View tracker

Sedan ungefär en vecka tillbaka befinner jag mig i Jupapina utanför La Paz i Bolivia. Här ska jag vara i fyra veckor och volontärjobba på en organisation som heter Up Close Bolivia. De bedriver många olika projekt men jag kommer främst att vara på ett barnhem för barn som blivit utsatta för olika typer av våld och/eller övergrepp inom den egna familjen. Två dagar i veckan är vi där och gör någon form av aktivtet som tränar språk, kreativitet eller finmotorik. Den här veckan har vi vikt origami och barnen var verkligen jätteduktiga. Den tredje dagen i veckan som vi är på barnhemmet ägnar vi oss åt lekar utomhus och nu den första gången blev det skattjakt och fotboll. Alla barnen där har skyddad identitet och får inte ta emot besök, så därför får vi inte heller fota där eller berätta någonting om barnen men jag måste ändå säga att de är oväntat glada och lekfulla med tanke på allt de varit med om.

Det andra projektet jag jobbar med är på en hästgård där barn med olika muskelsjukdomar och liknande får rida och umgås med hästar för att träna upp sin rörlighet. Ett väldigt fint och innovativt projekt men eftersom jag aldrig har varit någon hästtjej så är detta en riktig utmaning för mig. De senaste dagarna har jag därför fått lära mig grunderna i hästskötsel och ridning. Det är faktiskt ganska mysigt att pyssla i stallet och jag kände mig väldigt stolt igår när jag lyckades trava och till och med stå upp på hästryggen (fast då stod den stilla). Dock har jag insett att jag inte känner mig tillräckligt trygg i sällskap av hästar för att våga ha ansvar för både en häst och ett barn samtidigt så istället ska jag hjälpa stallpersonalen att bygga ett café och konstruera en behållare som samlar upp och renar regnvatten som hästarna kan dricka. Det känns som mer passande uppgifter för en blivande ingenjör, men jag hoppas att jag ändå kommer få fortsätta rida lite då och då.

De andra projekten som organisationen bedriver är ett dagis, engelsklektioner, ett zoo med djur som skadats i trafiken och en ekoturism-camping fast dessa projekt kommer jag inte hinna med att jobba med. Men vi volontärer bor precis bredvid campingen så jag får i alla fall se lite av vad de gör där. Jag bor i en stuga med två andra tjejer, en norsk och en österrikisk. I huset bredvid bor de andra två volontärerna, en amerikan och en kille från Schweiz. Alla är väldigt trevliga och jag trivs jättebra här. Inte minst för att byn är omgiven av den finaste bergskedja jag någonsin sett och varje kväll är himlen full av fler stjärnor än vad jag trodde fanns.

Likes

Comments

Nu har jag äntligen både tid och möjlighet (läs: tillräckligt bra internet) för att kunna berätta vidare om vår resa i Peru. Efter att ha varit ganska så kulturella i både Lima och Arequipa så tyckte vi att det var dags att uppleva mer av landets fina natur så vi bestämde oss för att åka till den lilla byn Cabanaconde. Vi trodde att bussturen dit skulle ta tre timmar men vi hade missförstått tidtabellen och dessutom regnade det så kraftigt att många vägar var avstängda så vi fick åka en ordentlig omväg. Väl framme i byn lyckades vi också gå vilse så när vi åtta timmar senare var framme på vårt hostel, som märkligt nog ägs av en fransman och en jamaikan, var vi väldigt trötta, blöta och hungriga. Då satt det fint med soppa och nybakt bröd framför en öppen brasa. Tyvärr visade det sig sedan att fönstret i vår sovsal var trasigt så det regnade och blåste in hela natten, men kaffet till frukosten var väldigt gott så det kompenserade nästan för den dåliga nattsömnen. Tidigt på morgonen gick jag, Erika och en 75-årig fransk dam iväg för att vandra i Cañon de Colca som är världens näst största kanjon. Vi startade på en bergstopp ovan molnen och gick ner bland kaktusar, avokadoträd, vattenfall, fina fåglar och ända ner till floden i dalen. Där sa vi hejdå till damen som skulle fortsätta vidare för att campa i skogen medan vi andra två vände tillbaka upp. Att bestiga berget var rätt jobbigt men vi var ändå ganska snabba eftersom åskan mullrade på håll och vi ville inte bli kvar i grytan mellan bergen under ovädret. Lyckligtvis hann vi upp igen innan stormen och åskan kom.

Nästa stopp på vår resa blev Puno, en i sig själv ganska ful stad men med väldigt vackert läge invid Titicacasjön. Puno ligger på ca 4000 meters höjd och trots alla varningar om höjdsjuka var vi inte beredda på att det skulle kännas så mycket. När vi först kom dit fick vi båda extrem huvudvärk, blev trötta, andfådda, yra och lätt svimfärdiga så vi skippade våra planer på att gå upp på berget i staden och tog istället en båttur ut på sjön. Där hälsade vi på hos några familjer som bor på öar som de själva byggt av vass. Trots att de var fattiga och levde oerhört spartanskt verkade de trivas väldigt bra där och de var så stolta över sina smarta byggnadskonstruktioner. Byledaren skämtade om att de kunde göra allt där som vanliga människor gör på fastlandet, förutom att spela basket eftersom bollar inte studsar så bra på vass.

Sedan var det äntligen dags för det som skulle komma att bli resans höjdpunkt, nämligen Machu picchu. Först ägnade vi nästan en hel dag i Cusco åt administration av olika bussresor, biljetter, studentkort och allt möjligt annat som behövdes. Det finns massor av olika sätt att ta sig dit på men vi valde att åka buss från Cusco till Hidroelectrica och därifrån promenera i djungeln längsmed järnvägen i fyra timmar till byn Aguas Calientes. Trots att regnet vräkte ner var det en ganska mysig vandring och Aguas Calientes visade sig vara väldigt gulligt. Det var lite som en skidort med timrade hus och där alla gick omkring i träningskläder.

Vi övernattade i byn och nästföljande dag gick vi upp till själva Machu picchu. Det var en promenad på 1,5 timme uppför branta trappsteg så när vi nådde den magiskt vackra historiska platsen var vi lite slitna i benen. Dock hade vi tagit oss lite vatten över huvudet och köpt biljett även till berget och där hade vi en viss tid att passa så det vara bara att fortsätta uppför fler trappor i 2 timmar till. Vi tvivlade några gånger på om vi verkligen skulle hinna upp i tid men efter en rejäl kraftansträngning tog vi oss upp och utsikten därifrån var helt klart värd vartenda trappsteg. Det var så fint att se Machu picchu från ovan, inbäddat bland grönskande kullar. Sedan tog vi oss ner igen och vandrade runt på området, tog massor av bilder och klappade lamorna. Detta är verkligen en upplevelse jag kommer minnas och glädjas åt länge!

På kvällen återvände vi till Aguas Calientes, glada men med trötta knän och fulla av myggbett. Vi hade förutsett att dagen skulle vara lång och ansträngande så vi tog faktiskt tåget tillbaka istället för att gå. Det var mysigt att glida fram i 45 km/h i ett gammalt tåg och personalen ombord serverade kaffe och popcorn på silverbrickor. Fint ska det vara minsann!

Vår sista dag tillsammans ägnade vi oss åt shopping och museibesök i Cusco, en väldigt mysig stad med många fina gamla byggnader. Den påminner lite om Visby faktiskt. På kvällen åt vi en lyxig middag och avslutade med några drinkar tillsammans med några tyskar på vårt hostel. Allt som allt har det varit en intensiv men väldigt rolig och spännande resa. Trots att jag och Erika inte kände varandra jättebra sedan innan så har det funkat väldigt bra att umgås dygnet runt i två veckor. Igår var det därför lite sorgligt att ta farväl av henne men hon var tvungen att åka tillbaka till Tyskland. Själv befinner jag mig i skrivande stund i Puno igen där jag tillbringar en dag och en natt på min resa mot Bolivia. Men mer om det en annan dag!

Likes

Comments

Hej hej från Peru! Vår resa har hittills gått jättebra och Peru är helt magiskt vackert. Första dagen utforskade vi huvudstaden Lima. Vi strosade kring Plaza de Armas och de gamla historiska kvarteren, åt supergod lunch bestående av fyra typiska peruanska rätter och tog metron (som visade sig vara en buss) till stadsdelen Miraflores där vi gick på Inka-indian-marknad. Lima är en fin stad men lite tråkig om jag får säga vad jag tycker.

På kvällen tog vi bussen till Ica där vi checkade in på första bästa hostel och somnade som stockar. Morgonen därpå gick vi på jakt efter en mataffär men ironiskt nog fanns det ingen i hela Ica. Så istället blev det frukost på café innan vi åkte vidare till den närbelägna byn Huacachina. Det är en liten by runt en oas i öknen och det var verkligen helt otroligt fint där. Där stannade vi två dagar och badade och solade samt tog en tur ut i öknen då vi åkte buggy, provade sandboarding och tittade på solnedgången. Det var en magisk kväll som jag kommer leva på länge!

Inatt åkte vi vidare, närmare bestämt till Arequipa. En resa som tog 12,5 timmar. Det var bitvis väldigt varmt och jag var lite rastlös mot slutet, men det var ändå helt okej. Bussarna i Sydamerika är över förväntan lyxiga. Sätena går att fälla så att man nästan ligger ner helt och man får både täcke och kudde. Dessutom serverades det både middag och frukost och det fanns massor av bra filmer att kolla på. Vi sov väl kanske inte jättebra på bussen ändå så vi har varit lite trötta idag. Här i Arequipa har vi kollat in kyrkan och andra kända byggnader, varit på fruktmarknad, besökt ett jättefint kloster, ätit crepes och fått hålla en supersöt lamaunge. En bra dag helt enkelt! Jag gillar den här staden jättemycket för den är lite mindre än Lima men har ändå både modernare stadskärna och större kulturellt utbud.

Likes

Comments

Igår var Ellen och Rebecca här i Valparaíso med sina syskon så då hängde jag på dem och turistade runt i staden. Vi var på museet i Pablo Nerudas hus La Sebastiana, åt mexikansk lunch samt spanade in hippie-trappan och andra sevärdheter i Cerro Alegre och Cerro Concepción. En liten sväng till hamnen hann vi också med.

På kvällen möttes vi upp på det hostel där systrarna Fjällborg bor för att dricka lite bubbel (ur djurmönstrade pappmuggar) innan vi gick till den chilenska restaurang där vi hade bokat bord för kvällen. Till förrätt fick vi tomater med något slags kött som vi var oense om ifall det var tonfisk eller kyckling. Kanske var det något helt annat, men gott var det i alla fall. Dessutom fick vi ostron. Jag har aldrig ätit det förut så det var kul att prova men det är verkligen inget jag kommer att äta igen. Jag har väldigt svårt att förstå hur det kan vara en sådan delikatess när det är så äckligt. Slemmigt och smakar hav. Huvudrätten var å andra sidan en riktig fullträff med oxfilé, potatis- och palsternacksmos, sparris och rödvinssås. Gott gott! Till dessert var det en gräddglass med bär och en citronsorbet-shot med massor av citronmeliss och så en espresso på det. Behöver jag ens säga att vi blev mätta? Under middagen gick vi laget runt och höll små tal. De var inte superseriösa men vi tog ändå tillfället i akt att tacka av det gångna året. Väldigt trevligt!

Efter middagen gick vi på jakt efter en bra plats att se fyrverkerierna ifrån och trots att jag hört att folk köar från klockan fyra på morgonen för att få stå på de bästa ställena hittade vi utan bekymmer en ledig utsiktsplats med fantastisk vy över hela viken. I väntan på tolvslaget roade vi oss med att sjunga allt möjligt som föll oss in och en tant som stod bredvid oss kunde inte hejda sin glädje när vi sjöng Abba-låtar. När klockan sedan slog tolv fylldes himlen av fyrverkerier i alla tänkbara färger och former i ett helt otroligt skådespel som höll på i nästan 30 minuter. Det var utan tvekan de finaste fyrverkerierna jag har sett. Idag läste jag på lite om nyårsraketerna här och det visar sig att de sköt raketer från 19 platser, varav 13 till havs, längs 24 km av kustremsan. Det är alltså inte privatpersoner som skjuter lite för skoj skull utan det är en välplanerad fyrverkerishow som kommunen anordnar.

Det var ett riktigt fint avslut på 2016, som annars har känts som ett allmänt dåligt år. Idag har jag traditionsenligt lyssnat på nyårskonserten från Wien och sedan packat för nu ska jag och min ryggsäck bege oss iväg och upptäcka mer av Sydamerika. Denna två månader långa resa börjar redan ikväll då jag tillsammans med min tyska kompis Erika ska flyga till Lima. Tanken är att vi därifrån ska följa Perus kust söderut en bit och sedan bege oss inåt landet med siktet inställt på Cusco och Machu Picchu, men ingenting är bestämt så vi får se vart vi tar vägen.

Gott nytt år till er alla och hoppas att 2017 har många glada överraskningar att bjuda på!

Likes

Comments

Att det skulle bli en annorlunda jul i år var självklart, i sommarvärmen långt hemifrån, men jag hade inte alls tänkt mig att det skulle bli så som det blev. Allt började dock helt enligt plan med att pappa och Johanna anlände i fredags. Det var så kul att få träffa dem igen! När vi kramats och pratat av oss lite tog vi bussen till Valpo och på eftermiddagen promenerade vi omkring i staden, åt completos och jag visade upp hur jag bor. På kvällen var Johanna trött så hon gick och lade sig medan jag och pappa gick ut och åt. Det var mysigt att få en liten ensamstund med pappsen.

Dagen därpå var det julafton och vi vaknade upp till strålande sol. Efter frukost i lugn och ro begav vi oss till akvariet där vi lärde oss mer om alla de spännande fiskar som finns längs chiles kust. Vi fick även klappa bland annat sjögurkor och ålar. Tyvärr kunde guiden ingen engelska så jag fick översätta allt så gott jag kunde. Därefter tog vi bussen till Viña och drack julkaffe på starbucks, var på stranden, kände på det iskalla vattnet och åt lunch innan vi begav oss tillbaka till hotellet för julklappsutdelning och julgodis i form av jordgubbar och marabouchoklad.

Lite senare på eftermiddagen blev Johanna magsjuk så den julafton som börjat väldigt bra slutade på ett mindre roligt sätt. På juldagen begav oss därför jag och pappa iväg själva på en långpromenad längs havet och jag guidade honom runt på mitt universitet. Sedan återvände vi hem för att kolla till sjuklingen och läsa en stund i julklappsböckerna på terrassen innan det var middagsdags.

Den natten blev även jag sjuk och därefter har vi inte gjort speciellt mycket. Vi hade dock bestämt innan att vi även skulle vara några dagar i Santiago och eftersom hotellet i Valpo var fullbokat så fanns det inte möjlighet att bo kvar där, trots att vi gärna hade sluppit göra bussresan till Santiago när vi mådde så dåligt. Hursomhelst så piggnade Johanna till såpass mycket att hon och pappa kunde utforska huvudstaden på egen hand medan jag höll mig på hotellet.

En dag kände jag mig också frisk nog att hitta på något så då åkte vi till Costanera center och åkte upp i Sydamerikas högsta torn. Det var väldigt fint att se staden från ovan på det sättet och det är så fascinerande att staden omges av snöklädda berg. Vi fick alltså se lite snö kring jul trots allt!

Det är väldigt typiskt att vi skulle bli sjuka just den här veckan, jag som hade planerat en massa roliga saker vi skulle hitta på. Jag tycker också lite synd om familjen som åkte ända till Chile för att hänga på hotellrum men vi fick i alla fall vara tillsammans och det är ju det som julen handlar om.

Hoppas ni haft en fin jul oavsett var, hur och med vem den tillbringats!

Likes

Comments

View tracker

Jag började denna måndag med att springa längs havet i nya träningskläder, äta en god frukost framför julkalendern och sen prata i telefon med världens bästa Elin. Efter denna härliga morgon är jag nu på väldigt bra humör. Dock upptäckte jag precis att jag på något vänster har råkat radera alla mina bilder i mobilen så om någon vet hur man kan få tillbaka dem så tar jag tacksamt emot tips!

De senaste dagarna har det varit lite sämre väder här, visserligen varmt men molnigt och blåsigt så jag har passat på att göra lite inomhusaktiviteter. En dag var jag och en kompis på ett konstmuseum i ett palats. Eller ja, ägarna kallar det palats men jag skulle nog säga villa. Hursomhelst så bestod utställningen av en stor samling jättefina oljemålningar av kända chilenska konstnärer men också några europeiska verk från tidigt 1900-tal. Museiträdgården var också väldigt spektakulär med prunkande blomsterrabatter och porlande fontäner. Det kändes lite som att promenera i en Monet-tavla.

Genom en chilensk kompis har jag fått kontakt med en svensk kille som har bott här i Valpo i några år och hans chilenska flickvän vill lära sig svenska så nu har vi bestämt att jag ska plugga svenska med henne en dag i veckan under nästa termin. Vi sågs första gången i torsdags för att dricka kaffe och öva lite hälsningsfraser, räkneord och veckodagar. I utbyte har hon lovat att lära mig en massa chilensk slang och visa mig runt till alla dolda pärlor i Valpo. Det känns som ett bra upplägg!

I fredags åkte jag till Santiago för att shoppa lite så på inrådan av Rebecca och Ellen åkte jag till Costanera Center som är en enorm galleria med affärer av alla tänkbara slag och en hel våning med bara mat. Såhär inför jul kunde man ju tänka sig att det skulle vara proppfullt med folk där, men jag kom dit ganska tidigt och då var det nästan ingen där så jag uträttade min ärenden snabbt och smidigt, utan att stå i en enda kö. Sedan mötte jag upp Elin och Rebecca för sushilunch och en liten rundtur på deras universitet. Det var kul att träffa dem och se var de håller till om dagarna.

Igår kväll var jag och Esteban på julkonsert i Viña del Mar. Det var en symfoniorkester som först spelade några klassiska stycken och sedan jazzversioner av kända julsånger. Det var jättemysigt och jag fick lite julstämning, trots att konserten var utomhus och ackompanjerades av ett gäng måsar som satt på teaterns tak och skriade.

Nu i veckan har jag inte några särskilda planer och det är lite ensamt nu när de flesta utbytesstudenter har åkt hem och chilenarna är med sina familjer och firar jul. Som tur är så kommer pappa och Johanna hit på fredag. Det blir kul!


Likes

Comments

Chilenare verkar inspireras väldigt mycket av Tyskland när det kommer till julfirande. Jag vet inte om det beror på att det bor ganska många tyskar i södra delarna av landet eller om de bara helt enkelt tycker om tysk jul. Oavsett vilket så kan man hitta många julkort med tysk text och alla tänkbara julgodissorter från Tyskland i alla lite större affärer här. Så idag efter några timmar på stranden köpte jag med mig några pepparkakor hem, såhär luciadagen till ära. Det var små runda glacerade kakor som smakade ungefär som skånsk pepparkaka fast mycket kryddigare. När jag sedan läste på påsen såg jag att de innehöll både vitpeppar och koriander så därav kryddigheten haha. Tillsammans med en apelsin och några luciasånger på Spotify blev det ändå lite julstämning här hemma, trots 30 grader och sol.

Vad har jag mer haft för mig på sistone då? Jo jag har mest fikat eller ätit middagar med kompisar som sedan åkt hem till sina hemländer eller iväg på resor, men också varit på julmarknad, planerat för mina resor och gått en street art tour. Precis som jag trodde så var turen en riktig turistfälla. Visserligen var den gratis så vi förlorade ju inget annat än tid på att gå den och det var kul att få reda på lite mer om konstnärerna, men de riktigt fina väggmålningarna finns på andra ställen än längs denna guidade tur.

Nu hade jag tänkt hoppa in i duschen och sen fixa middag men på grund av den extrema värmen vi haft de senaste dagarna så är det helt slut på vatten. Som svensk är man ju van vid att all infrastruktur som vatten och el bara ska funka hela tiden men här går det verkligen inte att ta för givet. Jag får helt enkelt mysa runt med min blandning av sand, salt, solkräm och svett på kroppen tills vattnet behagar komma igång igen. Det är tur att jag inte har något särskilt planerat för kvällen!

Hoppas ni haft en mysig luciadag!

Likes

Comments

Igår morse åkte jag och mina kompisar Caro och Diego ut på den chilenska landsbygden för att besöka nationalparken La Campana och bestiga berget med samma namn. Vid bergets fot mötte vi upp Diegos kompis Antonio och så började vi den 9 km långa vandringen uppför. Att gå 9 km låter inte så ansträngande men när det är väldigt brant och 30 grader varmt blir det minst sagt påfrestande. De första 5 km fanns det en stig att följa så även om det var brant och stenigt så visste vi vart vi skulle ta vägen. Längs vägen passerade vi en guldgruva, ett minnesmärke från att Charles Darwin varit och dokumenterat platsen, några små vattenfall där vi stannade svalkade av oss och vid en bäck fick vi sällskap av en en ko och hennes lilla kalv.

Sedan fick vi pusta ut lite när vi promenerade några hundra meter längs en landsväg innan den riktigt jobbiga biten började. Där bestod marken bara av sten, grus och sand och det fanns inte en tillstymmelse till stigar så vi fick både gå, krypa, hoppa och klättra för att ta oss fram. Vi var svettiga och hade ont i fötter, ben och knän men till sist lyckades vi nå toppen, 1910 m.ö.h. Där dukade vi upp pastasallad, avokado, ägg och melon som vi åt medan vi njöt av den magiska utsikten. Det var helt klart värt den ansträngande vandringen! På vägen ner var vi ganska trötta allihop men vi sjöng chilenska fotbollshejarramsor för att hålla humöret uppe och vi tog oss ner utan några större problem. Det var en rolig men jobbig dag och jag måste erkänna att jag har rejäl träningsvärk i vaderna nu haha.

Likes

Comments

Efter helt galet mycket plugg, tentor och inlämningar tog terminen slut i fredags och därmed har jag nu ett tre månader långt sommarlov framför mig. Verkligen härligt! I helgen har jag stämplat ut totalt från alla måsten och plikter och bara sovit, ätit enorma mängder jordgubbar och tittat på film. Det kändes som att jag behövde vila ordentligt och dessutom har det regnat så då kändes det befogat att stanna inne. Idag sprack det dock upp och solen kom fram, så efter ett efterlängtat telefonsamtal med min bästaste vän Elin hemma Sverige, så begav jag mig ut på upptäcksfärd i en del av Valpo som jag inte varit i förut. Först gick jag förbi Reloj Turri som är Valpos motsvarighet till Big Ben. Visserligen har jag gått förbi där ganska många gånger men aldrig tidigare tänkt på att det är en klocka där, antagligen för att det kvarteret vanligtvis är fullt av folk men såhär på en söndagseftermiddag gick det bra att promenera med blicken i skyn.

Sedan tog jag en ascensor, typ en hiss på räls, upp på en kulle med utsikt över hela Valpo och den färgglada industrihamnen. Är jag knäpp som tycker att containrarna är ganska fina?

Uppe på kullen tog jag sedan en rejäl promenad genom snirkliga gränder, förbi mysiga restauranger, karamellfärgade hus, kreativa blomsterarrangemang, lite street art, träd i full blom och såklart, Valpos motsvarighet till Villa Villekulla. På det hela taget kändes det som om jag spenderade hela eftermiddagen i en sagovärld och det har jag ingenting emot.

Likes

Comments

Trots att det idag är första advent så lyser julstämningen med sin frånvaro, lika starkt som solen lyser med sin närvaro. Sommarvädret sätter verkligen självdisciplinen på prov och det är tidvis svårt att motivera sig att plugga när havet och sandstranden finns några minuters promenad hemifrån. Därför är det skönt att det bara återstår 1,5 vecka innan det är sommarlov. Fransmännen jag bor med har redan avslutat sin termin och rest härifrån, så det är ganska tomt i huset nu. Även några av mina tyska bekanta ska åka hem snart så igår hade en av dem farewell party. Det var såklart lite vemodigt att säga hej då men samtidigt hade vi en riktigt rolig sista kväll som började med pisco sours i ett nästintill fallfärdigt, typiskt Valpo-hus och avslutades med många timmars dans på en takterrass under stjärnklar himmel. Jag kom inte hem förrän vid femtiden imorse så idag har plugget gått på halvfart, om ens det, men så får det vara ibland på söndagar tycker jag.

Likes

Comments