I veckan som gått har jag haft lov. Varför är det ingen som vet, men lovet går under namnet "la semana antisuicidio". Helt enkelt en vecka för att vila upp sig mitt i terminen när det är som stressigast. För att ta till vara på ledigheten ordentligt åkte jag, Iris och Astrid söderut. Först flög vi till Purto Montt och därifrån gjorde vi utflykter till närbelägna platser såsom den lilla gulliga byn Frutillar där vi gick långpromenad längs havet och drack blaskigt kaffe och till Petrohue där vi åkte båt i ösregn och tittade på fina vattenfall i nationalparken Vicente Pérez Rosales. Den parken kan jag varmt rekommendera! Nära dessa platser finns det flera stora vulkaner men på grund av tjocka, gråa, regntunga moln kunde vi inte se några av dem. Lite trist.

Från Puerto Montt tog vi bussen till Castro som ligger på chiles största ö, Chiloé. Där fick vi snällt nog bo hos Astrids fadders kompis Rodrigo och hans familj. De var jättetrevliga och gulliga. Första kvällen gick vi till casinot och drack drinkar med Rodrigo och en av hans kompisar och dagen därpå lovade han att visa oss runt på ön. Efter en rundtur i Castro, med obligatoriska turistfoton vid husen på pålar i vattnet, åkte vi över till den lilla ön Quinchao. Där gjorde vi en roadtrip runt hela ön, på böljande små landsvägar och stannade till vid diverse utsiktsplatser och hamnar. Vi hittade krabbor på en strand och får som åt alger (!!) i en liten fiskeby. Väldigt mysigt och pittoreskt alltihop. När vi blev sugna på lunch begav vi oss till Dalcahue, en by som inte är mycket mer än en hamn. Där slog vi oss ner på en restaurang med underbar utsikt genom runda fönster, det var nästan som att sitta ombord på en båt. Vi beställde in papas rellenas, kryddstarkt kött inbakat i en potatisbaserad massa och väldigt goda ost-empanadas.

Dagen därpå klev vi upp tidigt, medan det ännu var mörkt ute och två grader inne, för att åka till andra sidan Chiloé, till nationalparken närmare bestämt. Först hade vi siktet inställt på Muelle de las Almas som är en stor brygga med magiskt vacker utsikt. Vi fick höra av flera lokalbor att den var avstängd för reparation men eftersom några bekanta till oss var där två dagar tidigare ignorerade vi alla förmaningar och traskade glatt på längs leriga stigar men tacksamt nog med solsken i ansiktet. Efter drygt 2,5 timmes promenad kom vi fram och mycket riktigt var det stängt. Havet är allmän egendom i Chile så alla ska ha möjlighet att ta sig fram till stranden, men ändå har mannen som äger gården invid Muelle de las Almas satt upp taggtrådsstängsel runt om och låst med hänglås. Vi tänkte först försöka klättra över men fick sedan syn på ägaren. Vi frågade snällt om vi inte kunde få komma in bara en liten stund, men han sa bestämt nej, så vi hade inget annat val än att gå hela vägen tillbaka. Sen gick vi in i själva parken som tyvärr inte var så mycket att hurra för. Men vi fick se papegojor och en liten uggla, så det var ju kul. När vi gick ut från parken stötte vi på två andra utbytesstudenter från Santa Maria och de var påväg till en annan liten ö som jag inte ens minns namnet på, men vi hängde i varje fall på dem dit. Där besökte vi en klassisk gammal träkyrka och flera fina utsiktsplatser uppe på ett berg. När vi kom "hem" på kvällen så hade Rodrigos pappa lagat den klassiska rätten curanto till oss. Det är musslor tillagade på varma stenar och det var heeelt otroooligt gott!

På fredagsmorgonen tog vi bussen till Chiloés norra udde, till staden Ancud, där vi bestämt träff med vår salsalärare Camilla. Hon kommer därifrån och var hemma hos sina föräldrar på lovet så när hon fick höra att vi skulle dit ställde hon gladeligen upp som guide. Först gick vi en tur bland statyer och historiska platser i staden och Camilla berättade några av de många sägner och myter som finns på ön. Ancud var gulligt men ganska anspråkslöst, men efter rundturen i staden hämtade Camillas pappa upp oss i bilen och så åkte vi till flera stränder på landsbygden ikring. Där plockade vi stenar, lekte med krabbor och insöp atmosfären med svart sand, dramatiska klippor och stormigt hav. Så fint! Därefter gick vi en sväng på en hantverksmarknad och sen åt vi på en mysig skaldjursrestaurang. Jag åt caldo de mariscos som kort och gott är skaldjur i buljong med ris och potatis. Jag har tidigare varit väldigt skeptisk till chilensk mat men på Chiloé har jag helt ändrat åsikt. Egentligen är inte maten där så värst speciell men råvarorna är väldigt fina och smakrika. Potatis, jordgubbar, honung och skaldjur. Det behöver inte vara så mycket krångligare än så. Faktum är att både maten och naturen på Chiloé är ganska lik Sverige.

Från Ancud fortsatte vi vidare norrut till Valdivia där en annan av Astrids kompisar lät oss bo i hans gillestuga. Regnet vräkte ner i Valdivia igår men vi tog oss ändå ut på en promenad genom botaniska trädgården, längs hamnen och runt ett gammalt fort som spanjorerna byggde när de erövrade Chile. Sedan besökte vi ölbryggeriet Kunstmann där vi åt tysk tapas (en ny upplevelse) och provsmakade öl. Det var lite märkligt att se att södra Chile fortfarande är så starkt influerat av tyskarna som flydde dit för länge sedan, men det var skönt att för en gångs skull vara omgiven av andra blonda och blåögda.

​Igår kväll satte vi oss på bussen igen och tolv timmar senare vakande vi upp i Valpo. Resan har varit helt underbar men det kändes ändå skönt att komma hem. Nu ska jag ta tag i plugget, strukturera upp veckan och försöka kurera min förkylning. Ha det fint därhemma i våriga Sverige. 

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Tanken med utbytesstudier är ju att det ska vara just ett utbyte mellan universiteten, dvs att lika många studenter som åker från LiU till Santa Maria ska åka från Santa Maria till LiU. Så när det i torsdags anordnades en liten mässa här för att inspirera chilenare att plugga utomlands kändes det viktigt att ställa upp och promota Sverige. Jag och de andra två svenskarna här plus två chilenare som redan varit på utbyte i Sverige stod därför i ett par timmar och delade ut broschyrer om svenska universitet. Generellt är det många chilenare som är nyfikna på Sverige och övriga Europa, men de flesta är lite för hemmakära för att vilja eller våga åka så långt bort. Hursomhelst så fick vi svara på många frågor om kyla och snö (kan man verkligen gå ut när det är minusgrader??), vikingar, kungafamiljen, DJ Mendez och minimilöner. Fast det roligaste var en kille som kom fram och sa att han lärt sig massa svenska svordomar genom att titta på Pewdiepie på youtube. Det är ju också ett sätt att bekanta sig med Sverige haha.

Annars har det inte hänt så mycket roligt den senaste tiden. Jag har sovit väldigt dåligt för jag har haft en del att grubbla över och alldeles för mycket plugg. Därför vaknade jag idag med extrem huvudvärk, sådär så att det inte går att öppna ögonen ordentligt för att det blir för ljust, så jag bestämde mig faktiskt för att vara hemma från skolan idag. Det är verkligen inget jag brukar göra, men det kändes nödvändigt att ta en liten paus från allt. Så hela förmiddagen har jag legat i sängen och halvslumrat till klassisk musik och alldeles nyss kom posten med ett paket hemifrån. Det innehöll lite blandade saker såsom marabou, lakrits, kaffe och fyrfärgspennor (har konstigt nog inte hittat det här och min var slut). Efter vilandet och denna glada överraskning känner jag mig lite piggare, så i eftermiddag ska jag nog orka plugga lite. Jag har ju trots allt fyra examinationer den här veckan.

Avslutningsvis måste jag också rapportera lite om vädret, för det är lika kaosigt här som jag har förstått att det är hemma. Först vräkte regnet ner konstant i två dygn, igår var det strålande sol och ca 25 grader och idag är det ett par ynka plusgrader och tät, vit dimma. Konstigt konstigt!

Likes

Comments

Att Chile och särskilt Valparaiso är ett seismiskt område råder det inga som helst tvivel om. Nästan varje dag skakar marken litegrann så jag är numera van vid det och tycker det är lite mysigt att bli påmind om att Jorden lever. De små skalven, runt 3-4 på richterskalan, märker jag inte ens alltid av. Det kan lika gärna vara en lastbil som kör förbi eller om jag är hemma, tvättmaskinen som centrifugerar och får marken att skaka till. Men i måndags kväll när jag och Iris var på väg till salsakursen blev det ett ordentligt skalv och chilenarna sprang ut ur sina hus och stod på gatan och kramades. Då förstod vi att det var på allvar; chilenare är inte de som blir rädda för skalv i första taget. Strax därefter började tsunamivarningen att tjuta så vi sprang så fort vi kunde till universitetet som ligger uppe på en kulle. Där mötte vi dock två av våra roomies som hade pratat med en vakt som sa att det var bättre att vi tog oss hem eftersom vår kulle ligger ännu högre upp. Därför satte vi oss på första bästa micro (minibuss). Fast polisen hade uppmanat alla som bor i hus som inte är jordbävningssäkrade att lämna sina hem. Därför var gatorna fulla med folk så vi kom inte så långt med micron innan vi insåg att det skulle gå snabbare att ta sig fram till fots. Vår kulle som normalt är väldigt lugn och ödslig kryllade den kvällen av liv. Vi fick veta att det berodde på att det brann i andra änden av staden och att många därför tagit sig till våra kvarter för att söka skydd. Så länge tsunamilarmet ljöd tyckte jag att situationen var riktigt obehaglig men så fort det tystnade blev jag lugnare och vart vi än tittade såg vi så fina exempel på medmänsklighet. Folk bjöd in främlingar i sina hem, delade ut frukt, kramades och försäkrade sig om att alla mådde bra. Ett gäng ungdomar satte sig mitt i horden av människor och började spela gitarr, flöjt och bongotrumma och sjunga helt magiskt fina sånger på något indianspråk (misstänker att det kan ha varit mapudungun, men kan fortfarande inte skilja det från de andra språken som urbefolkningen här i regionen talade förr). Dessutom bjöd denna kväll på vad jag tror kan ha varit den finaste, mest fluffigt rosa solnedgången jag någonsin sett.

Väl hemma läste vi om jordskalvet som de uppmätte till någonstans mellan 6,9 och 7,1 beroende på vilken mätutrustning man vill lita på. Sedan har det skakat hela veckan, drygt 400 gånger och det är mycket till och med för att vara här. Det har därför varit lite svårt att hålla fokus på plugg i veckan och det händer ibland att jag vaknar till på nätterna av att det skakar rejält. Igår stängde universitetet på eftermiddagen och alla skickades hem som en säkerhetsåtgärd. Experterna vet inte varför det är såhär just nu och de kan heller inte säga om skalvet i måndags var det största och att alla de andra är efterskalv eller om det är tvärtom så att detta är upptrappningen till det verkligt stora skalvet. Borgmästaren uppmanar till försiktighet och uppmärksamhet, men säger att det viktigaste är att behålla lugnet. Jag har packat iordning en liten nödväska med extrakläder, lite mat, vatten, ficklampa, pengar och pass och på natten sover jag med jacka och skor invid sängkanten. Vi har plockat ner tavlor och prydnadsföremål samt låter ytterdörren vara olåst. Mer än så kan vi inte göra. Jag är konstigt nog inte alls rädd. Visst, det är en ny och ovanlig upplevelse för mig men så länge chilenarna är lugna är jag också lugn. De vet ju trots allt bäst.

Likes

Comments

Med mindre än tre månader kvar här börjar jag få riktig separationsångest. Just nu är det ingenting, förutom familj och vänner förstås, som jag saknar med Sverige och jag kan inte förstå hur det ska gå till att jag ska leva utan den här naturen, kulturen, språket, människorna, mentaliteten, dofterna, stöket, färgerna, musiken... Därför försöker jag njuta till max av varje dag, varenda liten sekund känns viktig. Som tur är finns ju Chile kvar och jag kommer garanterat att åka tillbaka förr eller senare och tacksamt nog kommer alla fina minnen och erfarenheter göra att Chile ständigt förblir en del av mig. Det är antagligen först när jag kommer tillbaka till Sverige som jag kommer inse hur mycket den här upplevelsen förändrat mig.

Det som jag verkligen vill få med mig härifrån är förstås språket. Eller rättare sagt språken, för chilenska och spanska är minsann två olika språk. Jag hade hoppats att jag efter ett år skulle vara flytande på spanska men jag inser att jag kommer få ligga i om så ska bli fallet. Visst, jag kan klara av alla vardagliga konversationer, se filmer, läsa böcker, lyssna och anteckna på föreläsningar etc etc och det mesta går numera på automatik men jag saknar fortfarande både ordförråd och grammatik för att känna att det är mitt språk. Men jag kämpar på och jag har ju fortfarande 1/4 av tiden här kvar (nästan).

Här i huset övar vi ofta spanska genom att plugga in texterna till chilenska låtar vi gillar. Det är förvisso inte den mest korrekta grammatiken eller de allra bästa, mest användbara orden men det är ett bra sätt att lära sig fasta fraser och uttryck samt melodin i språket. Så vi kan nästan säga att vi pluggar när vi har karaoke på förfesterna haha. Idag tragglar jag dock oregelbundna verb och konjunktiv och då hjälper inte musik särskilt mycket tyvärr. Dessutom ska jag plugga det sista inför provet i gestion de operaciónes som jag har imorgon. Det handlar om optimering av inköp och produktion så där är det mest matte; tur att matte är ett universellt språk i alla fall.

Avslutningsvis kommer lite bilder från veckan som gått. Den innehöll utöver plugg och dansträning, långpromenad i höstig natur, besök på ett palats i Viña och firande av roomien Oscar som blev 21. En bra vecka måste jag säga. Idag är det ju också världsbokdagen så jag ska nog unna mig en stund med en god bok och kaffe i solen i eftermiddag.

Likes

Comments

Förra veckan var intensiv på pluggfronten eftersom många lärare ville klämma in examinationerna mellan "festveckan" och påsk. Jag hade tre tentor men det är antagligen ganska ointressant att läsa om mitt plugg så istället skriver jag om vad jag haft för mig på sidan av skolan den senaste tiden.

Förra söndagen åkte jag, Vera och Astrid till Casablanca som är ett område mitt mellan Santiago och Valparaiso. Där finns en liten mysig by med samma namn som vi strosade runt lite i men framförallt är Casablanca känt för sina vinodlingar. Faktum är att det finns hela tretton vingårdar där så när vi klev av bussen i Casablanca bad vi taxichauffören att köra oss till den vingård han tyckte var bäst. Han tog oss till en ekologisk och biodynamisk gård som heter Emiliana och vi blev verkligen inte besvikna. Det var så fint där! Istället för att använda besprutningsmedel på druvorna så har de planterat massor av olika växter med särskilda dofter eller färger som håller skadeinsekterna borta. Därför var gården full av vackra blommor. Dessutom fanns där alpackor, höns och olika sorters gäss. Vi fick en guidad tur på gården då vi lärde oss om druvor, skördning och vintillverkningsprocessen. Sedan avslutade vi med en vinprovning med fyra av deras viner. De var goda men om jag går på vinprovning någon mer gång i mitt liv ska jag göra det med äldre personer för nu valde de ut de sötaste vinerna som de trodde att ungdomar gillar, men jag är inte så förtjust i sött vin. Vi gjorde provningen tillsammans med ett brasilianskt jättetrevligt par som bor i Santiago på grund av att mannen jobbar där. Han hade också pluggat industriell ekonomi så jag fick hans visitkort och han sa att jag gärna får höra av mig om jag blir sugen på att komma tillbaka till Chile för exjobb eller jobb. Snällt!

Nu i helgen var bara jag, Astrid och Iris hemma för alla andra är på resande fot. Så vi har haft en riktigt mysig tjejhelg. På lördagskvällen gick vi på konsert med två chilenska trubadurer som spelade och sjöng väldigt melankolisk musik på ett ställe i centrum som heter El Jardin (=Trädgården). Det är en ruff innergård omgiven av fallfärdiga tegelhus där det finns en liten scen inklämd mellan tomatplantor och lummiga buskar. Just den här kvällen hade de dekorerat gården med massor av ljusslingor, gjort upp en brasa och serverade varmt vin i glasburkar. Det var verkligen mysigt där. Kvällar som den känns livet himla enkelt och fint. Fast mot slutet blev det riktigt kyligt; det märks att hösten är påväg.

På söndagen sken solen och vi var på promenadhumör så vi gick till Parque cultural som ligger i andra änden av stan, högst uppe på en kulle. Det är ett gammalt fängelse som har gjorts om till kulturhus med lokaler för teater, dans och utställningar. Där finns även en fin park, några caféer och ibland även marknader av olika slag. Där tillbringade vi eftermiddagen med att sola på gräsmattan, se en utställning, köpa böcker och dricka iste. Sedan visade de en film om den chilenska författaren Maria Luisa Bombal. Jag kände inte till henne men vi såg filmen ändå och den var jättebra. Lite som en chilensk Monica Z och ni som känner mig vet ju hur många gånger jag sett den filmen, så det är onekligen ett bra betyg. Jag tror för övrigt att jag förstod varenda litet ord i den 1,5 timme långa chilenska, otextade filmen. Är väldigt stolt över det.

Avslutningsvis vill jag dela med mig av en bild från hur fint det var på universitetet igår kväll när jag gick hem. Det känns som att den lite kyligare höstluften gör att solnedgångarna blir ännu mer guldiga och fina. Njuter verkligen varje dag!

Likes

Comments

Jag har fått klagomål om att det är för få klagomål här i min blogg. Vänner och bekanta har hört av sig och frågat om jag verkligen har det så enkelt och bra som jag framställer det här och ja, det har jag faktiskt. Nästan i alla fall. Men nu när jag uppmuntrats att skriva lite mer om negativa saker så kan jag väl göra det. Så här kommer saker jag har att klaga på; visserligen inga stora problem, men ändå.

*Nästa vecka har jag två tentor och jag har i vanlig ordning gjort upp en bra plan för hur och när jag ska plugga till dem men igår meddelade en lärare att vi ska ha kontrollskrivning i ytterligare en kurs nästa vecka och därmed förstördes hela min plan. Retligt!

*Idag kände jag för att ha kjol på mig men eftersom termometern bara visade 12 grader när jag klev upp så kändes strumpbyxor lämpligt. Men då det är sommar så har jag inte tänkt på att köpa nya nylonstrumpbyxor på länge och därför hade jag bara ett par hemma och de lyckades jag såklart fastna med en nagel i och riva sönder totalt. Så det fick bli långbyxor i alla fall, något som jag verkligen ångrade när jag kom ut från klassrummet ett par timmar senare och insåg att solen gassade och det var typ 25 grader varmt.

*Sedan så skulle jag idag äntligen få hämta ut mitt nya chilenska ID-kort och efter att ha stått i kö i typ 45 minuter på Registro Civil säger damen i kassan att jag fått avslag på min ansökan eftersom jag inte hade skickat in en kopia på den sidan i mitt pass där de stämplade första gången jag kom till Chile. Väldigt irriterande med tanke på att jag frågade specifikt om detta förra gången jag var där, men då sa det att det bara är datumet för senaste inresan som spelar roll. Suck. Jag får helt enkelt snällt pallra mig dit imorgon igen med nya kopior på alla dokument.

*När jag kom hem åt jag lunch och tänkte unna mig en kopp svenskt kaffe efter maten, men givetvis hittade jag inte kaffepressen. När man bor nio personer i samma hus händer det ju att saker och ting inte är på sin plats men efter att ha gått igenom varenda liten vrå i köket konstaterade jag att där inte fanns någon kaffepress. Astrid brukar dricka mycket kaffe och som tur är så var hon hemma och jag frågade om hon vet var den är. Då sa hon att hon lånat ut den till sin tutor (typ fadder) för att han funderar på att köpa en sån men först ville prova ifall den passar för den kaffesorten han har. Så typiskt, jag som verkligen hade behövt kaffe idag.

*Precis efter maten hördes ett skrik från bottenvåningen. Det var Señora Sonia, ca 80 år, som hade snavat på en mattkant. Hon vägrade ringa efter hjälp men gick med på att sitta med foten i högläge, inlindad i ett ispaket en stund. Svullnaden gick ner snabbt och hon kunde gå så jag tror inte att det var någon fara som tur är.

*Sen körde jag fast totalt i mitt spanskaplugg; jag hittade inget sammanhang i en text från tidigt nittonhundratal full av metaforer och alla 40 grupper av oregelbundna verb blev bara för mycket. Som tur är kom Mauricio hit, utrustad med både fika och en stor portion tålamod, så det gick bra till sist.

Denna dag slutade dock lyckligt med vinst i båda fotbollsmatcherna, Sverige mot Portugal och Chile mot Venezuela. Så nu kan jag sova gott inatt.

Nu var det slutklagat från mig! Ha det fint!

Likes

Comments

Jag är en sådan där knasig person som gillar måndagsmorgnar. Trots att jag inte har lektion förrän 11.30 så är jag gladeligen uppe först i huset och fixar frukost som jag äter medan solen går upp. Det är ett lugnt och behagligt sätt att börja veckan på tycker jag. Idag var det dock lite besvärligt att ta mig upp ur sängen. Inte för att jag var trött utan för att jag har ont på så många konstiga ställen i kroppen efter gårdagens roliga men ack så svåra surflektion som gav mig både träningsvärk och en massa blåmärken.

Jag och Astrid, en av mina colombianska roomies, hade aldrig surfat förut så vi passade på igår när en studentförening anordnade en ytflykt till Playa la Boca som är känt för att vara bra för nybörjarsurfare. Vi var ett litet gäng på åtta personer som krånglade oss i våtdräkter, värmde upp och fick en två timmar lång lektion. Det var mycket svårare att ta sig upp på brädan än vad jag trodde och det köndes som att jag svalde halva havet haha. Men vilken härlig känsla det var de gångerna jag väl lyckades stå upp och segla fram på vågorna! Kul kul!

Annars så här veckan i vanlig ordning innehållit mycket plugg och även terminens första svensklektion för min chilenska kompis. Vi tränade läsförståelse och jag måste säga att det ibland är väldigt klurigt att förklara hur prepositionerna ska användas. I min spanskakurs som jag tar den här terminen fick vi i läxa att köpa den chilenska populära dagstidningen La Cuarta, välja en artikel och översätta all slang till riktig spanska. Chilenska är verkligen ett helt annat språk när de drar på ordentligt så jag var tvungen att ta hjälp av en chilensk kompis för att få ordning på alla ord. Ibland ifrågasätter jag verkligen mitt val av land för att lära mig spanska i; jag gör det inte lätt för mig minsann!

Även denna vecka kommer jag behöva lägga mycket tid på skolarbete men planen är att också hinna med en salsaklass, en födelsedagsfest och fotbollskväll med Mauricio och hans gäng på torsdag då Chile möter Argentina.

Likes

Comments

Nej jag ska inte åka hem nu, men om sisådär fyra månader. Nu har jag nämligen bokat hemresa så den 18 juli återvänder jag till svensk mark. Trots att jag då och då har längtat hem jättemycket så var det otroligt vemodigt att köpa flygbiljetten. Jag vill inte alls åka tillbaka till Sverige för jag har det så otroligt bra här. Det känns väldigt tråkigt att jag nu kan se slutet på detta äventyr. Men samtidigt så har jag ju en tredjedel kvar så jag ska verkligen försöka njuta av varenda sekund.

I veckan har jag haft fullt sjå med att sätta mig in i plugget och få ordning på mitt schema. Jag ska ta fem kurser den här terminen varav jag tror att industriell logistik kommer bli den roligaste och reglertekniken kommer utan tvekan att bli den svåraste. Den sistnämnda kursen läser jag tillsammans med 55 killar som pluggar elektro så de har alla väldigt mycket mer förkunskaper på området än jag, men det betyder ju i och för sig att jag har goda möjligheter att få hjälp när jag kör fast.

Den här terminen kommer jag, som det ser ut just nu i alla fall, att vara ledig på fredagar lyxigt nog så i fredags passade jag och en av mina roomies på att hänga på stranden halva dagen och sedan gick vi en grafitti-tur på vår grannkulle Cerro Polanco. Eftersom Valpo består av 45 kullar och folk målar grafitti i princip överallt så finns det många konstverk som är lätta att missa om man bara rör sig i de turistiga områdena. Därför var det kul att gå den här turen och se en massa nya målningar men också utforska delar av staden jag aldrig varit i förut.

Igår åkte jag och de tre colombianerna jag bor med till Quintay som är en liten by strax utanför Valpo. Där finns regionens bästa stränder så där tillbringade vi hela dagen med att sola, bada, titta på fiskar, spela strandtennis, ha tacos-picknick och läsa böcker. Vi gjorde också en liten hike på två timmar längs den klippiga kusten upp till en utkiksplats. Quintay ligger tydligen mitt på skarven mellan två kontinentalplattor vilket gör bergen väldigt dramatiska. En riktigt härlig dag som avslutades med en stor fest. Det är nämligen så att nästan alla klubbar här anordnar varsin välkomstfest för oss utbytisar och los mechones, som de kallar n0llan, men alla studenter på vårt universitet är välkomna. Där fick vi en massa glowsticks och dansade tills vi fick skoskav tillsammans med några av de som jag pluggade med förra terminen och dessutom min fadder från min första vecka här. Det var så kul att se alla igen!

Idag har jag sysselsatt mig med att läsa reglerteknik och en långpromenad i eftermiddagssolen. Som svensk är man ju så besatt av att skynda ut så fort solen kikar fram, något som chilenarna har noll förståelse för. Mina chilenska kompisar kan med gott samvete vara inne och titta på serier en hel dag fastän det är bra väder, för med största sannolikhet skiner solen även imorgon. Efter åtta månader har jag fortfarande inte vant mig vid det.

På eftermiddagen idag utbröt en enorm skogsbrand här så det har legat tjock rök över Valpo och Viña och vi har varit utan elektricitet. De senaste nyheterna jag läste berättade att över 70 hektar tallskog har brunnit ner och att de ännu inte fått kontroll på elden. Som tur är verkar inga människor ha skadats i all fall. Det råder värmebölja nu med 30-35 grader och elden gör hela staden ännu varmare så vi får se om jag lyckas somna nu trots hettan.

Likes

Comments

Sedan jag kom tillbaka till Valpo har jag verkligen försökt ta tillvara på de sista sommarlovsdagarna. Jag har sovit ut om morgnarna och legat kvar i sängen och läst till långt in på förmiddagarna, varit och gjort manikyr, solat och badat samt ägnat en hel dag åt att beställa ett nytt chilensk id-kort. De nya utbytesstudenterna har haft välkomstvecka nu och eftersom jag bor med några av dem lyckades jag smita med in på två av deras fester. Kul kul!

I lördags var alla vi som bor i Casa Barón bjudna hem till hyresvärden Carolina så vi tog metron 45 minuter till grannstaden Villa Alemana. Där hängde vi hela dagen och grillade, badade i poolen, lekte lekar, drack kaffe och spelade Uno. Fast precis när vi kom dit sparkade vi lite fotboll med Carolinas man som ramlade och bröt foten så han och Carolina blev tvungna att åka in till sjukhuset. Det blev lite konstig stämning då och vi var lite osäkra på om vi skulle åka hem eller om vi kunde fortsätta bada och ha kul ändå. Vi bestämde oss för det sistnämnda och det blev en väldigt mysig dag, trots incidenten. Jag trivs väldigt bra med det nya gänget jag bor med och jag tror definitivt att detta kommer bli en superrolig termin.

Igår började jag dagen med att springa en sväng längs havet. Det var ganska jobbigt eftersom jag inte tränat alls på min resa, dvs. på över två månader, men som alltid så var det skönt efteråt. Då åt jag en rejäl frukost; havregrynsgröt, salamimackor och svenskt kaffe. Lite senare begav jag mig till bussterminalen för att möta upp Rebecca. Vi åt kinamat och sen tog vi bussen till Viña för att trängas på stranden bland alla andra som också ville maxa sin sista sommarlovs-/semesterdag. Tyvärr står solen i någon särskild position som gör tidvattnet extra starkt just nu så därför är det enorma vågor här vilket innebär att det inte är vidare badvänligt. Så när det blev alldeles för varmt gick vi och svalkade oss med varsin jättestor italiensk glass - det var inte helt fel!

Igår kväll visade sig Valparaiso från sin bästa sida genom att bjuda på en alldeles ovanligt rosa solnedgång. Ett fint avslut på denna tre månader långa ledighet. Jag måste erkänna att det känns lite motigt att gå tillbaka till skolan nu, mest för att jag vet att dessa första veckor kommer att vara smått kaosartade innan jag fått ordning på alla mina kurser och schemat. Men samtidigt ser jag verkligen fram emot vardagens rutiner och att lära mig massor av nya saker. Idag har jag bara en föreläsning så det blir en väldigt behaglig mjukstart. Glad måndag till er allesammans!

Likes

Comments

Jag märkte nu att bilderna inte publicerades i det förra inlägget så de kommer separat nu istället. Jag och teknik går visst inte så bra ihop...

Likes

Comments