Header

Psykisk ohälsa, Vardag

Igår var det min första dag tillbaka på jobbet på ett halvår. I måndags kväll fick jag feber från ingenstans men antagligen för att kroppen var stressad. På tisdags morgonen började arbetsdagen med ett personalmöte och jag var lite orolig för hur ångesten skulle reagera, det var ju efter ett personalmöte i somras jag bröt ihop. Men det kändes bara så bra. Naturligt och roligt, sen satt nästan all kunskap kvar i bakhuvudet och utan att tänka för mycket så tog jag emot kunder, hade kassan och JOBBADE. Det var som att gå på moln, jag vet inte hur många gånger jag sa till min chef och kollega "jag jobbar, jag bara går här och jobbar". Haha, måste låtit lite tokigt men det är ett sådant stort steg för mig. För i somras trodde jag inte att jag någonsin skulle kunna komma tillbaka - till något. Jag ser allt med lite andra ögon på jobbet. Jag blev trött såklart men det är där min chef är så bra och inte satt mig på åtta timmars pass första veckorna.

Annars så var jag på vårdcentralen och röntgen idag. Jag har haft ont i min fot i ett par veckor och efter jag hade varit på fötterna länge så svullnade den upp så fick sitta med en ispåse. Det visade sig att jag inte hade en fraktur. Men det visste jag redan. Det verkar vara någon inre blödning eller bristning i foten. Vi kollade även blodplättarna och det får jag svar på i morgon. Jag ska ha foten lindad och inte belasta den för mycket, alltid är det något känner jag! Men i morgon är det jobb igen, längtar!

Jag hoppas att ni har en fin onsdag, kram.


Likes

Comments

Vardag

Hej på er!

Vet ni vad? Om tre dagar börjar jag att jobba. Det blev lite uppskjutet förra veckan. Så denna helgen går i lugnets tecken. Som de flesta gör nu för tiden. Jag och O har bara haft mjukiskläder hela dagen och kollat på Gossip Girl, han kommer halshugga mig om han får reda på att jag avslöjar att han kollar på det. Sorry älskling!

Gårdagen var totalt utmattande för mig. Först utredningsmöte, sen fick jag hem ett bevakningsbrev på nästintill 900kr. Jag hade aldrig sett räkningen förr så jag ringde till Visma Collector som hänvisade mig till Region Skåne Patientservice som hänvisade mig till Najaden. Väl på Najaden så fick jag ringa till tre olika nummer innan någon kunde hjälpa mig. Det var tydligen ett uteblivit besök i FEBRUARI 2016!? Jag har inte fått en enda påminnelse och vet ni vad? Jag visste om att jag hade ställt in det mötet. Jag hade det även i skrift! Läkaren hade till och med svarat på mitt mejl att tiden var inställd.

Men det är ju inte kul att nästan hamna hos inkasso utan min vetskap och utan att jag gjort något fel. Dock så strök de ju hela räkningen efter jag mejlat bevisen. Tack gode gud att jag mejlade in och avbokade tiden och inte ringde. Då hade de kunnat debitera mig.

Det tog nästan hela eftermiddagen att lösa men lättnaden efteråt, pjuh. Tur att det hände nu och inte för tre månader sedan, då hade jag bara satt mig ner och gråtit. Nu orkade jag kriga mig igenom det. Kanske inte någon stor grej för många, men för mig var det så.

Nu ska jag njuta av lördagskvällen och jag hoppas att ni gör detsamma.

Kram på er.

Likes

Comments

Fysisk hälsa, Personligt, Vardag

Håll ut! Snart vankas våren igen och jag längtar till den bitande kylan lägger sig. Så jag googlar på vårbilder för att få lite inspiration.

Att vara helt socker-och rökfri går fint förresten, jag trodde aldrig att det skulle gå men när fokus ändrats från vikthts och att räkna kalorier till att ge min hjärna och kropp den bästa förutsättningen för att bli frisk blir det en helt annan grej. Det är den nionde dagen och min mage är helt galet mycket bättre. Jag är inte svullen, ingen huvudvärk och inget sockersug. Saknar verkligen inte kolhydrater utan ger kroppen vitaminer och mineraler i form av grönsaker, nötter och så vidare. Jag går verkligen inte hungrig heller. Jag äter tills jag är mätt och äter riktig mat.

Blomkålsmos, broccoli,ägg, kyckling, ungsbakad lax. Vilket ger mycket naturligt fett och håller mig mättare längre. Ett tag kändes det som att jag levde på makaroner och köttbullar alternativt ris och vårrullar. Eftersom det var så mycket snabba kolisar blev jag hungrig snabbt igen.

Sen rökningen. mina stackars lungor tackar mig. Nu ska dem få läka. I sju år har jag rökt fram och tillbaka. Heltid i tre, så många cigaretter det blir och så mycket tjära. FY FAN rätt ut sagt.

Om jag nu säger att jag väljer livet och lägger tiden på att få rätt på huvudet är det väldigt dumt att riskera få ligga i KOL om ett par år.. Dock finns såklart risken ändå. Men jag behöver inte spä på det mer...

Nu är det dags att laga mat, kram på er.

Likes

Comments

Personligt, Vardag

Planeringsmöte inför jobbstart och jag kände pirret i kroppen. Kolla in den fina kaffemuggen jag fick till jobbet. Bästa bästa Lyko chef & kollegor, slänger in en bild från i våras med kameran i högsta hugg på ett event också som en extra pepp till mig själv. 

I morgon är det dags att gå på möte igen, hoppas att få svar på lite frågor angående framtiden. 

Haft sömnsvårigheter i ett par dagar så ska försöka sova nu. Försökt i två timmar men det är hopplöst! Tips?

Likes

Comments

Personligt, Psykisk ohälsa

Okej så just nu så skulle jag väldigt gärna skriva det ena och det andra mindre positiva sakerna om det svenska systemet. Men jag tillåter mig inte. För det ger mig inget positivt och vettigt.

Tanken med att jag skulle börja jobba igen var sakta men säkert. Lära känna sortimentet igen efter sex månaders sjukskrivning och komma in i rutinerna. Men idag fick jag ett samtal av en person inom sjukvården som sa att tyvärr blir fallet nog inte så. Antingen så får jag fortsätta vara heltidssjukskriven eller så får jag börja jobba heltid från och med nästa vecka. Vilket i mitt fall är att börja jaga extra timmar eftersom vår boendesituation har ändrats sedan jag blev sjuk.

Hur kan det vara så svart eller vitt? Är det inte bättre att ha en inkörningsperiod som är hållbar i stället? Hur tänker de med mina möten som jag ska infinna mig på varje vecka? Jag vill verkligen arbeta och jag vill inte vara sjukskriven längre men jag vet också var jag befinner mig. Mitt under en utredning, medicinupptrappning av SSRI och ekonomisk stress.

Hur fasiken kan det vara mer lönsamt att vara sjukskriven än att jobba?

Det är inte många som har ett jobb man längtar tillbaka till så som jag har det och jag förstår varför fler folk blir långtidssjukskrivna när systemet är så fullt av brister.


Ni som lider av utmattningsyndrom/depression/ångest och så vidare förstår hur läskigt det är. Man är rädd för att misslyckas, få en ångestattack framför en kund, bli extremt trött eller förvirrad. Men ändå ska man gå från noll till hundra på en dag, annars betalas inte räkningarna.

Jag har i alla fall bestämt mig för att återta kontrollen över mitt liv. Jag ger ALDRIG upp.

Likes

Comments

Psykisk ohälsa, Vardag, Fysisk hälsa

Hej på er!

Det känns som det är lite givet med "new year - new life" tänket men efter förra året känner jag bara att det är dags att rensa hela systemet. Nummer ett för mig är att sluta röka. Det är inte bara det att jag röker och har gjort i många år utan att jag också har astma och redan har svårigheter att andas. Så det är direkt jubel-idiotiskt att jag röker. Denna vana måste brytas och det går faktiskt hyfsat bra än så länge. Det är väldigt jobbigt men bara jag kommer över första tröskeln så tror jag att det blir lättare.

Nummer två är att eliminera socker ur min kost. Socker är känt för att göra människor deprimerade eftersom man bland annat toppar och dalar så mycket och det är extremt beroendeframkallande. Så nu när jag jobbar så mycket med knoppen känns det ju logiskt att hjälpa kroppen! Jag vill överlag få in mer grönsaker och vitaminer i min dagliga kost.

Så idag åkte det vita brödet, allt onyttigt och till och med strösockret i soporna! In med grekisk yoghurt, citron, ingefära, tomater, lax, kyckling och mycket mer. Tanken är att dricka en juice varje dag gjord på citron, ingefära, gurka och selleri. Kanske inte låter som världens godaste men kroppen behöver vitaminerna. Jag ska sluta motarbeta kroppen genom att äta snabbmat, choklad eller inte äta överhuvudtaget.

Sen framförallt att dricka mycket vatten. Vilket dock redan är något som jag gör, jag ha alltid älskat vatten. Detta handlar inte om att "dieta" och gå ner i vikt. Gör jag det är det ett plus men mitt fokus är att hjälpa kroppen att läka. Boosta med vitaminer som bevisar ökar de bra substanserna i hjärnan och fortsätta med min samtalsterapi. 2017 är året då jag inte bara kommer tillbaka utan året jag stannar kvar.

bilder lånade från google

Likes

Comments

Personligt, Psykisk ohälsa

2016 var ett av de tuffaste åren i mitt liv. Jag tänkte dela med mig av mina viktigaste "highlights" av året men även saker som jag fått lärdom av under året som gick.

Året började för mig med början till utbrändhet och svår magkatarr, men efter ett byte av jobb så blev det mycket bättre. Jag hittade ett arbete som jag verkligen älskar där jag får jobba med människor och även smink/skönhet som är en av mina största passioner. Månaderna gick och jag märkte att det var någonting som inte stämde med mig. Jag var extremt trött hela tiden, svävade mot negativa tankar utan att ha något konkret i vardagen som var fel. Jag hade en bra relation till vänner, familj och min sambo. Ingen direkt ekonomisk press och ett jobb som jag trivdes på. Vips så fick jag svåra magsmärtor och magkatarr igen. Jag tyckte att jag inte gjorde bra ifrån mig på mitt arbete även jag fick höra tvärt emot. Jag tvivlade på mig själv, fick ångest dagligen. Hade svårt att hålla ögonkontakt med människor och jag hörde mig själv bli "gnällig".

Jag fick täta panikångestattacker, blev sjuk ofta. Feber, migrän, mitt sömnmönster blev helt rubbat eftersom att jag på nätterna låg och grubblade över varför jag hade en sådan enorm känsla över att något var fel.

Så i juli gick jag till jobbet och bröt ihop. Jag ville inte leva längre, att hålla ögonen öppna i fem minuter var en direkt viljestyrka. Jag kände att jag gjorde alla besvikna hela tiden. Men som sagt så var detta i mitt huvud, det var ingen verklighet.

Efter jag varit inlagd på sjukhuset och fick börja på en medicin som gjorde mig ännu sämre så var viljan att fortsätta inte mycket större. Jag kunde knappt gå ut bland folk, jag låg mest hemma och väntade på att få hjälp. den enorma tröttheten jag hade tog över hela mitt liv. Jag kunde inte ta bussen för att jag blev så nervös över att möta en främmande person, mitt minne blev så dåligt att jag vid ett tillfälle fick räkna ut hur gammal jag var. Jag trodde att jag aldrig någonsin skulle kunna ta mig ur detta och jag började vänja mig vid den tanken. Det var nog det mest skrämmande av allt. Mitt fall inom sjukvården hade dessutom fallit mellan stolarna och jag fick ingen hjälp förrän i slutet av hösten. Då hade jag nästan dagliga svåra panikångestattacker och jag var helt förstörd som människa.

Sedan fick jag igenom beslutet att sluta på den tunga medicinen som jag tog och där följde ett par veckor av det värsta av det värsta. Avvänjning av mediciner är så himla tufft, speciellt mediciner som ändrar substanser i hjärnan. De inledde en bipolär utredning men insåg ganska så fort att det inte var det. Jag har varit deprimerad i perioder i hela mitt liv men aldrig varit på den nivån som jag var på nu. Jag kommer ihåg att jag satt hos doktorn och sa "detta är min sista chans, fungerar detta inte nu, blir jag inte lite bättre så ger jag upp".

Men jag gav inte upp, jag ger inte upp! Utan den tunga medicinen så är det tuffare med att ta tag i känslorna men jag kan också känna glädje. Jag kan känna kärlek och inspiration. Jag väljer det alla dagar i veckan.

Nu är det en ny dag, ett nytt år och jag är så enormt tacksam för att folk såg mig och tog det på allvar. Att mitt jobb sa att de väntar på mig, att min älskade sambo finns för mig oavsett om jag bryter ihop eller inte. Jag kunde med handen på hjärtat inte varit här idag och det gör mig livrädd. Att jag skulle missat mitt liv med Ossian, att jag inte skulle se min systerdotter växa upp.

Jag har en lång väg kvar att vandra, jag börjar mitt arbete nu igen och det är en skräckblandad förtjusning. Men jag vet innerst inne att jag kommer klara det. Det känns lite som att en del av mig dog i somras, men det gjorde plats för en helare och mer klar Sofia. Innan levde jag för att prestera, nu lever jag för glädje och kärlek. För människor och harmoni.

Nu tar vi över 2017 och får kontroll över vår psykiska ohälsa. Du är aldrig ensam. Kram

Likes

Comments

Personligt, Vardag

Finns det en bättre kombination?
Rött har verkligen vunnit mitt hjärta när det kommer till vin. Ett glas rött, löjromstoast och Beyonce är oslagbart.
Nu blir det mys hela kvällen vilket behövs med tanke på att jag låg med ångest och somnade halv sju i morse.

Bra sak: De utesluter bipolär sjukdom som möjlig diagnos.

Mindre bra: min ångest är inte i fas för tillfället och det hjälpte inte med att en cysta sprack på julafton och det fick bli ett besök på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg på annandagen. Men allt såg bra ut 🙏🏻.

Likes

Comments

Följ mig på instagram@sofiaborjeson.se