det är en himla berg o dalbana här borta men det är så värt det.

Likes

Comments

Hej på er!

Jag var precis tvungen att skratta när jag öppnade min dator och ser att jag glömt stänga ner internet där flikarna jag hade uppe var tjejernas lunch meny för mars månad, pinterest med "arts and crafts for kids" och bibliotekets hemsida för att reservera fler böcker till tjejerna. Arbetsskadad? Definitivt haha. Det vet jag också att jag är genom att jag lät Charlotte hänga upp en Harry Potter kalender i mitt rum, har ett gosedjur på sängen som jag fått av Emilie och bara MASSA andra saker som har med tjejerna att göra haha. Men jag tycker faktiskt bara det är mysigt. Ibland kan jag få nog av det men det är ganska sällan. Jag är bara så glad att jag är så tight med tjejerna, som deras storasyster.

Hur som helst, nu ligger jag i min säng efter vad som känns som en superlång vecka och är lycklig för jag vet att jag kommer kunna sova ut imorgon. Det har varit en väldigt händelserik vecka och vid sidan av alltihop har jag känt ganska mycket hemlängtan.. but i'm hanging in there!

Det är ganska svårt att inte älska att vara här när man har dessa tre i sitt liv som lyser upp dagarna.

Idag har vi spenderat mycket tid med att spela det nya Zelda spelet som kommit ut på Wii. Tjejerna är beroende av Zelda (googla) och pratar alltid mycket om det så det var jättekul att vara med från första början i ett nytt spel liksom. Det var mysigt som en "familjeaktivitet" också då hela familjen var bänkade framför tvn.

Jag har inte riktigt några större planer för helgen vilket fatskikt är ganska skönt. Men känner jag mig själv rätt blir den snart proppad med saker som ska ske. Nu ska jag strax sova, kram på er!

Likes

Comments