Losing friends and I'm chasing sleep
Everybody's worried about me
In too deep
Say I'm in too deep 
And it's been two years
I miss my home
But there's a fire burning in my bones
Still believe
Yeah, I still believe

And all those things I didn't say
Wrecking balls inside my brain
I will scream them loud tonight
Can you hear my voice this time?

This is my fight song
Take back my life song
Prove I'm alright song.
And I don't really care if nobody else believes
'Cause I've still got a lot of fight left in me​

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Vad som sakta äter upp mig inifrån?
Det är tanken på att han har tagit allt ifrån mig, allt som en gång var mitt.
Min lycka, min säkerhet och mitt välmående.
Han rånade mig, någonting jag aldrig har velat erkänna förut.
Någonting jag har tryckt undan och försökt förtränga men som sakta kommer upp till ytan.
Hur hanterar man något sånt här? Hur gör man som människa för att komma förbi detta?

Det är precis som om varje gång jag slappnar av och släpper på tyglarna bara en liten stund
så kommer kraschen, precis som om man blir överkörd.
Helst mitt i natten när man inte kan somna, då dyker hans fruktansvärda minne upp.
Sen går det flera dagar, ibland veckor innan man kommer på fötter igen.
Kommer han dyka upp igen? Kommer han förstöra allt jag byggt upp sedan dess?
Vill han fortfarande mig illa? Vad gjorde jag för fel? Varför just jag?

Sedan börjar allt om igen, osäkerheten, panikångesten, sömnbristen och matlusten.
Ibland går det dagar innan jag kan äta någonting, jag tynar bort och bara spelar upp mardrömmen om och om igen.
Kunde jag ha förhindrat det? Kunde jag ha undvikt denna traumatiska händelse?
Var det mitt fel? Ibland är jag övertygad om att det var det.

Jag önskar ingenting annat än att jag var lycklig igen, den lyckan han tog från mig.
Förut var jag inte rädd för någonting, idag är jag rädd för allt.
Denna veckan är det 2 år sedan allt började, kanske är det just därför jag har hamnat i detta hål.
I detta destruktiva beteende, där jag vill mig själv illa för jag är övertygad om att jag inte är värd att må bra.

En dag hoppas jag på att jag har modet att prata om detta, att hjälpa någon annan som går igenom samma sak.
Men först ska jag försöka hjälpa mig själv, han har förstört 2 jävla år utav mitt liv.
Inte en dag till ska han få.

Jag hoppas innerligt att du lever med vad du har gjort, att du mår dåligt över vad du tog från mig.
Att du ångrar dig och att du är tacksam för vad jag var för feg för att göra.
För på grund utav dig, kommer jag aldrig bli samma person som jag en gång var.
Du förstörde så mycket, och det kommer ta tid för mig att bygga upp det igen.
Fy fan för dig, vad gjorde jag för att förtjäna detta?

Likes

Comments

Bara tanken på att du är min får mig alldeles varm i hela kroppen.
Att vakna upp till att du ligger där bredvid mig gör mig gladare än någonsin,
att våga drömma om en framtid tillsammans med dig och att veta att du kommer vara i den.
Tänk att man kan bli så kär i en människa, att bara höra ditt namn gör dagen så mycket bättre.
Jag vill bli gammal tillsammans med dig, på riktigt.
Jag vill sitta och titta in i dina fantastiska ögon när jag är 70 år och känna samma sak som jag känner nu.
Du är allt jag någonsin önskat om, allt jag någonsin vill uppleva i mitt liv så vill jag ha dig vid min sida.
Jag vill alltid tappa andan utav kärleken jag har för dig, du är beroende framkallande.
Och allt jag vill är att berätta för världen att jag är lycklig när jag är tillsammans med dig.
Jag vill att alla ska veta att du gör mig lyckligare än vad jag någonsin har varit i mitt liv.
Du är fantastisk och tack för allt du gör för mig.
Tryggheten jag känner med dig har jag aldrig någonsin upplevt förut.
Jag älskar dig, varenda liten del utav dig.
Mitt hjärta och min kärlek.

Likes

Comments

"He's the love of my life"

Aldrig någonsin har jag känt mig så hemma som jag gör nu, du får hela min värld att snurra men samtidigt stå blixt stilla. Allt är så rätt, äntligen har vi funnit varandra och ingenting känns längre omöjligt.

Du och jag, det är precis så det ska vara. Hand i hand, Gud vad jag längtar efter framtiden tillsammans med dig.

Likes

Comments

​Det är mer än sättet du ser på mig på, det är mer än leendet du ger mig när du tittar på mig.
Det är mer än sättet du rör mig på, det är mer än sättet du kysser mig på.
Det är allt det där lilla som får mitt hjärta att slå hårdare än vad det någonsin gjort.
När jag tappar andan för du fyller mig med kärlek, kärlek jag aldrig någonsin har känt förut.
Du gör mig knäsvag på alla möjliga sätt, jag tappar all fokus och kontroll när jag ser in i de fantastiska ögonen.
Jag blir stum och helt jävla förälskad när du ligger bredvid mig, vet inte riktigt hur jag ska hantera alla magiska tankar som uppstår.

Jag fantiserar om en vardag och framtid med dig, resten spelar inte någon större roll. 
Bara det är du och jag så är jag mer än nöjd för resten utav mitt liv.
Ingenting känns omöjligt när jag håller i din hand, ingenting känns bättre än när jag står vid din sida.
Allt är logiskt, och allt är magiskt.
Mitt hjärta har väntat på dig och det är helt fantastiskt att falla hejdlöst för dig.
Du gör mina dagar ljusare och bättre, så mycket bättre.

När du ler, det är det absolut bästa som finns.

Likes

Comments

Drömmen om dig är den mest underbara känslan i världen. Mannen som får mitt hjärta att slå dubbla slag varje gång jag tänker på honom. Känslan som uppstår när han ser på mig på det där sättet bara han kan. När fjärilarna är helt okontrollerbara, det är så underbart.

Och när han berättar för mig hur mycket han tycker om mig, då stannar nästan hjärtat på mig. Verkligheten jag knappt vågat drömma om för jag har varit så rädd för att den inte kommer slå in.

Nu står jag här och livet har aldrig någonsin varit så glasklart, det är honom jag vill spendera varenda dag med. Att varenda steg och motgång jag har mött har lett mig hit, rakt in i hans famn. Den underbara famnen som får mig så trygg och hemma.

Jag älskar honom, det känns i hela kroppen. Hade jag kunnat beskriva lycka med ett ord så är det han. Alla tvivel som länge har legat och grott är som bortblåsta, du är min framtid och jag har aldrig känt mig så trygg någonsin.

Tillsammans är man starkast, men detta är en helt ny nivå. Kärleken till dig är enorm, kom och lev livet tillsammans med mig.

Likes

Comments

Nu står jag där, vid vägskälet.
Vad gör jag nu? Hur tar jag mig härifrån och hur tar jag detta beslutet?
Min kropp säger en sak och mitt hjärta ett annat, jag har ingen jävla aning.
Ena dagen är jag fruktansvärt förbannad och skiter fullständigt i vad som händer.
Sen har vi de dagar när jag längtar efter dig, de dagar jag önskar att allt var simpelt.
Jag vet inte hur länge till jag kan hantera detta, på riktigt hur länge till kan jag stå ut?

Jag vet att det är dags att släppa taget egentligen, för du kommer aldrig bry dig så som jag gör.
Och jag antar att jag förtjänar mer än så, efter all skit jag stått ut med och hanterat.
Visst fan förtjänar jag lite medvind?
Vad är oddsen att jag hamnade här igen, är det mig det är fel på?
Är det jag som ser på allt med fel ögon? Eller är det ren och skär otur?
Jag har ingen jävla aning längre.

Önskar bara att jag kunde se förbi allt, att hitta det som gör mig bekväm i mina egna skor.
För det har jag nog aldrig varit, varför behöver jag någon som står vid min sida?
Varför kan jag inte vara ensam med mina tankar?
Det finns så många frågor, och jag har absolut inga svar.

Gjorde jag fel? Tog jag mig vatten över huvudet?
Tog jag på mig mer än vad jag kunde hantera?
Ja Sofie det gjorde du, men hur löser jag detta?
Behöver jag verkligen sitta där jag sitter?

Och nej, jag mår inte så dåligt som det verkar, det är bara det att för att jag ska förstå vad jag utsätter mig själv för måste jag se det med andra ögon, se det från någon annans perspektiv.
Sån har jag alltid varit, men även efter jag fått ur mig mina känslor så lättar trycket.
Jag kan andas igen och hittar ny energi att försöka lösa vad det nu är som behöver lösas.
Livet är upp och ner, det är underligt och jag förstår mig inte alls på det.
Men ändå sitter jag här och hoppas på medvind och en lösning.
En dag kommer det vara simpelt och underbart, jag önskar bara att det var nu.
Tänk att kunna ta ett djupt andetag och känna sig lättad, det längtar jag efter.
Det och dig, jag längtar efter dig också. Varje dag.

Likes

Comments

Nu står vi här, hur fan gör vi nu
när alla våra lögner är slut
och det vi håller på med är sjukt
men ingen annan rör mig som du,
nej ingen annan rör mig som du.

Likes

Comments

För snart 2 år sedan gick jag igenom någonting traumatiskt, någonting som har format mig som människa.
Någonting jag inte tidigare har velat erkänna men tyvärr är det så.
Jag hittade ingen riktig väg ut från det, jag var fast i en labyrint.
Jag packade mina saker och sa farväl till allt som en gång varit Sofie.
Satte mig själv i situationer som aldrig riktigt var bra för mig och som jag egentligen visste inte skulle få mig på fötter igen.
Jag gick ner mig själv till nivåer jag inte trodde var möjliga, när jag tillslut nådde ytan och insåg vart jag hamnat kunde jag knappt tro mina egna ögon. Det kan jag fortfarande inte ibland.
Det var inte förrän jag träffade honom jag insåg vad jag hade gjort med mig själv.
Han fick mig att vilja bli bättre på alla plan, inte för att förändra mig utan mer bli den bästa versionen utav mig själv.

Jag var destruktiv, det är jag fortfarande ibland.
Så fort ett hinder kom i min väg valde jag att gömma mig och försvinna, försvinna från verkligheten.
Vad jag inte insåg var väl att jag försvann från dem som jag verkligen brydde mig om också.
Jag har varit så förvirrad och förlorad att jag knappt visste hur jag skulle ta mig där ifrån.
Jag har räknat med att folk ska hjälpa mig upp på fötter och har distraherat mig med saker som inte gynnat mig.
Men en dag vaknade jag till liv antar jag, såg allt med andra ögon och insåg vad jag hade gömt mig ifrån.
Förra månaden var en utav de värsta jag upplevt, så istället för att dela med mig till dem jag håller närmst hjärtat försvann jag under ytan igen. Men när jag kom tillbaka upp fanns där inte mycket kvar.

Jag har äntligen hittat rätt väg, efter många försök och fel val men nu äntligen är jag här.
Och jag gör allt i min makt för att bevisa att jag är här för att stanna.
Det har inte alltid varit en dans på rosor, det har varit mycket slag under bältet.
Men jag antar att det har gjort mig starkare, starkare än någonsin.

Likes

Comments

Det är lite sorgligt när jag går tillbaka och reflekterar över vad som har hänt.
Jag står på exakt samma ställe som jag gjorde för ett halvår sedan, efter många försök till att ta sig vidare så står jag fortfarande kvar här.
Jag vet inte vad det egentligen är jag har väntat på, men jag antar att jag väntar på dig.
Jag lovade mig själv att aldrig hamna i kaos igen, för jag förtjänar bättre än att ni ska trycka ned mig.
Men ibland undrar jag om det är jag själv som trycker ned mig.
Frågan är om jag tycker jag själv förtjänar att må bra.

Jag vill påstå att jag har gett upp, men det har jag inte.
För jag är inte en person som ger upp, ibland önskar jag att jag var det.
Att jag för engångsskull inte var så jävla envis och tjurskallig.
För när jag bestämt mig för någonting så ska jag självfallet ha det, men så fungerar inte livet alltid.
Tänk om jag kunde ge mig själv ett break, precis som jag säger till dig.
Ta inte livet så allvarligt, för ingen utav oss kommer komma ur det levande ändå.

6 månader, så länge har jag kämpat.
Vad har jag fått ur det? Mer än vad jag kunde ana, så kanske har jag inte stått stilla.
Det är bara det att förändringarna är i mitt huvud och inte kan ses utav någon annan.
Betyder det att det inte är framsteg? Egentligen inte men jag har ingenting att bevisa.

Ibland önskar jag att jag blev prioriterad, ibland önskar jag att jag var osynlig.
Det är en ständig kamp mellan att bara låta livet hända eller att försöka forma och påverka det.
Har jag energin till att förändra? Har jag energi till att fortsätta ner den vägen?

Jag har inte en susning om vad jag längre är kapabel till,
​för jag orkar inte sitta där och ännu en gång plåga mig själv över saker jag inte kan påverka. 
Jag är här, mina intentioner är att stanna kvar här men jag vet inte riktigt vad som kommer hända under tiden.
En dag kanske jag inser att jag förtjänade mer, eller en dag kanske jag accepterar att det inte kommer hända.
Hur mycket jag än vill att det ska ske, så känns det som om hoppet håller på att lämna mig.
Jag antar att det är dags att jag gör saker som är bra för mig, och inte bara saker som är bra för er.
Men vad vet jag, jag är bara en vilsen själ.

Likes

Comments