Att vara gravid är inte alltid guld och gröna skogar och rosa skimmer. hormonerna känns som de är utanpå, ingen kontroll på känslor, på hur man reagerar på saker. Är oerhört känslig och tar åt mig för minsta lilla. Tankar om vikt, om utseende, allt ploppar upp…

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Idag har jag inte gjort många knop, har varit yr hela dagen och nu ikväll är det så illa att när jag ligger still i soffan och bara vrider på huvudet snurrar hela rummet. Obehagligt är det. men men, hoppas att det snart går över. Har tvättat två maskiner idag, plockat lite hemma, legat i soffan mestadels. Är känsligare än någonsin just nu, värre än i början av graviditeten. Minsta lilla så går världen under (nästan i alla fall).

Likes

Comments

För tillfället känner jag mig mest plufsig och tjock och oattraktiv. Men vet ju att jag bär på det finaste man kan. Försöker piffa upp mig med snygga kläder och lite sådant istället då känns det roligare att vara gravid. Saknar min sambo något otroligt mycket nu när jag är gravid när han är i USA med jobbet.

Likes

Comments

Har varit i Örebro några dagar, välbehövligt och trevligt. Skönt med miljöombyte, det behövde jag trots mitt illamående som finns 24/7. mamma och jag har lunchat, fikat och shopat och bara haft det bra. På kvällarna har vi umgåtts och pratat och sett på tv ihop jag, mamma och pappa. Ibland är det skönt att få komma hem och bara vara.

Likes

Comments

Godmorgon, ätit en tallrik med havregrynsgröt med kanel och socker. Andra veckan i rad jag älskar havregrynsgröt. Vaknade med extrem huvudvärk i morse, inte skönt, sover konstigt just nu på nätterna. Om jag ligger plant med huvudet då blir jag yr, på rygg går inte att ligga, på höger sida inget bra helker alltså då återstår vänster sida. Bara då kan jag sova gott. I natt vaknade jag av att ”bulan” höll igång som den, gick upp en stund då och kikade på tv.

Illamående är här ännu, dygnet runt, konstant bakis. Så fort jag äter, vad jag än äter, när jag än äter får jag hjärtklappning som heter duga som håller i sig en timme ungefär, precis som om kroppen ska bestämma sig för om jag tål det jag ätit eller inte.
För tillfället är det så att min kropp lever sitt eget liv, bara att ta sig igenom dagarna med positivt tänkande. Mellan varven är det hur mysigt som helst att vara gravid, känna hur ett litet liv växer och gror. Att få bli mamma igen 12 år efter mitt första barn  37 (38) i november känns fantastiskt och på ett sätt känns det nästan som det är första barnet.

Likes

Comments

Igår spydde jag bara, hör och häpna 4 gånger haha. konstant bakis känner jag mig hela dagarna, hela kvällarna sedan dag ett av graviditeten. Så ser mitt liv ut förmodligen ända fram till ”bulan” tittar ut i mars. Det här med cravings, för tredje dagen i rad bara älskar jag havregrynsgröt med kanel, lite socker och mjölk och myyycket kanel ska det vara, mums vad det är gott.

Sova, det kan jag glömma om morgnar då jag vaknar mellan 6-7 varje morgon av mitt illamående som gör att jag måste gå upp och äta, har nyss ätit frukost. Tror ni jag kan somna om? Nääää…Haha och i mars tittar den lille ut och då blir det inte mycket av att sova heller. Men hörni, mitt i alla dessa spyor, känsla av ständig bakfylla och nu även foglossning som smyger sig på som en objuden gäst som gör ont bara jag nyser älskar jag att känna hur ”bulan” håller igång.
Att dessutom ha en stöttande sambo mitt i allt detta är det bästa som finns, Tänk att det kan kännas så bra att bli förälder med någon, vi har alltid kul oavsett vad vi gör, så har det varit från dag ett. Viss oense, det är vi som alla andra då och då. Två år senare älskar jag min sambo fortfarande mer och mer hur det nu kan gå till. Antar att vi båda ser till att hela tiden, ständigt, varje dag, vårda kärleken vi har, även i de mest svåra stunderna i livet.

Likes

Comments

Är nu i vecka 15, tänkte berätta den andra sidan av att vara gravid. Den sidan som inte är en dans på rosor, som inte alla pratar om. Det pratas oftare om hur underbart det är att vänta barn, hur mysigt det är, hur fräsch man känner sig och går omkring i ett lyckorus. Så är det inte för mig. Att vara gravid är som en ständig bakfylla, dygnet runt, varje dag. Illamående som inte ger sig någon gång trots lergigan comp. Tål inga parfym dofter alls, har typ tvingat min sambo att använda parfymfritt här hemma. En bra dag spyr jag bara fyra gånger, dessa dagar orkar jag till och med ta mig ut korta svängar, till centrum, en dålig dag spyr jag nio gånger och är sängliggandes . Går på täta läkarkontroller, går upp lagom i vikt, varken för mycket eller för lite. Bra för både mig och ”bulan”, som håller igång inne i magen. Läkaren på mvc och även jag börjar misstänka att jag tillhör kategorin av kvinnor som helt enkelt får dras med detta illamående och spyor till ”bulan” är beräknad i mitten av mars. Att varje dag känna sig som en zombie mer död än levande är min sida av att vara gravid, att inte känna sig vacker, sexig och rolig är också min sida. Då är det tur att jag har min underbara sambo som verkligen på alla sätt får mig att må bra och känna mig sexig, snygg, vacker trots mitt mående.

Likes

Comments

Ni är underbara vänner, just för att ni finns, alltid för mig, alltid funnits. Tack mina fina vänner för allt stöd och all stöttning i allting i livet både i med och motgång. Jag uppskattar allt ni gör för mig även om jag ibland just nu inte har orken att visa min uppskattning på det sätt ni förtjänar.

Likes

Comments

allt du gör mot andra
får du igen på ett eller annat sätt
********************************
alla har vi en historia
lika viktig som
din
min
vår
********************************
soliga dagar kan tyckas sällsynta
spara dem inom dig
plocka fram vid behov  

Likes

Comments

Vill bara att allt ska bli som vanligt igen, att du min älskade son ska komma hem igen, att du ska få vara med mamma igen som du innerst inne vill, jag känner dig utan och innan utan ord. Vi två har alltid haft ett speciellt band och har fast vi inte är nära varandra. Jag vet att du älskar mig och jag vet att din pappa och farmor inte har låtit dig ringa eller ha på din mobil alls. När du var liten sa och hotade din pappa ofta mig, din mamma med att han en dag skulle ta dig ifrån mig. Nu har han sim chans och gör allt för att du inte ska vilja träffa din mamma igen. Tyvärr är det så din pappa fungerar och har fungerat i alla år. Jag hoppas att du inser det en dag och ryter ifrån riktigt ordentligt.

Likes

Comments

undrar om min 11 åring tänker på mig, saknar sin mamma, längtar efter mig. Tankarna mal inom mig, jag vet hur hans pappa kan vara, hur han är expert på att trycka ner psykiskt både andra och sin egen son. Det har han gjort många gånger under åren, det är därför min 11 åring inte velat vara hos sin pappa i perioder då hans pappa manipulerar, trycker sakta men säkert ner en i skorna totalt till man är förstörd inom sig och inte vågar, inte orkar annat än att tycka och tänka som honom. Ingen har riktigt förstått tror jag hur min sons pappa fungerar, jo de som har träffat honom och vet hur han fungerar. Men alla utomstående såsom myndigheter tycker han är en sååå bra pappa.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Jag saknar min älskade 11 åring så det gör ont. Känns som om jag ska gå sönder inom mig, att hela jag är gjord utav glas, att hela jag snart går i kras. Ingen som inte varit med om detta kan aldrig någonsin helt och fullt förstå vad jag genomgår. Jag har valt att vara öppen med detta för det som sker är inte rätt överhuvudtaget. Någonstans i samhället är det totalt fel, totalt kaos. Ingen hjälp finns att få  från någonstans. Som mamma och förälder känner jag mig sviken av samhället, totalt ensam och utelämnad. Jag är arg, frustrerad, förbannad på hur samhället agerat eller icke agerat. Har inte barnen rätt till båda sina föräldrar? Det låter så bra och fint på pappret. I verkligheten ser det helt annorlunda ut.

Likes

Comments

Mitt i allt elände jag nu befinner mig i har jag sökt massor med jobb. Det blir inte bättre av att gå hemma och grubbla. Jag stänger snarare in mig mer och mer, går ogärna utanför dörren om jag inte har något vettigt att göra. Något meningsfullt som jag tycker är kul och utmanande. Jag känner att för att orka ta mig igenom denna process som ligger framför måste allt annat runtomkring fungera i livet.

Likes

Comments

Denna månad har jag tränat mer än någonsin. Det är just nu träningen som får mig att hålla mig över ytan, att orka med det jag tvingas genomlida i livet. Om jag inte hade hållit igång träningen så pass mycket hade jag aldrig orkat med allting. Varken jag eller min 11 åring tjänar på att jag klappar ihop när han kommer hem, vad jag längtar att få krama om honom, hålla honom i min famn och säga hur mycket jag älskar honom. Det gäller att vara stark nu för att orka med allt det jobbiga som ligger framför mig och allt som varit. Träningen har gett resultat rent fysiskt också, då är det extra kul att hålla vid att fortsätta träna.

Likes

Comments

Solen skiner idag, fredag i Stockholm, följde med min sambo till hans jobb för att få tänka på annat, rensa tankarna från allt det jobbiga jag har att bära på som tär på energin, som tär på mitt mående, som äter upp mitt inre, sakta, sakta, lite för varje dag. En viktig pusselbit är borta ur mitt liv, min älskade son, som blir undanhållen utav sin pappa på ett sätt som inte är ”rättvist spel”.

Vi åkte MC till hans jobb, finhojen Triumph Adventurer, så mysigt att puttra omkring på den, det är en sådan frihetskänsla att åka MC, man glömmer både tid och rum, blir ett med den på något sätt. Skönt att ta sig på MC när det är rusningstrafik, man kommer fram överallt och smidigt är det.

Sitter nu på min sambos jobb och skriver blogginlägg, skriver på min nya bok som handlar om det jag upplevt från den 31 mars fram till idag, ska skriva varje dag om hur det går med allting, hur jag upplever samhället, hur jag mår som förälder, hur jag tänker om skolan som inte allt stöttar mig utan endast min sons pappa som verkar få göra hur han vill och styra och ställa hur mycket som helst. Vågar inte skolan säga ifrån till honom? Har de sådan respekt för honom och hans mamma? Jag, kuratorn samt rektorn på min sons skola pratade om att för vår sons skull ska ingen av oss medverka i skolan på grund av att han ska få vara sig själv, bara vara, utan tankar på hur det är mellan mig och hans pappa med vårdnadstvisten. Då gäller det att skolan ser till att hans pappa följer detsamma, och inte bryter mot det de tagit upp med oss.

Jag försöker att trots allting som sker leva så normalt som möjligt, det fungerar ibland, men rätt vad det är kommer allting över mig, då gråter jag hejdlöst, utan stopp på tårar verkar det som. Men så kommer jag igen, hittar ny styrka, ny kämparglöd att det ska ordna sig allting, att detta ska bli bra i slutändan.

Likes

Comments

När jag tänker på det jag, min son och min sambo får utstå för tillfället blir jag arg, besviken, ledsen, får en inre oro som inte är rolig. Att samhället inte agerar, att ingenting verkar hända, att allting går så långsamt när det gäller ett barn som har rätt till båda sina föräldrar är för mig ofattbart.

När den ena föräldern undanhåller en 11 åring från den andra föräldern på grund av egoistiskt och själviskt sätt, som inte är för barnets bästa, när den ena föräldern gör detta för att jävlas är det inte för vår gemensamma sons bästa. Det är sjukt hur elak man kan var som förälder mot den andra föräldern.

Nu har det gått tre veckor sedan jag fick träffa min son, fick prata med honom. De första tre dagarna sände vår 11 åring sms hela tiden till mig ”Jag klarar inte av att leva utan dig mamma”, ”när får jag komma hem”, ”vill inte bo hos min pappa”. Då gör det ont i mamma hjärtat, jag blir mer och mer beslutsam att detta ska ordnas, att han ska få komma hem, dit han vill, där han vill vara och bo.

Att som förälder inte ens få prata med sitt barn på grund av den ena föräldern vill jävlas, försöka knäcka, gör oerhört ont inom, smärtar, lämnar ett tomrum utan dess like som nog ingen någonsin kan förstå som inte varit med om något liknande i sitt liv.

Likes

Comments

Idag bar det av in till Stockholm och Kungsträdgården för att kika på de blommande körsbärsträden. Strålande sol, glass och kaffe i solen. Strosande i Stockholm, småshopande, både lunch, rosévin och middag hanns med för mig och mamma. Det var inte bara vi inne i storstan, ett antal andra, lika glada och entusiastiska människor hade tagit sig in till storstan.


Likes

Comments

Livet pågår trots att det ser ut som det gör just nu, ska inte säga att det är lätt. Det är jäkligt tufft, som att leva i en mardröm. Om jag ger upp hjälper jag inte min älskade Trollunge. Kämpar för honom och tänker visa sanningen, vi vet vad som är sant och inte.

Varje dag känns som en hel evighet, som om jag är mitt i en mardröm och väntar på att vakna upp. Idag tog mamma och jag oss in till storstan för att tänka på annat, vi måste försöka trots allt.
Började med att fika på Kulturhuset, sedan blev det lite shopping och promenad ner mot gamla stan och tillbaka igen. Vi avslutade våran stund i Sthlm med att äta på kolgrillsbaren i Kungshallarna, vi passade på att ta varsitt glas med rödvin till maten.

Likes

Comments

När jag tränar får jag ro, harmoni och glädje i hela mig. Jag känner mig starkare, får mer energi att orka med livet för tillfället då mitt liv just nu är en enda mardröm. Önskar så att livet ska återgå till det normala, att det ska bli som det ska vara. Hur ska jag orka ta mig igenom allt frågar jag mig gång på gång, hur ska jag hitta energin till att orka kämpa tills allt löst sig? På något sätt finner jag energin att kämpa mig vidare.

Sedan januari månad har jag tränat 13 pass per månad, nu i april månad är jag uppe i 11 pass redan. Fler lär det bli, har verkligen kommit in i att träna, känns toppen och jag tycker bara att det blir roligare och roligare, det ger resultat som jag förut bara drömt om. Ska lägga till mer styrkepass i träningen, tränar mest danspass, vill ha lite mer styrka, tänkte lägga in bodypump och thaibox bland annat.

Likes

Comments

De senaste två veckorna har varit de värsta i mitt liv, går inte i ord att beskriva den känsla, den tomhet som bor inom mig. Önskar inte ens min värsta fiende det jag går igenom för tillfället. Att samhället fungerar såhär är skrämmande, att det får fortgå, att vi inte får den stöttning och den hjälp vi behöver är skrämmande. Den ena skyller ifrån sig till den andra av samtliga instanser, den kan inte göra så, den kan inte göra si. Känner mig totalt maktlös hur jag ska agera, vad jag ska göra, vem ska jag vända mig till?

Varje dag kämpar jag med att hålla ihop mig själv, för att inte gå under, försöker stänga av, det fungerar ibland, men inte så bra. Det som räddar mig just nu, i detta läge är träningen, alla grymma pass på Gym & Motion, min familj, mina vänner och min underbara sambo. Utan allas stöttning skulle jag inte orka, skulle jag inte ha kraften. Försöker se målet framför mig, att det ska gå vägen med allting, att det ska lösa sig på något sätt men det känns tungt, väldigt tungt om jag ska vara ärlig.

Likes

Comments