I lördags var jag på Skriv2016 som hölls på Diselverkstaden i Nacka. Det var min första författarkonferens någonsin. Det gav väldigt mycket, det var hög kvalitet på både föreläsningarna och workshopparna. 

vi fick lyssna på Martin Schibbye som berättade om sin tid i fångenskap om hur tanken på boken han skulle skriva den dagen han kom ut höll modet uppe och att han stod ut i fångenskap. Han beskrev ljuden som han minns starkast och hur han till en början trodde att ljuden var fångvaktare som spelade innebandy, men han började fundera om det verkligen var så. Han insåg då hur underligt det skulle vara att spela innebandy i Addis Abeba och ljuden han hörde var tortyr.

Något som Schibbye önskade han hade mer utav under tiden i fångenskap var utantillkunskap. Han kunde några få låttexter men önskar att han hade fler dikter och sånger han kunde utantill. 

För att behålla sin värdighet behöll han sin vanliga dygnsrytm och rutiner såsom att träna och bädda sängen även om det inte var mycket till att bädda.

Schibbye berättade att de utvecklade en rädsla för att prata om politiska saker. Till och med när de sov var de rädda för att råkat ha sagt något i sömnen. 

De tog initiativet att starta ett bibliotek genom ambassaden som godkände det. Det kom massor av böcker från vänner och okända. De böcker som kom in genomgick censur så många böcker som handlade om kontroversiella ämnen fick inte komma in. Det var ändå många böcker som kom in som egentligen inte borde fått det. Aleksandr Solzjenitsyn som skrivit om Gulagfängelset, Franz Kafkas Processen, etc.

Det blev en positiv effekt av detta bibliotek, fångarna började nu diskutera andra saker, diskussion från boken ”Den gamle och havet” fick tex en fånge som Schibbye hade sett som värsta knarksmugglaren art se som den fiskare han en gång i tiden var innan han började smuggla knark. 

Han berättade att det var en svår utmaning att smuggla ut anteckningar från tiden i fängelset. De använde bland annat hans fru. De försökte även smuggla ut anteckningar i en modell av ett Vasaskepp. Polisen tyckte dock att det verkade konstigt att byggs ett krigsskepp och beslagtog skeppet men hittade då bara toapapper.

Schibbye och Perssons bok medförde att den har påverkat utbildningen för journalister. Det talas mer om säkerhet än tidigare. 

Boken 438 dagar har sålts i 180 000 ex, glädjande är att många ungdomar läst boken. 

Jag tycker att Martin Schibbye berättade om sina upplevelser med mycket humor samt värme trots det svåra han varit med om. Tror många av oss som lyssnade på honom blev tagna av det han delade med sig utav. En av böckerna jag kommer inhandla ganska snart är han och Johan Perssons bok 438 dagar.

Vi fick även lyssna på Anders Fager som föreläste om research, han berättade på ett roligt och fängslande sätt varför man behöver göra research. 

Han berättade om ett projekt han hade ”Eva och vampyrerna” där huvudpersonen har bekymmer med att solen dödar henne om hon inte skaffar persienner. Fager gjorde då son huvudpersonen hade gjort. Han ringde en persiennfirma för att få hjälp att mörklägga ett rum helt och hållet.

Ett annat projekt han hade var novellen ”Västerbron” där det sker ett massjälvmord på Västerbron. Fager rekommenderar att man pratar med de yttre befälen på brandkåren eller polisen som ibland har tråkigt och kan berätta många detaljer som man själv inte tänkt på. När det gäller Västerbron fick Fager reda på att dödsorsaken och platsen man hamnar på beror på själva nedslaget: om man gör pik pressas luften ur lungorna och man kommer troligen ”fastna” nere vid bottnen, men om man gör msgplask eller liknande gör att man håller sig nära ytan och kan då flyta iväg. 

Fager tipsade om kontakter man kan behöva om man skriver deckare. Det kan vara bra att känna folk som håller i utredningar, läkare, folk som förstår den juridiska apparaten.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments