Igår firade vi 250-dagars, alltså att det är 250 dagar kvar till studenten👏🏼
Vi började med att fira kl9 på morgonen då vi fixade oss och bytte om till våra fångkläder då temat var hjältar och skurkar. Jag och min kompis hade även beställt ett par uppblåsbara handbojor som vi gick runt i.
Sen på kvällen så förfestade vi hemma hos en kompis där det gick lite vilt till, ett glas gick sönder och lite hånglande vid snurra flaskan och en del lap dance, haha sen blev det utgång på bogrens där det blev en hel del dansande, några tequila shots och svett som rann!
Kul hade vi iallafall och en väldigt lyckad kväll❤❤

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

I onsdags förra veckan så åkte mamma och pappa utomlands, jag och min bror är kvar hemma och detta har fått mig att hamna i en väldigt sömnsvacka. Har haft så himla svårt att somna på kvällen och att sova hela natten, vilket har lett till att jag mått väldigt dåligt och varit VÄLDIGT trött. Inatt sov jag inget alls, jag lade ni i sängen klockan 9 på kvällen och kände bara sån fruktansvärd oro och så var det något i min kropp som var så sjukt rädd så min puls låt väldigt högt också skulle jag tro, detta höll i sig rent ut sagt hela natten och när jag äntligen somnade så var klockan halv 7 på morgonen. I vanliga fall när jag har svårt att sova så brukar jag somna runt 4 iallafall för att jag är helt slut men inte inatt.
Varför jag tror att jag har så svårt att somna nu när jag och min bror är själva hemma kan bero på att jag inte känner mig trygg, när jag väl sover så sover jag så tungt att jag inte vaknar av något, och då menar jag tungt. Jag brukar inte ens vakna när min hund får för sig att vrålskälla på natten om det kommer en bil på gatan. Och det är inget tyst skall han har då. Så jag är rädd att det ska hända något under natten som jag inte vaknar av, ex att det skulle börja brinna eller inbrott. Även fast att jag går igenom all elektronik och spis två gånger innan jag lägger mig och dubbelkollar minst 4 gånger om dörrarna verkligen är låsta.
Finns det något som kan hjälpa mot detta?

Eftersom att jag var hemma från skolan idag och inte har ätit något förutom en banan på hela dagen så tog jag all lin energi och lagade såå god mat. Kycklinggryta på kokosmjölk med jasminris.

Likes

Comments

Som sagt så var det dags för ett nytt möte med skolan, tyvärr så kunde ingen av mina föräldrar medverka på detta möte så jag fick gå dit själv. Men jag hade frågat en kompis till mig som går i samma klass som mig, men när vi kom till mötet så fick hon ett nej av en av dem vuxna på mötet. Så det blev jag och 5 vuxna människor vilket jag trodde skulle gå bra. Men när mötet har börjat så sitter 5 vuxna människor och tjatar om att jag har varit borta en del nu i början, och ursäkten för det från min sida är att jag har legat hemma i 39 graders feber, bihåleinflammation och början på öroninflammation. Vilket dom inte kunde förstå varför jag var hemma. Sen får jag frågan om jag gillar mitt schema och om jag tycker att det känns bra, vilket jag gör och som jag svarade att ja jag gillar mitt schema. Då får jag till svara, hur kommer det sig att du varit borta främst på tisdagar då... och då får jag försvara mig igen. Jo för att under helgen när man bara vilar så mår man bättre på måndagen igen, eller hur? Och sen när jag kommit hem på måndag eftermiddag så har jag 39 graders feber igen och då är det inte så lätt att ta sig till skolan. Vilket dom inte heller kunde förstå utan jag fick till svar - jaha, men då förstår vi kanske lite bättre.
Detta upprörde mig väldigt mycket och när jag blir upprörd så är jag väldigt nära till tårar men än så länge kunde jag hålla mig.
Sen så när mötet ska avslutas så frågar rektorn min mentor som har suttit tyst hela mötet och frågar om han har något att tillägga. Han svarar jo det här med frånvaron är ju förfärligt, och antydde att jag redan var efter i såå mycket, vilket jag inte alls är och då sprack det för mig. Då blev jag såå arg och började gråta vilket jag gör. Då försöker en av dem vuxna trösta mig och säger till mig Nemen såhär ska vi ju inte avsluta mötet, nu år det dags för dig att bli ditt glada sprudlande jag igen..
Hur kan vuxna människor bete sig såhär, att 5 personer sitter och trycker ner på mig och inte alls verkar förstå att jag tycker också att det inte är bra att jag varit hemma och sen "trösta" mig på ett sådant sätt... det är skamligt tycker jag. Och alla dessa människor vet om min bakgrund och har alla varit under möten om mig. Så dom vet att jag är "sjuk" och har "problem" i mitt liv.

Likes

Comments