View tracker

"Hälsa inte!"
första gången han skrev till mig och faktiskt förväntade sig ett svar
"jag ser dig ju inte ens?"

tjugosex minuter i tolv. spontant är bäst
vi hade suttit på Trädgår'n i sex timmar och druckit vin, öl och drinkar. fler folk hade trillat in och vi tände cigg efter cigg. när klockan slog ett stod vi i kön in till klubben.

tjugotre minuter i tre lägger jag upp en video på alla som dansar på dansgolvet med nattklubbens namn skrivet på bilden. sju sekunder senare.. "Hälsa inte!*. han som knappt skrivit till mig, började alltså skriva och förväntade sig ett svar! vi skrev i princip varannan minut den natten. enda tills klockan slog nollfyratrettiotre. dagen efter skriver jag två gånger till honom utan svar... han skriver på kvällen att han är på Trädgår'n. han är sex år äldre än mig och skriver bara när han dricker. antingen har han nerver som en kyckling eller så vill han bara ligga...

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

och så kom den där dagen. nyårsafton, som jag så länge vart rädd för. enda sedan jag fick veta att den skulle spenderas tillsammans med mina bästa vänner och deras sambos. inte för att jag inte älskar att umgås med dom eller för att jag är rädd för att dom sitter och gullar och myser med varandra hela natten. utan för hur ensam jag faktiskt skulle känna mig, TROTS att jag var med dom bästa jag visste! till en början gick det faktiskt riktigt bra. vi satt varannan kille varannan tjej vid middagsbordet som min vän så fint hade dukat i temat vitt och silver. då började jag känna känslorna. när alla 6 sitter och berättar om alla konstiga och mysiga ljud dom gör på nätterna, vem som tar störst plats i sängen, vem som snarkar mest och att min väns pojkvän senast för någon dag sedan fick välja att gå ut och lägga sig i soffan om han ville kunna somna om för att min vän snarkade så mycket. då kan jag inte undgå att känna mig så fruktansvärt jävla ensam.

kvällen rullade på, men jag hade ändå det där i bakhuvudet hela tiden.

vi spelade spel och drack groggar, vin och öl. en av mina bästa vänner och hennes sambo valde att gå hemåt. vi andra satte oss i en taxi för 5 och styrde däcken mot klubblokalen. vi hällde upp alkoholen i våra glas och började dricka. folk stod på scenen och mimade med till eminem och kanye west i en mikrofon dom hittade. "det är bara en kvart kvar till klockan slår 12"  hör jag någon ropa. vi springer och hämtar champagne, någon hämtar cigarrerna, vi tar våra jackor och springer ut i kylan den där kalla decembernatten.

"10, 9, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2, 1, 0, GOTT NYTT ÅÅÅR"

mina vänner ber mig ta kort på dom och deras pojkvänner när dom pussar varandra på 12-slaget. dom hade frågat mig några gånger under kvällen. "det är klart jag gör det!". mina tankar krossar mig inifrån. "vilka fina par mina vänner är. jag är så himla glad för deras skull. vänd dig inte om. vänder du dig om börjar du gråta. vänd dig snälla inte om och se att du är den enda singeln på festen som inte har någon att pussa". det var det jag visste, om jag åkte på den här festen skulle jag se lycklig ut utåt. men inombords skulle jag krossas. för jag var ensam. jag var med så många människor, men ändå så ensam. vi gick in och fortsatte festen. tog oss upp på scenen och jag drack mer och mer. det gick inte en kvart utan att jag hade två alkoholhaltiga drycker i mina händer, i ena handen champagnen som jag kramade så hårt att jag nästan började blöda, och i den andra handen min alldeles för starka redbullvodka.. klockan blev två, jag började sakta känna paniken smyga sig på. "fan taxin går hem om en timme, kan vi inte ringa och ändra så den kommer mycket senare?" frågade jag mina vänner, men det var ingen annan som ville.. kvart i tre gör vi oss iordning för vår taxiresa som skulle ta oss till stan på 25 minuter. hela vägen in till stan kände jag min panikattack komma. jag vet hur dom känns, jag har upplevt sånt förut. gör allt för att taxiresan inte ska ta slut. jag frågar om vi inte kan gå och äta, klart vi kan. jag saktar ner farten när vi går drottninggatan ner. för jag vill ju faktiskt inte komma hem till en tom säng. tar med mig maten in i mitt rum och sätter på en film som gick på tvn. tänker att det är faktiskt okej att tvätta bort sminket efter jag ätit. tar två tuggor sen ställde jag maten på nattduksbordet. jag vet ärligt inte om den var okryddad eller om jag bara hade tappat matlusten? det smakade bara papper... inte ens ketchupen kunde rädda mig. några minuter senare känner jag det där svidande trycket från tårkanalerna. jag grät. och jag kunde inte sluta. min brun utan sol fick vita ränder på hals och händer, mitt smink behövde inte längre tvättas bort. jag satt som en liten maräng inlindad i mitt vita duntäcke och kunde för allt i världen inte sluta gråta. jag kunde inte andas. jag försökte sträcka på mig så luften kunde tränga in i mina lungor. men jag föll ihop lika snabbt i fosterställningen jag redan hade intagit. jag kom hem till en tom säng. mina vänner gick alla hem med deras sambos, dom kröp antingen ner i varandras famnar, låg med varandra, eller hjälpte varandra på toan efter dom spytt upp all dricka dom fått i sig under kvällen. jag vill göra allt det där tusen gånger om..


mitt tolvslag spenderas alltså med att fota två av mina bästa vänner och deras pojkvänner när dom pussade in det nya året, jag tände en cigg, öppnade min champagne och började klunka.

Likes

Comments

View tracker

jag vill inte ligga här i min säng med en tyngd i bröstet som väger bly o känna hur svårt det är att andas. grät två tårar förut. japp jag kan räkna dom. jag vill gå i våra svarta klänningar, brunbrända kroppar, solglasögon och converse. jag vill ha dig här, levandes. jag vill cykla med dig, och jag vill åka longboard med dig och prata om gårdagens utgång vi var på. för jag vill vara med dig. jag vill festa med dig. jag vill skratta med dig. jag vill äta mcdonalds-frukost med dig. jag vill kolla på den där serien med häxor du alltid kollade på som liten och fortfarande älskade. jag vill sova över hos dig och prata om allt mellan himmel och jord. jag vill grilla hemma hos dig. jag vill sitta på berget med dig. jag vill få skratta med min bästa vän igen. se dig rynka på näsan när du skrattar. säga "jag är så jäääävla full" och "fruktansvärt" och "gosig". kan du bara komma tillbaka till mig ? jag vill berätta allt för dig, jag vill göra så mycket med dig, jag vill inte att du ska missa allt. krama dig

Likes

Comments

och så kom lördagen, den där dagen jag hade bestämt mig för att absolut inte alls dra ut. men som jag kvällen innan bestämde mig för att jag faktiskt ändå skulle göra. för varför skulle jag sitta hemma för när jag mycket hellre kan gå ut och ha kul med mina vänner. förfesten var hos min vän och hennes kille. när vi kom var det redan ett gäng killar där. jag började kvällen med ett glas vin. sedan körde vi spel. några drog vidare efter ett par timmar. vi var fyra tjejer som bestämde oss för att gå till en annan förfest i den andra byggnaden på samma innergård. där drack vi lite till och rapade med till bra musik.

vi bestämde oss för att gå till nattklubben. tände en cigg, två cigg. sen gick vi in genom portarna. kvällen gick och i slutet såg jag honom. grå kavaj. min kompis slängde sig i famnen på honom och hälsade glatt, dom känner varandra sedan tidigare, sedan presenterade hon mig. han har så fint namn. vi skiljdes åt och vi gick och träffade upp dom andra tjejerna och dansade med dom. sen valde dom att gå hemåt. vi två gick ner och min vän tog min bricka för att hämta ut min väska. där står jag och pratar med två av hans lagkompisar när han kommer fram. jag kände dom inte, dom började bara prata med mig. då kommer han fram och lägger handen runt min midja

"är det bra?" frågar han sådär ödmjukt som att han verkligen bryr sig "ehh, ja. jaa det är bra. hur, hur är det själv?" stammar jag fram. jag har aldrig kunnat prata med snygga killar, och absolut inte kunnat se dom i ögonen. jag blir så nervös "joo det är bra!"

efter tjugo minuter satt vi fyra stycken i en taxi påväg hem till min kompis. väl där hemma blir det kaos. tillslut luktar det rengöringsmedel med en stark doft av citron och spya i hela lägenheten. han och jag måste dra. vi går ner för trapporna. han öppnar dörren, tar ett steg ut och säger "nae, nae. är det okej om vi stannar inne? det är alldeles för kallt." självklart tänker jag som bara har nylon och klänning. pinsam tystnad. sen börjar vi dra igång samtalsämne efter samtalsämne. han sätter sig i trappen som är alldeles för smal så jag börjar få klaustrofobi bara jag tänker på det. men när han frågar om jag med vill sätta mig så blir jag lugn. sätter mig ett trappsteg nedanför på sidan av hans ben, då vi inte får plats bredvid varandra. lägger automatiskt min arm över hans ben. han har handen runt min rygg. vi fortsätter våra samtalsämnen. han pussar mig på pannan. jag kollar upp, och han tar tillfälle att pussa mig på munnen. jag var knappt beredd. han vilar någon centimeter ifrån mina läppar, som om han frågar om det är okej, utan att använda ord, och jag närmar mig hans läppar och kysser honom. efter ett tag trycker han mitt huvud mot sitt bröst, så sitter vi där i trappen och håller om varandra. och även fast jag har en maska i mina strumpbyxor och två trappsteg i ryggen så var det mysigaste stunden på väldigt väldigt länge.

skjutsen kommer, i form av min pappa. vi två sätter oss bak i mörkret. hela vägen har jag handen på hans lår och han har sin på mitt. det är mysigt och farligt. och jag vill bara fortsätta pussa på honom. "du kan släppa mig här vid busshållplatsen". han kliver ut ur bilen, jag kliver efter. han vänder sig om "hej då" och så pussar han mig en sista gång.


Likes

Comments

tisdag. jag är slut som människa. jobbade elva timmar igår. idag väljer jag att gå hem tidigare. ska hem och skriva om min lördag. jag vill det. jag måste det. vill skriva här och nu, men jag kan inte fokusera på jobbet om jag tänker på lördagen. jag måste hem. snabbt. min hjärna exploderar. för mycket ord som måste ut, känslor

får inte tänka på lördagen innan jag är hemma i mitt hus. tänker jag på i lördags när jag sitter på bussen kommer jag missa min hållplats... garanterat

Likes

Comments

weheartit

idag välkomnar vi oktober. här hemma skrivs det presentationer på engelska och fotas. idag kan jag slappna av. förlängning på jobbet. studiedag idag. en jobbdag kvar innan helg.

weheartit

mysiga stickade tröjor. varm choklad. stora halsdukar. tänd brasa. filmkvällar. massa mys. doftljus. höstsmink. färgglada löv. frost. kylig frisk luft. duntäcke. en bra bok. nya skrivböcker. ny inredning. mössor. tumvantar.

Likes

Comments

vem är jag då kanske ni undrar. jag är precis som det står i min snabb-beskrivning till vänster en tjej på 22 år. jag trivs bäst i solen, men min favorit högtid är julen. jag börjar varje år att lyssna på julmusik redan i augusti eller september. jag är tjejen som alltid har svar på tal och är bättre på att skriva än att sätta ord på saker och känslor. jag älskar musik och fotboll. jag älskar smink lika mycket som jag hatar det. jag är inte särskilt glamorös, jag är precis som mina bröder, vi vet när vi behöver sköta oss och när vi inte behöver kväva den där rapen. min hjärna består av snurrande tankar, därav namnet. mitt största begär är fina skrivböcker och jag drömmer om att en dag hålla i min egenskrivna bok.

Likes

Comments