View tracker

Jag ligger just nu i min säng och lyssnar på en Lucia spellista. Klockan är 23:00 och här ligger jag med melodier från "så mörk är natten". Min favorit låt från min favorit högtid LUCIA. Det mysigaste som finns är att lyssna eller kolla på ett luciatåg. Tyvärr har jag dock sett på socialamedier att äckliga människor (man får kalla rasister äckliga) haft något typ av utbrott pga en mörkhyad pojke varit lucia på Åhléns reklam. Jag säger ett stort plus till Åhléns, pga det var en väldigt fin sak och traditioner kan alltid förändrats, why not en kille som lucia, skit i könsroller (vill inte ens gå in på den andra delen, det vill säga hudfärg. Tycker inte det fortfarande borde vara ett problem, vakna upp folk.)

Här i Australien känns det dock inte ens som december, det har varit den varmaste veckan på länge nu och jag svettas booort. Så att få lite jul feeling är helt omöjligt, så jag lever för de stunder jag kan ligga i min säng och bara höra sån här musik. Blunda och drömma mig hem, hem till min familj. Denna jul kommer inte kännas som en jul, men det är ett äventyr som har både fördelar och nackdelar.

Idag har vi besökt stranden på central coast, vilket var väldigt mysigt men när jag börja strosa runt efter en mysig Lunch med Lyndel, Anni och Shay så började det regna. Jag menar inte dugga utan ösregn. Men det var en väldigt mysig dag som avslutades med god mat och varmchoklad. Även försökt få in lite planering inför januari med men vill bara ge upp ibland över allt det där. Men jag hoppas på att hitta energin snart och dessutom har min fina värdemamma varit väldigt hjälpsam med planeringen. 🙌🏼

Nu ska jag fortsätta lyssna på min kära musik och sen få mig en väldigt behövlig sömn. Godnatt Sverige och jag hoppas er dag fortsätter vara jättebra. Klockan borde ju vara runt 13:20 hos er och 23:20 här.🇦🇺🇸🇪

Kramar Sofia ❤️

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Postad i: Australien

Nu har två veckor gått och tror aldrig jag har skjutit upp något såhär mycket haha. Orken till att blogga existerar inte ens hah.
Men dagarna rullar på här och inget utöver det vanliga händer egentligen, förutom att hundarna rymmer lite då och då.

Söndagkväll var dock väldigt mysigt, då det bara varit jag och Lyndel (samt Ani såklart) hemma hela helgen. Så Phil kom hem söndag em och det sluta med att vi alla satt och diskuterade fälttävlan samt skillnaderna mellan våra länder inom den grenen. Det kom även fram att Lyndel var en av de som var först på plats med fallet av Olivia. Vilket var tragiskt att höra, då hon själv var där som tävlande och inte doktor. (Både Phil och Lyndel är doktorer men mer på halvtid just nu). Sen åt vi choklad, drack vin och pratade om hur Phil oh Lyndel träffades vilket var roligt att höra. Hur allt bara kan vara en slump och sen har man mött den där som man helt plötsligt inte kan vara utan.
Vilket bara fick mig att tänka på en person, men antar att han inte var den där rätta typen av slump..

På torsdag ska jag iallafall sova över hos en vän, men känns udda hur allt fixa sig då hon kontaktade Lyndel och gjorde upp planer haha. Kändes lite som när man är liten och helt plötsligt har ens mamma bestämt "lekdag". Det vi ska göra är att vi ska till ett köpcentrum och till stranden på "central coast" med en tjej som heter Chloe, henne känner jag inte alls men det är Ayleighs kompis och hon är världens gulligaste person så det blir nog toppen. Men ska bli jättekul hur som hur att komma ifrån huset. Ta det inte fel, familjen är jättefin och bra människor men man börjar känna sig väldigt isolerad då inget händer.

Förövrigt börjar jag komma in i arbetet lite mer och engelskan börjar bli mycket bättre samt har jag även börjat tänka på Engelska men antar att det bara är min hjärna som försöker öka översättningen haha, men så lustigt ändå!!

Vi hörs när vi hörs!
Skickar med lite bilder också., har dock inte tagit så många samt så suger wifi här ute och jag har ingen täckning alls.

Kramar Sofia ❤

Likes

Comments

View tracker

HI!!

Long time, no see.

Skämt och så, en vecka har gått och ärligt så känns det som en evighet. För det första så har jag varit sjuk de första dagarna och bara mått allmänt illa. Vilket har sugit men så kan det vara. Familjen är jättefin och så, men något känns inte helt rätt. Men så kan det vara ibland.

Så just nu räknar jag ner dagarna tills Isa kommer, ska bli så skönt att komma ut i stadslivet och kunna träffa människor. Jag underskatta nog den personligheten hos mig, att vara så människoberoende/social , vilket är väldigt svårt här ute.

En kompis skrev "Well du är lite för social för att bo där Sofia" och jag tror nog tyvärr det stämmer. Men ska försöka komma in i Sydney snart så jag kan träffa några av de fina tjejerna jag lärt känna.

Australien är dock ett väldigt fint land, man kan bara stå där och kolla på egentligen ingenting. Det är sån speciell vy härute på landet, djurlivet är unikt också .

Har också varit på min första australienska dressyr"tävling". Vilket var intressant att se alla likheter och skillnader från hemma. Lyndel berättade även hur hon flera gånger tävlat mot olympier då ridsport och speciellt fälttävlan inte är så stort i Australien, vilket då gör att dessa idrottare kommer ut och tävlar på samma tävlingar. Det kändes ganska coolt ändå, hon nämnde även hur alla var så hjälpsamma även fast de egentligen har en "högreklass".

Det är nog ganska australienskt att vara trevligt, vilket är en positiv sak.

Man hälsar alltid med "Hi, how are you?" och sen ens namn, vilket var så udda för mig de förstagångerna.. Hah

Trots alla känslor jag har än så länge så är jag otroligt stolt att jag åkte och jag kommer aldrig ångra något heller! Men nu är det dags att gå upp och umgås lite med Ani, ska försöka skriva ett litet bättre inlägg ikväll, men ville ge er en liten uppdatering ändå!

Kramar Sofia❤

Tills vi ses igen

Likes

Comments

Mitt humör har riktiga svängningar just nu. Jag erkänner att min mamma delvis hade rätt när hon sa att man väl där på planet skulle känna sig som den minsta människan i världen, för ja jag känner mig inte speciellt katig just nu. Men känner mig inte heller sådär extrem liten men detta är verkligen att utmana mig själv.
Att behöva fixa allt själv när man är van att ens mamma gjorde allt när man rest förut eller iallafall fanns vid ens sida om något gick snett.
Men allt har gått bra än så länge och det har inte varit allt för mycket turbulens. Det enda som är svårt att greppa är att det inte alls bara är 3h kvar utan det är 13h, för när jag går av detta plan i Bangkok så måste jag skynda mig till mitt nästa plan som går till Sydney!
Det känns just nu lite segt, men det kommer så vara värt när jag kommer fram och träffar Phil.
Min värdepappa som kommer hämta upp mig på flygplatsen !! Jag är väldigt positiv just nu men tror ens ego kommer ta sig en kick när man inser hur dålig man är på engelska. Hah, nu ska jag försöka sova en stund

22:20 Eller 4:20 eller 8:20
Det beror på vilken tid man vill gå efter, men just nu är det lite mer än en timma kvar tills planet landar i Bangkok och även fast det inte är min slut destination så ska det bli väldigt skönt att få gå av planet någon timma innan det är dags för exakt lika lång flygning igen, just nu känns det segt men jag håller positiviteten uppe och försöker tagga mig själv.
Lite svårt utan att ha sovit något även fast jag verkligen försökt, får väl se hur jag mår när jag väl landar på riktigt och om jag ens fått någon sömn då.
Annars vet jag någon som kommer sova gott i bilen påväg till mitt nya hem eller kanske i min nya säng.
Nu är det exakt en timma kvar. Wiiiii 🎉

Bangkok 07:40
Här sitter jag och mår ruskigt illa. Vet inte fall det är bristen på sömn eller vad det handlar om som utspelar detta mående men ajaj.
Nu äntligen ska planet börja rulla ca 15 minuter senare än sagt. Puss ❤️

Nu ligger jag här i min nya säng. Och tankarna är många just nu med de kommer upp imorgon för nu är det dags att få sig lite sömn då jag bara sovit två timmar under ca 30h.

Kramar Sofia ❤️❤️

Likes

Comments

Nu är det dags, påriktigt dessutom.
Nervositeten är extrem och nu känner jag mest bara för att hänga med hem igen. Men samtidigt är jag jättetaggad på att komma fram till familjen.

Det var efter det där "hejdå" eller ja avskedet som allt kändes värre, att stå där på Arlanda och fälla några tårar. Men samtidigt får jag bara vara glad över att jag har så mycket att sakna och så mycket att längta hem till, jag är lyckligt lottad.

Så till alla mina fina vänner och bekanta, Vi säger -Vi ses- för ett år går fort och ingen vet om jag kommer hem tidigare. Så tills vi ses igen, ta hand om er och kom ihåg vilka underbara personer ni är och sluta aldrig att tro på er själva.
Nästa gång vi hörs är jag i Bangkok eller Sydney.

Kramar Sofia ❤️

Likes

Comments

Postad i: Australien, Privata thing

~Säg det till alla jag är på väg.
Och jag älskar varje steg jag tar~

Nu sitter jag på hotellrummet, helt slut och nu har jag bara åkt från lilla Linköping.
Just nu har jag en mycket större resa framför mig, 20h flyg med Thai Airways. Om jag ska vara ärlig så har nervositeten börjat drabba mig ganska rejält.. Även fast jag utspelar ett lugn utåt har jag börjat tänka över alla små problem som skulle kunna försvåra min resa till Sydney. Typ som förseningar, bagageproblem eller gå fel när jag mellanlandar.
Dessutom har tankarna kring djurlivet och alla olikheter från vardagen jag kommer stöta på börjat grubbla runt i huvudet på mig men samtidigt är jag väldigt spänd inför att få åka iväg, för efter det här finns det ju inget jag inte kan göra?

Ska också bli väldigt annorlunda att komma ut till landet efter att spenderat två dagar på ett sjukt mysigt hotell. Har dessutom precis tränat och bastat. Vi tog även en simtur i poolen på taket. Verkligen sååå behövligt, känns bra att få ännu fler mysiga minnen med familjen även fast alla familjemedlemmar inte är med.. Hade även en egenstund med min syster Sara, då vi prata om att jag ska åka, då sa hon något som fick mig att tänka "Att du är den av oss tre syskon som gör något sånt här är det minst förvånande" vilket fick mig att brista ut "det är för jag gör saker utan att veta om vad det innebär". Vilket är lite typiskt mig, jag hoppar på saker och försöker göra ALLT.
Att det här är något jag inte kan förstå eller ens kan veta vad det innebär gör allt så spännande men samtidigt läskigt, men jag kan inte ge mig jag måste bara prova detta.

Jag ser verkligen framemot att få träffa alla nya människor jag har fått och har kontakt med på grund av mitt egna äventyr. Det är inspirerande att det finns så många öppna människor. (Mamma påstår att alla är mördare, tur vi har olika människosyn 😉)
Well min mamma är väl bara lite väl orolig , antar jag.
Antagligen henne jag ärvt all den här oron/övertänkandet ifrån.

Med det sagt så säger jag godnatt, Imorgon kommer mitt sista inlägg från Sverige upp. (!!)
Kramar, Sofia❤

Likes

Comments

Jag har börjat suga in alla intryck, jag trodde aldrig att jag skulle kunna känna dessa känslor över den lilla staden Linköping. Men när jag väl gick där längs Platensgatan och över till stora torget så blev jag tårögd. Jag kan inte helt säga varför det skedde, men det var som jag äntligen då förstod att jag kommer slippa samma gamla ställe och alla människor som man kommer slippa stöta på. Jag kände en lättnad och insåg att jag äntligen får uppleva något helt nytt.

På min sista jobbdag, som jag spendera med förskoleklassen som jag varit med sen i somras, pratade vi om Australien. Vilket ledde till alla möjliga frågor om ifall de har skolor, skorpioner, kameleonter och isbjörnar. Det stora fokuset var på djurlivet och på hajar. Jag måste erkänna att jag kommer sakna dessa underbara elever, trodde inte att jag kunde trivas såhär bra på ett jobb. Men allt är tackvara mina fina kollegor och alla fantastiska barn jag har haft turen att lära känna.
Det jag dock intalar mig nu är att jag behöver göra det här.
För trots allt kommer jobbet finnas kvar sen med!

Jag är glad över att faktiskt fått uppleva lite snö och kyla innan jag åker. Men samtidigt ska det bli riktigt skönt med 30° värme. En jul utan snö/kyla kommer kännas konstigt men samtidigt kanske det minskar hemlängtan.

Att packa, jag har inte ens ord för hur extremt svårt jag tycker att det är..
Jag vet knappt vad jag ska ta med mig, ridkläder är det enda som gick fort att packa ner. Där visste jag exakt vad som behövdes packa ner. Men resten, hur många tröjor? hur många klänningar? Vilka skor? Vilket smink?
Allt känns som ett stor frågetecken, men nu börjar väskan bli full, om det är ett bra tecken eller inte är jag inte säker på.
Imorgon börjar det
Ha de!

Kramar Sofia ❤

Likes

Comments

Postad i: Sverige
Helt plötsligt tog livet en sväng, och här sitter jag efter att planerat januari månad då ingen mindre än min bästavän kommer till Australien för att resa med mig !!

Är SÅ himla tacksam över att jag kommer ha henne på min sida genom detta äventyr. Efter att kolla på vår, troligen, första destination GOLD COAST började ivern sprida sig inom mig, jag vill genast bara ha januari månad, vilket chockade mig då nervositeten över att det bara är 14 dagar kvar tills jag åker har varit överväldig de senaste dagarna.
Det är läskigt att inte vara helt klar och fortfarande ha saker kvar att fixa innan jag åker vilket jag vet kommer lösa sig. Så snart är jag påväg och på något sätt så känner jag mest "tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen". Med det sagt så försöker jag bara fokusera på att det endast gör mig mänsklig, att ha en iver över att upptäcka något nytt men samtidigt ha en rädsla över att lämna allt här, för hur mycket jag än är trött på detta ställe kan jag inte komma ifrån hur bra jag faktiskt har det.
Det finns så många människor jag kommer sakna och att jag trivs så otroligt bra på mitt jobb gör det också lite svårare att ge sig av, för man blir lite bekväm av sig men detta är min chans, det vet jag. Dessutom kommer jag också få tillbringa jul och nyår med min "bonusfamilj" vilket antagligen kommer vara super mysigt. Möjligheten att se en annan kultur och dessutom kunna gå i shorts på julafton ska bli en rolig upplevelse, kanske hjälper det mig att uppskatta snön sen senare i livet. Antagligen inte men vi kan ju alltid hoppas! 😉

Men jag är förväntansfull över vad 2017 kommer ha att erbjuda mig, för mina förhoppningar för första månaden är otroligt stora, det kommer antagligen inte bli som jag tänkt mig men jag vet att det inte kommer kunna bli dåligt för Isa kommer vara på min sida. Och dessutom kanske en kompis till oss kommer hänga med Isa ner, vilket bara kommer bidra till en ännu roligare historia att kunna berätta.

För första gången känns detta som starten, nu har den riktiga nedräkningen börjat och snart sticker jag iväg. Det här är min Historia.
Kramar, Sofia ❤

Likes

Comments

Postad i: Privata thing

Ständiga mardrömmar plågar mig just nu. Jag är som sagt väldigt nervös, främst över den där 20h flygresan.. Det existerar en liten tvivel inombords, över att jag inte är stark nog som person att klara av att flytta 1 579 mil ifrån mitt hem, ifrån mitt liv.
Men samtidigt är jag övertaggad över att få träffa min nya familj, det ska bli sååå spännande.
Att få lära känna Phil, Lyndel och Ani ska verkligen bli väldigt roligt då mitt första intryck bara varit väldigt positivt. Samtidigt som jag har en ångest innebords över att jag ska spenderar väldigt mycket tid med Ani och att klicka är nyckel i att det ska fungera. Men vi har ju iallafall hästarna som gemensamt intresse vilket borde förenkla en heldel. Dessutom tror jag egentligen inte att det kommer vara några problem men jag är ganska så bra på att övertänka saker och på något vänster komma på olika konflikter som skulle kunna inträffa.
Well ja, säger iallafall inte att det är min bästa egenskap jag har.

Jag har bara en väldigt stor ångest inför att lämna alla samtidigt som jag bara längtar efter att lämna allt, lämna alla dåliga minnen och upplevelser här ifrån.
Lämna honom bakom mig, skapa mitt liv där inget kan få mig att tänka på honom, den där speciella människa som fortfarande får mitt hjärta att slå lite snabbare.
Men det är en annan historia..

–Det kallas tvivel det där som stör–

Likes

Comments

Postad i: Sverige

Ligger just nu i sängen och bara slappar, idag är en såndär söndag då man egentligen behöver göra 100 saker men verkligen inte pallar lämnar sängen.
Har iallafall skickat iväg en ansökan till Folksam angående försäkring, lite pluspoäng.

Sådär såg min söndag ut och sedan insåg jag varför jag kände mig så himla seg, jag har dragit på mig ännu en förkylning.

Men nu kan jag iallafall bocka av ännu en sak (vilket är att försäkringen är fixad). Men det är fortfarande väldigt mycket kvar att göra innan jag sätter mig på det där 20h långa flygresan till min hållplats Sydney.. Ska faktiskt bli otroligt spännande att få ge sig iväg samtidigt som jag är förskräckligt rädd över att lämna Sverige så pass länge. Men förhoppningsvis så kommer jag få besök redan i januari 🎉🎉

Likes

Comments