Header

Har en riktigt kass dag idag med mensvärk och sugarcravings. Inte kul att det kommer när jag har haft så jävla bra dagar med träning och clean eating heller. Känns ju bara som att det förstörs då. Aja, får tycka lite synd om mig själv under kvällen också och sedan ta nya tag imorgon. Nu är det ju snart bara en vecka kvar tills jag ska flytta så jag kan inte ha många av dessa dagar nu. Behöver packa och göra i ordning det som är kvar. Är både peppad och skitskraj inför detta helt nya som jag ger mig in på själv. Men det blir förhoppningsvis bra. Det måste bli bra. Jag kommer ju läsa något som jag alltid har varit intresserad av och älskat. Varför i helvete skulle det inte gå bra? Det är ju bara jag själv som skulle kunna stå i vägen för mig. Det kan till och med bli de bästa åren i mitt liv om jag verkligen jobbar för det. Se upp Indiana Jones, snart kommer jag och snor ditt jobb.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Har spenderat dagen med att göra iordning min BuJo inför September månad. Det är ju ett tag kvar, men nästa vecka kommer jag att spendera med att packa och fixa inför flytten.

Jag började använda mig av min bullet journal i mitten av juli och därför har varken juli eller augusti något speciellt tema då jag mest testade ut vad jag tyckte om och inte. Däremot gjorde jag en framsida till augusti av ett vykort som jag färglagt. Pappret i min bok är nämligen inte speciellt tjockt så jag måste antingen måla på andra papper och sedan klistra eller tejpa in det i boken, eller göra som jag gjorde för september - tejpade ihop framsidan med sedan bakom så att det blev som en ficka är jag kan lägga ex kvitton. Har även en bit färgad tejp i kanten på denna sida av de månader jag gjort för att enkelt kunna fälla upp boken till det avsnitt jag är på.

Temat för september är Harry Potter/Hogwarts och varje vecka går i färg med ett av de fyra elevhemmen. Inte i någon speciell ordning utan bara som jag kommer ihåg att det någon gång har sagts i böckerna. Min monthly log är däremot i lila då jag inte ville blanda alla färgerna på uppslaget eftersom jag har en del färgkoder för ex. skola, personligt och jobb, och det hade blivit alldeles för plottrigt - skrikit liksom. Har blurrat texten i min kalender då jag redan fyllt i vad som ska stå och inte kände för att visa hela internet mitt exakta schema. Den andra sidan är däremot i stort sett bara den atenska kalendern (är man historienörd så är man) som går att hitta med en enkel google-sökning, och födelsedagar. Efter detta har jag min budget och min habit-tracker. Jag håller bland annat koll på träning, humör och sockerfria dagar.

Sedan har jag gjort i ordning mina weekly logs och de brukar se lite olika ut. Denna gången har jag En liten mini kalender i vänstra hörnet samt en lista med viktiga datum under veckan. Det är datum som ex. födelsedagar, inlämningar, mm. På samma sida finns en "to-do" där jag brukar skriva in samma sak varje vecka för att sedan kunna kryssa av när det är gjort. På den listan brukar det stå saker som byt lakan, dammsug och vattna blommorna, alltså saker som jag behöver göra varje vecka oavsätt hur tråkiga de än är.Den högra sidan är mer lik en vanlig kalender. Sidan är indelad i sju delar - en för varje dag - och här fyller jag i bland annat när jag går i skolan/jobbar, hur jag ska träna på vilken dag, meal-plan, och om jag någon tid bokad hos till exempel frisör eller annat.


När det väl börjar bli september kommer jag nog att lägga till sidor som bland annat en braindump. Till augusti la jag bland annat till checklistor inför flytten, vad som skulle ordnas innan och vad som skulle packas. Kan hända att jag får göra någon lista för skolan om jag får mycket inlämningar och uppgifter att göra. Vi får se. :)

Likes

Comments

Lönen kommer äntligen på onsdag - en månad för sent - och jag firade detta med att beställa böcker på bokus. Två stycken är skolböcker som jag behöver ha i höst, och sedan har jag köpt fem andra som jag varit sugen på ett tag.

Var även inne på bokhandeln idag för att lämna tillbaka en bok som ramlade isär första gången jag öppnade den. Brev till en nybliven förälder av Chimamanda Ngozi Adichie, född 1977 i Nigeria, är en liten bok på ca 80 sidor som får plats i jackfickan. Boken beskrivs som ett feministiskt manifest i femton punkter och är trevlig, intressant och bra skriven som riktigt får en att tänka. Orden feministisk och manifest kan irritera många, men det är helt enkelt en bok som ger förslag på hur du kan uppfostra dina barn så att de får vara sina egna individer. Hur du kan lära dem att de inte måste passa in i en mall. Vill din dotter bära rosa kläder så ska det vara för att hon själv vill det och inte för att flickor ska ha rosa och pojkar blått. Lär era barn att de ska vara sig själva med en egen identitet, de är inte här för att vara andra till lags. Lär dem uppriktighet, nyfikenhet, och respekt.

Detta är inte första boken jag läser av Chimamanda. The Thing Around Your Neck är en samling noveller som jag fick läsa på gymnasiet. Allt hon skriver känns som att det kommer ifrån hjärtat. Det är rättfram och ärligt, roligt och sorgligt. Ibland gör det mig glad, och ibland bli jag irriterad. Men hennes böcker är framförallt lärorika. Även de skönlitterära. Bilden jag hade av Afrika tidigare - så som jag, och nog många andra, har fått lära oss i skolan att "så här är det" - är förändrad. En del saker stämmer självklart, det går inte att komma ifrån, men sättet Chimamanda beskriver kulturen, vänskap, familj, och livet i sig är annorlunda. I skolan lär vi oss att Afrika är en kontinent med länder vars namn vi inte behöver komma ihåg, vi lär oss att fattigdomen är stor och att folken svälter. That's basically it. Men Afrika är mycket mer än så. Det är jordens näst största kontinent där ungefär en miljard människor bor i 55 olika länder. Det är kontinenten där människan uppstod och spenderade sina första årtusenden. (Lucy hittades i Etiopien.) Det är en plats där det talas 1800 olika språk varav några är olika teckenspråk och vissa talspråk använder sig av klickljud. Det finns savann och det finns storstäder. Det finns fattigare länder och det finns rikare länder. Det finns kristna och det finns muslimer. Allt detta är information som lätt går att leta upp, men som nog inte många söker efter. Och jag förstår det, inte är det lätt att intressera sig för något som man inte vet speciellt mycket om. Men i Chimamanda N. Adichies böcker finns det mycket information att hämta utan att man ens tänker på det. Hon är en kvinnlig, svart feminist som bor i både Nigeria och i USA. Det hon skriver känns personligt - är personligt - och får en att öppna ögonen. Hennes böcker gör att jag känner mig reda att förändra världen och göra livet mer rättvist och jämlikt, även om det bara blir små, små steg i taget.

Bild tagen från google.

Likes

Comments

Att vara ensam hemma och se på skräckfilmer är väl inte det mest intelligenta en person som bor mitt ute i ingenstans och som dessutom är fruktansvärt mörkrädd kan hitta på. Men ändå bestämde jag mig för att se färdigt på Scream (tv-serien) nu när jag ändå var ledig och hade tid. Måste säga att jag älskade slutet, fanns en del saker som jag gärna hade ändrat på, men det var helt överraskande och jag kunde inte slita mig ifrån datorskärmen. Jag tyckte inte om att Zöe blev dödad, men jag kan förstå att något var tvunget att hända med henne eller Noah eftersom att de "bröt en skräckfilmsregel" a.k.a hade sex. Hade gärna sett att Eli överlevt också eftersom det hade varit intressant att få veta vad han och hans mamma egentligen har gjort i stan under hela den där tiden. Är dock glad så länge mina favoriter - Brooke och Audrey - överlever och har det bra.



Likes

Comments

För fyra dagar sedan lades ett youtube klipp upp av en ung kvinna i USA. Jag har följt hennes kanal ett bra tag nu och tycker att hon är rolig och intressant, men även väldigt utbildande. Hon har en serie av videoklipp som tar upp en sak som faktiskt har betydelse för en hel del människor över hela världen. LGBTQ-frågot, eller HBTQ, som det heter i Sverige. HBTQ är de fyra bokstäver som de flesta av oss känner till och vet ungefär vad de betyder, men det finns faktiskt fler bokstäver som ska in. HBTQIA+ som står för, Homo, Bi, Trans, Queer, Intersex, Ace/Aro, och + som innefattar tex. Pansexuell/romantisk, Genderfluid, Genderqueer, mm. Det blir många bokstäver som ska stå med om alla olika ord ska stå med, därför har hbtqia+ (lgbtqia+) blivit en förkortning för detta.


I vilket fall som helst så laddades ett videoklipp upp på internet av youtubaren Ashley Mardell, som är det första i en serie om tre, där hon och 13 andra youtubare berättar om allt som har att göra med asexualitet och aromantik (Ace/Aro). Jag hade inte en aning om att denna video skulle påverka mig på det sätt som den gjorde, men jag är glad att det hände. Så långt tillbaka som jag kan komma ihåg har jag aldrig varit kär i någon. Oavsätt kön. Jag har aldrig varit kär i en ända människa. Inte heller har jag varit sexuellt attraherad av någon heller. För det är en viss skillnad mellan "jävlar vad snygg du är, jag vill verkligen ligga med dig" och "jag tycker väldigt mycket om ditt ansikte det är vackert som fan, gratulationer till dig och dina gener". Men samtidigt har jag alltid önskat att jag skulle bli kär, och jag önskar fortfarande detta. Jag kunde bara inte förstå hur jag kunde känna på det här sättet, tills jag såg videon. Everything Asexual and Aromantic (Part1) The ABC's of LGBT. Jag menar, jag har vetat länge att jag inte bryr mig om kön alls (pansexualitet), jag kan till och med komma ihåg när jag var liten och frågade mina föräldrar om hbtq personer för att jag inte kunde förstå att det skulle vara något konstigt att vara något annat än cis och hetero. (Fast jag kunde ju självklart inte alla de här fina orden då.)

Tack vare den här videon är jag inte längre lika förvirrad om varför jag är som jag är längre.

​- ​Pip

Likes

Comments