Med två hyrcyklar, fullpackade väskor och nylagade kameror bar sig jag och Simon av mot Port de Pollenca. En cykeltur 30 minuter från Alcudia där vi bodde. Till skillnad från många andra semesterorter på Mallorca är Port de Pollenca en plats som lyckats hålla sig ifrån att bli exploaterad av turismen. Port de Pollenca kallas för "en mycket charmig stad" som är "en av de mest genuint spanska resmålen på Mallorca". Trevligt trevligt. Då bar det av.

Vägen mellan Alcudia och Pollenca går längst kusten. Den är lång men väldigt fin. I sidan av vägen fanns det en massa små stenhus som sorgligt lutade åt alla håll och kanter, härdade av naturen och marken de stod på. Simon gissade på att husen förut fungerade som förvaringsbodar för fiskeprylar och så. Jag gissade på att det förvarades solstolar och parasoll här, eftersom att platsen var som populärast på 60-talet och har haft lagom tid på sig att förfalla.

Sen cyklade vi vidare. Jag cyklade över vägen och blev tutad på av en bil för att kunna ta den här bilden. Vad gör man inte för konsten!

​Efter att ha stannat till vid en strand och ätit vår hemlagade lunch, (baguetter med avokado och en massa annat gott på) lade vi märke till en lekbana ute på havet som liknade sådana man sett på programmet "whipe out" när man var liten. Vi bestämde oss för att göra den. No regress (trots det skyhöga priset).

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Jag har under en väldigt lång tid kännt som osäker och obekväm i min kropp. Jag vet att för de flesta är detta väldigt 'offensive' efter som att min kropp är fin och idealistisk. Ändå känner jag att jag inte riktigt är där än.
Jag hade därför som nyaårslöfte att få den kroppen jag önskade (suck och stön jag vet). Men jag har faktiskt redan börjat se resultat och känner mig så sjukt nöjd.

Den första månaden spenderade jag mest på gymmet och fokuserade allra mest på mage ofc. Sprang också antingen 1 km intensivt i slutet av passet eller 3 km lugnt i början.
Nu går jag knappt till gymmet längre (eller ja, nästan aldrig). Jag gjorde en 30 day ab challenge och drog ned på det onyttiga. I kombination med magträningarna gjorde jag också minst 20 squats för att hålla rumpan i form.
Denna månad fokuserar jag allra mest på min hälsa och min kropp 'over all' istället för att pressa sönder min mage. Tydligen är det inte intensiv magträning som får absen att synas. Jag håller på med en 30 day squat challenge (finns en app på appstore som är jättebra), går ut och springer minst 3 gngr i veckan och gör 50x 'russian twist' och 50x situps ungefär 3-4 kvällar i veckan. Detta i kombination med minskning av onyttigheter så som godis, glass och annat skit har fått mig att känna mig så mkt bättre.

Jag beställde en bikini från ASOS för några dagar sen som jag bara längtar till att inviga på eriksdalsbadet. Vem kunde tro det? För bara några månader sen hade jag ryggat över att visa upp min kropp!

Träning gör skillnad. Men något man måste tänka på är att det är OKEJ att unna sig och inte träna ihjäl sig 7/7 dagar i veckan. Ha bara som tanke i bakhuvudet att din kropp är unik och det är du och bara du som bestämmer hur den ska se ut. Det finns ingen annan kropp som din. Vad du vill göra med den är din ensak. INGEN ANNANS.


Likes

Comments

Det är väldigt viktigt att veta skillnaden.
Under en ganska lång tid har jag bara existerat. Färdats genom livet och bara låtit det passera.
Men att leva. Leva är så mycket mer annorlunda. Det är när du tappar andan eller känner hjärtat pumpa ut ur bröstet eller när du springer så snabbt att marken blir alldeles suddig.
Att leva är att älska, frukta, hata och unna sig.
Att leva är att inte vilja stänga sina ögon för det finns så mycket mer att se.
Att leva är att inte bara veta att blod pulserar genom dina ådror, men att känna det också.

Jag saknar det. Av någon anledning så är det bara på sommaren man kan göra alla de där sakerna. Liksom.. vad för härliga historier har man att berätta ifrån Mars? Vad för fina bilder kan man fota när himlens blåa färg fortfarande känns kall, trädens kronor är bara och att på varenda gata på söderort finns en stor ful container redo för alla gårdsstädningar. Nej... skulle inte tro det.
Sommaren dock! Sommaren är cykelpromenader klockan tolv på natten. Sommar är shorts och 24 grader varmt klockan 23 en tisdagskväll. Sommar är badkläder och fuktiga överläppar. Allt där mitt i mellan är bara tid som existerar utan att inte riktigt göra någon nytta.

Det är vad man tror, är det inte? Inte nu.
Varför skjuta upp livet hela tiden och bara leva när tiden känns "rätt"? Vi föds på en dag. Vi dör på en dag. Vi kan bli förälskade på bara en dag. Vi kan förändra vårat liv vilken sekund som helst. Sluta prata med de som vi inte vill ha kvar i våra liv, kyssa den vi vill, raka sitt huvud, boka en biljett eller ta sitt eget liv. Ingenting stoppar en. Det är det som skrämmer folk. Vetskapen om att ens liv kan förändras vilken sekund som helst får en att skapa en bild av att ingenting kan förändras förrän en speciell tid kommit.
Det jag vill ha sagt är att man kan förändra sitt liv på en dag. Nästan allting du strävar efter kan bli verklighet på en dag. Vänta inte på den dagen. Gör den dagen till verklighet. Här. Nu.


Likes

Comments

Självklart kunde jag inte undvika att skriva om gymnasiet nu när det är sista terminen i nian. Men sanningen är den att jag är lite i ett dilemma...

Kungsholmens gymnasium och Mediagymnasiet är helt olika skolor. Ändå slåss de om vilken som ska ligga på första plats på min ansökning.

Kungsholmen verkar riktigt riktigt bra. Jag är väldigt vetgirig och älskar hur den är. Verkligen varje elev som jag stött på har sagt att den skolan var det bästa beslut de tagit. Alla verkar så motiverade och det verkar så bra att skolan inte är 'lallig' så (eller ja, definitivt inte lallig). Den linjen jag ska söka in på då är Samhälle Samhälle och det är där mitt tvek börjar. Jag har aldrig överhuvudtaget funderat på Samhälle inriktning samhälle utan Media och Beteende har alltid legat i fokus. Så själva linjen är ett stort minus. Frågan jag måste ställa då är om skolan eller linjen är det viktigaste för mig. Jag menar, att ha kungsholmen på CV:et skadar ju definitivt inte. Men samtidigt... är det värt slit och svett för en linje jag inte är intresserad av?

Mediagymnasiet har jag varit fast på sedan sjuan. Tänkte söka in Samhälle inriktning Media där. Men när min kompis var där på prova-på-dag kom hon tillbaka med rysningar längs hela ryggraden och svettpärlor på pannan. Hon berättade att det var så sjukt stelt där. Ingen elev pratade med varandra eller henne för den delen. Lärarna var bra, men eleverna betedde sig som vandrande zombies och hon fick ville verkligen bara hem. När jag fick höra det sprack det för mig. Jag kan definitivt inte gå i en sån skola. I min gamla var jag omringad av omotiverade människor, vilket gjorde mig på gränsen till galen. Jag kan inte ha det så igen. När jag sedan gjorde lite research på den kom jag fram till att jag inte alls deras uppläggning av schema och studier. Men linjen verkar riktigt bra, skolan seriös (iaf när jag var där på öppet hus) och lärarna likaså. Här känns allt bara luddigt. Jag vet inte vad det är som lockar längre.

Har därför börjat snegla lite på Kungsholmen Västra. Den tillhörde förut Kungsholmen men har nu blivit självständig. De har inriktning Samhälle Beteende med fokus kriminologi vilket jag verkligen är intresserad av! Har alltid haft en liten bild av mig med ett jobb inom polisen. Jag ska dit på öppet hus 5:e maj. Jag hittar däremot inget om den på internet... Min kompis som varit där sa att den skolan är reservskolan för alla som inte kommit in på Kungsholmen och svärmar av 'misslyckade' tjejer i hunters, vita jeans och odd molly-blusar. Jag känner bara ALDRIG I LIVET. Jag ber att det inte är så. Återstår att se på det öppna huset.

Någon som går på någon av skolorna? Skulle betyda mycket om ni kunde rekommendera eller berätta hur det är där.

Likes

Comments

Idag är första officiella dagen på påsklovet. Från och med nu är det bara 68 dagar kvar till skolavslutning. Räknar man med hela lovet som vi har framför oss, röda dagar och fritidsdagar är det inte många veckor kvar. En del av mig längtar verkligen till gymnasiet. Börja om på nytt (trots att jag ironiskt nog gjorde det för mindre än två år sedan), en helt annan miljö, massa nya personer och en helt annan del av Stockholm! Men den andra delen är lite mer ångestig... Bara tanken på alla kompisar jag kommer förlora kontakten med... Nej jag vet inte alltså. Självklart är det vissa som är 'lättare' att släppa än andra, men i det stora hela blir det ändå en helt annorlunda grej. De från min gamla skola har jag kunnat hålla kontakten med relativt bra, men nu...? Alla kommer gå i skolor på helt olika delar av Stockholm och vara upptagna med sina egna liv. Jag vet att jag kommer det.

Nej... det känns bara konstigt att inte störa ihjäl sig på vissa personer, och att inte alltid träffa andra.

bilder från skolavslutningen 2013




Likes

Comments

Instagram@sofia.emt