Hej där! Hur mår ni? Jag mår bra och är just nu bara mitt i livet (resan). Jag har inte bloggat på vad som känns som en evighet, vi är fortfarande på Nya Zeeland och har inte hunnit skriva ett enda inlägg om vår vistelse här sen vi kom hit. Anledningen är främst dålig tillgång till wifi. Och när man väl haft tillgång har jag prioriterat att kolla annat. Själva bloggen kräver tyvärr ganska mycket internet för att kunna ladda upp inlägg med bilder.

Så jag har bestämt mig för att just nu ta en liten bloggpaus. Vi har gjort och upplevt fantastiska saker här och jag vill skriva och berätta om allt. Men det får bli när jag har både internet och ork till att skriva. Tanken på att påbörja alla inlägg om allt vi gjort känns mer energikrävande än det ger och det var inte meningen med att blogga och uppdatera under resans gång. Här har det varit svårt att hinna med också då vi är flitiga när det kommer till att hitta på mycket aktiviteter.

Vi är tillbaka i Auckland (nordön) där vi först startade och här ska vi även avsluta Nya Zeeland. Om åtta dagar reser vi vidare till nästa destination, det är rätt lång tid vi har nu på samma ställe. Dessvärre har det börjat sina i plånboken så resebudgeten behöver vi hålla extra hårt i nu. Vilket innebär att vi lagar all mat på hostellet vi bor på och dagsaktiviteterna består av att besöka parker, konstgallerier och bara strosa omkring - allt som går att göra gratis.

När vi lämnar Nya Zeeland har vi varit här i en månads tid. Känner att jag har så mycket roligt att skriva om vår tid här, så när orken och lusten kommer tillbaka ska det uppdateras flitigt. Vill helst ta allt i ordning också. Det kan bli en utmaning att minnas allt, tur att jag har Cornelia som hjälp då jag alltid glömmer vad alla platser vi besöker heter haha.

Får helt enkelt se när nästa uppdatering blir, men förhoppningsvis snart!

Lite bilder från senaste dagarna i Auckland

Puss & Kram

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Samma dag som Cornelia åkt hem lämnade vi Canggu för att förflytta oss till Nusa Dua. Vi passade på innan vi flyttade att göra en dagsutflykt och det vi hittade i närheten var ett tempel. De ända jag och Cornelia gjorde i Bangkok var ju i princip att titta på tempel så vi tänkte att det vore kul att se ett "riktigt" på Bali med. Det finns massor av små tempel längst gatorna som folk ber i så vi tänkte att detta skulle vara större eftersom det var en turistattraktion. Tanah lot tempel hette det.

Templet såg likadant ut som alla andra längst vägarna, svart och ovårdat. Det låg på en klippa en bit ut i havet, tyvärr var det High Tide så man kunde inte gå ut och titta på det så vi fick titta från avstånd istället.

När vi kändes oss färdiga åkte vi tillbaka till Canggu för en sista hälsocafé-lunch. Vi gick till Betelnut som blev vårt tredje besök dit. Vi beställde varsin wrap som är delade så bytte vi en del med varandra. Ena wrapen var med falafel och den andra pumpa. Där satt vi ett tag innan vi gick till hotellet och beställde en Uber till Nusa Dua. Vi väntade i nästan en timme på att den skulle komma och hämta oss då det var andra lokala taxibilar i närheten. På Bali är det väldigt diskret med att åka Uber då den lokala taxin vill ha alla turister och passar också på att ta överpriser. Dom gillar förstås inte Uber så när det var lokal taxi i närheten vågade föraren inte stanna utanför vårt hotell. Men till sist vågade han sig fram och körde oss till Nusa Dua.

Nusa Dua är finare delen av Bali. Där fanns stora hotellkedjor längst stranden och det kändes allmänt renare och städat. Jag tyckte att det var mysigt att vara där, dock blev en vecka rätt lång tid då vi inte hade så mycket pengar kvar av budgeten att vi kunde göra saker utan det blev mest att vi strosade omkring där. Undantaget var dagen innan min födelsedag då vi åkte över till Uluwatu för att se stranden Dreambeach, vi åt lunch igen på Bukit Café och sedan blev det en promenad till Blue Point Beach där vi tittade på solnedgången och gick till beachcluben Single Finn där vi firade in mig på tolvslaget.
Resterande av dagarna blev att bara strosa runt. Med tanke på min skadade tå och mitt uppskrapade knä fick jag inte bada. Så jag och Cornelia började våra dagar tillsammans med frukost på hotellet och sedan gick hon och la sig på stranden medan jag gick runt och tittade i butiker i deras shoppingcentrum som heter Bali Collection och ligger precis intill de stora hotellkedjorna. Det var mysigt att gå runt där så det gjorde mig inget. Nusa Dua är som sagt stor skillnad från det vi tidigare sett på Bali. Det var bredare vägar, välskötta blommor & gräsmattor längst vägarna. Även vattnet var lite klarare.
Jag har haft dålig tillgång till wifi senaste tiden och därför kom detta inlägg upp så sent. Nu är det äntligen klarskrivet om Bali och jag kan nu börja uppdatera om Nya Zeeland där vi befinner oss just nu!!

Likes

Comments

När vi lämnade Gili Trawangan hade vi redan bestämt oss för att åka tillbaka till Canggu där vi började på Bali. Medan vi var på Nusa Lembongan tittade vi efter hotell och då fanns det ett ledigt rum på samma hotell som vi bodde på när vi var i Canggu första gången. Vi var så pass nöjda med det och fick det till ett bra pris så vi bokade redan då. Det var Cornelias sista dagar på Bali också innan hon skulle åka hem så det kändes mysigt att komma tillbaka till en plats vi kände till och tycker om.

Resan tillbaka till fastlandet var inte så lugn. Vi tog en båt som skulle ta ca 3 timmar. Om man ville fick man sitta på däck hela vägen vilket vi tyckte lät härligt när solen kom fram. I början var det skönt att ligga där uppe men sedan gick solen i moln och båten åkte allt snabbare på havet. Det slutar med att vi slår på taket allt vad vi kan för att få dom att stanna båten så att vi kan kliva ner. Tillslut hörde de oss och vi fick hjälp ner dyngsura med en en ännu blötare väska. Vart lagom glad haha.

När vi kom i hamn letade vi upp minibussen som skulle ta oss till Canggu. Det ingick dock inte avsläpp på själva hotellet så han släpper oss i stan och därifrån fick vi ta taxi. När vi checkat in på hotellet gick vi direkt till närmaste hälsocafé som vi ätit på en gång innan, The Shady Shack, för att äta middag. Jag åt en jättegod plocktallrik med grönsaker och olika dippar.
De jag längtade efter mest med att komma tillbaka till Ecosfera Hotel var deras yogapass på mornarna och deras frukost. Dock var den inte lika bra nu som första gången vi var där. Men fortfarande god. Vi bodde där i tre nätter så första morgonen tog jag deras fruktfat med kokosyoughurt, andra dagen deras gröt kokad i kokosmjölk med färsk frukt till, och tredje dagen fruktfatet igen. Så gott & fräscht!
En av dagarna åkte vi på en dagsutflykt över till Uluwatu för att se stranden Balangan Beach. Det var en mysig strand med främst surfare. Där låg vi ett tag tills vi blev lunchsugna och tog en taxi till Bukit Café som också ligger i Uluwatu.
Vår sista dag i Canggu regnade det hela dagen så det fanns inte så mycket för oss att göra. Jag gick på morgonyoga och sedan gick vi omkring i området och tittade i de få butiker som fanns. Vi åt lunch på Nalu Bowls och jag tog samma kokosbowl för tredje gången (hann testa alla tre Nalu Bowls på Bali), svårt att tröttna hehe.
Sedan var det dags att börja packa ihop för dagen efter gick avfärden till Nusa Dua där vi spenderade vår sista vecka på Bali!

Likes

Comments

Nästa stopp var Gili Trawangan. Vi åkte med samma båtföretag på den öppna biljetten. En transfer hämtade oss från hotellet till hamnen och sedan tog vi båten därifrån. Det tog ca två timmar. På Gili finns det inga bilar eftersom ön är så pass liten och det finns inga riktiga vägar. Transportsättet de använder sig av istället är häst & vagn. Jag var jättepeppad på att se hästarna då jag sett att man kan rida på ön om man vill, men min bild ändrades snabbt när jag såg hur illa behandlade dom är. De måste släpa på vagnar med turister, tungt bagage, sedan sitter en förare fram med piska och cigg i munnen. Hästarna är smutsiga och svettiga och ser inte speciellt vårdade ut eller som att dom tycker att det är speciellt kul. Vi undvek häst & vagn och bestämde att istället promenera till vårt hotell om det går. Vi gick omkring lite och tillslut hittade vi. Hotellet hette Rumah Purnama och hade endast 6 rum och såg ut som en liten regnskog när man kom in till receptionen.

När vi checkat in lämnade vi bagaget på rummet och gick sedan ut på en gång för att kika runt. Vi hade sett några restauranger längst stranden med mat som lockade på menyn men vi gick åt ett annat håll för att se vad mer som fanns runt omkring. Själva vägen längst stranden där båtar släpper av och på folk är ganska intensiv med mycket restauranger, caféer, supermarkets, klädbutiker och häst & vagnarna. Men desto längre bort vi kom desto lugnare blev det och allt färre matställen syntes till. När vi gått i ca 20 minuter börjar vi istället se finare hotell längst vägen eller större villor som folk hyr när de kommer till Gili.

Vi fortsätter att gå och hoppas på att det ska komma en liknande gata som vid stranden med massor av matställen osv. Men ingenting syns till. En som jobbade på vårt hotell berättade när vi checkade in att man kan gå runt hela ön på ca två timmar. Och när vi gått raka vägen i strax över en timme insåg vi att vi håller på att gå runt hela ön. Då var det ingen idé att vända tillbaka utan vi fortsatte. Jag tror att det tog oss strax under 2 timmar sedan var vi tillbaka där vi startade. Vi hade sett ett ställe som verkade ha god falafel innan vi började promenaden så på vägen runt ön när vi insåg att det inte finns något omkring bestämde vi oss för att äta där när vi kommit fram. Det satt väldigt fint så slut som vi var efter detta haha.

Tog lite bilder på stranden medan vi väntade på maten.

Under promenaden hade vi sett några gungor som vi ville ta bilder på. Men på eftermiddagen var det så pass mycket Low Tide att vattnet var för långt ut. Så vi gick tillbaka dit på kvällen.

Dagen efter hade vi bokat en snorkeltur via hotellet vi bodde på. Den var helt okej, jag tyckte att det var en turistfälla då det var en stor båt med mycket folk. Vi åkte först till Gili Meno där vi snorklade och tittade på koraller. Vi försökte att ta fina bilder under vattnet men dom blev allt annat än vi tänkt haha, bjuder på dessa!

Vårt ständiga märke i pannan efter cyklopet går inte att undvika hur man än spänner åt?

Sedan åkte vi till Gili Air där vi snorklade lite till och såg en sköldpadda. Jag blev väldigt irriterad då alla blev som galningar när de såg sköldpaddan och började simma efter den i havet. Jag saknade bara att dyka, snorkling går inte riktigt att jämföra. Hela båtgruppen åt lunch på Gili Air och sedan tittade vi runt lite på ön. Den var väldigt lugn och verkade inte finnas så mycket där att göra.

Efter lunchen var det ett snorkelstopp till men vi valde att sitta kvar i båten. Sedan blev vi avsläppta på Gili Trawangan igen och då började det spöregna så vi satte oss på ett café innan vi gick tillbaka till hotellet. Det fortsatte att regna under kvällen så jag och Cornelia bestämde oss för att ha en myskväll och gick till ett spa. Cornelia tog en huvudmassage och jag tog en pedikyr. Dagen efter var det avgång tillbaka till fastlandet och Canggu.

Likes

Comments

När vi blivit avsläppta i lilla hamnen efter Nusa Penida ville vi över till Nusa Ceningan och äta middag på Secret Point som är en liten udde på ön med utsikt över havet och surfare. Det är enkelt att ta sig över till Nusa Ceningan då det går en bro över från Nusa Lembongan som ligger i samma hamn som vi tagit båten från. Vi hade dock inte så mycket pengar kvar så medan Cornelia och Cornelia satte sig på en resturang i närheten gick jag tillbaka till hotellet och hämtade pengar åt oss. Bron man tar över är så pass smal att det inte får plats att åka bil utan vi fick sätta oss på varsin moppetaxi som körde över oss till Secret Point.

När vi kom fram tittade vi på solnedgången och satte oss på restaurangen intill och där åt vi middag och myste resten av kvällen.

När vi kändes oss klara behövde vi skjuts tillbaka och visste inte riktigt hur vi skulle få tag i moppetaxi därifrån. Då är det en kille som jobbade på restaurangen som erbjöd sig med sina kompisar att skjuta oss mot betalning. Dom körde som galningar och jag skrek typ hela vägen haha, vi fick iallafall åka hela vägen till hotellet vilket var skönt. När det blivit mörkt tänds bron upp och skiftar i olika färger.

Nästa stopp: Gili Trawangan!

Likes

Comments

Eftersom vårt dykarcet tog fyra dagar behövde vi stanna på Nusa Lembongan två dagar till än vad vi hade planerat. Båtbiljetten vi bokat med samma företag som vi åkte dit med var en öppen biljett så det var inga problem att boka om den. Hotellet vi bodde på hade inget ledigt rum efter planerat utcheckningsdatum så vi var tvungna att byta hotell till ett som låg precis intill lite längre ner för backen. Där bodde vi i två nätter innan vi åkte vidare. Nusa består av tre öar som ligger tätt intill varnadra. Nusa Lembongan, Nusa Penida och Nusa Ceningan. Vår sista dag gjorde vi en dagsutflykt över till Nusa Penida. Vi gick ner till lilla hamnen och hittade en liten motorbåt vi kunde ta. Vi bokade med han som körde en tid att komma tillbaka och hämta oss på eftermiddagen, jättesmidigt. Med båten tog det inte mer än 10 minuter innan vi var framme på Nusa Penida. Där i hamnen hittade vi tillslut en taxi som kunde köra oss till hyfsat pris (man får försöka pruta en del innan dom ger med sig) och vi hade inte tänkt på att man behövde ta sig runt med bil så vi hade begränsat med pengar. Vi åkte i en öppen bil och den skumpade så mycket att vi inte visste vart vi skulle ta vägen haha.

Det första stoppet vi gjorde var på Angel's Billabong och Broken Beach. De ligger på samma plats precis intill varandra. Det var kul att se men inte så mycket att göra där så vi tog lite bilder, gick runt och tittade och sedan åkte vi vidare.

Angel's Billabong

Broken Beach

Det andra stoppet var det jag hade sett fram emot mest. Jag har så länge velat se de berget som vi åkte till då jag sett hur mycket bilder som helst på det innan. Och det var finare än vad jag sett på bild. Havet är blått och berget är så stort.

Dock att ta sig ner till platsen där man vill ta bilder var en utmaning. Det är "trappor" ner som inte ens är trappor utan typ jordgropar, eller ja en trappa bestående av jord och träpinnar att hålla i sig i på sidorna som inte var så stadiga. Det går det bara nedåt och man måste verkligen se sig för varje steg man tar.

Tillslut kom vi ner till fotoplatsen och där fick man nästan svindel av att stå, jag ansträngde mig för att inte titta ner då det var så högt upp.

Ville man gick det att gå ner ännu längre till själva stranden. Den såg jättefin ut men vi var helt slut och var lite tidsbegränsade eftersom båten skulle hämta tillbaka oss en viss tid. Jag kände inte heller för att gå ner till stranden då folk som kom upp därifrån sa att vägen ner dit var ännu brantare än den vi precis kravlat oss ner för. Så efter en stund på fotoplatsen kämpade vi oss upp igen.

​Så fint!

Likes

Comments

Hejhej,

Nu går det undan med uppdateringen, vilket känns skönt att komma ikapp. Det roligaste vi gjorde på Lembongan som jag då inte hunnit skriva om är att jag och Cornelia äntligen tagit vårt dykarcertifikat! Det är i princip det ända vi pratat om sen vi kom till Bali att vi ville göra, eftersom vi vill kunna dyka på de andra platser vi ska åka till och billigast är absolut att göra det här. Vi visste dock inte vart och när vi ville ta det. Men samma morgon som vi åkte ut på skorkelturen gick vi förbi en dykarskola där vi pratade med de som jobbade där om pris, hur många dagar det skulle ta och vips hade vi bokat på oss en fyra dagars kurs med start direkt efter snorklingen. Hade jag vetat hur energikrävande de kommande dagarna skulle vara för oss hade jag varit inget mindre än otaggad. Första dagen började vi med att titta på en utbildningsfilm som var typ 3 timmar lång och medan vi tittade på den skulle vi svara på frågor samtidigt som filmen rullade på. Så inte bara behövde man vara fokuserad för att hänga med, man behövde också tänka en extra gång på vad de sa eftersom allt var på engelska, både filmen och frågorna. Det fanns ju massa dykarord man aldrig hört talas om haha. Så efter dag ett var jag redan helt mojsig i huvet, längesen man satt framför skolbänken. Andra dagen gick vi igenom svaren från första dagens frågor sedan fortsatte vi att kolla på utbildningsfilm, svara på frågor och gjorde en quiz. Sedan hade vi genomgång av dykarutrustningen, vad som är vad och hur allt fungerar, vilken ordning det ska göras i osv. Efter lunch var vi i poolen hela eftermiddagen och fick då öva på dels hur utrustningen fungerar men också övningar som man måste kunna göra i havet sen för att få ta sitt dykarcet. Till exempel ta av sitt cyklop under ytan och kunna vara utan den i 30 sekunder sedan sätta på den igen medan man är kvar under ytan. Detta krävs lite koncentration eftersom man bara ska andas via munnen när man dyker. Och utan cyklop är det lätt att man råkar dra in ett andetag ändå genom näsan och helt plötsligt har man vatten på fel ställe och får typ kallsup. Vi var på dykarakolan från 09:00 till 16:00 den dagen, gissa om vi var slut? Tredje dagen gick vi igenom svaren på frågorna från andra dagen och sedan skrev vi vår skriftliga examen. I vår grupp var det bara jag, Cornelia och en kille som heter Tom och var från Holland. Han var så duktig på allt vi gjorde och fick såklart alla rätt på examensprovet. Jag & Cornelia klarade iallafall vårt så vi var nöjda. Efter det på eftermiddagen åkte vi på vår första dykning! Vi hade vår dykarledare med oss som var från Bali och hette Pinpin. Hon var så rolig och duktig lärare. Sedan hade hon en assistent/kompis som hette Sabine med också, som var från Holland. Dom båda var i 28 års åldern och jätteflummiga mot varandra och skulle bara flamsa så fort de fick chansen. Jag tyckte det var skönt att dom var så lugna och glada eftersom vi var så nervösa och tror att det omedvetet gjorde oss lite lugnare. Vi åkte ut till två olika platser och dök på. Den första var Lembongan Bay och andra Mangrove Point. Det var sååå häftigt och kommer alltid att minnas första gången vi såg en sköldpadda på 10 meters djup som bara simmade omkring bland koraller och klippor utan att lägga märke till oss. Efter den här dagen var vi också helt slut. Vi avslutade med att fylla i våra loggböcker.

Fjärde och sista dagen skulle vi vara på plats redan kl 07:30 då vi skulle ut på sista dykarturen och den här gången dyka ner till 18 meters djup. Dykarskolan heter Scuba Center Asia och ägdes av företaget PADI som jag sett finns på flera ställen på Bali och den här skolan drevs av vad vi tror var ett holländskt par. De hade en bar/café i samband med skolan där man kunde äta frukost och lunch så vi provade deras frukost den morgonen då vårt hotell inte hade öppet så tidigt. Jag gillade deras meny då den var lite mer europeisk mat och inte som vår indones-frukost. Så vi var där redan kl 07:00 på morgonen och beställde varsin youghurt med müsli & färsk frukt. Sån frukost hade jag verkligen saknat.

Efter det var det genomgång med Pinpin hur man använder en kompass i vattnet och vi skulle dyka med varsin dator som man fäster runt armen och visar hur många meter ner man är. Den tjuter även till om man skulle simma upp mot ytan för fort. Sedan hade de ytterligare en genomgång med oss och en större grupp då det var två båtar som skulle ut från samma skola. Vi hade andra personer med på vår båt som inte skulle ta dykarcet utan hade bokat en engångsdykning. Vårt första stopp var Crystal Bay. Det var bland annat där vi hade snorklat på snorklingturen några dagar innan så det var jättekul att få dyka på samma plats och se ännu mer. Crystal Bay har massor av korallrev som var så vackra. Jag var supernervös när vi åkte ut mot första dykarstoppet för där skulle vi göra våra övningar vi lärt oss på 18 meters djup. Jag var extremt nära på att ge upp när jag och Pinpin var längst ner på botten (vi gjorde en och en med henne) och skulle göra de övningar vi gått igenom. Jag var så nervös och mitt hjärta slutade inte gå på högvarv och hade svårt att fokusera på andningen medan övningarna skulle utföras. Jag gjorde tecken att jag ville upp till ytan. Tänkte att jag ger upp nu, men hon höll kvar mig och lugnade ner mig och hade tålamod. Tillslut klarade jag allting utan att behöva simma upp. Efter att jag, Cornelia och Tom klarat våra övningar var det dags att dyka på riktigt.

Efter att vi simmat omkring bland korallerna och massa spännande små fiskar var det dags att simma upp till båten då vi skulle vidare till det andra och sista stoppet. Den här dykningen var vårt sista prov och det gick ut på att vi elever skulle planera vår egna dykning tillsammans och sedan utföra den. Både jag och Cornelia lät Tom ta över planeringen, det kändes säkrast så hehe. Sista stoppet vi åkte till hette South Manta Point och den här gången skulle vi alltså få se fler Mantror fast på djupet. Där vi hade snorklat och sett en Mantra var närmare ön och inte samma utrsäckning på Mantror som på South Manta Point. Den här platsen ligger vid klippor på andra sidan av Nusa Penida, så med båt tog det en liten stund att komma ut dit. Medan vi åkte fick vi lunch på båten och tittade runt på alla häftiga klippor och grottor som vi såg på vägen. Hade verkligen velat ha med kameran på denna tur men vi hade lite annat att tänka på just där och då. Sista dykningen gick iallafall jättebra, nu var jag inte lika rädd när vi simmade runt bland mantrorna även fast man nu såg dom på ännu närmre håll uppifrån, nerifrån och från sidan. Jag höll Pinpin i handen när vi såg en stor mantra komma emot oss och simma precis över oss, såklart rycker hon till i mig för att retas så att jag blir skrämd men samtidigt får en skrattattack för att hon är så rolig. Och att skratta med regulatorn i munnen var inte det lättaste haha. Att dyka på det här sättet är det häftigaste och mest utmanade jag varit med om, är så stolt och glad att vi klarade det!

Jag bad Tom att ta några bilder på mig och Cornelia men han blev jätteobekväm stackarn så fick nöja mig med dessa hahaha. Vi fick istället ta några på varandra med.

Äntligen är vi färdiga för att dyka vart i världen vi än befinner oss!

Likes

Comments

Efter Seminyak var det dags att resa vidare. Vi var sugna på att se de andra öarna utanför Bali så vi letade upp en båt-tripp som kunde ta oss till först Nusa Lemgongan och sedan därifrån till Gili öarna. Vi hittade en resebyrå som heter Scoot och via dom kunde vi köpa en öppen biljett som inkluderade båtresa från Sanur (ligger ganska nära Seminyak) till Nusa Lembongan och när vi vill åka från Lembongan till Gili öarna var det bara att boka det med vår öppna biljett på plats i Lembongan. Det kändes smidigast eftersom vi då kunde bestämma när vi ville åka. Det som inte ingick i biljetten var båt från Gili öarna tillbaka till Bali, men det gick lätt att ordna på plats när man ville åka från Gili.

En transfer hämtade upp oss från hotellet i Seminyak och körde oss till hamnen där båten skulle gå. Vi visste det inte då men som tur var hade vi bokat med ett seriöst företag som var noga med att sätta lappar på allas väskor där de stod vilken av öarna man skulle till (båtarna åker runt mellan alla öar och släpper av/på folk mellan stoppen), och de kunde hyfsat bra engelska.

Vi kom fram till Nusa Lemgongan som var vårt första stopp och direkt när vi klivit av båten blir man kär i ön pga det kristallklara vattnet och mysiga miljön.

Vi åkte med transfer från stranden till hotellet. Vi hade bokat rum på ett hotell som heter Taman Seaview som låg på toppen av en kulle med utsikt från rummet. Jag tyckte att hotellet vad helt ok. Vi har bokat med inkluderad frukost och den tyckte jag inte alls var bra men eftersom vi redan betalat för den kändes det onödigt att äta på andra ställen, så det var bara att gilla läget. Personalen var iallafall väldigt trevliga och hjälpsamma om man behövde något.

Det hängde söta skyltar lite här och var, vi såg många liknande runt hela Nusa Lembongan.

Utanför vårt rum

När vi checkat in och ätit lunch på hotellet gick jag och Cornelia på upptäcksfärd som vi alltid gör när vi kommit till en ny plats. Jag tycker att det är skönt att göra det ganska omgående när man kommer till ett område man inte sett innan. Det är alltid skönt att lära sig hitta direkt till närmaste supermarket, bankomat, apotek, stranden och restauranger. Där vi bodde var som en liten by så man lärde sig att hitta snabbt. Det kändes inte alls lika turistigt heller som där vi varit tidigare, man såg mycket mer av de lokala borna och allt kändes allmänt lugnare. Mycket små tempel där dom hade böneutrop typ varje morgon och indonesisk musik hördes lite överallt under dagarna. Och doften av deras doftpinnar de tänder på hela tiden. De gjorde mig lite obekväm och jag tyckte att det var lite kusligt, alla tempel här är svarta och inte som dom vi sett innan i Bangkok. Men kul att få de det också eftersom det inte är riktigt samma på fastlandet. Iallafall, här kom vi längst ner för en av backarna där de hade lite restauranger men vi blev mer fast för vattnet.

Lite senare på eftermiddagen promenerade vi åt ett annat håll för att titta på en strand vi sökt upp som heter Dream Beach. Vi var där en stund och tog bilder sedan skulle vi vidare runt udden för att äta middag på en beachclub vi hört talas om. När vi kom dit var den hyrd av en privatfest, så vi gick tillbaka till Dream Beach och åt middag där istället. Det var en bra resturang och mysigt med havet precis intill.

Det blir lite skevt att vissa bilder blir en annan storlek/smalare än de andra och det har att göra med att dem är nedsparade från Snapchat. Ska försöka att endast ta med mobilkameran. Vissa bilder är så härliga att man inte vill utesluta haha.

Dagen efter hade vi bokat en snorkeltur på morgonen som tog oss runt på tre olika snorkelplatser. Havet är så fint här speciellt när solen ligger på så det kändes givet att göra en sån dagsutflykt. Ett av stoppen som vi snorklade på var Manta Bay där det bor/simmar omkring Mantror. Vet inte vad dom heter på svenska, kanske samma? Det var lite läbbigt att simma så nära eftersom de är mycket större än vad man tänkt sig. När jag Cornelia och Cornelia simmar ute i vattnet känner jag något som rör mig på armen, jag tror att det är ena Cornelia så vänder mig till vänster och det visar sig vara en stor mantra. Gissa om jag blev rädd, då tittar andra Cornelia bak (hon var lite framför mig) och möter samma mantra ansikte mot ansikte, som hon blev chockad haha. Skrattade så mycket att jag hade svårt att hålla mig på ytan.

Såhär ser en Mantra ut - bild från Google

Vi var tillbaka redan kl 12 och åt lunch på ett strandcafé innan jag och Cornelia skulle iväg på första lektionen till att ta dykarcertifikat som vi bokade i all hast samma morgon. Mer om det i nästa inlägg!

Likes

Comments

Den andra och sista utflyktsdagen vi gjorde medan vi bodde i Seminyak åkte vi tillbaka till Uluwatu (ja vi ogillade Seminyak så mycket att vi inte ville vara där), och den här dagen åkte vi till en strand som heter Green Bowl Beach. Jag hittade den på en hemsida med en lista på top 10 stränder att besöka på Bali. Vi tog en Uber dit på morgonen och det tog ca en timme dit. Ingen av oss hade hört talas om den här stranden innan, så det var kul att prova något nytt. När vi kommer fram kändes allt väldigt öde då det första man såg var en tom parkeringsplats. Vissa stränder här, eller ja de flesta, har långa trappor ner till själva stranden och den här var inget undantag haha. Jag tyckte det var lite jobbigt att gå ner då det var massor av apor som bodde i klipporna/träden och dessa apor är inte så speciellt snälla och hoppar gärna efter eller på en om de ser något dom vill ha, typ ens väska. Det första man ser innan man går ner är den här utsikten.

Aporna ser söta och oskyldiga ut men jag gick fort ner för trapporna för att inte ta risken att bli attackerad av dom hehe.

Eftersom vi kom dit under försmiddagen hade det inte hunnit komma så mycket folk, bara några få hade lagt sig och det fanns massa plats. Stranden är ganska kort, iallafall när det är High Tide som när vi kom dit. Annars kan man tydligen gå lite längre längst klipporna när vattnet är Low Tide. Vi fick förflytta oss flera gånger under tiden vi låg där då vattnet kom allt högre upp och dränkte våra saker. Eftersom vågorna var ganska aggressiva var det lite svårt att bada då stenar slogs emot benen under vattnet fram och tillbaka. Stranden är iallafall jättefin med vit sand och klarblått vatten. Den har som större grottor man kunde lägga sig i och klippor runt om.

Vi träffade på några trevliga killar på Single Finn kvällen innan som vi hade kontakt med under dagen och de kom senare till stranden för att möta upp oss. När vi alla började känna oss färdiga där hade vi planerat att åka till stranden som ligger närmast som heter Bingin Beach. Det var svårt att få tag i taxi från parkeringen så de skjutsade oss dit istället så åt vi lunch tillsammans på ett café precis vid stranden på Binging. Åt en supergod pitayabowl.

Senare på kvällen tog dom med oss till en Italiensk restaurang i Uluwatu som de besökt förut och älskade, speciellt en utav dom för han var så sugen på pizza att han pratat om det hela dagen. Det blev ett festligt avslut på en jättemysig dag!

Likes

Comments

Hej där!

Tänkte fortsätta att skriva om dagen jag och Cornelia hade medan vi bodde i Seminyak och åkte över till Uluwatu första gången (försöker att ta allting vi gjort i ordning men vi får se hur länge det håller eftersom det är lite svårt att hinna med). Första delen av dagen har jag skrivit om lite längre ner, den första stranden och lunchen. Efter Padang-Padang och Nalu Bowls begav vi oss vidare mot Blue Point Beach. Eftersom vi inte kör någon moppe här har det blivit en hel del promenader, så det var bara för oss att börja knata till Blue Point med. Den ligger ungefär 30 minuters gångavstånd från Nalu Bowls stod det på Google Maps men jag tror att det tog oss minst 45 minuter haha vi blev så trötta av att gå i eftermiddagssolen.

När vi kom fram gick vi ner till vad vi trodde skulle vara en strand som man kan ligga på. Men Blue Point är främst en surfarstrand och där dom som inte surfar kan gå ner är det antingen Low Tide eller High Tide beroende på vilken tid man kommer så vi hade ingen stans att lägga oss. Det var Low Tide när vi kom dit men eftersom vattnet legat så högt upp under dagen var sanden alldeles blöt. Vi gick istället runt och tittade bland klipporna innan vi gick upp igen.

När vi kom upp satte vi oss på Single Finn som ligger precis ovanför Blue Point Beach. Eftersom vi kom dit ganska tidigt runt 17-tiden fick vi bra platser med utsikt över alla surfare och solnedgången som tyvärr försvann bakom molnen. Vi beställde varsin kaffe och satt där ett par timmar och bara hade det mysigt.

Vi hittade en butik i Seminyak där de sålde handgjorda strandväskor. Vi köpte såklart matchande, så fina tycker jag.

När det hunnit bli mörkt och klockan bara tickat iväg vi gick ner till dansgolvet där vi träffade på massor av roliga människor. Eftersom det var söndag som är deras partydag här kom det bara fler och fler. Det blev en liten mini-nykter utgång. 

Love it!

Likes

Comments