After 3 weeks together are we now starting our last week together for this time.
Both of us were kind of thinking that this would be the goodbye, the end.
But funny as it is we both have experience how much we actually feels for the other.
I never thought about meeting my biggest love on the other side of the world. I mean it doesn’t make sense and everything becomes a little bit more difficult. There isn’t any slow steps, it’s all or nothing. Even though we don’t know our next step we know that it’s going to be complicated.

It takes a lot of your energy to even think about it, but I don’t know what I am suppose to do when it comes back to the person you feel like you belong to, the one who makes you feel home, that makes you want to take sleeping pills because sleeping without them keeps you awake all night.
The eyes who makes you calm, those warm brown eyes who also makes it hard to be upset with him because even in the angriest moment you can’t stop helping loving him so darn much.

The memories we have created here this time is times I won’t ever forget. Our trip to Kolmården with my family, where we went on a roller coaster where I cried the whole time.
London for 5 days where we had a lot of fun together, our first trip overseas.
Hockey, bowling, seeing nature, visiting childhood memories.
Now we have a last trip to Stockholm ahead of us before we have to say goodbye for now.
I don’t want to think about it, but we gonna make the last days count.

It’s all about finding someone who makes distance feel like nothing. Or at least worth it.

Hugs, Sofia 💞

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Sometimes you get lucky in the weirdest way. I met you, you are childish, picky, annoying, having a massive ego, also have the biggest head, but the worst part is that you are so faraway from me. The other side of the world. But I do love every inches of distance between us, because I now understand how much I'm inlove with you and your so called "down-sides"
(but according to me you don't really have any bad sides.)
I mean you are one of the most amazing human being I have ever met. Your heart are so incredible big that I don't actually understand how you can make it. You care about everyone and wants only the best for the people near you.
You are just so kind.
I love how you have grown and become even a better you even though you been through so much heartbreak. I wish I could make it better and take away the pain but I know that I can't and that you don't regret how your life has been because it has made you who you are. And I love that part of you because It shows how strong you are and how wise you are.
I love the small things about you, how you playing about me making you embarrassed by me fooling around. Or how you do everything to scare me or how you put on bad movies so I won't watch it and give you all of my attention. How you work out with me over face time, having dinner dates with me or your smile you give me when you feel like I'm the world to you. I also want to thank you for always being there for me. It doesn't matter if you are in the middle of a party, sleep or work. You always seem to find a way to be there, which makes distance feel so much less important. But I do look forward to be able to see you without a screen in between and to be able to kiss you, hug you and just be in your arms. 

Like I can't wait to sleep next to you because right now i can here you snoring which makes me calm, you have that affect on me.
I know I'm bad with compliments and that Im not always tell you how I feel about you to 100% but I sure hope you understand that I appreciate everything and that I love you to the moon and back. Sometimes you meet someone who makes distance feel like nothing. You are incredible my dear Alex.

// your girlfriend , Sweden 
🇸🇪❤️🇦🇺

Likes

Comments

Jag har förut provat på distans förhållande. Vilket slutade i att jag åkte på ett nytt äventyr.
Men sedan gick jag och föll för en charmig australiensare. Där ordet distans skulle få en ny mening för mig.
-Alex-
Han har den där personligheten som man bara klickar med direkt, han har förmågan att få mig att lee även fast jag inte vill alls. Han lyssnar alltid på alla mina "problem" och klagomål. Men lyckas ändå slänga in några goda råd. För han lyssnar verkligen och nonchalerar inte bort det jag säger.
Han kan vara en solklar 2 åring och sedan helt agera som 25år. Vilket är så himla viktigt enligt mig. Jag klara inte av när personer inte kan vara "barnsliga", jag kommer för alltid vara ett barn.
Men det viktigaste han är omtänksam, han bryr sig om vad jag ville upptäcka och ville göra min sista tid i Australien så bra som det bara kunde bli.
Att vi skulle falla för varandra fanns inte på kartan, eller iallafall inte på min karta. Men efter ett tag kom känslorna smygandes för båda två. Så nu sitter jag i den här sittsen där jag känns delad. Jag saknar hem till honom men när jag var med honom saknade jag hem till min familj.
Att veta att den personen som man bara vill vara med är "dead end" är kanske det som gör det ännu mer speciellt.
För det man inte kan få kan se ännu mer "grönare" än vad man tror.
Ska man kämpa för något som man vet om aldrig kommer att funka? Ska man ljuga för sig själv, eller ska man radera varandra ur sina liv. Då tankar om vara med andra ger en hjärtesorg.
Jag tror inte på solumates eller den "sanna kärleken" men jag tror att det bara endast ett fåtal personer man kan passa sådär perfekt med.

Jag minns första gången jag träffade Alex, hur jag var ytlig och ansåg att han endast var jobbig. Jag hade aldrig tänkt att kontakta honom igen och för några sekunder gick tankarna om att jag kanske borde ge ut fel snap.
Det gick någon månad och jag valde att ge honom en chans för vem säger egentligen nej till fler vänner.
Jag trodde inte att det skulle leda oss till vad som faktiskt varit mellan oss.
Jag föll för hans personlighetsdrag, hans bruna ögon och hans otroliga livsberättelser, helt enkelt hans erfarenheter.
Jag föll för honom.
Jag minns även när han sa de tre orden, I Love You, första gången.
Jag fick fjärilar i hela kroppen samtidigt som jag skrek inombords. Jag förstod inte hur han kunde göra så mot mig. Hur han kunde vara så självisk, men en del av mig insåg att det handlade om att jag inte hade vågat erkänna vad jag själv kände, jag hade blockat mina känslor, jag ville inte känna.

Nu stor vi i ett vägskäl där våra hjärtan säger olika saker, vad ska ske nu.
Vad har jag tillit till, vill jag orsaka mig ett krossat hjärta?
Kanske är det som är det fina med kärleken,
Du vet aldrig vad som kan ske eller vad som väntar vid nästa krön.
Våga falla för att möjligen kunna flyga iväg.

Kramar, Sofia

Likes

Comments

Okej skamskudden är framme igen. Sanningen är att blogga aldrig kommer vara min grej, för jag är väldigt dålig på att formulera mig i skrift för jag blir så uttråkad. Det muntliga elementet har alltid varit min grej. Iallafall livet som 20 rullar på och jag hade en fantastisk födelsedagshelg även fast jag saknade Sverige och den heliga Valborg traditionen.
Lördagen spenderade jag iallafall med Marte och Alina på hillside. Vilket är en lokalpub, ungefär som pumpen för de som vet vad det är. Alltså inte speciellt fett ställe att hänga på efter ett antal utgångar i City.
Men vi åt lite mat och drack sjukligt goda drinkar. Sedan gick vi upp på övervåningen och shottade tequila (vad annars ?). Vid 12 slaget så ringde både min mamma och syster vilket var väldigt fint av de. Tvingades dessutom att ha en krona på mig, väldigt vacker. Såg ut som en clown men what ever.
På min födelsedag vaknade jag upp runt 11 och gick då ner. Mötes av min fina värdefamilj och deras överraskning. Dem är verkligen så underbara. Blir alltid så glad av att mötas av Josh och hans söta leende.
Fick iallafall väldigt fina presenter och mest nöjd blev jag över en världskarta som man ska skrapa på de ställen man varit på. Hur amazing??
Sedan åt vi svenskjordgubbstårta. 😍😍

Vi bestämde oss senare för att gå vidare till parken och spelade lite fotboll. Så klart lärde Hugh (värdepappa) mig hur man kastar en rugby. Well jag var inte sådär superbra om man säger så. Men vi hade en findag. Vi avslutade med att äta på en mexikansk restaurang 😍😍

Inser verkligen hur lyckligt lottad jag är ibland.
Så fantastiskt glad över alla vänner jag har i mitt liv. Tack verkligen för att ni finns💞💞

Något jag dock inte saknar med Sverige är den så kallade dejtningskulturen. Här är det sååå mycket bättre. Det är så annorlunda, man får inte frågan "ska vi se en film" som alla dudes i Sverige kör. Här går man verkligen på en dejt. Vilket är så himla mysigt. Det är bara en annan nivå här borta och det är suveränt.
Men jag antar att personer överlag är mycket trevligare här i Australien. Människor är mer öppna och sociala. Kanske har det att göra med att jag är från oversea, Who knows.

Nu är det dags för mig att sova och få lite energi för imorgon ska jag jobba två pass. Dessutom tänkt att försöka få till bullbak. Mammas vaniljbullar, utan pärlsocker dock 💔

Så goodnatt alla fina 🎉
Kramar, Sofia ❤

Likes

Comments

Ett såndär nattinlägg igen.
Klockan är nu 2:13 am här och jag hostar sönder mina lungor eller så känns det iallafall.
De två senaste dagarna har jag ärligt talat mått brutalt dåligt, en släng av en förkylning var vad jag drabbades av. Vilket kändes jättetråkigt då jag missat en jobbdag bland annat.

Har dessutom en extrem hemlängtan efter min fina familj och vänner såklart. Ibland har man bara sådana dagar där man saknar allt där hemma lite extra mycket och dessutom tror jag att det faktum att jag varit sängliggande de två senaste dagarna har varit en faktor till hemlängtan också. Såsom att mamma pysslar om en när man är sjuk 💔
Dessutom är det bara en månad tills jag fyller 20år och det känns ganska tråkigt att jag kommer spendera den på andra sidan jorden från de jag älskar mest. Men det är bara att bita ihop för det är det här jag vill göra. Även fast det ibland innebär motgångar..
Så just nu lyssnar jag på lite Ted Gärdestad, Wii.

Annars trivs jag så otroligt bra här. Börjar äntligen kännas hemma. Nu kommer jag dock gå på lite semester i två veckor när min härliga värdefamilj åker till Fiji för att gifta sig på stranden (Omg, så taggad på att få se alla bilder).
Om någon undrar varför jag inte lägger upp bilder på Joshua så är det så att jag har social medier förbud när det gäller foton på honom. Vilket jag tycker är en superbra regel !!
Så No photos for you guys. Men jag kan ju säga att han är urgullig.

Ha det, tills vi ses igen!
Kramar, Sofia ❤

Likes

Comments

Postad i: Australien

4 månader har nu gått sen jag lämnade Sverige och 8 månader kvar.
Har alltså redan spenderat 1/3 av mitt år här, vilket känns mega lustigt om jag ska vara ärlig.
Har dock verkligen börjat komma in i vardagslivet här och jag trivs otroligt bra.
Varit här i ungefär 40 dagar samt jobbat 4 veckor med Josh. Enjoying life 👋🏻👋🏻👋🏻
Australia I'm In Love.

Likes

Comments

Så, efter 14h på bussen var vi äntligen framme i Hervey Bay.
Då skulle vi bara leta efter vårt hostel, palace something. Och det var lättare än vad vi trodde för det låg precis där man gick av bussen, YAAY.
Vi checkade in och fick all information om hur det skulle se ut innan fraser då vi kom hit den 2:e och skulle åka till fraser den 4:e. Vi fick två rum så Hampus och Jesper fick äran att dela rum med oss tjejer. Wiho.
Jesper älskade att dela rum med oss (not really).

Nu behövde jag dock bege mig till sjukhuset igen på grund av att mitt ben började se lite roligt ut eller ja såret hade öppnat sig kändes det som. Började även rinna vätska om det så man kunde ju säga att något inte var rätt, så mina värdeföräldrar bad mig åka till sjukhuset för de trodde jag behövde antibiotika. Så samma dag lite senare dock fick jag besöka ett sjukhus för tredje gången på ungefär 3 veckor.
Men ja antibiotika blev det iallafall, wiho.
Sedan gick jag och åt för att senare mötas upp med de andra tjejerna. Jag bara kände att jag behövde vara själv en stund, behövde andas och prata med mamma hihi. (a)

Den kvällen gjorde vi faktiskt inte speciellt mycket förutom att sova. Sova är livet om ni inte visste det och efter den dåliga sömnen vi hade fått de senaste nätterna så var det så välbehövligt. Vi sov till 10 något dagen efter. Den dagen spenderade vi på stranden och bara njöt av livet. De flesta bada men jag gick istället bort en bit och sjöng lungorna av mig. Att sjunga blev min typ av terapi denna resa, aldrig trott att jag har ett sånt här behov att få sjunga av mig men det hade jag antagligen. Senare på eftermiddagen var det dags för genomgång inför tre dagar på världens största sandö FRASER ISLAND.
Alltså jag blir åter taggad på det bara av att skriva det, åk dit och älska det.
Iallafall back to information stunden. Det mesta var om maten då vi skulle förbereda all mat inför resan denna kväll så vi fick lite lappar angående vad man kunde ha med sig och så hade vi dessutom upprop samt så frågade de om man kunde köra bil, önska att jag hade kunnat säga ja men tyvärr måste man vara 21 år för att kunna få köra bil på fraser. Men bättre lycka nästa gång kanske.
Efter en stund snack så var det dags att handla alla varor/mat som vi skulle behöva. Vi kom fram till att vi skulle ha wraps samt mackor till de tre luncherna och sedan hamburgare till de två middagarna. Vilket funkade fint och självklart köpte vi lite snacks så som chips. Wihooo. Saknar dock svenskt godis/chips/snacks.

Sen var det dags att förbereda den första lunchen och skiva de saker som behövdes skivas. Sedan var det bara att packa i allt i de två lådorna som vi delade med killarna. Det var en med is i som vi kunde ha de grejerna som behövde kyla. Efter det var det dags att packa sina egna saker, wiho, det gick inte så bra precis men men.
Vi käkade även pizza från dominos (älska stället men denna pizzan var vidrig). Anledningen till varför jag inte tycker om att prova nya saker. Efter denna dag var det så härligt att få sova igen.

Dag 1.
Alarmet ringde kl 5 och det var nu dags att checka ut samt se 30minuters "lång" film om fraser. Vilket var ett måste för att få åka med till Fraser Island, det handlade mest om att bevara världens största sandö som den är, dingos och om att köra på sand. (Buhu)
Efter det fick vi skriva på att vi sett filmen samt betala lite saker för bilarna som man får tillbaka.
Sedan var det dags att gå ut till bilarna och välja våra bilar, vi valde självklart guiden, dah.
Sedan satte vi färd mot färjan som skulle ta oss samt bilarna över till Fraser Island.
Och självklart såg vi hur regnmolen existerade över Fraser... Only our luck.
Men väl på färjan så blev det riktigt bra väder eller iallafall efter halva resan. Solen var framme och det började faktiskt se lite bättre ut över ön.
Förarna fick gå ner till bilarna före oss och körde ut dem ifrån båten där vi senare fick hoppa in i de. 

Vi körde nu vidare ut på ön och det kändes underbart, det är bara något speciellt med att köra runt där i sanden, det var otroligt mysigt även fast jag endast satt i baksätet. Men vår bil, var lite annorlunda så vi där back satt emot varandra istället för bredvid varandra, helt enkelt man satt lodrät istället för vågrät.

Första stoppet var centrala biten av regnskogen, ja det var vackert antar jag men inte så imponerade efter Cairns regnskog. Men samtidigt var det coolt med all sand omkring oss. Vår guid (Chris) visade också ett bo till öns farligaste/dödligaste spindel. Inget jag uppskattade precis, men tydligen är de bara ute på natten (bullshit?).
Vi gick omkring där och Chris pratade på om regnskogen, typ att vissa träd bara var 20år (allt jag kommer ihåg, bra lyssnat och bra antecknat Sofia). Sedan kom vi tillbaka upp där vi kunde dricka vatten från öns egna källa för tydligen är det så rent så man kan dricka det och det var relativt kallt iallafall om man jämför med mitt vatten jag då hade i flaskan. 

Vi åkte vidare och en av bilarna fastnade ungefär 3 gånger, jag beskyller Jesper som faktiskt satt i bilen, menar hans närvaro gör ju ganska mycket. SKÄMTAR VI ÄLSKAR DIG JESPER. Eller ?😏

Iallafall nästa stopp som vi kom fram till var en liten mysig by på Fraser Island, vi åt vår lunch där vilket var inget annat än tacos wraps (förlåt men hur gott är inte det?). Efter det besökte vi the ladiesroom samt köpte glass på det lilla caféet, några av oss bada också medan vi andra spelade kort, eller okej jag kollade faktiskt bara på.
Efter detta gick vi tillbaka till bilarna då klockan hade blivit så pass mycket så vi skulle ha samling där. Vi alla hoppade in i bilarna och begav oss mot Lake Wabby. Halvvägs dit så stötte vi på en pilton (snygg som bara den, glömde dock smygfota) iallafall då fick man om man ville betala 80 dollar, alltså 560kr, flyga med honom upp och se ön från ovan. Verkade verkligen väldigt coolt och dessutom var ju han minst lika mycket ögongodis sååå... jag gjorde det inte, kändes lite dyrt men i efter hand ångrar jag mig faktist lite. Det var dock två tjejer som valde att göra det, vilket ledde till att vi inväntade deras lyftning. Det var coolt faktiskt att se det så nära, dock var planet rätt litet men fortfarande intressant.
Medan tjejerna var i luften så drog vi andra i gruppen vidare till stranden. Vi blev avsläppta och påbörjade vår vandring som varade i typ 45 minuter. Total uppförsbacke fram tills man kom ut i något som liknade en stor sandlåda och så stupade det rätt ner. Väl nere vid sjön så kunde jag ju naturligtvis inte bada så jag satt bara med ena benet i, vilket var lite svårt samt så började mitt ben göra väldigt ont, självklart. Så efter kanske 1-2h kände jag att det bara var deprimerande att sitta där så jag och Malin gick tillbaka. På vägen tillbaka stötte vi på en man i kanske 30 årsåldern som ville ta sällskap då han hade bränt sönder sig, jag överdriver inte ens nu.
Men iallafall han pratade igenom de där 45 minuternas promenad, slutade tillslut att lyssna på grund av så trött. Dessutom visade han oss alla de stora spindlarna vi hade missat på vägen upp, lucky us.
Väl där nere så skiljdes vi åt då han skulle tillbaka till lyxcamping(resort) medan vi skulle invänta alla andra från gruppen.
Sedan åkte vi vidare till där vi skulle sova resterande nätter på fraser, inget speciellt bara en vanlig camping med staket runt området. Vi hade lite snack om dingos och att det var förbjudet att gå själv ner till stranden.

Efter detta? Då var det hamburgare dags och paaaartyyy. Well jag drack ju såklart inte men hängde med alla ändå. Kan inte påstå att jag lärde känna så många men alla var verkligen härliga personer och det var roligt att ändå prata med de. Ännu roligare med allt fylletalk, eller till en viss del iallafall.
Efter ett tag bestämde dock jag och Malin för att sova då vi kände oss lite slitna. Men vi valde att sova utanför vårt tält i gången, vilket enligt mig var bästa alternativet, well jag tycker inte om att sova i tält även fast jag är uppvuxen med det. Men var en obehaglig känsla att ens vara inne i tältet denna gång.
Men det var faktiskt behagligt utanför med liggunderlag och täcke, blev liksom aldrig varmt.

To be continued..

Kramar, Sofia❤

Likes

Comments

Som texten säger så kommer nu inlägget om det härliga Whitsunday.
Dagen innan började med att vi checkade ut på vårt hostel Nomads som vi bodde på i 10 dagar (skönaste någonsin). För sen checkade in på Magnums där vi skulle sova en natt före respektive efter Whitsunday innan vi beger oss vidare till Hervey Bay. Men iallafall den dagen tog vi mestadels bara lugnt förutom såklart firade Malins födelsedag i förväg som jag redan nämt i ett annat inlägg. Dagen efter så ringde alarmet vid 8:00 för packning av väskor samt inlämning av väskor/Utcheckning av rummet. Efter det hade vi några timmar på oss innan vi skulle vara vid båten då båten som heter "Spank Me" inte gick förens 2pm. Så dagen tillbringa vi med att skapa vår Instragram, chilla vid ett busstopp och köpa alkohol. Wiho.
När vi väl kom fram till hamnen så fick vi våra våtdräkter och pratade lite kort innan vi gick vidare till båten.

Väl på plats fick vi stiga på där 3 personer som vi skulle tillbringa resan med var samt självklart vi 27 turister/backpackers. Det var en guide, en kock och en kapten. Kommer ärligt talat inte ihåg deras namn eller jo kocken hette Thomas. Den enda som inte var skön av de var guiden, antar att det var på grund av allt ansvar han hade.

Dagen var väldigt avslappnad och det hände inte speciellt mycket förutom att vi seglade såklart. För att spoila redan nu, detta var dagen med bäst väder, solen var framme och det var underbart.
Dessutom fick vi snorkla, jag provade på att göra detta då jag fått klartecken av mina värdeföräldrar som är doktorer. Men jag hann bara vara i för ungefär 10 minuter innan jag fick panik och vinkade tillbaka guiden så jag kunde bli upp plockad igen. Tänker inte nämna varför jag fick panik tho. heh.
På kvällen efter maten som förövrigt var god (Kyckling och potatismos, i think) så chillade vi uppe på däck där jag råkade ockupera Jakes och Hampus sovplats. Det var en otrolig stjärnhimmel och jag önskar att jag hade kunnat få en bra bild men icke. Det får leva kvar i minnet istället, samma med delfinerna vi såg. Det är nog en av de bästa kvällarna jag haft här i Australien. Men jag har nog inte heller fått så lite sömn som jag fick den perioden.
Iallafall sådär runt 1am började det spöregna. Så alla som låg ute och sov kom inspringandes, jag hade redan hunnit komma in då jag inte låg bekvämt. Men kunde inte heller sova i båten för det var kvavt och får lite sådär panik med sådana utrymmen. Tycker knappt om att sova på en kryssning såå en liten segelbåt var verkligen inte optimalt.

Dag två (aka Malins födelsedag) började relativt tidig då man inte precis kan sova länge i en segelbåt. Well inte jag iallafall. Vi satte färd mot Whitsunday Island runt 6am och var frame runt 8am (i think). Vi började med att gå upp till utsiktsplatsen och oj vad det var fint. Sanden var verkligen så vit. Sofie mådde dock inte så bra vilket var tråkigt..
VI gick iallafall ner till stranden whitehaven beach och oj oj den stranden är verkligen otroligt tyvärr hade vi många regnmoln omkring oss som gjorde att den inte såg exakt lika intalande ut som den skulle gjort med strålande sol men fin var den. Där badad de som kunde (inte jag och Isa) och dem såg ut att ha det riktigt bra faktiskt.
När de börjat komma upp från vattnet så hade vi lite roligt med kameran, bara sånt där som händer ni vet ;)
Det var en otroligt mysigstund iallafall men när vi väl behövde bege oss tillbaka till båten så kunde vi känna regndropparna mot våran hud 💔
Såhär började det dåliga vädret för våran inkommande dag. Hade dock regnat lite påväg till Whitesunday Island men men..
Vi gick på båten och begav oss vidare till hamiton island eller Hook Island (kommer ärligt inte ihåg) men det var en väldigt vågigfärd. Skvätte vatten över allt men jag och Isa satt ändå där då det faktiskt kommit lite sol dessutom (HURRA).

Där fick iallafall de andra snorkla och jag samt Isa fick hänga med i båten. Vi fick se George (stor fisk) vilket var intressant och även kasta bröd så det skulle komma mer fiskar, vilket vi gjorde. Guiden bad oss att försöka pricka de som snorklade med brödbitarna men det började sedan ösa ner regn så det blev inte jättelänge som de snorklade

Sedan var det lunch, wraps om jag inte kommer ihåg fel. Gott var det iallafall. Sedan vidare till ett annat ställe där man kunde snorkla det skulle tydligen var jättefint där, men tyvärr kunde jag inte se hur det var de som snorklade sa iallafall att det var fantastiskt. Det var iallafall nu det stora ovädret började. Man kan verkligen säga att himlen bara öppnade sig. But i guess that's things thats happens.
Iallafall så slutade inte bara med regn det blev dessutom eftermiddag med åskväder. Så vi fick lägga till vid stranden med några andra turistbåtar. Vi fick även se några hajar denna kväll, vilket var udda..
Senare på kvällen var det väldigt tät mellan bixtarna, ungefär minst 4 varje minut. Det var helt otroligt, jag satt uppe med de andra en stund (då de drack) men valde sen att försöka få lite sömn, men det gick sådär...

Dag tre började också tidigt och med information om att vi skulle bege oss tillbaka till Airlie Beach då stormen inte hade avtagit något alls under natten. På väg tillbaka pratade vi mest med varandra på båten (var dessutom fler svenskar på båten) och pratade om att det skulle vara en "after party" på puben Beaches (aka Great Northern).
Väl i land fick vi veta att båten Hammar (som dessutom britterna hade åkt med några dagar innan) hade blivit träffad av blixten. Så ja oväder var det verkligen, lite obehagligt ändå men ändå mysigt. Jag har alltid tyckt åska är lite mysigt så länge man är i säkerhet så när vi var mitt ute på havet var det inte sådär superkul. Men när vi väl hade lagt till vid stranden så var jag helt ok med det igen.
Iallafall när vi väl kom tillbaka till Magnum så checkade vi in och gick till vårt rum, som var WOW. Så fräscht. Vi alla duschade och slängde våra kläder på tvätt då allt luktade unket efter allt regn och en instängd segelbåt.
Efter en nap bestämde vi oss för att vi faktiskt borde säga hejdå till Airlie genom en utgång, så sagt och gjort gjord vi oss i ordning för att sedan gå in till killarnas rum. Självklart drack vi lite goon. Halllå det är australien..
Vi hade en riktigrolig kväll med en del drickspel och oklarheter.
Dagen efter var dock inte lika rolig då man kanske inte mådde sådär 100'%ig.
Den dagen låg, iallafall jag, död på en bänk på Magnum och inväntade vår nattbuss som skulle gå kl 7pm och ta oss enda till Hervey Bay (FRASER).

Jag valde att göra det riktiga avslutet till Airlie med att sjunga till en underbar utsikt, jag kommer alltid minnas Airlie på grund av alla minnen och alla människor jag mötte där. Så Tack Airlie Beach, Whitsunday.

To Be continued

Kramar, Sofia ❤

Likes

Comments

Nu har ännu en månad gått och jag har nu varit här i 3 (!!) månader.
Egentligen inte sååå länge men aldrig varit borta såhär förut. Hälften av tiden har nu gått, eller iallafall av den tiden som jag sa att jag inte skulle be ge mig hem innan, alltså ett halvår har jag lovat mig själv att klara av.

Jag har verkligen inte varit aktiv här på bloggen, vilket har varit på grund av olika anledningar.
Mycket har hänt och har behövt smälta olika intryck. Samtidigt har jag försökt komma över det faktum att mitt ben förstört så mycket som det gjorde. Men nu börjar äntligen min otur kring benet vända och oj vad det är skönt.

Har dock tre blogginlägg på g angående Whitsunday, Fraser Island och mitt nya hem.
Och de kommer inom kort.

Kramar, Sofia❤

Likes

Comments

Idag fick jag den där härliga frågan "Sofia,
Lämnade du någon pojkvän kvar där borta i Sverige?"
För en sekund stelna jag till, nej jag lämnade inte en pojkvän där borta men jag lämnade en person jag älskade otroligt mycket. Jag gjorde ett val, eller ja vi gjorde det. Egentligen nej, han gjorde valet åt mig efter vad som var bäst för mig. Han valde att låta mig gå för han visste att jag inte var redo, jag ville ifrån Sverige ifrån allt. Och det han gjorde kommer jag alltid vara tacksam över, även fast endel av mig ändå önska att han hade varit självisk och hållt kvar mig.
Men jag antar att han gett mig andra perspektiv och någon dag kommer jag träffa en kille som får mina känslor för denna snubbe att verka patetiska.

Minnena, ni vet de där underbara minnena om hur bra man mådde ? De sitter bara fast där inne och vissa dagar saknar jag honom så otroligt mycket. Medan andra dagar tänker jag inte ens på honom. Jag antar att det här är att gå vidare. Jag är inte över honom men jag har verkligen accepterat hur det är.
Jag tänker inte heller ha någon ånger, detta är bra.

I äran till alla hjärtans dag så skickade jag även blommor till min älskade mamma. Jag är så tacksam över att ha henne i mitt liv, där av valde jag att vara hennes valentine detta år. För hon förtjänar all kärlek som man kan få. Jag ser upp till hennes styrka, en superwomen helt enkelt.

Kramar, Sofia ❤

Likes

Comments