Header

Mode och skönhet, Vardag, Tips och trix

Hej på er mina änglar, hur mår ni? 

Vad tycker ni om min nya bloggdesign? Själv är jag jättenöjd! 

Nu har ännu ett sportlov nått sitt slut och vardagen och rutinerna är åter tillbaka... Jag har haft ett underbart sportlov med massa mys med familjen, skoteråkning, pimpling och grillning! Det känns lite jobbigt att tvingas ta adjö av det och återgå till vardagsrutinerna, men det är som det är. :) 


Första veckan börjas fullt ut direkt från dag ett, med två prov och en ganska stor inlämning. Men på torsdag har vi faktiskt friluftsdag, det kommer nog bli jättekul trots en del omständigheter. Skolan har nämligen gjort bort sig IGEN, är ni förvånade? Dem kom med en aktivitetsplanering i form av skidor, skridskor, snölek, osv... Som dem mycket väl vet inte funkar för mig med rullstolen! Hur tänker man egentligen när man planerar så idiotiskt!? Till min stora glädje så har ju världens underbaraste elevassistent som löste det så perfekt att jag och hon ska gå ut och äta, fika och shoppa tillsammans. Så himla fint gjort av henne!

Men hörni, nu har jag en trevlig nyhet till er... Jag ska göra en ny serie här på bloggen! Hur kul låter inte det!? Vad är det då för typ av bloggserie? Jo, det kommer fungera så att jag varje dag i 10 dagar tipsar er om en favorit hos mig bland skönhetsprodukter (smink, hudvård, hårvård, osv...). Den kommer att heta något i stil med 10 days of beauty, men ni får gärna kommentera andra förslag på namn!
Låter det kul tycker ni? Jag beräknar kunna börja serien om ungefär en vecka eller så, beroende på hur lång tid bearbetningen tar. :)

Ha en fortsatt underbar kväll nu hörni, och såklart en superbra start på veckan! Kram <3


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Vardag

Hej sweethearts, det var längesedan! Hur är det med er?

Nu har jag äntligen sportlov! En hel vecka ledigt utan några som helst måsten, såååå skönt! Har ni redan haft sportlov eller har ni också den här veckan? Lovplaner? Hos oss kör vi "ta dagen som den kommer"-taktiken och ser vad varje dag har att erbjuda. Eventuellt ska vi ut med skotern någon dag och grilla lite, kanske pimpla om den lusten faller in. :)

Jag har faktiskt känt mig ganska pigg mentalt, både idag och under helgen! I lördags var jag på bio med en av mina närmare vänner och såg Rum 213, den var riktigt bra faktiskt! Igår ägnade vi mest dagen åt att se Vasaloppet och VM i skidåkning, sådana dagar är också ganska sköna att ha ibland. Tidigare idag var jag ute på en lång och härlig promenad i det superfina vädret, såååå otroligt härligt! Nu sitter jag uppkrupen i fåtöljen och myser framför Solsidan. En riktigt bra start på sportlovet med andra ord! :)

Men hörni, vi hörs senare i veckan. :) Ha det toppen, kram på er! <3

Likes

Comments

Tävlingar

Godkväll allesammans, hoppas allt är bra med er!

Nu är tävlingen #prayformens avslutad! Och den lyckliga vinnaren av ett lyxigt menskit är ingen mindre än...

JOHANNA!

Jag har kontaktat dig på den mailadress du angav när du deltog och jag hoppas verkligen att jag kan förgylla din "vecka" lite extra med detta kit!
Ha det nu så jättebra allesammans! Kram på er <3

Likes

Comments

Mina tips & råd, Samarbeten, Vardag

Godmorgon sweethearts, hur mår ni?

Det här inlägget är i samarbete med det kända företaget Personlig Almanacka, de erbjuder den fantastiska möjligheten att designa sin almanacka eller skrivbok HELT SJÄLV! Hur fantastiskt!?

Därför är det viktigt både för bloggare som mig men även för andra med hektiska veckor att ha ett bra planeringssystem. Då får man en bättre översikt över sina tider att passa och slipper då känna lika mycket stress för att hinna med allt man vill hinna. Jag är nu faktiskt inne på min femte almanacka och tredje skrivbok från Personlig almanacka och jag är alltid lika nöjd varenda gång jag beställt en därifrån! På bilden ovan ser ni min almanacka som jag använder just nu, det är såååå JAG med guldskimmer och rosa insida!

Hur fantastiskt är det inte att man får designa sin HELT EGNA personliga almanacka! Istället för alla tråkiga och färglösa almanackor som finns på stan, så får man en personlig och fin almanacka designad i sina egna favoritfärger och mönster eller med en egen omslagsbild som ligger dig varmt om hjärtat kanske av ditt barn, barnbarn, ditt husdjur eller hela din familj!

Om ni skulle vilja beställa en egen personlig almanacka eller skrivbok så hittar ni direkt till deras hemsida genom att klicka HÄR! Dessutom så har jag en rabattkod hos dem som ger er 10% rabatt på eran almanacka eller skrivbok!
Koden är L-KDWF-HEXO

Ha en superbra dag allesammans, kram på er! <3

Likes

Comments

Novell

– Vår dotter bor med dig, men du vet inte ens vad som händer i skolan? Du spenderar varje dag med henne, men vet ingenting? Hur svårt kan det vara att bara prata med henne?

Pappa har kommit, det här är ju en perfekt plats att bråka på. Typiskt.

– Och du då? Du är ju inte precis en perfekt pappa. Du spenderar knappt någon tid alls med din dotter! När var det ni träffades sist? Fyra veckor sedan?

Typiskt att de måste bråka här och nu! Som tur är så kommer Anna till min räddning.

– Ni kan inte bråka här. Om ni ska bråka får ni gå ut, inte inför andra patienter. Jag får be en av er, eller båda två att gå.

– Jag stannar här.

Mamma sätter sig på pallen och pappa går ut. Utan förvarning så börjar jag gråta och blir arg. Jag blir arg på mamma och pappa för att de alltid måste bråka.

– Vad är det? Ska du ha mens snart?

– Tyst! väser jag.

– Det är ingenting att skämmas för.

– Troligen. Den är försenad, jag skulle haft den för flera dagar sedan och den brukar inte vara så här sen. Antingen beror det på all stress. Kanske tabletterna kan ha någonting med det att göra?

– Jag vet att du och pappa inte kommer så bra överens, men måste ni bråka hela tiden? Ni bor ju inte ens tillsammans längre.

– Nej det har du rätt i… Jag ska prata med din pappa senare, oroa dig inte för det nu gumman!

Mamma pussar mig på pannan och går ut i korridoren. Det sista jag hör innan dörren till sjukhussalen stängs är att hon pratar med någon där utanför, kanske är det pappa... Allt gick fel när de började bråka så mycket och sedan skilde sig, de bråkar nästan mer nu när de är skilda än vad de gjorde när de bodde tillsammans…

Av allt det här så glömde jag att äta, jag både hör och känner hur min mage kurrar. Jag tar ut baguetten ur plastfolien och börjar äta. Det känns faktiskt bra att få i sig någonting.

När jag ätit upp baguetten och druckit vattnet så lägger jag mig ner och känner den knivskarpa känslan i magen igen. Jag sätter mig upp i sängen och håller händerna för magen samtidigt som jag känner illamåendet öka. En sköterska kommer fram till mig med en bägare och jag kräks. Det är länge sedan jag mått så här dåligt... Eller vänta, jag har aldrig mått så här dåligt.

Jag lägger mig utmattad ner i sängen och börjar frysa. Det vita men varma sjukhustäcket drar jag upp till hakan, en sköterska kommer in och tar min temperatur med någonting som hon håller några centimeter från min panna.

Jag känner hur hon baddar min panna med en handduk fuktad med kallt vatten, det känns skönt. Ansträngt försöker jag öppna ögonen och skymtar mamma, pappa, sköterskan och doktor Anna stå och titta ner på mig. Mamma och pappa håller om varandra och några tårar rinner ner för mammas kinder. Och sedan, så blir allt mörkt och tyst.





Jag hoppas att ni gillade den här novellen som jag jobbat väldigt hårt med bara för er skull. Hur skulle ni bedöma den på en skala 1-10? Om några veckor kommer jag att presentera en ny och förbättrad version av "Blondinbella & jag" som ni kanske minns sedan i somras när jag skrev den, nu är den enligt mig ÄNNU BÄTTRE än förut och jag hoppas att ni också kommer att gilla den!

Likes

Comments

Novell

När jag öppnar ögonen så ser jag mamma. Hon är suddig, precis som allt annat. Jag har en så pass dålig syn att jag knappt ser någonting utan mina glasögon. Hon ler mot mig och stryker mig över håret. Jag ser hennes läppar röra sig men jag hör ingenting. Mamma tittar upp och jag ser hur andra personer kommer in till rummet. De sätter sig på knä vid mig och en lyser mig i ögonen med en ficklampa. En annan mäter min temperatur och sätter på mig en syrgasmask. Deras läppar rör sig hela tiden när de tittar på mig eller mamma men jag kan inte höra vad de säger. Det är inte helt tyst utan det är något slags surrande som jag hör. Jag känner mig svag och orkar inte oroa mig för det nu.

Männen lyfter upp mig men jag kan inte stå ordentligt så jag ramlar nästan. De får nästan släpa mig ut där de lägger ner mig på någonting relativt mjukt. Jag känner hur de spänner fast mig och för mig in i ambulansen. Under resan så känner jag mig svimfärdig och det svartnar för ögonen.

När jag öppnar ögonen igen så känner jag mig bättre. Illamåendet är borta och det känns lättare att andas.

Jag tittar mig omkring och ser att jag ligger i en säng. På varje sida om mig ligger andra personer. Vid min högra sida ligger en äldre man i 60-årsåldern som ser ut att sova och vid min vänstra sida ligger en kvinna i 30-årsåldern som läser en tidning. Bredvid henne finns en säng som står tom.

– Du är vaken!

Det surrande ljudet har slutat och jag hör som vanligt igen. Mamma håller min hand och ler mot mig. Det är ingen idé att fråga vart jag är, jag vet att jag befinner mig på sjukhuset. Istället så frågar jag efter mina glasögon, jag behöver dem. Mamma plockar fram ett fodral ur sin väska och sätter på mig glasögonen. Bättre. Nu ser jag allt klart och tydligt.

Jag kan se hur en kvinnlig läkare kommer gåendes mot mig. Hon är kanske sådär trettiotvå år, har blont hår uppsatt i en låg knut, glasögon med tjocka svarta bågar och ett stetoskop runt halsen.

– Hej Josefine, jag heter Anna Lundberg och jag är din läkare. Hur mår du?

Anna Lundberg… Fint namn.

– Jag mår bättre, svarar jag med ett försök till ett leende. Jag är fortfarande varm och hjärtat slår snabbt, men inte alls lika snabbt som förut.

– Vi har lyckats ta ner febern en aning. Du känner dig inte illamående eller så nu?

Jag skakar på huvudet. Anna tittar på monitorn som kollar mina hjärtslag och min puls. Hon skriver ned någoting innan hon med ett leende säger att hon kommer tillbaka om en stund och går iväg.

Mamma tittar på mig och ler.

– Jag går och köper något att dricka till oss och något att äta till dig. Kommer snart!

Hon pussar mig på pannan innan hon går. Faktum är att jag faktiskt är hungrig, det beror nog på att jag inte har ätit någon frukost ännu. Jag ligger på rygg och blundar. Tröttheten är så stark så jag skulle kunna somna.

– Josefine, en av dina kompisar från skolan är här.

Jag blundar fortfarande medan jag hör vad mamma säger. "Vadå en av dina kompisar? Jag har inga kompisar." Tänker jag och öppnar försiktigt ögonen.

När jag öppnar ögonen så ser jag att Cecilia står en bit ifrån sängkanten bredvid mamma och ler omsorgsfullt mot mig. Vi går i samma klass men vi är långt ifrån kompisar. Det var Cecilia som började med att kalla mig fula saker och säga att jag är tjock. Faktiskt så var det hon som hittade tabletterna på internet, tabletterna som skulle göra mig smalare.

– Jag lämnar er ensamma.
Mamma ställer en flaska vatten och lägger en smörgås på bordet vid sängen innan hon går iväg. Jag önskar att mamma inte hade gått, att jag hade sagt till henne att Cecilia inte är min kompis.

I samma ögonblick som mamma lämnar salen så riktar Cecilia sin mobil mot mig och tar en bild. Jag är så trött på allt det här. Ansträngt reser jag mig upp och försöker ta mobilen ifrån henne, men då kommer Anna.

– Det är ingen bra idé att du är uppe. Bäst vore det om du la dig i sängen.

Jag gör som Anna säger och lägger mig ner igen.

– Kan du gå härifrån? Ber jag Cecilia när Anna gått.

Cecilia går ut skrattande och jag vänder mig i sängen så att jag ligger på sidan. Jag drar upp knäna och några tårar rinner ner för mina kinder.

– Vad är det, älskling?

Det var länge sedan jag hörde mamma kalla mig älskling. Hon sätter sig på pallen bredvid min säng och stryker mig över håret.

– Den där tjejen är inte min kompis, hon har mobbat mig ända sedan jag började den nya skolan.

Jag blundar när jag säger det, men nu är det sagt.





Fortsättning följer...

Likes

Comments

Tävlingar

Hej sweeties, hur mår ni idag?

Jag tänkte dra igång en tävling, ni har nu chansen att vinna ett lyxigt menskit! Mens har blivit ett så enormt tabubelagt ämne och av vilken anledning egentligen? Jag tycker att det är något som man ska uppmärksamma, kvinnors unika vecka en gång i månaden som symboliserar att kvinnan har möjlighet att skapa liv som kommer bli vår framtid. Det är något fantastiskt och varför då gömma undan ämnet?

För att delta i tävlingen, gör så här:

🎀 Tagga #prayformens i kommentarsfältet under det här inlägget.

🎀 Skriv också i kommentaren den mailadress som jag enklast kan nå dig på om du vinner.


Sedan är det bara bara att hålla tummarna och kika in här på bloggen den 28 februari för att se om just DU har vunnit! Vinnaren kommer därefter att kontaktas på mail för vidare information. Därför är det MYCKET VIKTIGT att du uppger er mailadress i kommentaren när ni deltar, annars kan jag inte kontakta dig om du vinner!

Jag hoppas att tävlingen blir uppskattad och att MÅNGA vill delta! Ha en fin dag, kramis! <3

Likes

Comments

Novell

Jag står framför spegeln i bara BH och shorts och betraktar mig själv från olika vinklar. Lägger händerna på magen och önskar att den lilla bullen på magen kan försvinna.
I nästan två år har jag verkligen försökt bli smalare. Jag äter inte så mycket och ibland när jag känner att jag har ätit för mycket så spyr jag upp det. Så ofta jag kan tränar jag och jag tar tabletter. Det står att de ska ge snabb viktnedgång och jag kan se skillnad när jag ställer mig på vågen, men inte tillräckligt. Jag ser bara fett som inte borde vara där.

”Tjockis!”
”Du är så ful och tjock!”
”Ingen vill vara vän med dig. Du kan lika gärna dö.”
”Vi kan hjälpa dig att gå ner i vikt.”


Jag går fram till skrivbordet och känner på undersidan där jag tejpat fast en nyckel. De första tio böckerna i bokhyllan tar jag ner och staplar på skrivbordet. Där ser jag skrinet. Det hårda skrinet klätt i rött bomullsmaterial och guldiga metallramar runt. Jag tar nyckeln och låser upp det guldfärgade låset. Jag öppnar skrinet och tar upp det enda som finns där i: tablettburken. Tabletterna är runda och röda. Jag tar tre stycken och sväljer dem med vatten. Tablettburken stoppar jag tillbaka i skrinet innan jag låser det, tejpar tillbaka nyckeln under skrivbordet och ställer tillbaka skrinet. Böckerna ställer jag tillbaka på sin plats och det ser orört ut.

Jag sätter mig i soffan, drar upp knäna och kurar ihop mig under en filt, känner hur mitt hjärta slår. Dörren till mitt rum är stängd och låst men jag hör hur mamma bråkar med pappa i telefonen, de är skilda men bråkar fortfarande.

Mina föräldrar skilde sig för två månader sedan. Jag flyttade med mamma och jag fick byta skola. Pappa jobbar mycket och vi ses inte så ofta. I alla fall inte så ofta som jag skulle vilja. Mamma är upptagen, vi spenderar inte heller så mycket tid tillsammans. Hon jobbar också mycket och när hon kommer hem är hon oftast trött. Därför spenderar jag större delen av min fritid på mitt rum.

Det mina föräldrar inte vet är att jag inte trivs i min nya skola. Jag har inga riktiga vänner utan Cecilia i min klass och hennes ”gäng” mobbar mig för att jag är tjock och tar bilder på mig som de sedan lägger upp på nätet. Många gånger har jag funderat på om Cecilia manipulerat tjejerna… De springer efter henne hela tiden och gör precis ALLT hon säger åt dem, även fast de själva egentligen inte vill det tror jag.

Jag lägger mig ner på soffan och hör hur det plingar till i min mobil. Tjejerna från skolan har laddat upp en bild. Jag tittar på bilden och ser mig själv stå framför spegeln i bara BH och shorts och betrakta mig själv. Jag sätter mig tillbaka upp och tittar ut genom fönstret. Vad dum jag är! Jag tänkte inte på att dra för persiennerna. De måste ha tagit bilden genom fönstret.
Bilden sprids genom nätet och på bara 20 minuter har den fått över 300 likes.
Jag reser mig upp, går fram till fönstret och drar ner persiennerna, vrider om nyckeln i dörren och öppnar den innan jag försiktigt tassar till badrummet. Försiktigt låser jag dörren och borstar tänderna samtidigt som jag ser på mig själv i spegeln. Mitt bruna hår är uppsatt i en slarvig hästsvans, jag har dålig hy, tandställning och glasögon. Det jag ser i spegeln får mig att inte vilja se det mer.

När tänderna är borstade tar jag av glasögonen och tvättar ansiktet med ljummet vatten och rengöringskräm. Jag baddar det torrt med en handduk innan jag tar på mig mitt långa nattlinne med blommor på och låser försiktigt upp dörren, jag kan se ljuset från TV:n lysa från vardagsrummet.

– God natt! ropar jag till mamma utan att ens titta in i rummet.

Mamma svarar med ett nästan ohörbart god natt och jag går tillbaka till mitt rum. Jag stänger dörren men låser den inte. Enda gången jag faktiskt låser dörren med nyckeln är då jag inte vill att mamma ska komma in i mitt rum och se vad jag verkligen håller på med och vad jag har i skrinet bakom böckerna i bokhyllan. Mamma skulle bli så arg och ta tabletterna ifrån mig. Då skulle allt vara över.

När jag går förbi helfigursspegeln så stannar jag upp och granskar mig själv. Min hy har i alla fall blivit bättre. Jag har inte längre lika många finnar som för en vecka sedan. Ibland är det som att jag kan förändra det jag ser i spegeln. Som att jag faktiskt med tanken kan förändra mitt utseende.

”Bantar du? Inte ska du hålla på med sådant. Du är ju en sådan fin tjej.”

Det är vad mormor sa när jag tackade nej till maten en gång. Hon skulle inte kalla mig varken tjock eller smal. Hon skulle säga att jag var precis mittemellan. Lite kött på benen var bara bra att ha. Inga för smala tjejer var fina. Men mormor var gammalmodig och hon visste så lite om normer som berättar och visar hur man ska se ut. Om hon bara hade sett tjejerna i min klass. De alla är så smala och vackra. Men inte jag.

Jag är så trött på att se mig själv men jag kan ändå inte sluta stirra in i spegeln. Jag slår knytnäven i spegelglaset och låter glasskärvorna landa på golvet. Obekymrad lägger jag mig ner i sängen, lägger glasögonen på nattduksbordet och blundar.

Jag vaknar av en knivskarp känsla i magen och drar upp knäna samtidigt som jag håller händerna om magen. Smärtan går över lika plötsligt som den kom och jag slappnar av.

När jag vaknar igen så är rummet ljust även om persiennerna fortfarande är neddragna. Det har blivit morgon. Jag tar av mig täcket och känner att det är fuktigt. Nattlinnet är blött och har klibbat sig fast på kroppen. Automatiskt så lägger jag handen på pannan och känner värmen. Jag sätter mig upp och begraver ansiktet i händerna. Vågor av illamående sköljer över mig och jag rusar mot badrummet med ena handen tryckt mot munnen. Jag sjunker ihop vid toalettstolen och kräks. Sedan lutar jag mig mot handfatet och sköljer munnen och ansiktet med vatten. Utan att titta i spegeln går jag ut från badrummet och tillbaka till mitt rum igen. Klockan på väggen visar på att klockan närmar sig 10.

Jag går fram till byrån och tar fram kläder. Det blir svarta mjukisbyxor och en lite för stor T-shirt med en tecknad panda på.

Plötsligt så börjar jag känna mig yr, jag stödjer mig mot byrån och sätter mig ner på golvet. Jag känner ett tryck över bröstet och hjärtat bultar dubbelt så snabbt. Det blir svårt att andas och synfältet blir suddigt. Små prickar framför ögonen börjar uppdagas och blir allt fler. Försiktigt lutar jag huvudet mot byrån och allt blir svart.





Fortsättning följer...

Likes

Comments

Vardag, Mående

Hej sweethearts, allt bra med er idag?
Jag vill börja med att be om ursäkt för att uppdateringen varit så dålig på sistone... De senaste veckorna har varit ett rent helvete för mig, jag har varit dunderförkyld och haft en sådan fruktansvärd ångest som inte är av denna värld.

Men jag kan glädja er med att jag under denna tid även har planerat en massa roligt för bloggen de närmsta veckorna! Det kommer bland annat att bli en tävling som jag hoppas att ni kommer uppskatta samt en väl bearbetad novell som kommer i flera delar. Jag hoppas att det kan gottgöra den urkassa uppdateringen litegrann.

Det har absolut inte känts bra i mitt samvete att låta bloggen vila så här länge, men jag har helt enkelt inte haft någon som helst ork till någonting. Därför så känns det bättre att inte uppdatera alls istället för att ösa på med en massa dåliga energilösa inlägg, eller vad tycker ni?

Har ni något särskilt för er idag? Jag ligger just nu i sängen, dricker en god kopp espresso, äter mitt favoritsnacks Waffel's Cut och redigerar novellen som jag jättesnart kommer att publicera här på bloggen! Myyyyyys! Jag ska försöka få upp iallafall en del nu i veckan, hur låter det?

Men ni får ha det så bra nu sötisar, kram på er! <3

Likes

Comments

Mående, Vardag

Hej allesammans! Jag hoppas att allt är bra med er idag? I det här inlägget gör vi en liten tillbakablick på det gångna året.

2016 har varit ett år fyllt med glädje och sorg, skratt och tårar, positivt och negativt, med- och motgångar. Men framförallt ett år som jag fått spendera tillsammans med de personer som betyder allra mest för mig, min familj och mina vänner.

Det har även varit mitt bästa blogg-år som jag någonsin har haft under mina snart 3 år som bloggerska. Blogginläggen har blivit så mycket bättre, designen och upplägget är bättre och läsarantalet har ökat avsevärt!

Jag själv har såklart också utvecklats som person på bloggen, jag skulle gissa att dem som läst min blogg sedan starten märker ganska stor skillnad på mig i mitt sätt att skriva, vad jag väljer att skriva om och framförallt att jag mognat som person under de här 3 åren.

Jag vill tacka alla mina nära och kära och såklart mina underbara bloggläsare för allt stöd ni gett mig under det här gångna året. Utan er skulle jag inte vara där jag är idag, med omkring 2.000 läsare varje vecka och en motivation för bloggen som återigen vaknat till liv efter min dödperiod som jag hade där ett tag som ni kanske minns ni följt mig under hela den här tiden. Jag är så enormt tacksam för att ni finns och jag hoppas att vi tillsammans kan göra 2017 till ett lika fantastiskt år!

Ha det bäst! Kramiz! ❤

Likes

Comments