När livet inte går som man önskar, som man vill. När livet tycks stanna för en själv men fortgå för alla andra runtomkring. Då känns det inom ens innersta rum som om man kämpar själv. Just nu, just här står jag still på samma plats, stampandes, kommer ingenvart känns det som. Hur tar jag och min son oss ut från denna återvändsgata? Det är en fråga jag ställer mig vareviga dag. Livet är inte lätt alla gånger, men det skulle gärna få vara mycket lättare än det är just för tillfället.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Natten som var vaknade jag med ett ryck, kunde sen inte somna om. Klarvaken är bara förnamnet. Vid 3 tiden tröttnade jag och satte igång en film. Somnade om vid 5.30 och vaknade klarvaken igen 8. Börjar kännas nu att jag inte sovit så mycket.

Såg ”fifty shades of grey” över mina förväntningar. Är helt såld på filmen, den var så välgjord, vacker och fin. Trodde inte den skulle vara så bra, går omkring och tänker på den efteråt, längtar redan till nästa film kommer. Så länge håller jag mig till tåls med ljudboken ”fifty shades darker”.

Likes

Comments

Sen jag började träna har jag blivit piggare, gladare,  har mer ork. Träning gör att jag laddar batterierna för att orka ta tag i allt runtomkring.

Känslan att gå på ett pass som till exempel zumba, bodyjam eller dansaerobic är underbar i både kropp och själ. musiken, glädjen av att klara av en koreografi är en kick.

Likes

Comments

I morgon är det Game Of Thrones utställning i Kungsträdgården i Stockholm, för er som missat det. Jag som är på första säsongen än så länge, undrar inom mig, hur har jag kunnat missa denna serie från början? När man väl sätter sig och tittar på den och kommer in i serien och dess värld och allt magiskt som sker är man fast, som så många andra. Även om det förekommer många sexscener som inte är riktigt ok, våldsamma scener är serien helt underbar.

Likes

Comments

Kanske undrar ni vad detta är och vad som menas. Jag vill lyfta fram dessa barn och ungdomar som är väldigt många i Sverige som drabbas och att det finns ett stort mörkertal vad gäller hemmasittare.

Att vara förälder till ett barn som tillhör denna kategorin tar oerhört på krafter och energin. Allting i livet ställs på sin spets, man vet varken ut eller in vad man ska göra när dessa perioder kommer.

Många barn i dagens samhälle far illa skolgången tyvärr på grund av deras funktionsnedsättning, det måste vi alla hjälpas åt att göra något åt. I Sverige har vi en rättighetslagstiftning som kallas skolplikt. Alla barn, även barn med funktionsnedsättningar har rätt till en utbildning.Kommunen har ett lagstadgat ansvar att tillhandahålla en utbildning som är anpassad till varje barn. Det finns dock många, många barn som står i olika artiklar som jag läst om som inte får sin lagstadgade utbildning, för de klarar inte att gå till skolan, de kallas ”Hemmasittarna”.

Innan jag som förälder läste om dessa barn och dessa intressanta artiklar som måste lyftas ännu mer i skolans värld för att kunna hjälpa dessa barn och ungdomar hade jag ingen aning om att det var så. Inte förrän jag som mamma som har en underbar, härlig son som har adhd/atypisk autism men som jag fått kämpa och får göra ännu och som tillhör ”Hemmasittarna” visste jag inte någonting om detta. Allting klarnade för mig som mamma och ett helt annat lugn kom över mig. Det finns hjälp och stöttning att få i den situation man befinner sig i. Det är inte mitt och min sons fel att det blivit såhär, det är inget unikt. Det är vanligast bland pojkar som har diagnos att det blir såhär än hos s flickor berättade min sons läkare på BUP för mig.

Skolorna hotar med att det är "skolplikt". Vi föräldrar vet det, vi behöver inte få ännu mer dåligt samvete att vi inte förmår att få våra barn till skolan och barnen behöver framförallt inte bli ännu mer stressade än vad de redan är med att försöka få vardagen, livet att få ett sammanhang och fungera. Problemet är att skolplikten inte hjälper dessa barn, eftersom situationen uppstår när skolgången inte är tillräckligt anpassad. Tiden för återhämtning är ofta väldigt liten hos dessa barn, i funktionshindret ingår tyvärr för många sömnstörningar och/eller problem att varva ner. Så är det för min egen son som har det jätte jobbigt att somna på kvällar och nätter och kan inte varva ner.

Obalansen mellan stress och vila blir alldeles för stor då. Det är dessa barn samt nu min son som är 11 år som lever ett liv som är stressande som den och har svårt att få någon vila från den stressen. Det verkar självklart för mig att ingen människa och framförallt inte barn och ungdomar klarar att leva så under en längre period i livet. Det blir som så att orken helt enkelt tar slut, barnet gör det enda som är vettigt, undviker helt enkelt den stress som är ohållbar i skolan. Det är inte för att barnet inte längre vill gå till skolan, det handlar snarare om att barnet inte kan gå till skolan.

När det gått så långt så att barnet inte klarar situationen hjälper det inte med mer stress i form av hot eller tvång. Det hjälper inte att sätta in snabba åtgärder som drar tillbaka personen till samma livssituation. Det enda som hjälper är vila och börja om från skolan med att anpassa, anpassa, anpassa, detta kan ta lång tid och är ett mödosamt arbete men väl värt allting i slutändan.

Det jag som förälder kan känna är att omgivningen sagt i många år och känna än idag ”det går över, det är en fas han är i”, ”du är en dålig mamma, du uppfostrar honom fel”. ”Du har inga regler”. När man hör dessa ord var och varannan dag under flera års tid tror man till slut på vad alla säger. Många gånger har jag tvivlat på mig själv som förälder. Nu har jag kommit till den punkten att jag är så pass stark i mig själv att jag vet att jag gör ett bra jobb som mamma. Att jag inte kan göra mer än jag gör i den situation vi befinner oss i.

Dessa utbrott som min son och jag fått tampas med under flera års tid är inte helt lätta. Det finns stöd och hjälp att få. Jag har gjort alla fel jag kan göra som förälder när min härlige son får utbrott, tro mig. Jag har försökt ”visa vem som bestämmer” men det triggar snarare fram utbrottet så det blir ännu starkare och då tar det ännu längre tid innan utbrottet ebbar ut. Att försöka motivera min son att uppföra sig väl genom att ge bestraffning eller belöning fungerar inte heller, agerandet min son har beror inte på brist utav motivation, han har inte den förmågan helt enkelt som andra barn har i samma ålder.

Jag som förälder har många gånger fått höra från omgivningen och hört bakvägen om vänner som inte vågar säga det rakt ut till mig, vilket är väldigt fegt att jag ”ger efter” för min son, men hallå skulle du tvinga någon som är handikappad att försöka ställa sig upp på sina ben och kräva att de ska gå? Tror inte det. För att hjälpa min son försöker vi undvika saker som ofta framkallar utbrotten så att det blir ett lugn runt omkring honom. Då kan jag som mamma lättare hjälpa honom att utveckla det han brister på.

Likes

Comments

Ibland i livet tar energin slut, jag orkar inte lika mycket som jag brukar. Då måste jag för att återhämta mig ta det lugnare, ganska rejält. Speciellt efter de två åren jag var sjukskriven för utmattning, min stressnivå fungerar annorlunda. Jag får lära mig hela tiden att leva med det samt att hantera detta.

Den inre hälsan är minst lika viktig som den yttre hälsan, om vi inte mår bra inom oss, då kan vi inte heller göra något åt den yttre hälsan. Dessa båda går hand i hand, mår vi bra inom oss, då finns energin, orken, glädjen att ta tag i den yttre hälsan, att leva mer hälsosamt och träna så pass mycket vi innerst inne vill.

När inte orken finns inom, då går all energi åt till att försöka klara av allt det vardagliga i livet, då finns inte orken och energin till att ta tag i den yttre hälsan som går hand i hand med hur vi mår inom oss.

Om du vill börja må bra helt och fullt, börja med det inre så kommer energin till det andra inom sinom tid.

Likes

Comments

Att leva i nuet är ett hett samtalsämne för många i dagens samhälle, inte så konstigt kan jag tycka som själv varit utbränd och är väldigt stresskänslig. Samhället är inte byggt för alla oss som inte tål stress i alltför hög dos, vi människor är inte gjorda för all information vi ständigt matas med från alla håll och kanter.

Hur många gånger om dagen kollar du din mobil? Jag kollar min väldigt många gånger per dag. Läste någonstans att vi kollar vår mobil 100 gånger på en dag, fatta vad mycket dyrbar tid det går åt som vi kan lägga på annat. Kanske borde vi vuxna inte klaga på våra barn så mycket när de sitter vid sina datorer, med sina surfplattar, med sina mobiler om vi själva inte kan hantera vårt beroende av att ständigt vara uppkopplade, ständigt kolla vår mobil, om det hänt något på exempelvis Facebook, om vi fått ett mail eller dylikt. Är det verkligen så viktigt
med att titta efter hela tiden, att ständigt vara nåbar?

Många säger att de har väldigt ont om tid till att få tid till sig själv, tid att hämta andan, tid att bara vara. Vi kan påverka detta mycket själva har jag fått erfara under de två åren jag var sjukskriven för utbrändhet. Ibland går jag upp en halvtimme tidigare än jag behöver för att koppla av, läsa i en bra bok, skriva dikter, sitta en stund för mig själv med en kopp kaffe. Just för att få den här lugna stunden jag såväl behöver för att dagen ska starta på ett bra sätt för mig själv, för att påminna mig om att inte stressa iväg, att sakta ner vardagen och mitt tempo.

Många av oss har väldigt mycket uppbokat i almanackorna, möten, träffar med vänner, kalas, saker att göra hit och dit. Se över om du verkligen behöver göra allt du bokat upp, eller hur känner du inom dig, vill du verkligen göra allting du bokat in? Om du känner att du inte vill eller inte behöver göra allt som står, ta bort dessa saker. Det är helt ok att säga NEJ, för då väljer du DIG SJÄLV. Det är du som ska orka, det är du som har ansvar för dig och ditt liv, hur du lever det, ingen annan.

Glöm inte bort att det viktiga i ditt liv är att koncentrera dig på att det ska fungera för dig - i ditt liv. Om du känner att det inte fungerar på ett sätt som är bra för din hälsa är det dags att stanna upp, reflektera över vad som behöver förändras för att det ska fungera för just dig och din familj. Det går att förändra, även om det ibland tar tid.

Likes

Comments

Att må bra hör till min vardag, jag gjorde gbp april 2013, sedan dess har jag mått bättre och bättre med min hälsa även om mycket sitter i huvudet. Måste jobba mycket med mig själv, min självkänsla och tankarna kring mat och godis.

Jag tränar 3-4 gånger per vecka, kan varmt rekommendera att gå på olika pass av olika slag på ett gym. Jag själv brukar gå på:

BodyJam
BodyAttack
Zumba
Bodypump
Dansaerobic

Likes

Comments

Efter ett mysigt sportlov med min son och hans kompis börjar första arbetsdagen och skoldagen inte som jag tänkt mig. Utbrott som är rejält, var länge sen det blev ett så starkt utbrott som idag. Energin jag hade på morgonen är som bortblåst efter att ha varit tvungen att sitta och hålla om min 11 årige trollunge till han var någorlunda lugn igen tär oerhört på krafterna. Energin räcker inte till mer än att handskas med detta en dag som denna, krävs för mig en hel dag att vara, återhämta mig. Om jag låtsas som inget, kör på, då blir det ännu värre senare. Det har jag fått erfara förut, då blev jag sjukskriven i ett och ett halvt år för utbrändhet.

Det är oerhört viktigt att lyfta fram att vem som helst kan drabbas av utbrändhet, att det tar tid att återhämta sig, att det faktiskt är helt ok att det tar tid att komma igen. När man väl hämtat sig är det lika viktigt att inse att det inte fungerar som förut, köra på i samma tempo. För mig fungerar det som så, att min stressnivå inte är lika hög, att jag måste lyssna på kroppen än mer än förut. Jag har lärt mig känna när det blir för mycket och när min kropp säger ifrån.

Likes

Comments