Om ni befinner er i Svenljunga och ser någon som rör sej lite konstigt och har en vit hund, så är det jag. Jag håller på att lära mej att gå. Det är sant. Jag försöker att inte vara en ”hälgångare” utan att sätta i hela foten vid varje steg. Stilen är en blandning mellan smygande indian till att ha bajsat i byxan. Stegen är korta och med höga knän. 😂😂 Om det ser lika knasigt ut som det känns så är det bara bra om jag kan bjuda någon på ett leende/skratt.
Återigen är det Katja på Borås Pilatescenter som hjälper mej med både psyket och fysiken. Jag är sååå tacksam.
Ryggen har känts bättre sedan i söndags. Så i hela tre dagar har det känts riktigt bra i ryggen. Skönt!
Jag har vilat middag både måndag och tisdag så det ska jag fortsätta med.
Nu gäller det bara att fortsätta bli bättre, långsamt, försiktigt och vara så klok jag kan.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Nu har det gått mer än 5 veckor sedan jag fick diskbråcket åtgärdat. Då tålamod inte riktigt är min grej så har det varit svårt att se framåt. Missförstå mej inte, jag är otroligt tacksam över att inta har några ischias känningar i vänster ben. Men jag har ganska ont i ryggen. Jag började att arbeta efter tre veckor, men jag får alltid vila mitt på dagen för att orka ha några kunder på em.

Likes

Comments

Så nu är det gjort.... diskbråcket är åtgärdat.
Sitter upp i sängen, var nyss på toaletten. Har varit uppe flera gånger i natt, mest för att känna hur det känns tror jag. Det är inte så svårt att komma ur sängen, det känns i såret, men jag känner ingen strålning i vänster benet. Känns jättebra. Tänk att något som varit besvärligt, nu känns enkelt.
Jag rör mej lite i slowmotion då jag är lite ”rädd” att det ska göra ont. Får jag bara bort bägge kanylerna på handryggarna och får på mej mina kläder (helst smink oxå LOL) då känner jag mej nog inte så påverkad av sjukhuset.
Snart kommer frukost, sedan ronden. Ska bli intressant att höra vad de gjort. Läkaren pratade med mej igår direkt efter operationen, men jag vill nog höra det han sa en gång till innan jag skriver det här. Var nog inte vaken till 100%
Ha en fantastisk dag, för det ska jag ha
🌺

Likes

Comments

Snart händer det.... Veckan började med ett besök på Spine Center i Göteborg. En hälsokontroll inför operation. Väl där så fick jag frågan om jag ville bli opererad kommande tisdag, den 17/10. Jag svarade JA innan hon ställt klart frågan. Tankarna började spinna i huvudet med en gång. Boka om mina kunder, hur ska jag klara av att få in flertalet av dem innan tisdag. Jag satt hela måndag kvällen och ringde kunder, först i torsdags blev jag klar. Så nu har jag rensat kalendern i tre veckor. Jag arbetar som en besatt fram tills måndag kväll. Men min energi är på topp, hade min första kund kl 8.30 i morse, och sista gick ifrån salongen kl 19.30. Så lördag, söndag och måndag ser ungefär likadana ut som idag.
Jag är så tacksam för mina kunder. De är så snälla och omtänksamma. De önskar mej alla lycka till inför ingreppet, och de förstår min situation. Tack alla ni
❤️
Men nu till det jag är mest orolig för... och det är att bli sjuk, så att operationen inte kan utföras. Mattias är sjuk, och har varit i snart två veckor. Så vi sitter i var sin ända av soffan, pussar är bara att glömma. Handtvätt sker frekvent, lägenheten doftar handsprit.... Näe det sista stämmer inte. Jag är alltid noga med det i och med mitt jobb. Men nu går det åt extra mycket. Jag gurglar med äppelcidervinäger under dagarna, allt för att inga baskilusker ska få fäste. Brukar inte bli sjuk, men det vore så typiskt nu.
Jag är faktiskt inte ett dugg nervös inför operationen, fåfängs som jag är så oroar jag mej mer för mitt går som ska tvättas i desinfektionsmedel TRE GÅNGER innan operationen. Hjälp!!
Annars tänker jag mycket på hur mycket bättre och enklare jag ska klara av saker sedan. Som i morse tex. då jag skulle ta mej ur sängen. Så svårt att förklara hur det känns, men det är som om att musklerna inte fungerar ihop. Det går inte att spänna magen så att överkroppen kommer upp, så att jag hamnar i sittande läge. Jag försöker uppåt, åt sidorna men kroppen vill inte. Känner mej lite spm en strandad val, eller en sköldpadda dom hamnat på rygg. Sprattlet gör ingen nytta. När jag väl vält mej ur sängen, så ska helst bägge fötterna vara i golvet, det blir bättre balans då. Men vänster ben är för kort, och strålningen ner i foten är intensiv det är bara att bita ihop, räta på ryggen och sätta ner hela foten. Jag vet att det snart känns bättre. Lunkande tar jag mej till wc, dax att sitta ned igen. Jag tar spjärn med händerna mot knäna för att få upp ryggen. Att kissa kan vara svårt?! In i duschen. Se till att tvålen finns i den vägghängda korgen, för om den står på golvet, så blir det dusch utan tvål. Att sedan göra en turban av handduken, ni vet att böja sej framåt och vira handduken så där lätt.... den proceduren ser lite annorlunda ut. Smörja kroppen med bodylotion är också intressant. Min dotter brukar hjälpa mej på med trosor och byxor. När jag sedan är sminkad och frukosten är intagen, så har jag mjukat upp kroppen så då brukar dagen flyta på bra. Jag försöker att undvika att dammsuga och bära tvättkorg om det går. Det ska bli så skönt att inte tänka på sådant, inte behöva prioritera vad som ska göras den dagen. Inte behöva luta sej mot en vägg när man står och pratar med någon. Kunna plocka ur diskmaskinen enkelt. Kunna springa några steg när jag behöver korsa en trafikerad väg, utan att det hugger i ryggen. Kunna ligga ner helt raklång utan att det gör ont i benet.
Tänk om jag kan lyfta tungt igen. Det vore drömmen
❤️
Men främst av allt vill jag känna mej hel, inte stel och ”öm”.
Bara några dagar kvar..... snart är det ett minne blott, därför ska jag glädjas åt det onda för det är snart borta.
❤️❤️❤️

Likes

Comments

Jag vill vara mindre svag.... jag kommer ihåg när Stefan Waltersson (Seminoff sport och rehab i Hindås) sa det så att jag hörde det för första gången för mer än ett år sedan. Det är så sant.... svårt men sant. Jag blev så förvånad när han sa det. Jag vill bli starkare, vadå mindre svag? Han har skrivit en artikel om det. Jag ska försöka att länka den till inlägget som hamnar på min Facebook sida. Intressant, klokt och sant.
Idag är det måndag och det har sedan i våras betytt att det är pilates träning med Katja.
Idag, äntligen så kunde jag göra de "speciella" situps som jag tragglat sedan dag ett i Katjas PT rum. (Övre bilden) Det är svårt att förklara hur de ska utföras. Men de går ut på att det är magen som ska dra dej upp, UTAN att ta hjälp av huvud, armar och axlar som hjälper till. Jag vet att det låter enkelt. Men det är så jäkla svårt så det kan du inte ana. Jag gjorde fem idag (någon var tyvärr inte korrekt, då jag hjälpte till med andra kroppsdelar). Jag blev glad och bubblig i hela kroppen när jag klarade dem. Men då tempot är högt på passet, så var det bara att le i fem sekunder innan nästa övning tog vid.
Jag har fått göra olika plankövningar på våra pass. (De undre bilderna) Samma här, det är magen och skuldror som håller kroppen rak, inget svankande som sliter på ländryggen här inte. Kan säga att jag inte klarat av dem så bra. Idag fick jag utmana mej med att stå i "push-up" position med armarna, för att sedan doppa ned knäna i golvet. Men det blev för tungt gör mej och jag tog ut rörelsen fel. Men nu vet jag vad jag har att jobba på.
Det är det som är häftigt med pilates, det finns alltid lättare och tyngre variationer på alla övningar, i all oändlighet känns det som.
Sedan fick jag försöka mej på att höra pilates dips, men där gick jag bet.... det kom T.o.m ut ett styrkelyftsvrål när jag försökte
😂😂 sådana ljud är de inte så vana vid i deras lokaler kan jag lova. Frustrationen var hög ....
Jag får återkomma med dessa, och njuta av mina sit-ups så länge.

Likes

Comments

Intressant dag... Började bra med ett 3-D träningspass på T.I.S i morse. Sedan var det dusch och iväg till Göteborg för att få gjort MR (magnetröntgen). Som tur var jag i god tid, väldigt god tid. För när jag kom till Göteborg så var det avstängt lite här och var. Så när jag för tredje körde förbi Centralstationen bestämde jag mej för att parkera min bil någonstans och ta en taxi. Mitt lokalsinne har inte blivit bättre (LOL) =Självinsikt. Röntgen gick snabbt och smidigt, så nu är det bara att vänta.
Väl hemma började tankarna att snurra.... Tills nu har jag längtat till röntgen och att det händer något. Men nu när den är gjord så funderar jag på vad de kommer att se, eller inte se. Tänk om det ser läkt och fint ut. Vad händer då? Eller om det har blivit andra saker med ryggen. Då kanske det "enkla o snabba" ingreppet blir något helt annat.
För i min värld är det operation, stanna en natt på sjukhuset. Sedan hem och kunna arbeta som vanligt.... kanske 1-2 dagar innan arbete. Ja, jag tror verkligen att det fungerar så.
Men några som frågat har höjt ögonbrynet när jag sagt så. Men jag ska inte stelopereras. Eller hur?!
Tänk om läkaren säger att det är så litet så det kan inte göra ont, eller borde inte ge dej några bekymmer. Nu såg han mina förra bilder så han vet väl lite hur det ser ut, eller blir. Eller?! Tänk om det är så här jag får ha det? Kravla mej ur sängen. Ha en påkläderska, någon kanske kan sköta städningen, både hemma och på jobbet. Låter nästan bra. Saknar träningen på gymmet bara... svettas, adrenalinet, ljudet av metall som tjongar emot varandra. Allra mest saknar jag magnesian. Underbart smetande på kläder och vattenflaska. Det är vackert...
TÄNK OM, jag snart är där igen. Pustande, svettandes, skrikandes upp vikter, nersmetad av magnesia... jag längtar
❤️

Likes

Comments

När min man gick bort i cancer så var livet väldigt upp och ner. (så klart) lika väl som jag var ledsen för att jag mist min trygghet i livet så gick det inte att låta bli att vara glad då vår dotter spred glädje omkring sej. Det här blev för jobbigt för mej, att åka upp och ner i humör flera gånger om dagen så jag tyckte att jag var skit smart när jag kom på att om jag höll mej neutral i humöret så slapp jag att åka upp och ned. För det tog mer energi än att stänga av känslorna och bara glida med. Inte så smart visade det sej.....

Nu är jag där igen. Jag försöker verkligen att hålla mej positiv till min rygg. Jag kämpar på med min träning och försöker verkligen att hitta mina svaga punkter och jobba med dem.
Tyvärr sviker ork och beslutsamhet emellanåt, men jag hittar alltid tillbaka. Alltid!

Nu har jag tagit tag i det igen och var för en tid sedan hos en läkare som remitterade mej till ortopeden. Idag ringde jag för att se hur jag låg till på väntelistan. Kvinnan jag fick tala med sa att de skickat tillbaka remissen för min MR (magnetröntgen) är för gammal så det måste göras en ny. Jag fann mej inte när jag pratade med henne. Men när jag lade på luren och fick fundera en stund så kände jag mej helt uppgiven. Hur lång tid kommer det här att ta? Väntelista på röntgen och sedan väntelista tillbaka till ortopeden igen..... nä fy fan..... är det 3+3 månader (om de kan hålla vårdgarantin) varför kunde jag inte fått stå kvar i ortoped kön medan jag väntar på röntgen tid?

Orkar inte.... Fasen oxå!!

Nu kollar jag privata alternativ....

Likes

Comments

Det har varit en trög vecka. Frustrationen och uppgivenheten var varit påtaglig och tårarna har bränt i ögonen ett flertal gånger. I måndags var det dax för PT-pass hos Katja. Men innan dess hade jag bokat en tid hos finaste Jennie på Klinik Villastan. Vi har känt varandra i flera år nu, det är en fin människa ❤️. Jag ville börja med en peeling behandling (vill göra om mej, förnya, förbättra). Nu är det så att Jennie är inte bara fin (inifrån och ut) utan klok också. Så det blev inte så mycket om huden utan mest om min hjärna. Hon fick upp ögonen för mej.... jädrigt jobbigt men ack så behövligt och sant. Jag är helt besatt av SM. Jag har inte tänkt så mycket på att bli bra i ryggen för att klara vardag med jobb och fritid. Utan det är att bli bra i ryggen till varje pris för att få tävla. Skygglappar på! Blicken är riktad framåt! Tjurskalligt rakt fram, utan att lyssna på någon som säger att jag ska sakta in. B E S A T T tror jag är en bra beskrivning.
Så tack Jennie för att du fick mej inse. Nu ska det bara in och processas i min hjärna.

Så när jag kom till Katja på mitt PT-pass ville jag allt annat än att träna. Funderade t.o.m på att avboka passet även om jag visste att jag skulle få betala för det då det bara var någon timme kvar. Men väl där och jag fick spy ut min frustration av ilska, uppgivenhet att min dröm om SM I början av nästa år är borta. Så sa Katja, det kommer väl SM varje år. Så enkelt och sant.
Så efter att vår timme var slut så kände jag mej stark i både knopp och kropp. Hon vet vad hon gör Katja
🙏🏼

Så igår eftermiddag så tog sej Tanja tid och ork att knåda igenom min kropp. Det kändes inte lika jäkligt som i söndags, nu var det "hårdast" i lår och vader. Men uthärdligt.

Så tänk vilken tur jag har som har starka, kloka, hängivna och alldeles underbara kvinnor runt omkring mej.
Så tack så mycket allihopa
❤️❤️❤️

Likes

Comments

Jag har varit väldigt uppgiven det sista, känns som om styrkelyft ligger vääääldigt långt borta, onåbart, slut för alltid. Tankarna har börjat rulla på vad jag kan göra istället, är det bänkpress som gäller? Inte precis min bästa gren, ja den är väl det nu eftersom jag inte kan göra något annat.... Hmm....

Ni som följt min blogg, vet att jag testat allt från läkare, sjukgymnaster, alternativmediciniska behandlingar som kiropraktor, naprapat, osteopat, och några till som jag inte kan sortera in i något "fack". Det är duktiga människor, det är inte det, men det har inte gjort mej "hel". Det har gått åt mycket tid och pengar i mitt sökande. (Varför letar och hittar jag terapeuter så långt bort). Gudarna ska veta att jag gjort otaliga övningar hemma i vardagsrummet både tidigt och sent på dagarna, allt för att bli bra. Pilates vet jag gör gott för min kropp, jag märker vad och var mina svagheter sitter, och jag kämpar på med detta två dagar/vecka. Osteopaten jag går till är också fantastisk på att rätta till min kropp när den "låst" sej, men den gör det så snart igen, tyvär.

Min man är massör och han kan naturligtvis hjälpa mej med vissa saker, det värsta är väl det här med skomakarens barn... Det blir för nära och jag blir arg på honom om det gör för ont, eller om han inte svarar det jag vill höra. (Ja, jag är kvinna och en bitch) Han har en ängels tålamod. ❤

Men, då jag har en salong, och fantastiska kollegor, en av dem är Tanja Papadopoulos. Hon är utbildad massör och håller nu på att gå en friskvårdsutbildning (Friskvårdskonsulent) för både människa och häst. Så hon har varit snäll och knådat igenom mej någon gång då det varit för jäkligt. Under någon vecka har hon samlat in information om mej, allt ifrån vikt och längd till att ta bilder på mej när jag försöker att stretcha olika muskler, och att jag är stel är väl ingen underdrift. Vi har mest skrattat åt det. Men idag så hade vi bestämt att jag skulle komma hem till henne. Så duktig som jag är så infann jag mej. Intet ont anande.....

Vi gick igenom det hon skrivit om hur jag ska göra när jag promenerar för att använda baksida ben, och aktivera höfterna. (det är inte bara att gå längre) olika övningar att aktivera det som är "dött" och hur jag ska stretcha för att väcka det till liv igen, och få igång en cirkulation. Det här med cirkulation förstår jag enkelt att om det inte finns så kan det inte läka, för slagg kan inte transporteras bort, och det kommer inte dit någon "näring" heller. Enkelt att förstå!

Sedan var det dags för att gå igenom kroppen, så vi gick ut i hennes fantastiska behandlingsrum som hon har på deras gård. Jag lade mej på bänken med ansiktet nedåt. Hon började att känna igenom rygg, höfter, nacke. Jag kan inte riktigt säga var det gjorde mest ont, jag kände hur jag började att svettas i ryggslutet. Än så länge kände hon bara igenom mej. När hon väl började att behandla, så träffade hon så rätt, och när hon förklarade sambandet så kan jag verkligen förstå hur vissa delar på min kropp "inte är hemma" för den försöker att skydda där jag har ont, eller kanske tom så att de oaktiva områdena har gjort så att det har blivit ett diskbråck, för att jag inte har kunnat att aktivera dem rätt.  

Kan säga att jag grät under behandlingen, och ni som känner mej vet att jag inte gråter. Jo, det gjorde ont, men nu i efterhand tror jag även att jag grät för jag tror vi är på rätt spår, en lättnad att förstå varför jag har problem. Jag kan tex inte aktivera baksida lår och rumpa korrekt i ett knäböj (eller i vardagen). De musklerna är spända hela tiden, och kan inte slappna av, därför kan jag inte aktivera dem mer än de redan är. Så här är det på flera ställen i kroppen. De låser sej i ett läge och då blir området antingen stenhårt, eller "svampigt". Bägge sätten gör att det inte finns någon cirkulation i området, det är bara olika sätt att skydda området (om ni förstår hur jag menar) Jag har att göra..... Tanja också..... (LOL) 

Så nu är det nytt fokus. Fokus på att stretcha och få muskler att slappna av, och lite på att andra muskler ska göra sitt jobb, medan de får ta en välbehövlig paus. Så tack Tanja för att du tar dej an mej och med din envishet så vet jag att jag inte kommer undan.

Vill du få kontakt med Tanja så finns hon att hitta på vår hemsida www.relaxensvenljunga.com eller på facebook Stockenkliniken rehabilitering & friskvård för människa, ryttare & häst.

❤❤❤

Likes

Comments

Idag är det måndag, det brukar betyda att det är knäböj och bänkpress på klubben. Men det är nytt nu....
Jag tar det ifrån början, eller vi går tillbaka fyra veckor i tiden. Då var vi på semester i Spanien, och jag blev sjuk. Vet knappt inte när jag var sjuk sist. Längesedan i alla fall. Jag fick mej en tankeställare, om livet, vad är viktigt, och vad vill jag. Jag menar inte att jag var dödssjuk, men jag fick känna på att inte ha ont i ryggen. Konstigt att man vänjer dej vid smärta, tyckte inte att jag hade ont, inte så mycket i alla fall.
Framförallt vad är det värt. Vad är smärtan värd?
När vi kom hem igen och livet ska dra igång.
Rutiner, arbete, träning, skola för Maja, hennes fotboll, drill, att börja sjuan.
Förstå mej rätt, jag älskar vardagen, rutiner gör mej trygg, trött men trygg. Ryggen verkar inte gilla rutiner, jag dammsuger tex på jobbet varje dag, inte bästa ställningen kanske, och jag tänker inte på att spänna till core heller. Vem orkar det?
Jag vill så gärna hålla på med styrkelyft. Det gör mej glad, stark och glad. Tårarna har runnit när jag kommer till insikt att det kanske inte kommer att gå. Jag har inte gett upp, men jag måste vara realistisk. Tankarna har gått till att köra bänkpress, men för mej är styrkelyft böj och mark, bänk är ett moment som måste göras. Men jag ska fundera vidare. Hellre bänk än ingenting.
Tillbaka till nutid.....
För nu betyder måndag PT-pass med Katja på Borås Pilatescenter. Väldigt intressant. Hon ber mej utföra rörelser, sittandes, liggandes och stående. Det ser säkert hur enkelt och banalt ut dom helst.
Som idag, då låg jag på sidan med så rak kropp jag nu kan utföra. Sedan trädde hon på en ring, runt mina anklar, där jag antingen skulle pressa ihop, eller pressa ut. Enkelt?! Allt annat än enkelt. Jag känner att krampen är nära när hon säger tre till.... jag hinner tänka att jag kan inte ens göra en till, men Katjas röst är bestämd, så trots att benen inte vill lyda och knäna vill åt motsatt håll än vad instruktionerna var, och Katja även vill att jag ska sträcka på benen mer än vad jag redan gör medan jag pressar benen inåt, eller var det utåt, jag vet inte längre. Men gudarna ska veta att jag försöker. Jag älskar det, jag ska klara det. Jag ska bli bra. Jag ska köra styrkelyft.
Tack för idag Katja, (du är fantastisk), vi syns på onsdag igen!

Likes

Comments