Här kommer de utlovade tinku-bilderna!

Likes

Comments

Jag kan verkligen inte sluta fascineras av de mäktiga bergen som omger vårt hus. Snart är det dags för mig att åka härifrån och jag kommer verkligen att sakna detta vardagsrum och utsikten, men framförallt kommer det bli tråkigt att lämna alla kompisar jag fått här och alla underbara barn jag fått jobba med. Tar med mig många fina minnen från denna månad i Bolivia.

På sistone har det varit väldigt mycket jobb. Jag har gjort frukost (milkshake med papaya och mango samt maracuyajuice) till apor och minileoparder på zoo, målat staket på dagiset, gjort armband med barnhemsbarnen och gjort hembesök hos en familj för att hjälpa deras äldsta dotter med gymnastik som förhoppningsvis ska göra så att hon kan gå i framtiden, trots att hon lider av en svår hjärnskada. Den familjen har de väldigt gott ställt och barnen har en hel våning fylld av leksaker; de har till och med bungyjump-gungor inomhus. När jag är där bjuds jag också på fika såsom nygrillade mackor, småkakor och ginger ale och familjen är supertrevlig. Inte minst mormodern som är oerhört påläst på allt som rör det svenska kungahuset. Mitt i all lyx där kan jag inte låta bli att fundera över vad som hade hänt med den flickan om hon fötts in i en mindre privilegierad familj.

Förra torsdagen avbröts allt jobb på eftermiddagen för då var det äntligen dags för danstävling. Ända sedan jag kom hit har vi flera gånger i veckan tränat på den bolivianska folkdansen tinku. Vi utrustade oss med lånta fjädrar och dräkter och dansade sedan genom grannbyn Mallasa i drygt 3 timmar i 30-gradig värme, tillsammans med ett 50-tal lokalbor. Det var svettigt och svårt men såå kul! Extra roligt var det när vi fick reda på att vi vunnit över de andra tre lagen som uppträdde med andra danser. Efteråt blev det fest med alla i hela byn och det var verkligen ett utmärkt sätt att bekanta sig mer med kulturen och traditionerna här.

En annan rolig sak som hänt är att Loreleï, en fransk tjej som jag lärt känna i Valpo, kom hit i helgen för att också hon volontära i några veckor. I helgen ställde vi därför till med knytislunch för alla volontärer, familjen samt de som jobbar på gården. Jag och Ramone bidrog med en chokladkaka till efterrätt och den blev uppskattad, trots att vi klantade till oss rejält när vi skulle räkna om mängden bakpulver som skulle användas. Det här med att baka på hög höjd kräver lite matte som vi borde kunna, men vi skyller på att vi har sommarlov.

Idag har jag jobbat min sista dag så nu återstår bara en avskedsfest och packning innan jag reser vidare.

Kramar till er alla därhemma!

Ps. Vårt internet här är väldigt dåligt så jag lyckades inte ladda upp bilderna från tinkudansen, men de kommer en annan dag.

Likes

Comments

Nu har ännu en vecka gått här i Jupapina och jag är redan halvvägs genom volontärprojektet - tiden gå verkligen fort! I veckan har vi varvat jobb på barnhemmet, i stallet och på zoo och dessutom har vi slipat och målat alla fönster och dörrar på dagiset så att det är fint tills barnen kommer tillbaka från sommarlovet. Det är kul att jobba med så pass olika saker; visserligen blir jag inte så djupt insatt i något projekt men jag blir heller inte rastlös, vilket jag antagligen hade blivit om jag bara hade matat aporna på zoo varje dag i en månad. Jag är alltså väldigt nöjd med upplägget som denna organisation har.

Den här veckan invegs också alla Alascitas-marknader i Bolivia. Det är marknader där man kan köpa alla tänkbara saker i miniatyr. Alla saker symboliserar något och tanken är att man ska ge bort de små tingen till nära och kära med förhoppningen att symboliken ska bli sanning. Till exempel betyder sköldpaddan att man får ett långt liv, tupp eller höna betyder att man kommer gifta sig och en husgrund betyder att man kommer lyckas ta tag i ett projekt som man skjutit upp alldeles för länge. På vår lediga tid har vi besökt två av dessa marknader och det var verkligen roligt att se alla lustiga saker som fanns där. På marknaden i La Paz passade vi också på att prova boliviansk fika, närmare bestämt api och bunuelo. Api är en dryck som smakar ungefär som saftsoppa med vanilj och kanel och bunuelo är ett slags friterat bröd med florsocker på.

I fredags kväll var jag, Ingrid och Lisa (tjejerna jag bor med) bjudna på en fest inne i La Paz hos en boliviansk kille som fyllde år så vi gick dit en stund. Det var kul att få träffa lite lokalbefolkning i vår egen ålder, men festen var ganska tråkig så vi gick vidare till en annan fest på ett hostel istället. Där var det betydligt färre bolivianer, men desto bättre stämning så där blev vi kvar tills de stängde. Sedan var vi mer danssugna. Såvi fortsatte vidare till två klubbar och kom inte hem förrän närmare sex på morgonen. En riktigt rolig tjejkväll! Tyvärr slutade nkvällen mindre roligt för i taxin på vägen hem upptäckte jag att någon hade tagit både min mobil och plånbok. Som tur är hade jag bara med mig ett av mina te kort och inte särskilt mycket kontanter. Mobilen hade några år på nacken och fungerar inte särskilt bra längre så jag hade ändå behövt köpa en ny snart. Det tråkigaste var nog därför att jag blev av med alla bilder från peruresan. Himla trist att bli av med saker och väldigt irriterande att behöva ägna tid åt så tråkiga administrativa saker som att spärra kort, polisanmäla och ansöka om nytt chilenskt id-kort, men å andra sidan känns det som att detta är något man får räkna med om man är ett år i Sydamerika. Så om någon har försökt nå mig via telefon, whatsapp eller liknande och inte fått svar så vet ni nu vad det beror på.

Idag ska vi ha grillfest vid lunch här på gården med alla volontärer, familjen som äger organisationen och de som jobbar med stallprojektet. Därefter ska vi iväg och titta på cholita wrestling. Det blir spännande.

Ha en fin söndag!

Likes

Comments

Sedan ungefär en vecka tillbaka befinner jag mig i Jupapina utanför La Paz i Bolivia. Här ska jag vara i fyra veckor och volontärjobba på en organisation som heter Up Close Bolivia. De bedriver många olika projekt men jag kommer främst att vara på ett barnhem för barn som blivit utsatta för olika typer av våld och/eller övergrepp inom den egna familjen. Två dagar i veckan är vi där och gör någon form av aktivtet som tränar språk, kreativitet eller finmotorik. Den här veckan har vi vikt origami och barnen var verkligen jätteduktiga. Den tredje dagen i veckan som vi är på barnhemmet ägnar vi oss åt lekar utomhus och nu den första gången blev det skattjakt och fotboll. Alla barnen där har skyddad identitet och får inte ta emot besök, så därför får vi inte heller fota där eller berätta någonting om barnen men jag måste ändå säga att de är oväntat glada och lekfulla med tanke på allt de varit med om.

Det andra projektet jag jobbar med är på en hästgård där barn med olika muskelsjukdomar och liknande får rida och umgås med hästar för att träna upp sin rörlighet. Ett väldigt fint och innovativt projekt men eftersom jag aldrig har varit någon hästtjej så är detta en riktig utmaning för mig. De senaste dagarna har jag därför fått lära mig grunderna i hästskötsel och ridning. Det är faktiskt ganska mysigt att pyssla i stallet och jag kände mig väldigt stolt igår när jag lyckades trava och till och med stå upp på hästryggen (fast då stod den stilla). Dock har jag insett att jag inte känner mig tillräckligt trygg i sällskap av hästar för att våga ha ansvar för både en häst och ett barn samtidigt så istället ska jag hjälpa stallpersonalen att bygga ett café och konstruera en behållare som samlar upp och renar regnvatten som hästarna kan dricka. Det känns som mer passande uppgifter för en blivande ingenjör, men jag hoppas att jag ändå kommer få fortsätta rida lite då och då.

De andra projekten som organisationen bedriver är ett dagis, engelsklektioner, ett zoo med djur som skadats i trafiken och en ekoturism-camping fast dessa projekt kommer jag inte hinna med att jobba med. Men vi volontärer bor precis bredvid campingen så jag får i alla fall se lite av vad de gör där. Jag bor i en stuga med två andra tjejer, en norsk och en österrikisk. I huset bredvid bor de andra två volontärerna, en amerikan och en kille från Schweiz. Alla är väldigt trevliga och jag trivs jättebra här. Inte minst för att byn är omgiven av den finaste bergskedja jag någonsin sett och varje kväll är himlen full av fler stjärnor än vad jag trodde fanns.

Likes

Comments

Nu har jag äntligen både tid och möjlighet (läs: tillräckligt bra internet) för att kunna berätta vidare om vår resa i Peru. Efter att ha varit ganska så kulturella i både Lima och Arequipa så tyckte vi att det var dags att uppleva mer av landets fina natur så vi bestämde oss för att åka till den lilla byn Cabanaconde. Vi trodde att bussturen dit skulle ta tre timmar men vi hade missförstått tidtabellen och dessutom regnade det så kraftigt att många vägar var avstängda så vi fick åka en ordentlig omväg. Väl framme i byn lyckades vi också gå vilse så när vi åtta timmar senare var framme på vårt hostel, som märkligt nog ägs av en fransman och en jamaikan, var vi väldigt trötta, blöta och hungriga. Då satt det fint med soppa och nybakt bröd framför en öppen brasa. Tyvärr visade det sig sedan att fönstret i vår sovsal var trasigt så det regnade och blåste in hela natten, men kaffet till frukosten var väldigt gott så det kompenserade nästan för den dåliga nattsömnen. Tidigt på morgonen gick jag, Erika och en 75-årig fransk dam iväg för att vandra i Cañon de Colca som är världens näst största kanjon. Vi startade på en bergstopp ovan molnen och gick ner bland kaktusar, avokadoträd, vattenfall, fina fåglar och ända ner till floden i dalen. Där sa vi hejdå till damen som skulle fortsätta vidare för att campa i skogen medan vi andra två vände tillbaka upp. Att bestiga berget var rätt jobbigt men vi var ändå ganska snabba eftersom åskan mullrade på håll och vi ville inte bli kvar i grytan mellan bergen under ovädret. Lyckligtvis hann vi upp igen innan stormen och åskan kom.

Nästa stopp på vår resa blev Puno, en i sig själv ganska ful stad men med väldigt vackert läge invid Titicacasjön. Puno ligger på ca 4000 meters höjd och trots alla varningar om höjdsjuka var vi inte beredda på att det skulle kännas så mycket. När vi först kom dit fick vi båda extrem huvudvärk, blev trötta, andfådda, yra och lätt svimfärdiga så vi skippade våra planer på att gå upp på berget i staden och tog istället en båttur ut på sjön. Där hälsade vi på hos några familjer som bor på öar som de själva byggt av vass. Trots att de var fattiga och levde oerhört spartanskt verkade de trivas väldigt bra där och de var så stolta över sina smarta byggnadskonstruktioner. Byledaren skämtade om att de kunde göra allt där som vanliga människor gör på fastlandet, förutom att spela basket eftersom bollar inte studsar så bra på vass.

Sedan var det äntligen dags för det som skulle komma att bli resans höjdpunkt, nämligen Machu picchu. Först ägnade vi nästan en hel dag i Cusco åt administration av olika bussresor, biljetter, studentkort och allt möjligt annat som behövdes. Det finns massor av olika sätt att ta sig dit på men vi valde att åka buss från Cusco till Hidroelectrica och därifrån promenera i djungeln längsmed järnvägen i fyra timmar till byn Aguas Calientes. Trots att regnet vräkte ner var det en ganska mysig vandring och Aguas Calientes visade sig vara väldigt gulligt. Det var lite som en skidort med timrade hus och där alla gick omkring i träningskläder.

Vi övernattade i byn och nästföljande dag gick vi upp till själva Machu picchu. Det var en promenad på 1,5 timme uppför branta trappsteg så när vi nådde den magiskt vackra historiska platsen var vi lite slitna i benen. Dock hade vi tagit oss lite vatten över huvudet och köpt biljett även till berget och där hade vi en viss tid att passa så det vara bara att fortsätta uppför fler trappor i 2 timmar till. Vi tvivlade några gånger på om vi verkligen skulle hinna upp i tid men efter en rejäl kraftansträngning tog vi oss upp och utsikten därifrån var helt klart värd vartenda trappsteg. Det var så fint att se Machu picchu från ovan, inbäddat bland grönskande kullar. Sedan tog vi oss ner igen och vandrade runt på området, tog massor av bilder och klappade lamorna. Detta är verkligen en upplevelse jag kommer minnas och glädjas åt länge!

På kvällen återvände vi till Aguas Calientes, glada men med trötta knän och fulla av myggbett. Vi hade förutsett att dagen skulle vara lång och ansträngande så vi tog faktiskt tåget tillbaka istället för att gå. Det var mysigt att glida fram i 45 km/h i ett gammalt tåg och personalen ombord serverade kaffe och popcorn på silverbrickor. Fint ska det vara minsann!

Vår sista dag tillsammans ägnade vi oss åt shopping och museibesök i Cusco, en väldigt mysig stad med många fina gamla byggnader. Den påminner lite om Visby faktiskt. På kvällen åt vi en lyxig middag och avslutade med några drinkar tillsammans med några tyskar på vårt hostel. Allt som allt har det varit en intensiv men väldigt rolig och spännande resa. Trots att jag och Erika inte kände varandra jättebra sedan innan så har det funkat väldigt bra att umgås dygnet runt i två veckor. Igår var det därför lite sorgligt att ta farväl av henne men hon var tvungen att åka tillbaka till Tyskland. Själv befinner jag mig i skrivande stund i Puno igen där jag tillbringar en dag och en natt på min resa mot Bolivia. Men mer om det en annan dag!

Likes

Comments

Hej hej från Peru! Vår resa har hittills gått jättebra och Peru är helt magiskt vackert. Första dagen utforskade vi huvudstaden Lima. Vi strosade kring Plaza de Armas och de gamla historiska kvarteren, åt supergod lunch bestående av fyra typiska peruanska rätter och tog metron (som visade sig vara en buss) till stadsdelen Miraflores där vi gick på Inka-indian-marknad. Lima är en fin stad men lite tråkig om jag får säga vad jag tycker.

På kvällen tog vi bussen till Ica där vi checkade in på första bästa hostel och somnade som stockar. Morgonen därpå gick vi på jakt efter en mataffär men ironiskt nog fanns det ingen i hela Ica. Så istället blev det frukost på café innan vi åkte vidare till den närbelägna byn Huacachina. Det är en liten by runt en oas i öknen och det var verkligen helt otroligt fint där. Där stannade vi två dagar och badade och solade samt tog en tur ut i öknen då vi åkte buggy, provade sandboarding och tittade på solnedgången. Det var en magisk kväll som jag kommer leva på länge!

Inatt åkte vi vidare, närmare bestämt till Arequipa. En resa som tog 12,5 timmar. Det var bitvis väldigt varmt och jag var lite rastlös mot slutet, men det var ändå helt okej. Bussarna i Sydamerika är över förväntan lyxiga. Sätena går att fälla så att man nästan ligger ner helt och man får både täcke och kudde. Dessutom serverades det både middag och frukost och det fanns massor av bra filmer att kolla på. Vi sov väl kanske inte jättebra på bussen ändå så vi har varit lite trötta idag. Här i Arequipa har vi kollat in kyrkan och andra kända byggnader, varit på fruktmarknad, besökt ett jättefint kloster, ätit crepes och fått hålla en supersöt lamaunge. En bra dag helt enkelt! Jag gillar den här staden jättemycket för den är lite mindre än Lima men har ändå både modernare stadskärna och större kulturellt utbud.

Likes

Comments

Igår var Ellen och Rebecca här i Valparaíso med sina syskon så då hängde jag på dem och turistade runt i staden. Vi var på museet i Pablo Nerudas hus La Sebastiana, åt mexikansk lunch samt spanade in hippie-trappan och andra sevärdheter i Cerro Alegre och Cerro Concepción. En liten sväng till hamnen hann vi också med.

På kvällen möttes vi upp på det hostel där systrarna Fjällborg bor för att dricka lite bubbel (ur djurmönstrade pappmuggar) innan vi gick till den chilenska restaurang där vi hade bokat bord för kvällen. Till förrätt fick vi tomater med något slags kött som vi var oense om ifall det var tonfisk eller kyckling. Kanske var det något helt annat, men gott var det i alla fall. Dessutom fick vi ostron. Jag har aldrig ätit det förut så det var kul att prova men det är verkligen inget jag kommer att äta igen. Jag har väldigt svårt att förstå hur det kan vara en sådan delikatess när det är så äckligt. Slemmigt och smakar hav. Huvudrätten var å andra sidan en riktig fullträff med oxfilé, potatis- och palsternacksmos, sparris och rödvinssås. Gott gott! Till dessert var det en gräddglass med bär och en citronsorbet-shot med massor av citronmeliss och så en espresso på det. Behöver jag ens säga att vi blev mätta? Under middagen gick vi laget runt och höll små tal. De var inte superseriösa men vi tog ändå tillfället i akt att tacka av det gångna året. Väldigt trevligt!

Efter middagen gick vi på jakt efter en bra plats att se fyrverkerierna ifrån och trots att jag hört att folk köar från klockan fyra på morgonen för att få stå på de bästa ställena hittade vi utan bekymmer en ledig utsiktsplats med fantastisk vy över hela viken. I väntan på tolvslaget roade vi oss med att sjunga allt möjligt som föll oss in och en tant som stod bredvid oss kunde inte hejda sin glädje när vi sjöng Abba-låtar. När klockan sedan slog tolv fylldes himlen av fyrverkerier i alla tänkbara färger och former i ett helt otroligt skådespel som höll på i nästan 30 minuter. Det var utan tvekan de finaste fyrverkerierna jag har sett. Idag läste jag på lite om nyårsraketerna här och det visar sig att de sköt raketer från 19 platser, varav 13 till havs, längs 24 km av kustremsan. Det är alltså inte privatpersoner som skjuter lite för skoj skull utan det är en välplanerad fyrverkerishow som kommunen anordnar.

Det var ett riktigt fint avslut på 2016, som annars har känts som ett allmänt dåligt år. Idag har jag traditionsenligt lyssnat på nyårskonserten från Wien och sedan packat för nu ska jag och min ryggsäck bege oss iväg och upptäcka mer av Sydamerika. Denna två månader långa resa börjar redan ikväll då jag tillsammans med min tyska kompis Erika ska flyga till Lima. Tanken är att vi därifrån ska följa Perus kust söderut en bit och sedan bege oss inåt landet med siktet inställt på Cusco och Machu Picchu, men ingenting är bestämt så vi får se vart vi tar vägen.

Gott nytt år till er alla och hoppas att 2017 har många glada överraskningar att bjuda på!

Likes

Comments

Att det skulle bli en annorlunda jul i år var självklart, i sommarvärmen långt hemifrån, men jag hade inte alls tänkt mig att det skulle bli så som det blev. Allt började dock helt enligt plan med att pappa och Johanna anlände i fredags. Det var så kul att få träffa dem igen! När vi kramats och pratat av oss lite tog vi bussen till Valpo och på eftermiddagen promenerade vi omkring i staden, åt completos och jag visade upp hur jag bor. På kvällen var Johanna trött så hon gick och lade sig medan jag och pappa gick ut och åt. Det var mysigt att få en liten ensamstund med pappsen.

Dagen därpå var det julafton och vi vaknade upp till strålande sol. Efter frukost i lugn och ro begav vi oss till akvariet där vi lärde oss mer om alla de spännande fiskar som finns längs chiles kust. Vi fick även klappa bland annat sjögurkor och ålar. Tyvärr kunde guiden ingen engelska så jag fick översätta allt så gott jag kunde. Därefter tog vi bussen till Viña och drack julkaffe på starbucks, var på stranden, kände på det iskalla vattnet och åt lunch innan vi begav oss tillbaka till hotellet för julklappsutdelning och julgodis i form av jordgubbar och marabouchoklad.

Lite senare på eftermiddagen blev Johanna magsjuk så den julafton som börjat väldigt bra slutade på ett mindre roligt sätt. På juldagen begav oss därför jag och pappa iväg själva på en långpromenad längs havet och jag guidade honom runt på mitt universitet. Sedan återvände vi hem för att kolla till sjuklingen och läsa en stund i julklappsböckerna på terrassen innan det var middagsdags.

Den natten blev även jag sjuk och därefter har vi inte gjort speciellt mycket. Vi hade dock bestämt innan att vi även skulle vara några dagar i Santiago och eftersom hotellet i Valpo var fullbokat så fanns det inte möjlighet att bo kvar där, trots att vi gärna hade sluppit göra bussresan till Santiago när vi mådde så dåligt. Hursomhelst så piggnade Johanna till såpass mycket att hon och pappa kunde utforska huvudstaden på egen hand medan jag höll mig på hotellet.

En dag kände jag mig också frisk nog att hitta på något så då åkte vi till Costanera center och åkte upp i Sydamerikas högsta torn. Det var väldigt fint att se staden från ovan på det sättet och det är så fascinerande att staden omges av snöklädda berg. Vi fick alltså se lite snö kring jul trots allt!

Det är väldigt typiskt att vi skulle bli sjuka just den här veckan, jag som hade planerat en massa roliga saker vi skulle hitta på. Jag tycker också lite synd om familjen som åkte ända till Chile för att hänga på hotellrum men vi fick i alla fall vara tillsammans och det är ju det som julen handlar om.

Hoppas ni haft en fin jul oavsett var, hur och med vem den tillbringats!

Likes

Comments

Jag började denna måndag med att springa längs havet i nya träningskläder, äta en god frukost framför julkalendern och sen prata i telefon med världens bästa Elin. Efter denna härliga morgon är jag nu på väldigt bra humör. Dock upptäckte jag precis att jag på något vänster har råkat radera alla mina bilder i mobilen så om någon vet hur man kan få tillbaka dem så tar jag tacksamt emot tips!

De senaste dagarna har det varit lite sämre väder här, visserligen varmt men molnigt och blåsigt så jag har passat på att göra lite inomhusaktiviteter. En dag var jag och en kompis på ett konstmuseum i ett palats. Eller ja, ägarna kallar det palats men jag skulle nog säga villa. Hursomhelst så bestod utställningen av en stor samling jättefina oljemålningar av kända chilenska konstnärer men också några europeiska verk från tidigt 1900-tal. Museiträdgården var också väldigt spektakulär med prunkande blomsterrabatter och porlande fontäner. Det kändes lite som att promenera i en Monet-tavla.

Genom en chilensk kompis har jag fått kontakt med en svensk kille som har bott här i Valpo i några år och hans chilenska flickvän vill lära sig svenska så nu har vi bestämt att jag ska plugga svenska med henne en dag i veckan under nästa termin. Vi sågs första gången i torsdags för att dricka kaffe och öva lite hälsningsfraser, räkneord och veckodagar. I utbyte har hon lovat att lära mig en massa chilensk slang och visa mig runt till alla dolda pärlor i Valpo. Det känns som ett bra upplägg!

I fredags åkte jag till Santiago för att shoppa lite så på inrådan av Rebecca och Ellen åkte jag till Costanera Center som är en enorm galleria med affärer av alla tänkbara slag och en hel våning med bara mat. Såhär inför jul kunde man ju tänka sig att det skulle vara proppfullt med folk där, men jag kom dit ganska tidigt och då var det nästan ingen där så jag uträttade min ärenden snabbt och smidigt, utan att stå i en enda kö. Sedan mötte jag upp Elin och Rebecca för sushilunch och en liten rundtur på deras universitet. Det var kul att träffa dem och se var de håller till om dagarna.

Igår kväll var jag och Esteban på julkonsert i Viña del Mar. Det var en symfoniorkester som först spelade några klassiska stycken och sedan jazzversioner av kända julsånger. Det var jättemysigt och jag fick lite julstämning, trots att konserten var utomhus och ackompanjerades av ett gäng måsar som satt på teaterns tak och skriade.

Nu i veckan har jag inte några särskilda planer och det är lite ensamt nu när de flesta utbytesstudenter har åkt hem och chilenarna är med sina familjer och firar jul. Som tur är så kommer pappa och Johanna hit på fredag. Det blir kul!


Likes

Comments

Chilenare verkar inspireras väldigt mycket av Tyskland när det kommer till julfirande. Jag vet inte om det beror på att det bor ganska många tyskar i södra delarna av landet eller om de bara helt enkelt tycker om tysk jul. Oavsett vilket så kan man hitta många julkort med tysk text och alla tänkbara julgodissorter från Tyskland i alla lite större affärer här. Så idag efter några timmar på stranden köpte jag med mig några pepparkakor hem, såhär luciadagen till ära. Det var små runda glacerade kakor som smakade ungefär som skånsk pepparkaka fast mycket kryddigare. När jag sedan läste på påsen såg jag att de innehöll både vitpeppar och koriander så därav kryddigheten haha. Tillsammans med en apelsin och några luciasånger på Spotify blev det ändå lite julstämning här hemma, trots 30 grader och sol.

Vad har jag mer haft för mig på sistone då? Jo jag har mest fikat eller ätit middagar med kompisar som sedan åkt hem till sina hemländer eller iväg på resor, men också varit på julmarknad, planerat för mina resor och gått en street art tour. Precis som jag trodde så var turen en riktig turistfälla. Visserligen var den gratis så vi förlorade ju inget annat än tid på att gå den och det var kul att få reda på lite mer om konstnärerna, men de riktigt fina väggmålningarna finns på andra ställen än längs denna guidade tur.

Nu hade jag tänkt hoppa in i duschen och sen fixa middag men på grund av den extrema värmen vi haft de senaste dagarna så är det helt slut på vatten. Som svensk är man ju van vid att all infrastruktur som vatten och el bara ska funka hela tiden men här går det verkligen inte att ta för givet. Jag får helt enkelt mysa runt med min blandning av sand, salt, solkräm och svett på kroppen tills vattnet behagar komma igång igen. Det är tur att jag inte har något särskilt planerat för kvällen!

Hoppas ni haft en mysig luciadag!

Likes

Comments