Header

Fredag – en ny dag. I o med att alla av mina kompisar är utomlands så har jag inga speciella sociala planer. Förutom vardagen förstås, att umgås med sambo och hund.


Vissa av mina kompisar får panik om de inte har några planer inför helgen, jag njuter snarare av det. Vilken lyx – att inte ha någonting planerat och att kunna göra som jag känner för, vara spontan om jag vill och se på serier en hel helg om jag känner för det. Förr drabbades jag av någon slags ångest över att bara vara inne en somrig dag. Men jag fick inte ångest genom att jag själv tyckte att det var oacceptabelt att sitta inne och streck-se serier, utan för att andra mer eller mindre, omedvetet eller medvetet dömde mitt beslut:

”Men gud, hur kan du vara inne en SÅHÄR solig dag?”


Jag förstår. I Sverige har vi inte +25 grader, strålande sol varje dag. Men att, som majoriteten av andra svenskar, lokalisera en uteservering, glassa i solen med ett glas bubbel gör mig inte mer tillfredsställd. Nu ljög jag, ibland tycker även jag att sådana aktiviteter är trevligt. Men det är inte helt beroende av fint väder, utan mer beroende av ett sug av aktiviteten i sig.

Idag får jag inte längre ångest. Det är ok att gå emot strömmen och lyssna på vad du faktiskt vill göra. Detta är jättebra för mig, men problematiskt eftersom jag då och då tenderar att lyssna lite väl mycket på mig själv.  Det är märkligt, på ett sätt ligger det sociala som en grund hos mig, men samtidigt inte alls. Jag kan enkelt sitta inne, hemma en hel vecka. Det kanske började som ett frivilligt val, men som sedan utvecklats till lathet och isolering. Det förvånar mig varje gång, behovet av social kontakt finns inte alls där i lika stor utsträckning som jag trodde att det skulle vara. Come on, har du varit inomhus i 3 dagar i streck, minimalt pratat med kompisar över telefon – mår människan verkligen bra av det? Ligger det verkligen i människans natur att inte socialisera?

Jag tar inte uppenbar skada av det. Men på sikt så kryper det fram, och jag är omedveten om hur mycket sociala interaktioner faktiskt betyder förrän jag återigen befinner mig i ett social sammanhang. Det är intressant och skrämmande. Jag har försökt att förklara detta genom att jag redan har ett så pass socialt jobb (och det har jag) att jag måste ta igen energin. Det må vara sant, men jag finner mig och anpassar mig gärna efter det. Väldigt fort. Och när jag får nog och tvingar mig ut igen, att se solen och prata med människor – så lever jag.

Kontentan med detta inlägg är att det är bra att lyssna på sig själv. Lyssna på din kropp och dina behov. Men kom ihåg att det ena inte utesluter det andra. Att inte vilja vara social betyder inte att du mår bättre av isolering. Hitta mellantinget, utmana dig själv och ha kul. Det är min utmaning och som jag aktivt jobbar med.


Likes

Comments

Denna artikel var det som slutligen gav mig mod till att starta denna blogg. Länge har jag önskat att jag vore en bättre nätverkare/minglare - men pga bekvämlighetsskäl (lathet) inte gjort mycket för att bli en böttre nätverkare. Denna artike påminner mig om vinningen i att utmana sin vardag, sitt tankesätt och successivt tillämpa ett anpassat beteende.

Artikel: 3 Practically Painless ways to expand your Network

God natt!

Likes

Comments


​7,3 miljarder.
Känns den siffran bekant? Det är nämligen ungefär så många människor i världen. 7,3 miljarder människor betyder 7,3 miljarder definitioner och åsikter om miljarder olika saker. Det är med en skräckinjagande förtjusning som jag tar in den informationen. Förtjusningen i det är oändliga möjligheter att lära oss mer genom varandra. Å andra sidan finns en skräck för att alltför många människor tros sitta på den enda och rätta sanningen. Människor som helt enkelt inte är öppna för att lära och förstå att det oftast (vill våga påstå alltid) finns flera sanningar. Det beror på vem du frågar. Självklart finns det saker som vi globalt enats om är mer eller mindre en sanning, såsom att människan behöver syre för att överleva. Vad som däremot är en mer komplex sanning är t.ex. huruvida kristendomen är den rätta väg och enda religion att leva efter. Att som kristen förvänta sig att andra människor ska se den sanningen är en trångsynt tanke som mycket väl kan leda till konflikter. Kan det vara därför som många av oss undviker ämnet när vi pratar med andra människor?

Så är det inte för mig. Det må vara sant att även jag helst undviker att prata religion och politik under middagar eller andra sociala sammanhang. Anledningen? För att jag inte känner mig tillräckligt kunnig inom området. Jag är mer den där bakgrundspersonen som tar mina chanser att involvera mig i sociala sammanhang genom att låta någon annan starta en ny konversation, och jag flikar in med frågor. Ungefär såhär:


Kompis: Så, vad för dig hit?
Okänd: Det goda kaffet! Det är fantastiskt, har du smakat det?
Kompis: Nej faktiskt inte, det måste jag göra! Jag går och beställer det nu..

(Kompis går för att köpa kaffe)

Jag: intressant, är kaffet dyrt?
Okänd: Inte speciellt, 35 kr – och det är värt varenda öre!
Jag: Jaså, vad smakar det?
Okänd: Hm (tar sig en sipp) sådär.. mörkt.. förföriskt.. mystiskt
Jag: Mystiskt och förföriskt.. hur menar du?
Okänd: Ja men du vet.. sådär som.. hmm..

(kompis kommer tillbaka)

Kompis: kaffet är magiskt!
Okänd: Eller hur!

(Och så försvinner jag in i bakgrunden igen)


När jag säger att jag är en kass minglare är det många som inte tror mig. Eller ja, de som precis har träffat mig tror på det, men inte personer som känner mig. Som pratat med mig.

”Men du är ju så … social och.. utåtriktad!”

Ja, så är det. Jag intresseras av människor, hur människor fungerar, och vill lära mig genom konversationer. Men det är inte mingel för mig. Det är mer som en frågesport, jag kastar frågor och jag lär mig genom att höra deras svar. Så är fallet när det är något "intressant" konversationen handlar om. Är det någon konversation som inte känns lika intressant, så blir ”minglandet” extremt svårt. Frågesporten är fortfarande igång, men frågorna tar oftast slut extremt fort. T.ex:


Kompis: Så du är kristen?
Okänd: Ja, troende kristen det stämmer!
Jag: Spännande, ortodox, katolik eller..?
Okänd: Ortodox
Jag: Okej.. hm.. spännande .. hehe (och nej jag är inte ironisk här, jag bara vet inte vad för nästa fråga som jag ska ställa)
Kompis: Cool, en bekant till mig är ortodox och går till kyrkan i Hallonbergen
Okänd: Jaha! Vad heter han/hon? Dit brukar jag också gå!
Kompis: Jaså! Han heter ….

(och så byter de nummer och bondar..)

Det är inte så att jag ”lider” av detta. Det är ju egentligen inte så att jag vill vara med i diskussionen, utan trivs bra med att lyssna. Men som lyssnare blir du inte ihågkommen. Det är sällan du går från en fest och minns den där personen i bakgrunden, som bara stod där och lyssnade. Sure, du kommer ihåg en person som uppriktigt lyssnat och ställt frågor om dina kärleksbekymmer – resultatet av att jag då suttit i 2 timmar och lyssnat, engagerat mig och förhoppningsvis fått dig att må bättre. Under dessa 2 timmar så bytte min kompis nummer med 4 nya personer, varav en av dem är VDn på Google. Ni fattar.

SLUT SKRIVET, mitt mål med denna blogg är bara att bli en bättre minglare. Jag vill skapa ett större kontaktnätverk, jag vill lära känna fler personer och ha fler bekanta. Varför? För jag tror att var och en av de ungefär 7,3 miljarder människor kan lära mig något.


Likes

Comments