Hej allesammans. Det var inte alls min plan att avluta den här bloggen flera veckor efter jag landat på hemmaplan. Inte för att jag tror det är överdrivet många kvar här men tänkte ändå det skulle vara bra med ett avslut.

Jag har alltså befunnit mig hemma i Linköping i en månad (idag!! haha). Vad ska jag ens säga? Det känns som om man aldrig lämnat. Även om jag saknar USA, Arizona och familj varje dag så är det verkligen skönt att vara hemma i tryggheten. Jag har verkligen inga ord för att beskriva hur tacksam jag är som har fått den här upplevelsen av mina föräldrar. Tack tack tack. Aldrig hade jag trott att jag skulle lära mig så mycket om andra människor, att vara ifrån familj och vänner men framförallt hur mycket jag lärt mig om mig själv. Jag är så glad att jag bestämde mig för att ge mig ut på det här äventyret. Absolut en upplevelse för livet. Jag uppmanar alla där ute att åka på ett utbytesår om ni får möjligheten.

Så sist jag skrev var jag i Irland. För er som inte hängt med så avslutade jag och min värdfamilj vårt år tillsammans i Irland och England under en två veckors tid. Det var verkligen hur skönt som helst att dela upp sina hejdå i två. Först vänner och sen familj. Även skönt att spendera lite tid på hemmaplan (jag menar Europa räknas väl hem) med dem. Jag vill inte tråka ut er med allt vi gjorde i Storbritannien men det var verkligen så sjukt mycket kul. Har nog aldrig skrattat så mycket i mitt liv. Den 1 juni kom sedan min mamma och mötte upp oss i London för att hjälpa mig få hem alla mina väskor, lättare sagt än gjort kan man säga. Vi hade i alla fall övervikt på alla fyra väskor, men hem tog vi oss. Dagen efter var dock en av de tuffare dagarna, det var alltså dags att säga hejdå till min amerikanska familj. Ni kan ju tänka er att säga hejdå till dina allra bäst vänner + plus världens sötaste och bästa lillebror. Jag som vanligtvis inte har några känslor inom mig brukar klara mig ganska bra. Jag gick runt på centrala Londons gator och grät hela dagen. Saknar dem gör jag än men planerar att åka tillbaka dit i höst så det blir ju bra.

Annars är det verkligen underbart att vara hemma. Träffa kompisar, äta svensk mat (nyttig!!!) efter ett år av i stort sett bara snabbmat, fotbollen och familjen. Som jag sa tidigare känns det som jag aldrig lämnat. Sverige är underbart och jag har verkligen insett hur mycket jag älskar detta land efter att ha varit borta ett år.. Ska inte lämna igen (inte på ett tag i alla fall). Här har ni massor av bilder!

Detta är även avslutet för denna blogg! Ett jättestort tack till alla som någon gång klickat in på den här bloggen. Jag kommer självklart låta den ligga kvar här för mig själv och alla andra som är intresserade. Ni är bäst!!! PUSS OCH KRAM

Gillar

Kommentarer

Även om det nästan är en vecka sedan jag graduated från High school tänkte jag posta ett litet inlägg med bilder från dagen. Verkligen blandade känslor men ändå kul att får uppleva detta. Det betyder ju inte så mycket eftersom jag har två till år av skola i Sverige.

Vi hade vår ceremoni klockan 8 på morgonen så vi vaknade tidigt för att göra oss i ordning. Själva gången och alla tal höll på under en timme så det var väldigt smärtfritt för en som hatar att sitta still. Vi fick våra fejk diplom och sen tog vi lite bilder. Världens lataste person som jag är avslutar jag detta inlägg. Befinner mig någonstans i Irland just nu och njuter av sista tiden med värdfamiljen. Lovar att uppdatera er snart <3

Gillar

Kommentarer

Graduation är imorgon. 19 maj är imorgon. Det datumet har man alltid haft i huvudet men det har varit så långt borta. Nu är det nära, riktigt nära. Med graduation kommer även hemresa. Tyvärr lämnar jag redan den 20 maj vilket är lite tidigt om du frågar mig. Kommer inte ihåg hur mycket jag har berättat men jag kommer iallafall lämna den 20 maj och åka till Dublin i en vecka med min v-pappas familj. Sen så åker de tillbaka till USA och vi drar till vidare till England. Där befinner vi oss enda till 1 juni då min kära mamma kommer och möter upp mig och tar mig hem till Sverige dagen därpå.

Känslor just nu? Ingen aning. Jag känner mig helt tom. Det är overkligt. Detta är verkligen mitt nya liv, ett liv som jag älskar så mycket. Det är overkligt för mig att jag ska lämna detta. Jag vet faktiskt inte när det kommer slå in. Lyckligtvis får jag två extra veckor med min värdfamilj vilket gör att jag fokuserar på att säga hejdå till mina vänner. Men det är allt annat än enkelt. Om jag ska vara ärlig så är jag lite rädd för att åka hem till Sverige. Ska börja i en helt ny klass där alla redan känner varandra. Jag vet inte hur mina vänner kommer vara, för även om mitt liv i Sverige stannade när jag lämnade så fortsätta deras liv. Allt kommer vara så annorlunda. Saker som jag nu ser som normalt kommer inte vara normalt hemma. Men don't get me wrong, jag är verkligen hur taggad som helst på att åka hem. Ska bli så kul att träffa alla igen. Lyckligtvis har jag ju dryga 2,5 månader på mig att återhämta mig innan skolan börjar. Det blir nog bra.

Jag är mitt uppe i packningen. Eftersom vi kommer köra runt i Dublin vill jag inte ha två stora väskor, så igår skickade jag hem ett väldigt stort paket till Sverige med väldigt många konstiga saker i. Det gav mig iallafall väldigt mycket mer plats i väskan. Ska försöka ta hand om min tvätt nu och sen börja organisera väskan. Jag har köpt alldeles för mycket saker här i USA. Önska mig lycka till.

Vi hörs förmodligen imorgon med bilder från graduation!!!

Gillar

Kommentarer