View tracker

Igår morse åkte jag och mina kompisar Caro och Diego ut på den chilenska landsbygden för att besöka nationalparken La Campana och bestiga berget med samma namn. Vid bergets fot mötte vi upp Diegos kompis Antonio och så började vi den 9 km långa vandringen uppför. Att gå 9 km låter inte så ansträngande men när det är väldigt brant och 30 grader varmt blir det minst sagt påfrestande. De första 5 km fanns det en stig att följa så även om det var brant och stenigt så visste vi vart vi skulle ta vägen. Längs vägen passerade vi en guldgruva, ett minnesmärke från att Charles Darwin varit och dokumenterat platsen, några små vattenfall där vi stannade svalkade av oss och vid en bäck fick vi sällskap av en en ko och hennes lilla kalv.

Sedan fick vi pusta ut lite när vi promenerade några hundra meter längs en landsväg innan den riktigt jobbiga biten började. Där bestod marken bara av sten, grus och sand och det fanns inte en tillstymmelse till stigar så vi fick både gå, krypa, hoppa och klättra för att ta oss fram. Vi var svettiga och hade ont i fötter, ben och knän men till sist lyckades vi nå toppen, 1910 m.ö.h. Där dukade vi upp pastasallad, avokado, ägg och melon som vi åt medan vi njöt av den magiska utsikten. Det var helt klart värt den ansträngande vandringen! På vägen ner var vi ganska trötta allihop men vi sjöng chilenska fotbollshejarramsor för att hålla humöret uppe och vi tog oss ner utan några större problem. Det var en rolig men jobbig dag och jag måste erkänna att jag har rejäl träningsvärk i vaderna nu haha.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Efter helt galet mycket plugg, tentor och inlämningar tog terminen slut i fredags och därmed har jag nu ett tre månader långt sommarlov framför mig. Verkligen härligt! I helgen har jag stämplat ut totalt från alla måsten och plikter och bara sovit, ätit enorma mängder jordgubbar och tittat på film. Det kändes som att jag behövde vila ordentligt och dessutom har det regnat så då kändes det befogat att stanna inne. Idag sprack det dock upp och solen kom fram, så efter ett efterlängtat telefonsamtal med min bästaste vän Elin hemma Sverige, så begav jag mig ut på upptäcksfärd i en del av Valpo som jag inte varit i förut. Först gick jag förbi Reloj Turri som är Valpos motsvarighet till Big Ben. Visserligen har jag gått förbi där ganska många gånger men aldrig tidigare tänkt på att det är en klocka där, antagligen för att det kvarteret vanligtvis är fullt av folk men såhär på en söndagseftermiddag gick det bra att promenera med blicken i skyn.

Sedan tog jag en ascensor, typ en hiss på räls, upp på en kulle med utsikt över hela Valpo och den färgglada industrihamnen. Är jag knäpp som tycker att containrarna är ganska fina?

Uppe på kullen tog jag sedan en rejäl promenad genom snirkliga gränder, förbi mysiga restauranger, karamellfärgade hus, kreativa blomsterarrangemang, lite street art, träd i full blom och såklart, Valpos motsvarighet till Villa Villekulla. På det hela taget kändes det som om jag spenderade hela eftermiddagen i en sagovärld och det har jag ingenting emot.

Likes

Comments

View tracker

Trots att det idag är första advent så lyser julstämningen med sin frånvaro, lika starkt som solen lyser med sin närvaro. Sommarvädret sätter verkligen självdisciplinen på prov och det är tidvis svårt att motivera sig att plugga när havet och sandstranden finns några minuters promenad hemifrån. Därför är det skönt att det bara återstår 1,5 vecka innan det är sommarlov. Fransmännen jag bor med har redan avslutat sin termin och rest härifrån, så det är ganska tomt i huset nu. Även några av mina tyska bekanta ska åka hem snart så igår hade en av dem farewell party. Det var såklart lite vemodigt att säga hej då men samtidigt hade vi en riktigt rolig sista kväll som började med pisco sours i ett nästintill fallfärdigt, typiskt Valpo-hus och avslutades med många timmars dans på en takterrass under stjärnklar himmel. Jag kom inte hem förrän vid femtiden imorse så idag har plugget gått på halvfart, om ens det, men så får det vara ibland på söndagar tycker jag.

Likes

Comments

Utan att ljuga kan jag säga att jag aldrig någonsin har längtat till helgen så mycket som jag gjort den här veckan så nu när det äntligen är fredag är lyckan total. För det mesta så har jag mycket plugg här men den här veckan har varit alldeles extremt intensiv. Jag har haft tre tentor och två laborationer med tillhörande prov och labbrapporter, samt ett grupparbete på det och det är verkligen på gränsen för vad som är fysiskt möjligt att orka med. En sådan här vecka när jag har mycket att stå i önskar jag inget hellre än att allt annat runtomkring bara ska flyta på smidigt, men riktigt så har det inte varit. Först och främst så har det varit vägarbete på vår gata och därför har vattnet varit avstängt lite då och då, utan att vi fått veta det i förväg. Jag som gillar att ha ordning och reda omkring mig tyckte inte att det var särskilt trevligt när nio personers disk från en hel dag stod staplad i köket i väntan på vatten att diska med... Dessutom har bankomaterna inte velat acceptera mina bankkort de senaste veckorna och att vara utan kontanter i Valpo är inte det lättaste. Som tur är tar vår närmsta mataffär kort och igår lyckades jag ta ut pengar, så nu är det problemet löst.

Självklart finns det ju dock en massa positiva saker med att plugga mycket. Dels får jag lära mig en massa nya, spännande saker och dels får jag hänga mycket på det mysiga universitetsområdet, som blivit så lummigt och grönt nu när sommaren har kommit. Hetsplugget den sista stunden innan en tenta ska skrivas blir lite mer behagligt om det görs sittandes på en bänk i solsken och 30-gradig värme, omgiven av "djungelträd" (har ingen aning om vad de heter men de ser ut att passa in i en regnskog), ett hav av hortensior och jättelika lavendelbuskar. Är man kvar i skolan extra sent får man också se fina, färgstarka solnedgångar på vägen hem, vilket såklart är trevligt.

Nu ska jag läsa ikapp mig på lite nyheter från veckan som gått, för jag har verkligen varit isolerad från omvärlden. Ikväll ska vi laga middag ihop här i huset och min plan är att sedan gå och lägga mig tidigt. Det känns verkligen välbehövligt.

Trevlig helg till er alla!

Likes

Comments

Sedan vi kom tillbaka från Argentina har det mesta varit lite bakvänt och skakigt. Det började med att det var tsunamiträning här i torsdags. Universitetet hade meddelat oss om att det skulle äga rum den dagen, så när larmet tjöt över hela staden så förstod jag direkt vad det var fråga om. Jag var beredd på vad jag skulle ha gjort om jag befunnit mig i skolan eller på en offentlig plats, men nu var jag hemma och visste dock inte alls vad jag förväntades göra. Jag såg att några grannar sprang ut på gatorna men Señora Sonja som bor på bottenvåningen i vårt hus sa att vi kunde stanna inne, så det gjorde vi. Den här gången var det ju bara övning men nästa gång kan det ju vara på riktigt, så jag ska försöka leta rätt på närmaste säkerhetszon.

I fredags var det nationell strejk, vilket innebar att banker, många affärer och företag höll stängt i protest mot det nya pensionssystemet. Efter en omröstning på mitt universitet beslutades det att alla studenter också skulle strejka så vi fick en extra ledig dag (trots att jag inte riktigt får ihop vad universitetet har med pensionerna att göra). Jag ägnade dagen åt att plugga och kring lunchtid blev det jordbävning. Den var inte jättekraftig och ingen kom till skada, men det skakade ändå märkbart i några minuter. Därefter tipsade pappa mig om en jordbävningsapp så nu får jag notiser i mobilen varje gång det är minsta lilla skälvning här. Väldigt praktiskt, för ibland vet jag inte om det är jordskalv eller om det bara är vår gamla skramliga tvättmaskin som får huset att skaka.

Söndagen blev en betydligt mer stillsam dag. Det var ju Allhelgona så jag gick i kyrkan och skickade en extra varm tanke till mamma. Det var ganska svårt att förstå vad prästen sa eftersom han använde ett väldigt formellt språk och gammaldags grammatik. Eftersom jag inte är katolik förstod jag inte heller när jag skulle sitta, stå eller knäböja men jag försökte härma alla andra. Hur som helst blev det en fin och rofylld stund.

Den här veckan har skolan och vardagen rullat på som vanligt. I måndags skrev jag juridiktenta och jag tror att den gick okej. Juridiktentorna är uppdelade i två delar varav den första är en vanlig salstenta och den andra ett case som ska lösas i grupp. Av språkskäl tar det längre tid för mig att förstå uppgifterna och ännu längre tid att lyckas formulera relevanta argument så jag känner mig ofta lite korkad och i vägen i dessa grupparbeten. Jag brukar dock bidra med att vara sekreterare och skriva det som alla säger, samt rabbla de lagtexter jag lyckats memorera, även om de inte alltid är helt relevanta i frågan, så att det framgår att jag i alla fall försöker vara mer en tillgång än en belastning.

Trots att det idag är drygt 20 grader och strålande sol känns det som att gårdagens val har lagt en kall, dyster skugga över tillvaron. När jag imorse vaknade till nyheten om att mörka krafter kommer att inta vita huset var min första tanke att jag ville fly från den här planeten, till månen eller så. Eftersom det inte känns som ett särskilt realistiskt alternativ, så väljer jag ikväll att fly verkligheten med att läsa några kapitel ur en bok om ett gyllene land och framtidstro. Kanske kan det ge lite hopp.

Likes

Comments

Nu är jag tillbaka i Valpo efter fem härliga dagar i Argentina. Om jag ska sammanfatta resan med ett ord så blir det abligurición, vilket är spanska ordet för att spendera mycket pengar på mat. Vi har helt enkelt fikat och ätit oss igenom Buenos Aires så nu vet vi att argentinarna verkligen kan tillaga kött, att de har väldigt goda viner och att kaffet där är oerhört mycket bättre än i Chile. Den allra godaste maten åt vi dock på en restaurang som hette Osaka och hade en blandning mellan japansk och peruansk mat. Jag åt räkor och bläckfisk med fried rice samt vit chokladglass med hallonsorbet och kaksmulor. Väldigt smaskigt!

Mellan våra måltider har vi hunnit med en hel del kultur. Vi tittade på obelisken, det rosa presidenthuset och kongressen, samt besökte en bokhandel i en gammal pampig teater och två konstmuseum. Fundación PROA visade modern konst som var ganska tråkig. Jag förstår inte vitsen med att titta på en svart kvadrat som hänger lite på sniskan eller några blå cirklar och kors i en enda röra. Däremot var museet MALBA väl värt ett besök. Dels fanns där en utställning med blandad sydamerikansk konst och höjdpunkten där var en målning av Frida Kahlo. Jag har alltid gillat hennes färgstarka motiv. Fast jag måste säga att Yoko Onos Dream Come True- utställning var ännu bättre. Dels för att den består av väldigt fina foton och citat men framförallt för att det är en interaktiv utställning där alla besökare får måla på vissa tavlor, klättra på stegar för att se små texter i taket mm. Det var roligt.

Sedan besökte vi kyrkan San Martin och råkade hamna mitt i en katolsk gudstjänst. Kyrkan var jättefin men vi ville inte störa för mycket så vi gick därifrån gaska snabbt.

Som alltid när man besöker en storstad så har vi promenerat en hel del; bland annat i en japansk trädgård, det färggranna området Barrio la Boca och vår favoritstadsdel Palermo Soho.

För att vara en storstad i Sydamerika så kändes Buenos Aires väldigt europeisk. Spanjorerna och portugiserna som kolonialiserade landet på 1500-talet satte verkligen sina spår på alltifrån arkitektur till mentalitet och det märks än idag. Buenos Aires är väldigt mycket mer välorganiserat än Chile och tack vare att det bor så många tyskar i landet blev vi, tre blonda tjejer, aldrig särskilt utstirrade på gatan eller i tunnelbanan. Trots att BA enligt ryktet ska vara en gaska farlig storstad så kände vi oss  väldigt trygga. Det blev helt enkelt en väldigt avslappnad och rolig resa. Nu är det tillbaka till allvaret med skola och juridiktenta på måndag.

Likes

Comments

I takt med att sommaren gör entré här dyker det upp allt fler tomtar och julgranskulor i butikerna. Det känns både bakvänt och lite väl tidigt, men för chilenarna verkar det fullt normalt att halloween- och julskyltningarna sammanfaller.

Förutom att titta på julskyltningarna har jag de senaste dagarna ägnat mig åt fysik, fysik och mer fysik. Jag har nämligen, efter många om och men, äntligen lyckats skriva in mig i labbsystemet och fått göra första fysiklabben. Här är det dock inte bara att komma till labbet och göra experimenten, utan det krävs en hel del förberedelse. Labbpassen börjar med ett skriftligt prov på experimenten som ska genomföras så man måste sätta sig in i teorin ordentligt samt memorera alla tänkbara formler som man kan behöva använda. Efter själva labben ska det också skrivas en liten rapport som ska lämnas in dagen efter och att skriva fysikaliska texter på spanska är fortfarande klurigt för mig. Som tur var både min labbpartner och labbassistenten väldigt snälla och förstående så det gick bra. Dessutom gillar jag den delen av universitetet som fysikhuset ligger i, eftersom det där finns en fin park. Synd bara att de förstör utsikten med att sätta upp en kanon...

För att göra denna vecka fulländad var det idag dags för delkursprov nummer två i fysiken och det kändes i alla fall något bättre än det förra (som gick riktigt riktigt dåligt). Hur som helst så är det nu långhelg vilket känns välbehövligt. Ikväll ska jag varva ner med en film och lite lakrits (ja, jag fick paket från pappa häromdagen med lite trevliga saker från Sverige) och sedan sova fem kvart i timmen, för tidigt imorgon bitti bär det av till Buenos Aires! Det blir kul!

Hasta luego!

Likes

Comments

Min ambition för den här veckan var att göra en massa roliga saker på universitetets 85årsfirande, men det har tyvärr inte hunnits med särskilt mycket av den varan på grund av allt plugg. Jag var dock på föreningsmässan och en stund på en stand up-show. Det var kul.

Annars har den här veckan präglats av väldigt mycket politik. Till att börja med så har all personal på ett av stadens största universitet strejkat på grund av dåliga arbetsvillkor. De hängde upp en massa plakat på skolans väggar och sen har de suttit där utanför, haft picknick och sjungit sånger hela veckan.

I början av veckan var det också en stor feministisk demonstration i Mexiko, Chile och Argentina eftersom det den senaste tiden varit extremt många fruktansvärda fall med våldtäkter, mord och misshandel av kvinnor och barn i dessa länder. Temat för demonstrationen var "Vi vill leva". Det är verkligen sorgligt lite begärt.

Idag är det dessutom val av borgmästare och så kallat förtroenderåd här i Valparaíso. Tyvärr är jag väldigt dåligt påläst på Chilensk politik, så det enda jag vet är att den nuvarande borgmästaren heter Jorge Castro och tillhör högerpartiet UDI. Idag fick jag veta att en av kandidaterna i borgmästarvalet är Leopoldo Mendez som kom tvåa i svenska Melodifestivalen 2002 och därefter har gjort karriär som DJ och artist i både Sverige och Chile. (Jag hade ingen aning om vem han var men jag kände igen mellolåten nu när jag lyssnade på den.) Hans vallöften är gratis wifi överallt, offentliga toaletter, 1000 nya palmer och en stadsfestival i Valparaíso. Det återstår att se hur många röster han får för det...

Uppdatering: Mendez fick näst flest röster. Det säger ganska mycket om politiken här. 

Likes

Comments

Hej och glad måndag! Tanken var att jag i helgen skulle gå en surfkurs men det blev ändrade planer eftersom det blev 13 grader och spöregn. Lite tråkigt, men det var å andra sidan första gången på två månader som det regnade så jag ska verkligen inte klaga.

I förra veckan fyllde Valentina som bor här i huset 20 år så det skulle vi såklart fira. I fredags överraskade vi henne med hallontårta och sång och två av hennes bästa vänner kom hit. Senare på kvällen gick vi ut på en klubb där ingen av oss varit förut men det visade sig vara ett jätteroligt ställe. På ett våningsplan var det ett stort dansgolv där de blandade salsa, bachata och reggaeton. Övervåningen var en takterrass med superfin utsikt över havet och hela staden och där fanns också ett dansgolv med mer europeisk musik, så det fanns något för alla smaker. Trots att det inte var så jättemycket folk där så hade vi väldigt kul och Valentina var nöjd med kvällen, vilket ju var det allra viktigaste.

I lördags och igår blev det plugg för hela slanten, men igår kväll gick jag, Marieke, tre tyska tjejer och en fransk kille på bio i Viña. Vi såg Neruda, som handlade om Pablo Nerudas liv, men vi förstod väldigt lite av filmen. Dialogerna mellan personerna var oftast begripliga men berättarrösten som drev hela storyn framåt pratade den konstigaste chilenska dialekt jag någonsin hört. Han läspade mycket och artikulerade ingenting. Helt hopplöst, men nu vet vi i alla fall att vi borde försöka hitta en film som är textad nästa gång vi går på bio.

Den här veckan är det något som kallas för Semana Sansana vilket innebär att vi bara har lektioner på förmiddagarna och det är förbjudet att ha läxor eller prov. Denna vecka är till för att studenterna ska vila och plugga ikapp eventuella rester såhär halvvägs igenom terminen, men enligt tradition brukar studenterna mer se det som ett roligt lov. Därför anordnas det massor av lekar, tävlingar, fester, konserter och teatrar på skolan. I år är det extra många festligheter eftersom universitetet firar 85 år, så jag ser fram emot en rolig vecka.

Likes

Comments

Så fort det är lediga dagar mitt i veckan blir jag alltid lika tidsvill. Nu har jag börjat vänja mig vid att inte ha några lektioner på torsdagar men den här veckan var även måndagen en ledig dag, på grund av att Columbus tydligen upptäckte Amerika den 12 oktober och måndagen närmast den 12 blir därför en röd dag i Chile. Snacka om att ta alla chanser som ges att vara ledig! Eller ja, ledig vill jag förresten inte säga att jag var. Det känns som att det enda jag gör nuförtiden är att plugga. I tisdags kväll var det dock en viktig fotbollsmatch mellan Chile och Peru så då kände jag mig i det närmaste tvungen att ta pluggpaus, med tanke på hur helig fotbollen är i det här landet. Jag är ju inte särskilt sportintresserad men följde ändå med min chilenske kompis Mauricio och hans gäng till en bar för att se matchen. Stället var proppfullt av människor och jag var utan tvekan den enda icke-chilenaren så jag blev väldigt iakttagen. De undrade nog vem jag var som hade mage att komma där och inkräkta på deras nationalism... Matchen var ganska tråkig men det var kul att se hur engagerade alla var. Alla, dvs ungefär 150 personer, gestikulerade vilt och sjöng massor av hejarramsor i 90 minuter. När det sedan stod klart att Chile vunnit med 2-1 fanns det verkligen ingen hejd på glädjen och alla bara sjöng och dansade. Helt klart en rolig upplevelse.

Idag har jag, utöver att umgås med mina juridiktexter, varit på marknaden och handlat en massa frukt och grönsaker och sedan pratat länge med Bea, min efterlängtade kompis. Dessutom fick jag ett paket från mormor innehållande en fin blus och ett långt brev. En väldigt glad överraskning!

Likes

Comments