Vardagstankar

Jag har förstått att KBT den mest evidensbaserade vägen att gå mot någon form av tillfrisknande från social fobi.
Det är bara svårt när man står mitt i det att se att detta kommer att bli bättre.

Jag skulle gärna vilja höra några solskenshistorier. "Så här gick jag till väga och till slut blev det bättre.."

Häromdagen skulle jag sälja lite saker. Några skulle komma förbi och hämta den. Säkerhetsbeteende kickade in direkt när jag fick reda på vilken tid de skulle komma.

Solbrillor på
Lite musik i bakgrunden utomhus
"Jag måste göra något fysiskt arbete när de kommer för då kommer de inte lägga märke till ifall jag blir röd i ansiktet"

Jag gick till medicinskåpet flera ggr för att ta en beta blockerare för att mitt hjärta skulle sluta banka. Men jag tittade på tabletterna och la ner dom igen. Denna gång ska jag kämpa mig igenom. Det lyckades jag med.

De kom förbi, jag pratade lite. Utåt verkar jag nog socialt kompetent. Men efter att de gått börjar ältandet, såg de att jag var röd? Tyckte dem att jag var underlig?

Samtidigt skriker en röst i huvudet "VARFÖR I HELA FRIDEN SKULLE DOM BRY SIG OM DIG, LÄGGA TANKAR PÅ DIG?!"
Det ska bli mitt nya mantra, folk bryr sig absolut inte så mycket som jag tror att de gör.

Nu ska jag skriva i min lilla mall som jag fått av min terapeut där jag ska beskriva en situation och mina säkerhetsbeteenden kring den.

En sak till. Jag avskyr när jag berättar om mina fysiska påslag när jag blir nervös och får responsen " det är nästan alltid värre i ditt huvud, det är säkert inte ens så det märks utåt"
Jo jag tror någon skulle märka om hela huvudet skakar och pratar som om det druckit 5 drinkar för mycket.
Tack o hej!

Likes

Comments

Vardagstankar

Dags att leta jobb.
Scrollar scrollar scrollar. Det finns många jobb som tilltalar mig.
Men allt jag tänker på är vad som händer om jag söker det
-tänk om dom hör av sig?
- tänk om jag få komma på intervju?!
- måste jag berätta om min ångest, om mina demoner som härjar inom mig. Jag måste det, annars kommer det visa sig förr eller senare.

Den obehagliga pirriga klumpen i maggropen växer och växer. Jag stänger ner sidan med annonser. Ångesten över åter ett misslyckande mullrar kvar. Jag har ännu en gång låtit mitt flyktbeteende vinna. Jag har matat det lilla monstret ännu mer.

Likes

Comments