En olycklig kärlekshistoria

Rickard Karlsson



Under oktober år 2012 så blev jag kär i en tjej som då var den finaste tjej jag någonsin hade sett, allt kändes bra ända fram till slutet av November samma år. Då hände nåt som skulle bli något av en olycklig kärlekshistoria som kunde ha kostat mig livet, skolgången, ALLT!

En historia från ett mörkt liv till ett ljust liv!



Början på det hela

Det var under hösten 2012 som jag blev kär i en tjej, hon var den finaste tjejen som jag hade sett då. Jag såg henne varje onsdag eftersom min klass på Gärde Skola hade hemkunskap på Insjöns skola och den här tjejen gick i sjunde klass då. Sen blev jag helt plötsligt kär i henne, det gick på en natt. Allt kändes så bra, jag tittade på hennes Facebook mer eller mindre dygnet runt. Hon var det vackraste jag hade sett. Jag tittade och försökte få ögonkontakt med henne varje gång vi åkte buss tillsammans, men det ledde inte till nå vidare resultat. Tiden gick, jag var tråkigt nog för blyg för att berätta för henne att jag var kär i henne. Så jag skrev ett brev och la i ett kuvért som jag gav till hennes bror som skulle vidarebefodra till henne, men hur det gick fick jag aldrig veta.. En kväll i November 2012 när jag kom hem ifrån en kompis så tog jag en kopp kaffe och satte mig vid datorn och kollade Facebook, och då fick jag se att hon hade tagit bort mig som vän på Facebook. Hon hade alltså först tagit bort mig som vän och senare blockerat mig. och i slutet av samma månad så kom jag hem i från en kompis. Jag satte mig vid datorn och kollade Facebook och då hade jag fått ett meddelande ifrån en kompis till hon. (Nu så här över 4 år efterråt hittar jag inte detta meddelande) Men hon skrev b.la att den här tjejen jag gillade inte gillade mig och kommer aldrig att göra det. Och jag förstog nog inte det riktigt från början, men dagen efter när jag kom till skolan så fick jag bekräftelse på det och det var ifrån hennes morsa och då började tankarna snurra i mitt huvud och jag tänkte: nej nej nej! Jag fick panik och började få självmordstankar i stort sett samma veva. Sen gick månaderna, jag grät och jag ville bara försvinna... Och i början av sommaren började en trend som skulle vara i över ett år framöver. Jag började cirkulera runt huset och titta efter henne. Detta beteende kallas även stalkning eller "Olaga förföljelse" enligt lagen. Men trots veckor in och veckor ut, månader in och månader ut under över 1 års tid så blev det aldrig några polisanmälningar men det hade förvisso inte lett någonstans eftersom jag inte var straffmyndig under den tiden. Sen gick sommaren och Volvo-cykeln gick skytteltrafik runt huset, och i Augusti månad började jag på Flex2 gruppen i Leksand. Men det blev för det mesta buss in till skolan eftersom jag hade haft omfattande problem med ryggen den sommaren, och då började det bli ännu jobbigare. Jag och hon skulle nu istället åka i samma buss varenda dag framöver. Och i takt med att skolgången blev allt mer jobbig så blev inte ett dugg bättre för det här med hon då.


Den mörka perioden

Det gick mot hösten 2013, på min lediga tid så cirkulerade jag runt huset som vanligt. Varje onsdag när vi hade musik på Åkerö skola där hon nu hade börjat eftersom högstadiet i Insjön lades ned. Varje rast från musiklektionen som varade i 15 minuter så gick jag mer eller mindre runt skolan hela tiden, och letade efter henne och jag fann henne till slut. Under höstlovet så hände det saker, jag hade b.la sett en bild på Instagram där hon hånglade med sin nya kille. Jag blev inte svartsjuk eller nåt sånt iallafall vad jag minns, men jag ville så gärna reda ut allt som hänt och bli vän med henne iallafall.

Sen började skolan igen, det var början på November och allt rullade på som vanligt. Den här tjejen var på tapeten som vanligt och skolgången gick åt skogen som vanligt. Och så var det under hela november månad år 2013. Morgonen den 12:e December när hon klev på bussen så sa jag rent spontant "Hej!" och hon svarade "Tyst!" och så gick den dagen åt skogen. Jag minns att jag mådde så otroligt dåligt över detta så att jag inte ens orkade prata med kompisarna på Skype, det var ungefär vid den här tiden jag började prata i skolan om den här tjejen och allt som hade hänt hittils.

Den första jag berättade hela historien för var min svenska lärare och hon sa att jag skulle prata med kuratorn, så jag började skriva ner allt och hela historien på några papper och dessa finns kvar än idag. Och en av dom sista dagarna innan lovet så lämnade jag in dessa papper till kuratorn.

Det var härmed jullov, usla betyg och annat skit hade fått mig att må ännu sämre än normalt. En kväll när jag cirkulerade som vanligt så var jag faktiskt påväg att avsluta livet, jag såg henne i köksfönstret när jag åkte förbi och jag hann tänka: Ja, det här är sista gången du ser mig! Och därefter åkte jag ner till järnvägen som ligger hundra meter bort, jag parkerade cykeln och inväntade ett tåg så jag planerade att jag skulle lägga mig på spåret innan tåget kommer så att detta skulle gå fort och lindrigt. Men efter ett tag så åkte jag, det kom inget tåg och jag började frysa och det var väl mer eller mindre det som räddade mitt liv.


Början på ett nytt år

Det var härmed år 2014, och detta år skulle vara det sista året på denna historia men vi kommer till det lite senare! Det jag minns början av året var att jag började cirkulera runt huset igen tämligen omgående, och nu hade jag en kompis cykel för att dom inte skulle känna igen mig. Men det gjorde dom ändå, Och så pågick det under resten av jullovet och sen började skolan igen och det var väl nu ett av det värsta skulle hända.

Jag var vän med hennes pojkvän på Facebook sedan förra året och jag skrev "Tjabba" till han och han skrev "Prata inte med mig" och sen frågade jag han varför och då sa han "För det du gjort mot min tjej och hennes bror, gräv ner dig" och sen efter det så skickade jag alla mina skype vänner på han och då blev han tyst. Dagen efter skrev han och bad om ursäkt och sen var allt glömt! Jag glömde att tillägga en sak, den 20:e Januari år 2014 så fick jag hennes mobiltelefonnummer av en kompis och då ringde jag upp och sen kom jag snabbt på att jag hade glömt att bocka i dolt nummer så då la jag snabbt på. Men mitt under svenska lektionen så ringde hon upp och jag trodde att hjärtat skulle stanna då. Det blev en chock för mig att hon ringde upp, men förmodligen så kände hon inte igen numret och det nog därför hon ringde upp. Hon ringde upp 4-5 gånger innan det tog slut. Nån dag senare så hade vi en kort SMS konversation och hon sa sitt och skrev inget mer.

Jag har inte kvar SMS konversationen eftersom jag återställde den telefonen nåt år senare, men jag kan komma ihåg ett SMS hon skrev iallafall.

"Låt mig och min familj, speciellt min brorsa vara"


Men det var nu jag började få dåligt samvete för mitt beetende, jag hade alltså hållt på och stalkat den här tjejen och förmodligen förstört en hel del. Så nu ville jag inte bara lösa allt och bli vän utan nu ville jag be rejält om ursäkt för allt som jag gjort. Jag lovar att jag hade verkligen dåligt samvete, för jag menade aldrig nåt illa eller så. Jag kan säga med all säkerhet att om den här tjejen skulle ha tagit kontakt med mig idag så skulle jag inte tveka en sekund att be om ursäkt för allt som jag gjort. Under Februari månad så hade jag ett meddelande i min inkorg på Facebook, det var en kille från Stockholm som hade ett förhållande med en kompis till den här tjejen:


"Var så god och lämna min flickvän ifred din idiot. Annars får du med mig att göra.." 2014-01-30 21:09

Jag: "Vad har jag gjort då?!"

"Du stalkar och förstör för (Filtrerade namn)"

Jag: "Ursäkta? Jag har inte stalkat (filtrerat namn)"

"Du ska inte skalka alls. Lämna båda ifred, de vill inte ha nåt med dig att göra."

Jag: "Whatever you say BITCH"

"Håll käften din jävla skitunge Passa dig för vad du säger din jävla patetiska ursäkt till liv"

Jag: Ja men vafan det här är andra gången en person säger till mig att låta (filtrerat namn) vara hon kan ju säga till mig i IRL...

Du borde veta själv att du ska fucking sluta, som sagt, vill du ha ett bråk med mig så varså-fucking-god.

Jag: Nej jag vill inte nåt bråk och att det blev som det blev med (filtrerat namn) var ett misstag..


Den här "Snobben" från Stockholm påstog att jag hade "Stalkat" hans tjej som jag också väljer att inte nämna vid namn, men jag hade absolut ingenting med hans tjej att göra. Men jag förstog tämligen omgående att det inte var någon idé att ens försöka argumentera med honom, men jag hade en riktigt otrevlig attityd i min konversation med han (vilket inte skulle ha skett idag) Det var hans tjej som skrev till mig på Facebook såhär precis efter att hon accepterat min vänförfrågan.

Hon "Hej snygging." 2014-01-23 20:39

Jag: "Hejsan"

Hon "Lämna mig, äckel"

Jag "Vad har jag gjort dig?"

Hon "Du förstår väl att det inte var på allvar? Och nej, du e inte för snygg för mig om du tror det. Var inte jag som skrev det där.." 2014-01-30 11:32

Jag "Okej"

Sen gick vintern och jag såg henne som vanligt och jag cirkulerade som vanligt dag in och dag ut, måndag till söndag. Jag vet inte hur många gånger jag har cyklat runt den där jävla kåken och hur fruktansvärt mycket tid jag lagt ner på det. En dag i Mars så cyklade jag förbi och jag såg henne på uppfarten inne på gården och sen tvärstannade jag vill jag minnas och jag bara stirrade helt enkelt. Sen så åkte jag mot bron som går över Riksväg 70 och efter en stund så kommer hennes morsa gåendes mot mig och jag drar därifrån fort som fan. Och dagen efter så fick jag en utskällning mitt ute på gatan, men det hjälpte faktiskt. Cirkulerandet minskade lite efter det. Och sen gick det som vanligt med minskad cirkulering och stalkning, och är utskällningen som jag fick som verkligen hjälpte så den kan jag tacka för. Sen hände det inte speciellt mycket förutom att cirkulerandet minskade lite grann.


Det sista rycket med cirkulerandet

Det är nu Maj månad år 2014, jag hade precis fått praktik varje tisdag på bussdepån genom skolan, och det var konfirmationshelgen och på lördagen på eftermiddagen så cirkulerade jag medans jag väntade på några kompisar som skulle komma från Insjön. Vi hann precis fram till Gärde skola när det började ösregna och åska och vi hängde där, och senare hängde vi hemma hos min polare. Senare på kvällen runt 22:30 så träffades vi igen och vi bestämde tillsammans att vi skulle cirkulera och det gjorde vi, och sen så ropade en av mina kompisar på henne så att precis när jag åkte förbi så tittade hon ut på mig fastän jag inte hade gjort nåt och jag fick en "Black-Out" och allt blev helt svart för mig. Jag var mer eller mindre helt borta, det var jätteläskigt. Efter en stund så åkte vi vidare och just när vi passerar utfarten från gården så kommer morsan rakt ut på vägen och och jag gjorde en häftig undanmanöver in på en liten grusväg och dom andra hängde på. Vi stannade till nere vid sjön Kattloka en liten stund eftersom jag mer eller mindre fick ett ångestanfall, senare åkte dom hem till sig och jag åkte hem till mig för jag skulle upp tidigt dagen efter.


Fortsättning på följande kapitel

Efter konfirmationshelgen så minskade cirkulerandet avsevärt mycket så istället för 20-30 rundor så blev det bara 2-3 rundor och så blev det inte ens det. Och i början på Juni så blev jag mer eller mindre uthängd på hennes Ask som är en social medie. Och några dagar senare så blev det inlägget raderat, tur det. Och efter det så blev det mer eller mindre inget cirkulerande alls, kanske nån enstaka gång men ett litet tag efter så upphörde det!


Cirkulerandet upphört och lusten att leva var på väg upp igen

Ja, vad ska man säga? Nästan 2 år av en olyckligt kär historia och 1 år bortkastad tid på nåt som inte inte ledde någonstans, bara som ställde till det en hel del. Osams med en massa personer och en näst intill sabbad skolgång. Men mot alla odds så gick det, jag lyckades sluta med detta beetende och jag kände mig faktiskt fri, hon kände nog sig fri med skulle jag tro. Men trots att detta hade upphört så fanns det ändå några frågetecken om den här historien, har hon alltid ogillat mig, vad hände efter att cirkulerandet upphörde? Dessa är nog frågetecken som jag får räkna med att aldrig få besvarade. Men det kan jag leva med!

Det gick mot hösten 2014, skolan hade blivit bättre och jag mådde dessutom bättre. Varje morgon så såg jag hon vid busshållplatsen, men jag gjorde istället det som jag borde ha gjort. Hållit koll på trafiken, under cirkulationstiden så hade jag noll koll på trafiken och var faktiskt nära på att krocka många gånger! Men livet började fungera som normalt igen vilket var en otrolig lättnad.


Instagram

I oktober månad år 2014 så upptäckte jag av en ren slump att hon hade avblockerat mig på instagram. Så i början av 2015 så började jag följa henne, men hösten 2015 så blockerade hon mig igen, och varför hon avblockerade från första början vet jag inte.


Slutet på historien och summering av den värsta tiden av mitt liv

Det är den 31:e December 2014, och jag känner inte längre nåt behov av att ha någon kontakt med hon eller att cirkulera osv. Jag började summera allting,

December 2013 så var jag helt fast i att cirkulera och få kontakt med henne, jag var riktigt nära 2 gånger att ta mitt liv genom att hoppa framför tåget. Och nu i December 2014 så är livet helt annorlunda än vad det har varit, jag mådde mycket bättre och jag kunde äntligen se framåt.

Ja, som total summering av det hela, så ser det ut såhär:

Cirkulering och stalkning, misslyckade försök att få kontakt med människan både på facebook, i verkligheten, via kompisar, via hennes pojkvän, och genom hennes mobilnummer. Fick en massa skit ifrån henne, hennes bror,och sedan av nån snubbe ifrån Stockholm. Säkert av några andra, men inga som jag minns iallafall. Jag mådde som sagt bättre än någonsin och jag kunde äntligen se framåt, jag hade dessutom blivit den 31:e December 2014 kär i en annan tjej. Men det är en annan historia!





Detta är en berättelse av en olycklig kärlekshistoria som pågick mellan år 2012 och 2014. Det var faktiskt ett av dom värsta tiderna i mitt liv. Jag vill tacka alla som har hjälpt till och stöttat mig under dessa år, jag menar verkligen tack! Utan er hade jag varit borta för längesen!

Ett särskilt tack till skolkuratorn, konfirmationstiden med alla ledare, mina vänner, mina vänner från Skype, mina lärare, min skolassistent som jag hade på Gärde, och även tack till familjen med! Det värmer skall ni veta!

Jag känner igen alla inblandade i historien vid namn, men med hänsyn till den här tjejen och hennes familj och vänner så nämner jag inget namn. Men jag vill även tacka er med för att jag fick lära mig en läxa, detta är inget jag någonsin kommer att göra om mer! Och på den tiden så var jag som man säger ung och dum, jag vägrade inse hur jävlig jag var på den tiden. Men det gör jag nu, jag vet bättre idag! Och som sagt, skulle jag få chansen att be om ursäkt till den här tjejen idag så skulle jag lätt göra det!


Det är också viktigt att komma ihåg att jag var i värsta tonårsperioden när allt detta skedde, och sen med Aspergers på köpet, det var inte helt lätt varken för mig. Men idag är jag äldre och förståndigare, det var allt för mig så nu lämnar jag över det till läsarna själva! - Rickard Karlsson 2017-06-02


Likes

Comments