Header

Jag har så lätt att sätta ord på tankar och känslor, men oftast när dom inte är bra...
Att sätta ord på känslor som bubblar över av bara ren och skär lycka är så mycket svårare ...
Hur kan de vara så ??

Just nu är jag inne i en ren lycko bubbla...
Varenda tanke, känsla och rörelse är så fylld av glädje att jag knappt vet vad jag ska göra av mig själv....

Känner mig så sjukligt lottad..
Längtar och ser så mycket fram emot framtiden att de nästan gör ont när hjärtat slår. ...

Hur i helsike kan jag ha sån här tur??? ❤❤❤

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

varma mackor med köttfärs serveras på löpande band här till barnen...
ska krypa ner i soffan och se ett avsnitt av en ny barn serie på Netflix vi har börjat kolla på....
världens sämsta häxa någonting ?
Agnes och Liam har redan tjuvkikat klart hela säsongen...

Sen blir de nog raka vägen i sängen för mig..

Imorgon har ja mycket inbokat, 3 möten under samma dag...

iof är de bra....
Ju mer jag har på agendan desto mindre behöver jag tänka...
Skulle vilja sätta hjärnan på STOPP ett tag.
Stänga av den totalt och bara låta den vila, den går på konstant över hettning och gör mig bara illa...

Den försöker byta fokus från dom riktiga problemen och hitta andra lösningar...
Lösningarna är så väldigt drastiska bara. 

Min hjärna talar konstant om att flyyyyy så långt de bara går!
Ta in på ett nunne kloster i Indien,
Ta en spontan tripp till Thailand å sitta på stranden med en drink och kolla när solen går ner...
eller ta bilen och köra så långt de bara går...

Inga planer som ens går att driva igenom.
Nej istället slår jag ner rumpan på denna vita pall i köket och försöker samla ork till att ta dom där 4 stegen till soffan istället....

Likes

Comments

Somnade om efter många suckar inatt...

Drömde om bebisar,
Jag hade fått 2 små tvilling tjejer..
Drömmen var så sjukt verklig..
Kommer tom ihåg deras namn haha....

Måste ha med alla dessa tankar om näst kommande vecka..  
Onsdag den 18/10....

Då är dagen jag får min remiss till sterilisering..

Sjukt stort beslut!
och fruktansvärt tungt...

Har googlat massor om hur andra som har samma tankegångar har känt,
Hur dom kom fram till sitt beslut och hur dom kände och mådde vägen fram....

Det var väldigt blandat en del kände sig lättade och en del kände en stor sorg och nästan förlust...

Jag är de sista nämda...

Är inte rädd att jag kommer ångra mig, har jag tagit ett beslut står jag alltid fast vid det.
Men sorgen över att aldrig mer få gå igenom en graviditet, att aldrig få känna hur det känns med ett litet liv som växer i magen.

Att aldrig mer få känna den där sjuka anknytningen som man redan kan göra från att man fått sitt pluss på stickan.

Att aldrig mer få vara med om den där stora upplevelsen som att föda ett barn...

Att aldrig mer få dela denna sak med en partner som lyckligt känner utanpå magen hur de sparkar.. 

att aldrig få vara med oss desssa förväntningar och den inre lyckan...  

Det känns hårt..

Det jag hela tiden försöker tänka på är vilken tur jag haft istället,
Jag har fått mina underbara flickor..
Jag har haft turen att få uppleva detta 4 gånger redan, det är mer än många andra...

Men ändå trillar de ner någon tår när jag sitter i min ensamhet.
Ändå sover jag så oroligt för att en gnutta ångest letar sig upp till ytan..
Ändå kan jag inte sluta tänka på annat...

Bara rida ut...
Hoppas de går fort från å med att remissen lämnats in..

Likes

Comments

Nattens demoner kom på besök...
Vaknade upp av ett ryck, vill få stopp på dessa mardrömmar nu....

Ligger i sängen och stirrar upp i taket...
Försöker hitta något kul att tänka på som ja förhoppningsvis kan få somna om till å för att få drömma om....

Funderar på utlandsresor...
Vart vill jag åka ?
Nästa resa blir tillsammans med barnen...
När E kommer hem för att stanna vill jag överraska dom med en sol semester...
inga måsten, inga krav!
Bara umgås ❤

B ligger här bredvid och sover så gott, önskar min natt kunde vart lika lätt...
Funderar på om ja ska smyga in o gosa ner mig med flickorna, men risken är ju att de blir bråk på morgonen sen om vem som vart den utvalda att få sova bredvid mamma...

Konstigt de där när allt är kaos i huvudet hur man kan finna sån trygghet i sina barn ändå....?
Hur man kan längta efter deras lilla närhet fast dom bara ligger i rummet bredvid..   

Likes

Comments

Trotts alla dessa små snarkningar å denna värme kan jag inte somna...

Hjärtat som slår i 140, pulsen är hög.. 
Tankarna så många att inte en enda hamnar där den ska, klumpen i halsen som bara växer, jag nästan känner hur den har bestämt sig för att kväva mig...
Men inte inatt, inte ännu....

Finns mycket tråkigt å sorgligt med min barndom, men mycket fint och positivt också...

Det positiva är just att kunna lägga locket på.
Alltid samma mönster.
Först kommer besvikelsen,
man håller den för sig själv,
efter alla år så hoppas man fortfarande att de ska stanna där, men man borde lärt sig och veta bättre...

efter besvikelsen så gör man ett ärligt försök till att lite sakta öppna asken, med förhoppningar att bli förstådd, sedd och hörd...
Om inte de sker så blir besvikelsen istället så stor att man nästan inte kan hantera den.

Då kommer sorgen, ledsenheten och känslan av uppgivelse...
När tårarna trillat ett tag så säger hjärnan bestämt ifrån!
-Nej ingen eller något ska någonsin få dig att må så här.

Då kommer ilskan, oftast fortare än man själv hinner med...
Man blir så arg att allting ska ut på engång...
Ord som inte ska bli sagda kommer ut, beslut som man egentligen inte skulle tagit i steg 1 om man bara blivit förstådd blir tagna....

sen är allting redan försent.
Man lämnar efter sig en stor sörja med bara kaos...

Nu kommer vi till de sista steget, man leker iskall.
Även fast själen gråter låtsas man som ingenting.
Även fast man får en klapp på axel av nära och kära så talar man om med ett leende på läpparna att de finns värre saker här i världen.

När man fått barnen att somna så ligger man sedan vaken i mörkret hela natten, tårar som vill trängas ut blinkas bort.
Och för att rädda sig själv gör man allt i sin makt för att stänga av.
Ens kropp pulserar, hjärtat slår men man stänger av allt som går att känna...

För att just känna gör för ont.
Tillåter man sig själv att göra de blir man svag.
Och jag är rädd att tappa kontrollen, att de ska göra för ont...

Vill inte ha ont.....

Likes

Comments

Ligger här bredvid barnen, lyssnar på deras djupa andetag... Nästan sövande att höra deras sov ljud, känna deras varma hud.
Jisses så jag älskar dom.
Blir galen på dom mer än ofta...
Dom driver mig till vansinne minst 1 gång om dagen MEN min kärlek för dom når inga gränser....
Jag ångrar dom inte en sekund,
valet av pappa ångrar jag absolut!
Men inte dom....
Mina älskade små partners in crime. 
Hade både kunnat dött och dödat för deras skull.
Dom är andledningen till att jag står där jag står idag.
Dom är andledningen till att jag fungerar , att jag tar mig framåt...

Deras kärlek är så villkorslös och kravlös.
Det finns inget gör så här annars....
Dom avskyr mig mellan varven, vill inte veta av mig, vill flytta.
Men när de kommer till kritan så är mamma alltid mamman.
Oavsett vad vi går igenom tillsammans så finns vi alltid där för varandra ändå,
vi sover under samma tak.
Skrattar ihop,
bråkar,
gråter och älskar.

Är så tacksam att jag fick äran att bära dom i min kropp , att dom alla 4 hört hur mitt hjärta slagit inifrån.
Är så tacksam att jag har dom...
Att just jag får vara med om deras resa genom livet....

Ni är mitt hela liv ❤❤

Likes

Comments

Sovit vansinnigt dåligt inatt, mardrömmar som har avlöst varandra.....
Känns i både kropp och huvud idag....
Illamående utav bara helsike :/

Petar i barnen sen frukost/ tidig lunch...
Sen ska vi se till att vara aktiva och fara runt hela dagen.
Skingra alla tankar och försöka trötta ut oss till nästkommande natt....

Räknar ner dagarna.
Bara blicka framåt.
Blandade känslor men mesta dels ångest.
Men de går över, det gör det alltid....
Hoppas orken finns till att kunna fortsätta vara jag sen.

"Fake it until you make it "

Likes

Comments

Jag önskar du var här nu,
Så jag fick hålla om dig...
minuter blir till timmar och timmar blir till dagar...

Likes

Comments

Månader sen jag skrev...
Livet har vart ganska så lugnt.
Jag satte på paus knappen och bara flöt med...
Helt plötsligt tryckte någon på play igen... snabbt som fan dessutom....
Kanske hade räckt med bara play?
Nej istället ska banden spolas fram och tillbaka, fram och tillbaka......

Alla dessa beslut...
Varför var man tvungen att bli vuxen så fort för....?
Kunde inte någon talat om att med vuxen ansvaret kommer även beslut ??
beslut som man varken vill eller kan ta....
Beslut som måste inkludera andra människors tankar och känslor...

Andras tankar och känslor,
men dina egna får du kväva...
svälja eller låtsas om som dom inte ens existerar...
Fult att prata om, fult att känna om man inte känner exakt samma sak....

Som en tickande bomb av känslor, sorg och besvikelse som man inte får lyfta locket på....
Ett falskt leende, falska skratt och falska förhoppningar som tillslut exploderar...
vem blir jag då?
vem blir du då?
vart står vi då?

Efter denna historia är slut så ska jag börja prioriteras igen...
Slut på krossade känslor, slut på att vara en robot...
Jag ber inte om mycket,
inte mer än förståelse och respekt.... !

Likes

Comments

Hade nog kunnat skriva 10 A4 sidor...
men istället lämnar jag det blankt...
Bara några toma rader....

Likes

Comments