Postad i: USA

10:59 isländsk tid, men vänta nu, isländsk tid? Jo, här på Island är jag nämligen fast på obestämd tid, och som ett plus i kanten, instängd på världens minsta flygplats där allt som finns att göra är att kolla på stickade tröjor och islandshästböcker. Det är nämligen så att planet tvingades nödlanda här i Keflavik eftersom en motor hastigt och lustigt la av, om inte detta är ett omen för att jag inte skulle vinkat hejdå till Yeddan på flygplatsen för några timmar sedan vet jag inte vad som är. Men hur hände detta? Jo om vi backar bandet några timmar så vaknar vi alla i vårt rum ganska tidigt och packar en sista gång ner alla våra saker i våra något slitna backpacks, och jag känner faktiskt redan då att det gör lite ont i hjärtat.n. Dagen spenderades med tjejerna då vi bara gick runt i staden och försökte förstå att detta var den absolut sista dagen tillsammans i detta häftiga land, och kontinent för den delen. När klockan började närma sig tre sa vi ett sorgligt hejdå till tjejerna och hoppade sen in i en uber med Jakob. När vi kom till flygplatsen gick allt väldigt fort, checkade in väskorna, gick igenom säkerhetskontrollen och hade vår sista måltid tillsammans, något ironiskt bestående av KFC som vi egentligen hatar helhjärtat. Klockan 17.45 gick vi till min gate och vänner, det är inte många gånger i livet mitt hjärta has broken into two, men när jag gick igenom gaten och lämnade Yeddan på andra sidan dörren, då var jag inte kaxig ska ni veta. Satt på mig transferbussen och låten all by myself kom på, kan det bli klyschigare liksom? En gråtande flicka på en buss all alone, skulle inte tro det va.

​Jag vill med detta inlägg påminna den framtida 37-åriga Ebba om vilket jäkla äventyr du fick vara med om, du såg allt från lejon till koalor, hyddor till palats, upplevde afrikas kalla nätter och svettades floder i 45-gradiga Grand canyon, samtidigt som du också lärde dig att med rätt person vid din sida kan man faktiskt umgås alla dom 24 timmarna av dygnet 140 dagar utan att vilja döda varandra. För kan man ha en bättre resekompis än Yeddan? Hon räddar mig från att bli påkörd, räddar oss från att hamna i drogkvarteren efter mitt kartläsande, räddar bloggen från att bara bestå av text och inga bilder, räddar mig när jag svimmar och spyr, och sist men inte på långa vägar minst, räddar mig från att se ut som en jubelidiot på klubben genom att dansa och sjunga PRECIS lika fult som mig<33 Med dessa ord vill jag bara tacka dig min resekompanjon för dessa fem månader, då vi har gått ifrån att vara två vettskrämda tjejer i ett hostel i Sydney till att hoppa på ett flyg till Afrika och campa på savannen, jag är så otroligt stolt över dig och vet att du kommer klara alla kommande utmaningar galant. Vi är förevigt tolitonse.

P.S Kommer för alltid vara tacksam över att du tog sängen över björnen och inte jag. Älskar dig D.S

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments