Uppvärmningen kändes grymt jobbigt men sen lossnade. Så hör efteråt så vet jag varför jag älskar att träna på morgonen.

Det är helt enkelt en jävligt bra start
på dagen. Det känns skönt i kroppen och lite jävla stolt får man väl ändå va över sig själv att man klivit upp före fan och står redo på gymmet innan kl 06.00 en Måndag morron 😆😎

/Soffpotatisen

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Dom sista dagarna har känts så jävla bra! Har tränat på och försökt hålla mitt "motionera 1 timme/dag" mål och det har gått ganska bra. 1 dag har jag fuskat och då sköt vi 400 lerduvor så de kändes ändå som ett träningpass.

Allting har känts så jävla bra fram till idag. Gymmet gick galant och jag känner verkligen att jag gör framsteg. Ryggen är helt klart den svagaste länken i mitt gymmande. Jag känner av den både i tid och otid men jag hoppas på bättring.

Så vad är det då som känns så otroligt dåligt då? Jo så här ligger det till att jag hade tänkt vara snäll och byta däck på våran bil och var på väg att hämta en domkraft när sambon ringer och pratar allmänt på jobbet och frågar va jag gör. Svarar att jag hade tänkt vara snäll och byta däck på bilen då han jobbar. Får en massa till svar, allt från vars jag ska sätta domkraften till hur mycket jag ska dra åt bultarna osv. Det hela slutade med att luften for ut och jag sa helt enkelt att det är nog bäst du byter själv.

Det här låter så klart som en bagatell jag vet, men för mig känns det som att jag är totalt värdelös och jag blir så förbannad på mig själv. Förbannad för att jag är så jävla dum att ens försätta mig i en sån situation och jag vet innerst inne att jag kan byta däck, det är ju inte första gången direkt. Men jag känner mig ändå totalt värdelös och jag kan inte fatta hur jag tänkte. Jag älskar min sambo över allt annat på denna jord och jag vet att han inte menade något illa.

Jag vet också att min reaktion grundar sig i mitt förflutna som närstående till en missbrukare där gränsen mellan att göra rätt och fel var hårfin.

Det jag inte kan förstå är att jag får sådana starka reaktioner, det känns som om jag faller 1000 meter ner i avgrunden och känslan av att vara värdelös, trasig, totalt oförmögen att ta egna beslut och en oduglig person som är mest till besvär. Jag kan heller inte förstå att jag klandrar mig själv så pass mycket. Att jag blir så förbannad på mig själv.

Det här inlägget behövde jag skriva för att få ventilera min skalle lite grann och få lite andrum. Bilden valde jag för att den kanske hjälper nån att inte må som jag.

PS. Vikten är på 94,4


//Soffpotatisen

Likes

Comments

Grym gymkväll ikväll! Ensam på gymmet. Alla leksaker för mig själv. Sheikos program och på dagordningen stod knäböj, DB flyes och bänkpress på schemat.

Vikterna flög upp och det känns otroligt skönt.

Det finns några få saker som gnager just nu och det är att vänster axel känns av i bänkpress och DB flyes och i knäböjen får jag ont i vänster ARMBÅGE! är det nån som har någon aning så hör gärna av er.

Ny duschen och sängen. Ny dag nya möjligheter imorrn 😆

//Soffpotatisen

Likes

Comments

Kom äntligen iväg till gymmet och drog av ett riktigt underkroppspass i form av marklyft och lite annat smått och gott. Detta betyder att jag fortfarande håller fast vid min 1h/dag motion i en vecka. Kommer ju lätt att klara det =)

Insåg nu när jag var ensam på gymmet att jag hinner stöka ner en hel del. Ibland känns det som att själva träningen är uppvärmningen inför städningen.

Nåväl det måste iallafall betyda att man har kul eller hur?

Hur ser det ut när ni är och tränar?

//Soffpotatisen

Likes

Comments

Gymbagen packad. Motivationen sitter där och inspirationen flödar. Allt känns så jävla bra! Tills chefen ringer kl 9 och frågar om jag är sjuk.

Kliver upp, borstar tänderna, släpper ut hundarna. Inser att jag verkligen har försovit mig.

Klär på mig, tar in hundarna, tar bilnycklarna och inser att mina försök till att gymma före jobbet är totalt misslyckade...

//Soffpotatisen

Likes

Comments

Jag känner själv att jag är sjukt jävla bra just nu! Var ute och powerwalkade med hundarna vilket gick förvånansvärt bra med tanke på mitt skavsår (känns som om jag tjatar).

6,84 km på 01.11.11 dvs. 1 timme 11 min och 11 sekunder.

4 minuter snabbare än sist =)

YEEEEEEY!

//Soffpotatisen

Likes

Comments

Känner mig så ofantligt trött och sliten. Skavsåret gör sig påmint, ryggen lite grann och sen i höfterna...Eller muskelfästerna uppe vid höfterna. Om nu detta är att känna efter för mycket och latmasken har börjat krypa fram det vet jag inte men jag dra försöka göra allt i min makt för att hålla den borta.

Men jag har satt upp ett mål. Ett mål som absolut inte är omöjligt och speciellt inte om man har 2 hundar som ändå måste rastas.

Mitt mål är att jag ska utföra någon form av motion varje dag i minst 1 timme. Det kan vara allt från att powerwalka med hundarna, gå på gymmet eller träna MMA eller något liknande.

Tjuvstartade lite igår då jag cyklade 15 km i snöstorm vilket tog mer än en timme.

Och dagen till ära var min plan imorse att hinna på gymmet innan jobbet men det sket sig som vanligt så det blir helt enkelt powerwalk med hundarna och skavsåret.

//Soffpotatisen

Likes

Comments

Dagen började med ett otroligt vackert väder och dagens motion låg mellan att gå en runda med hundarna och försöka slå min förra tid på samma sträcka eller att åka till gymmet och dra igång ett med ett grymt markpass.

Då jag senaste veckan också fått känningar i höfterna och då mest troligt i något muskelfäste som ger en molande värk så föll gymmet och marklyften ur ekvationen.

Stenen föll på powerwalk med hundarna och slå ett nytt PB. Gick bra första 500 metrarna sen kändes skoskavet av och det var bara att vända.

Det hela slutade med att jag tog cykeln in till stan och drack kaffe och sedan hem igen. En kuperad tur på totalt 15 km i snöstorm. Inte det trevligaste vädret men det var ganska kul och grymt jobbigt.

Så trots att motgångarna tornar upp sig så är det viktigaste att man aldrig ger upp.

Att använda fantasin, tänka i andra banor, anpassa träningen efter kroppens signaler och ta fram pannbenet är nyckeln till framgång (tror jag)

//Soffpotatisen

Ursäkta den dåliga bilden men det var verkligen snöstorm =D

Likes

Comments

Ok ställde mig på vågen här på morgonen och gissa va de visade. 94,7 kg. Det är som om den har fastnat dit, vi får hoppas att den inte har det.

Men det som är bra, om det nu finns något som ör bra med denna stabila vikt, är att jag på något vis måste ligga i kaloribalans. Dvs. jag äter lika mycket energi som det jag förbrukar. Så det som fattas nu är att skapa obalans och med det så menar jag givetvis ett kalorieunderskott. Jag måste helt enkelt äta mindre och träna, äta lika mycket och träna mer eller helt sonika äta mindre och träna mer. Vi försöker på det sistnämnda och ser hur det går.

Jag har under de senaste dagarna också kommit fram till ett nytt mål. Målet är inte viktbaserat, heller inte matbaserat eller något i den stilen. Mitt nya mål är att varje dag, alla veckans 7 dagar försöka utföra någon form av motion. Gå, cykla, simma, gymma, MMA, you name it. Och hur länge då? Jag tänkte börja med 1h/dag i 1 vecka åtminstone. Låga mål jag vet men jag som person funkar som så att jag hela tiden måste göra framsteg annars lessnar jag ganska fort.

På gymmet igår började jag också om med 1 månads Sheiko program (fråga om ni inte vet vad/vem det är) där man i stort set bara tränar på de 3 basövningarna mark, bänk och böj och några få avstickare men i huvudsak är det rena styrkelyftsövningar. Riktigt kul ska de bli för jag vet med tidigare erfarenheter att man snabbt ser resultatet av alla reps (ca 1000 i veckan) .

Min psykiska hälsa börjar kännas lite bättre igen, det är skönt att komma igång och lyfta igen efter skavsår och ryggsmärtor och det gör otroligt mycket även för min skalle.


//Soffpotatisen

Likes

Comments

Tänker mer och mer på det. Det som varit.

Jag ligger här i nykter tillstånd en fredag kväll och försöker med all kraft tänka framåt men ändå spolas filmen bara bakåt.

Jag har tidigare levt 5 år i ett förhållande med en alkoholmissbrukande slagskämpe med spelberoende och det har verkligen satt sina spår. Spår som jag har trott borde vara läkta vid de här laget men som gång på gång rivs upp och gnager i mig. Det jobbiga är att dessa sår blir mer och mer påtagliga och rivs upp oftare och oftare.

Dessa sår är också en morot. En morot till att jobba vidare, kämpa igenom stunder där allt känns svårt. Det är en morot till att hålla igång min träning inom gymmet, att slåss bättre på MMAn  , att gå mina rundor snabbare och hålla min hjärna så pass ockuperad för att inte spola tillbaka filmen.

Allt detta gör jag för att inte under några som helst omständigheter hamna i en sådan position igen. Platsen där fel inte får begås och gevärspipan trycks mot min panna och bössan säger klick. "Pang, HAHAHAHA"

Jättekul...

//Soffpotatisen

Likes

Comments