Han tog min värdighet.
Han tog min självkänsla.
Han tog mitt självförtroende och självrespekt.
Han tog till och med min oskuld.

Han höjde handen mot mig.
Han skadade mig och bröt ned mig totalt.

Jag tror inte att någon riktigt fattat vad som hänt mig, jag tror inte att någon vill inse det - av olika anledningar.
Det som hände mig är något jag inte önskar någon på denna värld, inte ens de få personerna jag hatar.

För det bröt ned mig och det krossar mig än idag.
Att drömma om det är ännu värre. Jag kan verkligen inte ta mig ur hans hårda grepp. Allt jag önskar är att han satt den där kniven i hjärtat på mig, som han pratade om flera gånger. Då hade jag sluppit leva med min PTSD, psykiska ohälsa, självskadebeteende, självmordstankar. Allt hade jag sluppit om inte han fanns.

Om han inte existerat hade allt varit så mycket bättre.

Än idag önskar jag att allt bara hade gått att göra ogjort.
Att jag bara kan få slippa den olidliga ångest jag bär på varje dag.


Min ryggsäck är tyngre än ni vill veta om.
Tyngre än jag vill inse.



hjälp mig..

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Världen är så trångsynt.
Sverige är helt efterblivet.

Allt är käpprätt åt helvete.

Andra länder står& ser ned på oss medan dom skrattar.
Alla ser hur vi försöker spela snälla, men verkligheten straffar oss.

Jag hatar dig som våldtar
Jag hatar dig som har högre lön än de jämlika kvinnorna på ditt arbete
Jag hatar dig som inte låter flickorna ta plats i skolbänken
Jag hatar dig som tror att du kan ge dig på en flicka bara för att hon är svagare än dig

Jag hatar dig som inte kan inse att vi är likadan.
Allt utom könet.


Men det jag hatar mer är de som tillåter att allt får ske.
Att våldtäktsmän - och kvinnor - får gå fria - för att det "inte finns tillräckligt med bevis".
När en kvinna ska anmäla en våldtäkt så får man gå igenom våldtäkten igen, och igen och igen. För att polisen missade att uppfatta en detalj, sen ska dom naturligtvis gå igenom allt kvinnan sa också.
Sedan kommer frågorna - hur va du klädd? var du påverkad? kände ni varandra? osv

DET SPELAR INGEN JÄVLA ROLL.
- en våldtäkt är en våldtäkt

Till er som har högre lön, det är egentligen inte erat fel.
Och ni som skadar kvinnor på andra sätt, det är era föräldrar det är fel på. - Så ni behöver inte ta åt er. Men ni kan ju skada de som gjort skadan mot dig istället för att gå på oskyldiga.

Jag hatar Sverige.
Jag hatar hur snedvridet allt blivit.
Rätt ska vara rätt.
Jämställdhet.


Peace.


Likes

Comments

Dessa små fragment som finns kvar,
De svåra minnesluckorna som aldrig försvinner,
Alla de dofter, ljud och känslor som jag minns, men ingen bild finns till.

Det känns som om jag minns allt, men innerst inne, så vet jag att det är långt ifrån allt.


Jag minns vilken/vilka parfymer han brukade använda. - vilken han använde de gånger han förstörde mig.
Jag minns hans röst - fast jag försöker tränga bort allt som har med han att göra.
Jag minns hela hans kropp, klädstil, musiksmak.
Jag minns för mycket.

Jag vill inte minnas något som har med han att göra.
Jag vill att han låter mig vara.
Jag vill ha ut honom från mitt huvud.
Försvinn.


Att få frågan hur jag idag verkar helt normal, hur ska jag ta det?
- Allt jag känner för är att ge personen i fråga en rak höger.

Jag är förstörd, nedbruten, ett vrak.
Jag kommer aldrig att kunna bli den jag en gång var.

Så fort någon höger handen är jag fortfarande rädd att få en smäll.
När någon står strax runt ett hörn så blir jag vettskrämd, för jag inte vet vem det är direkt då jag endast hinner uppfatta en gestalt.

Nu har ni det efterlängtade svaret på varför jag är så lättskrämd.
Så snälla, skräm mig inte medvetet.
Jag går sönder mer då,

Tack.





Likes

Comments

Det är strax över ett år sedan hon lämnade jorden nu.
Det är strax över ett år sedan jag förlorade den jag levde för.
Det är strax över ett år sedan min värld kraschade.

Jag tror inte att något kan beskriva våran relation, men en sak är säker - och det är att den alltid var stark. Oavsett hur många mil vi hade från varandra, hur sällan vi träffades, det spelade ingen roll.

Och idag skyller jag mig själv för att vi träffades så sällan, men det skulle inte gå såhär fort. Jag skulle ju dit!
Men det kom alltid något i vägen, och idag så erkänner jag att det är mitt fel.

Jag klarade inte av att se henne så, och veta att denna dagen kunde vara hennes sista.
Jag ville inte att hon skulle se mig gråta - för jag är ju en stark människa.

Men jag ångrar alla de gångerna då jag valde att inte gå dit.
Jag ångrar alla de gångerna då jag prioriterade något annat, för att jag var för svag för att kunna gå dit,
Jag ångrar alla de gångerna då jag helt enkelt bara valde att inte berätta hur mycket hon betydde för mig.

Idag är jag dock starkare, tro det eller ej.
Men jag vet vad jag har för drömmar, och jag ska ta mig dit - på ett eller annat vis!


Likes

Comments

Jag tänker byta efternamn, så enkelt är det.

Jag är nu 18 år, och jag gör exakt som jag vill. Särskilt när det handlar om mitt eget efternamn.

Varför just Lindström är för att min mormor bytte till det innan hon gick bort.
Efter hennes bortgång så bytte mamma också till Lindström.
Och eftersom att min mormor betydde allt för mig, så vill jag ha något kvar från henne, alltså hennes efternamn.

Jag känner inte att jag ha något utbyte av att heta Grenholm, då jag nästan alltid bott hos mamma - där jag var den enda med det efternamnet.
Efter varje flytt så har jag fått skrivit mitt efternamn på en lapp, för att sedan sätta upp på dörren så jag får min post.
(När man inte står på kontraktet så får man inte sitt efternamn/namn på dörren)

Jag vet inte när jag ska byta efternamn, men det blir mest troligt när det är dags att förnya passet, då jga inte känner att det är värt att behöva förnya passet på grund av att jag bytt efternamn.

Så i framtiden blir jag en Lindström istället för Grenholm!

Likes

Comments